Nu räknar jag också

Idag klockan 11 köpte jag den här billiga manicken (49 kronor) på Clas Ohlson. Jag har sedan dess gått 16508 steg (gick några efter att jag hade tagit bilden). Då ska man betänka att jag klev upp klockan 7, det är alltså fyra timmars steg som saknas. Jag har inte gått på promenad idag, bara handlat, varit hemma, hämtat på dagis, suttit på skrivarkurs i tre timmar och åkt massor av bil. Att vara mammaledig är inte ett stillasittande arbete... Ska bli spännande att se hur många steg en heldag genererar... Ursäkta att bilden blev lite suddig, orkar inte ta om...

Är det en bulle i ugnen?

Tre till fyra gånger i veckan sliter jag på Friskis. Jag äter bra mat, jag har slutat med cola och på det hela taget märker jag resultat, sakta går jag ner. Väldigt sakta, men ändå. Idag när jag hämtade Stora E på dagis satt hon och några kompisar och gungade:

-Pernilla, har Lilla E någon lillasyster?
-Nej.
-Joho, för du har en bebis i magen!
-Eh. Nej det har jag inte. Tittar mig generat omkring, som tur är inga vuxna i närheten.
-Joho, det har du. Det ser ut som det.

Vi har just lunchat...

Lilla E är extremt matglad, hon slutar inte äta förrän man tar bort all mat inom synhåll. Även då har hon svårt att ge sig, hon pekar uppfodrande mot kyl och skafferi och säger "schå schå schå" (tror det är sån hon menar). Hon är duktig på att äta själv men ofta blir det ändå rätt kladdigt... Idag är vi inne på andra ombytet, blir nog ett till vad det lider... En kollega till mig berättade att hennes barn får äta i blöjorna, kanske något för oss. Eftersom Lilla E äter som en häst så byter vi också ganska många "nummer två blöjor". Om hon då gick utan kläder hela dagen skulle vi spara massor av energi och pengar... Får ta upp det här med maken nästa gång vi har familjeråd.

Och nu ska vi åka till ICA för andra gången idag, tidigare var vi och handlade alla ingredienser till kvällens middag, förutom kycklingen. Kanske kan den uteslutas...?

Efter bion

....skippade vi att äta på lokal.

Vi är ju förortsbor och orkade inte med icke bilmecket och vin ville vi såklart ha. Det blev stopp på deliavdelningen på ICA-butiken vi alltid handlade på innan vi var villaägare. Det var rätt nostalgiskt att gå där sent på kvällen och handla till två. Som förr. Det sköna var dock att vi inte kände någon längtan tillbaka till det livet.

Maken snickrade ihop goda mackor åt oss och dessa sköljdes ner med massor av sydafrikanskt och prat. DET är lyx för småbarnsföräldrar. Äta och prata ostört. Vi lyssnade på musik högt och analyserade låttexter. Jag insåg att låtar som jag "håller kvar" är låtar som berättar en story. Dessa behöver inte vara mina favoritlåtar men de finns kvar hos mig länge efter att jag har hört dem, just för att de berättar och jag målar upp scenerna i huvudet.

T.ex:
From a phone booth in Vegas, Jesse calls at five am,to tell me how she's tired, of all of them. She says, Baby I've been thinkin 'bout a trailer by the sea.We could go to Mexico, you, the cat, and me...

Eller:
Come Here baby You know you drive me up a wall the way you make good on all the nasty tricks you pull Seems like we're makin' up more than we're makin' love

Eller:
My coat of many colors That my momma made for me Made only from rags But I wore it so proudly Although we had no moneyI was rich as I could be In my coat of many colors My momma made for me

Eller den här underbara:
Jag hade just passerat en stor, neongrön skylt när någon ropade: Hej du, jag kan spå dej du ser rätt vilsen ut

Imorgon är favvodag - måndag! Det betyder ju skrivarkurs.

Foto: Min käre kock, nej jag menar make.

Film bäst på bio?

Som uppmärksamma bloggläsare vet så var jag och maken på bio igår kväll och såg PS. I love you. Maken konstaterade att han inte har varit på bio sedan Lilla E gjorde intåg i våra liv.

Precis när filmen ska starta informerar SF-personal att det finns repor i filmen och om man vet att man störs av sådant kan man gå ut och få pengarna tillbaka. Eller så kan man titta i 30 minuter och bestämma sig sedan. Efter 30 minuter får man dock inget tillbaka. Det skulle visa sig att reporna var det som störde minst.

20 minuter in i filmen öppnas dörren och ett tonårigt tjejgäng fullastade med läsk och popcorn kommer in i salongen. Jag reagerar på att de ens blir insläppta vid denna tidpunkt, tänker att de väl sätter sig tyst och fint nu. Nej. De ratar alla tomma platser längst fram, skrattar sig runt salongen när de letar efter SINA platser. Som såklart är högst upp i andra änden. Vi sitter i mitten högst upp så de hamnar långt till höger om oss.

Filmen är bra, den är sorglig och jag och tjejen bredvid mig snörvlar ikapp. Våra män snörvlar inte men verkar rätt tagna ändå.

Tonårstjejerna kommer in mitt i en begravningsscen, man kan säga att de förstör stämningen en aning. Jag tänker att de nog lugnar sig snart. Jag har fel. De skrattar, de pratar, prasslar med påsar osv. Konstant. I en film som tyvärr inte har en massa ljudeffekter som dämpar deras prat.

Jag känner att jag blir mer och mer störd, känner frustration över att sitta så långt ifrån dem så att jag inte kan säga till. Blir irriterad över att jag alltid ska känna att jag måste säga till, varför blir ingen annan lika störd och säger ifrån?

Försöker koppla bort dem och njuta av filmen men när det är ungefär 15 minuter kvar och det börjar bli upplösningsscen, sorgligt och stämningsfullt så håller de fortfarande på. Vissa runt omkring hyssjar fånigt, om detta bryr sig inte tonårstjejerna. Så skolfröken i mig ryter till, högre än jag hade tänkt, så det ljuder i hela salongen. De blir tysta. En stund. Tjejen bredvid mig tackar för att jag sa till dem. Jag är röd om kinderna och känner mig lite dum för att ha låtit så mycket.

Så bloglovers, om någon av er var på SF Sergel igår och hörde en hysterisk kvinna ryta så var det Skrivarmamman i egen hög person…

För övrigt ringde samma mobil tre gånger under filmen. (Inte hos tjejgänget). En kille två rader ner skickade massor av sms, vad fick honom att tro att inte ljuset från hans mobil skulle störa?

Den där egoismen igen. Nästa film blir hemma i soffan där vi som mest blir störda av världens finaste tjejer som vaknar. Då kan vi också pausa.

Pust!

Har idag haft en hemtenta i medie- och kommunikationsvetenskap att bita i. Familjen avlägsnade sig och jag har haft några timmars lugn och ro. Tentan var faktiskt inte så farlig som jag hade trott. (Säger jag innan den är rättad he he). Vi får väl se. Jag är hyfsat säker på att nå G men hoppas såklart på VG. Jag tror att jag är klar nu och sista inlämningsdag är imorgon så jag håller nog på den lite. Kanske kommer det viktig info inflygandes i huvudet i sista sekund... Mest troligt nej.

Ikväll hittar man mig och maken här. Jag planerar att gråta massor. Och hur är det nu, visst räknas inte kalorier som man äter i biomörkret?

Sovmorgon

Imorse kröp Stora E ner i vår säng, där Lilla E redan låg.
-Mamma, jag tog sovmorgon.
-Ja, ända till klockan 6.
-Men, det är ju för tidigt!
No shit.

Sedan hade hon lite problem med dagens planer, något säger mig att hon egentligen har lite rätt:
-Men jag kan inte gå på jympa, till Eriks kalas och sovning hos farmor och farfar samma dag!

Fredagspass

Det var ett tag sedan jag skrev om min stalker. Det är för att hon inte har varit på något pass på länge. Idag var jag och tränade och då dök hon upp, nästan sist kom hon in i salen. Och jag höll på att le glatt och säga hej, kul att se dig. Som tur var hann jag komma ihåg att jag är svensk i Sverige och att man inte gör så. Vid ett tillfälle möttes våra blickar och idag tränade vi nära varandra, jag tror att vi hade saknat varandra.

För övrigt behöver jag nya träningskläder. Min helsvarta outfit kändes idag mest blaskig. Urtvättad är kanske ordet I'm looking for...

En prekär situation

Stackars Hank! Jag blir så frustrerad!!! Nedan ett urklipp från wiki....

Becca tillkännager för sina föräldrar att hon vill bo med sin far. Dani sätter press på Charlie gällande publiceringen av Mias nya roman. Hank upptäcker att det är hans roman Mia vill publicera och gör i sin vrede allt för att stoppa henne. Mia hotar då att avslöja deras one-night-stand. Charlie ger Hank broderlig tröst när informationen når honom. Becca flyttar under tiden in till Hank och de båda får framåt kvällen ett oväntat besök av Karen, som känner att det trots allt kanske är hit hon tillhör.

Natti natti bloglovers! ;)

Jag tyar inte

Det där med klassiker är inte lätt...

För övrigt älskar jag Utvandrarserien! Trots det "gammeldagsa" språket och de uppenbara skillnaderna så är den så aktuell. Bara det att nu är det inte svenskarna som ger sig av. En sak som knäckte mig lite var när det handlade om när de hade fått ett brev hemifrån och inte hade råd att lösa ut det. Det är så sorgligt. För det första tog det månader innan brevet kom fram, sedan hade de inte råd att lösa ut det på flera månader heller. Jag som får krupp om jag inte kan kolla mailboxen på någon timme eller så...

Varför anstränger man sig?

Idag bestämde jag mig för att städa, laga köttgryta och baka en god hallonpaj som jag hade sett i en tidning. Jag körde hårt hela dagen och när jag åkte för att hämta Stora E var huset i helt okej shape, maten var nästan klar, hallonpajtårtan stod klar i kylen och läget var under kontroll.

På väg hem från förskolan svängde vi till ICA för att handla några småsaker. Det gick bra. Stora E tjatade om tidning men fick ingen. ”Varför?”. Eh, för att idag fyller pappa år och då handlar vi inte till dig och inte till mig. Bra argument, eller hur…

Väl hemma så släppte jag först in Stora E, bar in shoppingpåsen och stora dagisväskan med alla ytterkläder. (Stora E är ledig på fredagar så allt kommer hem på torsdagen). Lyfte sedan in Lilla E. Då hade Stora E redan klafsat in med sina snöblaskiga skor en bra bit in.

-Gick du in med skorna?
-NÄ!

Lilla E tultade direkt in i badrummet och lyfte runt halvblöta badleksaker, tog sedan ut dem till det nymoppade vardagsrumsgolvet. Det droppade överallt och blev fläckar.

Nä men jag vet! Jag tar fram mopp och dammsugare igen, bara för att det är så skoj.

17.30 skulle det hela börja. 17.15 var födelsedagsbarnet kvar hos kund inne i stan. Vi bor inte direkt i city så att han skulle vara hemma 17.30 verkade inte så sannolikt. Jag fick lägga in en högre växel för att hinna få allt klart. När jag höll på som bäst i köket med att koka ris, göra sallad, koka broccoli till barnen (they like) så hörde jag hur tyst det blev. Gick in i vardagsrummet där sofforna hade förvandlats till hoppborgar och alla stolar hade blivit några slags mellanstationer. Efter en lite orättvis utskällning (bra att kuva barns kreativitet, jag vet) så förpassades barnen till lek i litet tråkigt rum. (Deras).

17.25 ringde födelsedagsbarnets mor och sa att födelsedagsbarnets far inte hade kommit hem än. Vad gjorde väl det, det fanns ju ingen hemma att fira i alla fall och köttgryta blir ändå godare ju längre den får puttra. Vid det laget hade den puttrat halva dagen…

Oh well. Allt blev gott och det var trevligt. Nu är jag proppmätt, supertrött och lite nervös. Imorgon kommer en hemtenta i medie- och kommunikationsvetenskap som jag ska bita i i helgen… Fram till dess kopplar jag av med Hank i Californication. 22.40 på TV4.

Spännande paket

Som jag nämde i ett tidigare inlägg så fyller maken år idag. Igår var vi och handlade och Stora E valde ut en boll åt pappa i present. På kvällen slog vi in den med mycket möda och stort besvär. Jag hade bl.a. köpt en liten ljudbok, den slog vi också in. Sedan var det natt ända till 06:15 då det hördes ett viskande vid dörren till vårt sovrum:
-Mamma!
-Vad är det?
-Kom!
Jag gick upp för att kolla vad hon ville.
-Mamma, vi ska sjunga för pappa!
-Det är lite tidigt, kom så går vi in i ert rum.
Det visade sig att även Lilla E var vaken. Vi gosade en liten stund och ”smög” sedan in i köket för att hitta ljus. Stora E sa ”schhh schhh” hela tiden. Den som inte vaknade under den här operationen skulle nog aldrig ha vaknat.

Igår var de väldigt sugna på att sjunga, Stora E sjöng allt vad hon hade i bilen och Lilla E klämde i med sina egna hurrarop. Imorse när det faktiskt var skarpt läge så var de inte alls att lita på, den enda som skulle sjunga var jag. Det intressanta var att pappa skulle öppna paket.

Han började såklart med bollpaketet, som var från tjejerna. När han fick det sa Lilla E ”boh boh boh”. Fadern drog på munnen för han förstod ju vad det var i. Om inte annat så hade väl formen på paketet redan förstört hela överraskningen men Lilla E fixade verkligen så att budskapet absolut inte gick förlorat. Stora E kommenterade att Lilla E berättade vad som var i och tyckte att det var dumt. När faderskapet så tog sig an det andra paketet som råkade bli ljudboken, då sa Stora E:
-Hon kan inte säga att det är en skiva.

Boknörd? Tydligen inte.

Gjorde ett test hos www.barnensbokklubb.se för att se om jag var boknörd. De hade en sådan fin HTML-kod man kunde klistra in och redovisa sitt resultat i bloggen men det blev lite fel. Se till höger. Ska se om tekniska födelsedagsbarnet kan ordna detta vid tillfälle...

I alla fall - jag är besviken! Jag är bara 60% boknörd. Jag skyller på barnen! Hinner ju aldrig läsa! När jag väl ligger där på kvällen så somnar jag trots att jag kämpar hårt och böckerna är bra...

Färdigdetoxat

Så gick 20 dagar. Det hände inte så mycket tycker jag, det har varit mycket vätskeutdrivande men det är svårt att veta om det hade blivit samma resultat utan tabletterna, jag har ju druckit stora mängder vatten, rött och grönt te. De utlovade finnarna uteblev. De försökte lite grann men det blev inte något. Vissa i min omgivning såg minsann fram emot att jag skulle få vara tokfinnig ett tag men icke sa nicke. Har man persikohy så har man. Men det har känts skönt och jag kommer nog testa en kur till i höst. Fast då kanske jag kör vätskevarianten för att se om det är någon skillnad.

Nu ska jag röja vidare här hemma ty världens bäste make fyller år idag!

Trendiga Malin

Lider med Malin Wollin!

När jag var gravid mådde jag urk i 21 respektive 14 veckor. Andra gången var det så illa att jag fick dropp på gynakuten två gånger... Vidrigt. Å andra sidan gick det över snabbare med nummer två, var helt säker på att jag hade fått missfall eftersom illamåendet plötsligt var borta.

De första härliga veckorna under båda graviditeterna kunde jag inte jobba, inte heller kunde jag gå ut och ta luft som en elak och hurtig sköterska på vårdcentralen sa åt mig att göra. Jag kunde bara gå till toaletten och spy. Den promenaden tog jag massor med gånger om dagen. Under första graviditeten var jag helnöjd när jag framåt eftermiddagen kravlade mig från sovrummet till soffan så jag kunde se tv. Fast när det var reklam fick jag byta kanal, ni kan inte ana hur mycket reklam som innehåller äckliga matbilder. Jag kände på tre kilometers (ja för så stort är vårt hus) avstånd hur illa det luktade när kylen öppnades. Maken fick vid något tillfälle äta sin middag utomhus. Tur att dessa veckor inföll under härliga vårdagar.

Under andra graviditeten var jag glad om jag lyckades krama Stora E utan att spy. Varje dag kom hon in i sovrummet och frågade: Mamma, mårru bättre? Det var riktigt knäckande att alltid säga nej... Jag låg där undanstoppad och hörde på när hon och hennes far levde ett liv. Det var som att jag lyssnade på en radioföljetong.

Och inget hjälpte. Testade åksjukepiller, receptbelagd medicin, åksjukeband på armlederna, akupunktur - you name it. Téer av ingefära och anis och allt vad det var. Det enda som faktiskt hjälpte lite var ingefärskarameller (ni vet såna där gammaldagsa) som finns i en godisaffär vid Hötorget. De hjälpte mot slutet i alla fall.

Så någon tredje, näe, det blir det inte i den här familjen!

Figures

Har tillbringat dagen med att bringa ordning i bokhyllan. Ändrade om och la böckerna liggandes för att få plats. Åkte till förskola och ICA och kom hem. Såg att det såg för taskigt ut... Så nu när barnen hade somnat så ändrade jag om igen. Och det ser ut ungefär som det gjorde innan jag började det hela... Stor idé. Nu är det i alla fall dammfritt ett tag. När vi flyttar (om vi någonsin får tag i en tomt och lyckas bygga ett hus) så ska jag ha inbyggda bokskåp!

I röjartagen

Höll på att få krupp över den eminenta ordningen som råder här i huset... Så imorse fick jag ett ryck och påbörjade operation storstädning av bokhyllan. Lilla E röjde på rätt bra hon också. Och sedan fick jag avbryta mitt i för att åka på jympa. Nu återstår det allra tråkigaste, att få bort allt j-a skräp och sortera en massa "viktiga" papper... Och detta ska ske innan 14.50 då vi senast måste sitta i bilen för att hämta Stora E. Just nu sover Lilla E men strax vaknar hon och behöver käk... Stressigt idag! ;)

Lilla E på framfart. Fråga mig inte vad pottan gör i vardagsrummet....

Halvvägs. Utanför bild är det stora bordet som är belamrat med allt skräp. Testade att lägga böcker för att få plats med fler, har ändå sorterat bort några. Vet inte om jag blev så nöjd. Insåg under resans gång att jag faktiskt har flera böcker som jag inte har läst än. Tur att jag köpte några nya häromdagen då. Jag försöker läsa varje kväll men somnar...

Body Shop och MTV

Snyggt läppbalsam for a good cause. Egentligen blir jag alltid fundersam på om jag verkligen ska "slänga ut" pengar på produkten som säljes, det känns som att pengarna skulle göra mer nytta om jag betalade in hela beloppet direkt till den organisation som får vinsten. Det blir ju mer. Kruxet är ju att jag sällan lyckas att göra slag i saken. Kanske bättre att titta in på Body Shop i slutet av veckan. Jag är ju ceratberoende...

Foto från http://www.damernasvarld.se/

Spindeln i nätet

Stora E kom hem toktrött från förskolan och skulle få se en film.

-Mamma, kan du sätta i filmen?
-Visst. Mamman börjar meckla med dvdn.
-Mamma, kan jag få filt?
-Ja, ta filten du.
-Men jag kan inte, kan du göra?
-Jag kan inte både sätta in filmen och ge dig filten samtidigt.
-Om du hade varit en spindel och haft jättelånga armar så hade du kunnat ge mig filten också.

Ja, kära dotter. Om jag hade varit en spindel.

Magdalena Ribbing

...pratar just nu på Radio Stockholm om att hålla tal. Hon är grym!

En kille mailade och undrade om det är okej att snacka om gamla flickvänner i ett tal på ett bröllop. Han blev lite nypt i örat. Bra!

De som har och inte har

Var inne på Denise Rudbergs blogg och hon länkade till förslaget att dra in barnbidraget för höginkomsttagare. Det är väl inte en så himla dum idé ändå? Jag har länge tyckt att det är lite konstigt att en del bara stoppar in barnens bidrag direkt på banken och en del verkligen inte klarar sig utan. Det känns som att vi kanske kunde få mer nytta för pengarna om endast de som verkligen behövde dem, fick dem. Det finns ju en hel del hål att stoppa i - utbildning, sjukvård, psykvård, insatser för unga på glid osv osv osv.

Det kan ju inte vara så svårt att samköra med vilken inkomst man har. Nackdelen kan ju förstås vara att man ofta ligger något år efter. T.ex. under föräldraledighet känner i alla fall jag att barnbidraget är ett välbehövligt tillskott men då skulle jag ju inte få något eftersom det skulle gå på tidigare inkomstår. Fast det beror ju på var gränsen för höginkomsttagare går.... På något vis brukar jag alltid hamna på gränsen. Jag får betala maxtaxa på dagis men skulle förstås inte få barnbidrag. Men någon måste ju vara på gränsen också...

Hade velat utveckla det här mer men Lilla E står och drar i mitt nattlinne (busted!) och säger Mamma och lägger huvudet i mitt knä... Tror det betyder att bloggtiden är slut...

Senare: Nu har jag slöläst aftonbladet.se och vilka arga reaktioner på förslaget. Jag hade missat att gränsen skulle gå vid 20 000/månad. Det är väl ingen som är höginkomsttagare då...? Löjligt! Jag snackar rejäla löner, där man verkligen inte är i behov av bidraget. Eller - egentligen skapas ju ett behov när man får bidraget. En kommentar till ngn annan blogg klagade "hur ska jag då kunna försörja mig när jag har fyra barn". Eh - lite kanske man måste ta hand om själv...? Jag vet inte jag. Jag tycker att vi ska ha ett välfärdssystem men det ska inte gå till överdrift. Vi har det oerhört bra i Sverige. Jag har varit hemma i ett år och fyra månader med min lilla, ska vara hemma ännu fler månader. För detta får jag betalt! Fascinerande! Dessutom pluggar jag gratis universitetskurser under tiden. Höjer min kompetens helt gratis. Det är ett coolt land det här.

Vardagslunk igen!

Jag tillhör en liten konstig skara som faktiskt gillar vardag. Man har ordning och reda på tillvaron, vet när man ska vara var osv. Härligt.

Har planerat lite mat till veckan och ska strax iväg på utfärd - matshopping och upphämtning av barnens pass.

Ikväll får vi Solgul soppa till middag, har ångest över helgens godis och bullar. Jag åt verkligen inte mycket men hade ändå gått upp ett kilo imorse. SUCK. Jag som var på så bra väg ner. Hoppas att det var fel på vågen, tycker att ett kilo låter mycket på några dagar. Har dessutom tränat två medelpass på Friskis.

Här kommer receptet, har haft det i flera år och vet inte varifrån jag har fått det så jag kan inte ange referens...

Solgul soppa på paprika och morot

Jag brukar variera mängden grönsaker men det här är originalreceptet. Blir lagom för cirka tre personer.

3 potatisar
1 morot
2 vitlöksklyftor
2 gula paprikor
½ chilifrukt
Höns- eller grönsaksbuljong
Ingefära
Lime
Salt
Peppar
Olja
Eventuellt creme fraîche eller matyoghurt


· Skala och hacka potatisen, moroten och vitlöken.
· Skölj, kärna ur och skär paprikorna och chilifrukten i bitar.
· Fräs alltsammans i lite olja, i en lite större kastrull.
· Häll på en liter buljong, koka det hela så det blir mjukt. (Ca 15 minuter).
· Mixa soppan slät. Ibland brukar jag ta bort lite vätska innan jag mixar, och spara så kan man
hälla tillbaka om man behöver spä ut.
· Riv ned en msk färsk infefära, hetta upp soppan igen och smaka av med limejuice, salt och peppar.
· Garnera med finstrimlade limeskal, tunna ringar chilifrukt och kanske en grön kvist av t.ex. koriander.
· Om soppan är för stark, tillsätt en klick creme fraîche eller matyoghurt i tallriken.

Självupptaget

Läste just en intervju med Magdalena Ribbing i senaste Fokus. Magdalena Ribbing är en sådan där cool "tant" som jag avgudar. Hon har alltid klara besked att ge, det gillar jag.

Hon pratar bl.a. om hur hon tycker att självupptagenheten i samhället har ökat och att människor inte ser att de är en del i en gemenskap. Det här är något som jag också har tänkt på, folk är mer ego helt enkelt. Tycker att man ofta hör "det där är inte mitt ansvar" och "jag kan ju inte ta på mig det, det där får hon lösa själv" och liknande fraser. Jag tycker att det är lite skrämmande att "man" inte anser andras problem vara något man kanske kan hjälpa dem med. Generellt är folk snåla med att ge andra av sin tid och av sin uppmärksamhet. Tycker jag. "Min kompis är arbetslös, vad ska jag göra åt det"? "Min kompis har fått tvillingar, he he det är till att ställa till det för sig".

Varför är alltid JAG, JAG, JAG viktigast? Och framförallt, varför har vi så dålig förståelse för när någon annan har det jobbigt? I dagens samhälle är det ju enklare än någonsin att visa att vi bryr oss, vi kan pipa iväg ett sms, skicka ett blombud eller ett kort utan att ens resa oss ur jobbstolen.

Magdalena Ribbing har en teori. Hon menar att självupptagenheten är en motreaktion mot kollektivismen som fanns förut. Kanske har hon rätt. Men måste det alltid vara så extremt?

Men vem är väl jag att klaga på det här? Egentligen är väl denna blogg ett riktigt bra exempel på självupptagenhet... He he.

Ny dag

Tänk vad en lugn kväll och en god natt kan göra. Idag känns livet lättare. Vi såg den danska filmen "Älskar dig för evigt" igår. Det var ju inte direkt slötittande, en jobbig film! Men bra! Dogma är lite jobbigt i början tycker jag, lite skakigt. Men man vänjer sig allt eftersom man sugs in i handlingen.

Ibland

...är det bara lite förtvivlat jobbigt att vara. Utmattande jobbigt att finnas till. Att vara mamma, fru, vän, osv. Och plugga tre kurser. Och vilja fylla tiden med fotoalbumsfix och läsning. Att ha planer för livet. Ibland vill man bara vara ifred och finnas.

Ikväll (när barnen äntligen har somnat, disken är undanplockad, de flesta leksaker bortskyfflade och tvätten hängd), då ska vi dö en stund i soffan. Ligga där som små grisar och se en film och bara vara.

Ikväll

...har jag bakat knäckebröd! Det var premiär för mig och det är tveksamt om det sker fler gånger... Att kavla sådär tunt, det känns inte som min grej... Tålamod är inte min starkaste sida, i alla fall när det gäller bakning... Jag har blivit helt galen i knäckebrödet från "enskedebageriet" men 15 kronor för en liten kaka känns lite dyrt, om man vill äta många... Så hittade jag ett recept som såg lite snarlikt ut men det var det inte. Köket blev grymt stökigt men det har min älskade make just fixat. Jag gick in när jag hörde dammsugaren, då kändes det som att det var safe...

Annars höll jag idag på att få ett utbrott över oredan i huset. Det är ingen ordning någonstans och jag har inte pluggat på flera dagar. Känner en liten stress inombords. Det är verkligen stökigt överallt. I alla rum, i bokhyllan i arbetshörna osv osv. Blir tokig av sånt!

Här är middagen vi åt ikväll. Mumsigt värre! Limekyckling med sötpotatis och en röra med papaya, jordgubbar och koriander. Ur Klaras goda GI-dagar. Mumsigt, tyckte Lilla E, maken och jag. Stora E gillar bara köttbullar och pannkakor.

Vårfix i trädgården

...var planen för påsken. Man kan säga att det frös inne...

Idag har vi haft en vintrig dag med utelek och promenad i vintersolen. Under denna promenad förde min äldsta en filosofisk monolog:

-Om jag var ett filmjölkspaket och någon slängde mig. Då när jag var tom så bara slängde någon mig. Saker får man slänga. Inte en hon eller han.

Ingen Hank ikväll

Ingen Californication idag. I alla fall inte i min tv-tablå. Voffor gör di på detta viset? Får istället tröstäta chokladtårta med hallontryffel från Gamla Enskede Bageri. Klipper mig precis där nära och brukar slinka in där och handla gott bröd. Idag köpte jag deras suveräna knäckebröd, ett grovt bröd och så en tårtbit. Det var den sista, annars hade det nog blivit två. Men det var nog lika bra det, har på känn att det räcker att dela en.

Stora E var påskärring idag, en mycket söt sådan. När hon fick veta att dagen kallas skärtorsdag undrade hon:

-Vad ska vi skära då?

Foto: Min käre make.

Just hemkommen

från ett möte som gav mig lite att tänka på. Så nu ska jag sätta mig och tänka och äta.

Skapligt enkelt

Cool sida! Fullt med tips på pyssel och spel osv. Hittade ett äggspel under kategorin "matematik" som jag nog ska testa med fyraåringen i helgen. Går ej att länka in till tipsen tyvärr...

Att man aldrig lär sig

Igår frågade min svärmor mig hur nätterna är nu.
"Jag vågar knappt säga det men den senaste tiden har det fungerat jättebra."
Inom mig tänkte jag att man får ALDRIG säga att nätterna går bra, det är som att beställa trouble. Vis av erfarenhet. Och mycket riktigt. Vad hände i natt?
Vakna barn, vandrande barn och föräldrar, sängbyten och laguppdelning. Tydligen hette makens lag Team A. Jag och Lilla E valde att sova istället för att hitta på lagnamn. När hon hade gråtit klart.

Idag har jag...

...handlat. Det tog bara en och en halv timme. Är i alla fall nöjd med att ha köpt all mat till och med måndag. Sedan gick det mesta andra fel. Ända sedan jag skrev att jag är sååå duktig och får allt gjort så är det som att någon straffar mig. Allt går fel. Nu överdriver jag lite men det känns så, just precis nu. Men allt är ju relativt, se mitt tidigare inlägg idag.

Vidrigt!

Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Det är bara så sjukt och vidrigt! Hörde just på Radio Sthlm att mamman överlever. Kan inte ens tänka mig hur det skulle kännas att ha överlevt knivdådet och veta att ens barn höggs ihjäl. Av pappan. Fy fan!

Igår på skrivarkursen fick vi en uppgift som går ut på att något väldigt hemskt ska ha hänt, men berättelsen utspelas i en varm och vardaglig miljö. Känns ju som att man bara behöver öppna tidningen så får man uppslag på vidriga, hemska saker...

Tillägg den 20 mars: Idag har pappan frikänts och en annan man är anhållen i sin frånvaro. Fortfarande ett hemskt dåd men jag är rätt "glad" att höra att det INTE var pappan. Fy vilken mardröm han måste ha befunnit sig i de senaste dagarna. Inte nog med att hans barn är mördade, han fick dessutom skulden.

Funderingar efter en resa

Varför finns det inget vettigt att äta längs med E4? När man är på väg vill man åka kortast möjliga tid ( i alla fall vi med huliganer i baksätet). Vi orkar inte åka kringelkrokvägar för att leta efter något som eventuellt möjligen finns. Vi har i vårt tidigare liv försökt (läs innan barn) och det gav sällan resultat. Nu finns alltså McDonald’s eller sunkiga vägrestauranger. Jag tar gärna emot tips på bra ställen att stanna på längs de större vägarna i Sverige för det är lika sorgligt överallt.

Jag började fila på en restaurangkedja med fräsch, nyttig och ekologisk snabbmat men jag orkar inte genomföra fler projekt nu. Jag ger bort idén här och nu. Please någon, hoppa på! Det måste vara barnvänligt - jag tror det blir succé!

Vi stannade således på Donken både på väg ner och upp. Trist. På den första (utanför Norrköping) var det svinkallt! Jag hade två tröjor, fleeceväst och ytterjacka och frös ändå. När jag gick på toaletten så hade den minsann kollats både 06, 06.30 och 06.45. Det måste vara väldigt sviniga människor som går på toa på McDonald´s på morgonen. Det lustiga var att sedan hade det inte kollats där inne något mer och vi var där vid 12. Och det var skitigt! Vad innebär det när personen som är anställd på McDonald’s sätter sin kråka på ett papper på dörren? Behöver de göra något mer än just det? Man undrar. Det var mer skitigt där än vad det blir hemma på ett år. Minst.

Sedan vill jag gratulera de boende i Halmstad till ett underbart bibliotek! Jag tillbringade en rätt schizofren lördag där. Först var jag där vid öppning och letade upp ett tyst studierum. Jag var student och slutförde en inlämningsuppgift som skulle in på söndagen. Sedan letade jag mig upp till det ljusa, fräscha fiket och satt och drack te och läste mina kurskamraters alster inför skrivarkursen. Filade lite på min egen text och kände mig lite som Denise R som jobbar sig runt Stockholms fik. Jag fick faktiskt lite karaktärsinspiration av några bordsgrannar som jag störde mig rejält på. De kommer att dyka upp, någonstans, någon gång. Annars är jag nog för lättstörd för att arbeta på fik. Jag trivs bäst här, i min röriga lilla hörna i vardagsrummet. Efter författandet besökte jag en konstutställning som bibblan hade. Sedan blev jag mamma igen, då kom familjen och jag och stora E gick på sagostund som hölls av en underbar dam!

För övrigt vill jag meddela att jag har tagit på mig lite för mycket. Jag går just nu tre kurser. Men idag ska jag leka hemmafru och städa, storhandla, hämta barnens pass inför spanienresan och hämta tidigt på dagis och vara värdinna åt eftermiddagslek. Ikväll blir det plugga av!

Foto: Thure Gunnarsson, från www.halmstad.se

«Pernilla, better than sex.»

Ehum. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka hur Sloganizer menar när de slumpar fram denna slogan för mig... Läste om det här. Så, vilken slogan får du?

Hemma!

Har varit i Halmstad sedan i torsdags, längre rapport kommer. Ville bara dela med mig av hur elaka föräldrar vi är...

I bilen, på E4 i eftermiddags, lite efter lunchen på McDonald's och föräldrarna mumsar mörk choklad i framsätet, i smyg.
Stora E: Vad luktar 're?
Pappan: Det är mitt kaffe.
Stora E: Det luktar nästan som choklad.
Mamman: Ja, Mc Donald's har kaffe som luktar nästan som choklad.
Stora E nöjer sig med detta svar och fortsätter leka med sina barbiesar. Mamman och pappan skäms lite. Men mumsar vidare.

Rapport från melodifestivalen

En fyraårings betraktelse:
-Varför blåser det i Globen?

Vår natt

Stora E hostattack till 00.45.
Sedan sov vi. Ända till 04:58 då Stora E ville väcka tokmoster.
När hon inte fick väcka tokmoster låg hon och tjatade tills hon fick. Ungefär vid 7.
Snälla, snälla får jag väcka henne. För min skull.
Ja, för vems annan skull skulle det vara? Tokmoster vill nog hellre leka lite senare än vid 05...

The Vanish Incident…

Ni vet ju hur jag mästrar med att jag är en sådan effektiv liten arbetsmyra som minsann får gjort allt jag har planerat.

14.10 – Jag pratar med Stora Es kompis pappa (hänger ni med?) och bestämmer träff för att se en film på bibblan klockan 16. Han säger: Vi ses där lite innan fyra då. Jag säger: Det gäller nog att vara i tid, ibland är det så mycket folk. Kom ett tag innan. (Jag är sådär jobbig).

14.20 var jag nöjd med att Lilla E hade vaknat i tid och i lugn och ro ätit sin sena lunch. Jag skulle lugnt hinna duscha innan vi skulle hämta stora E. (Var på jympa innan, annars brukar jag faktiskt ha duschat lite tidigare än så på dagarna).

Heh. Avlägsnade Lilla Es alla kläder eftersom hon hade spillt på precis allting. Tänkte vara sådär effektiv som jag alltid är och bara slänga på lite Vanish och så in med allt i maskinen. Fixade ett plagg och la in det i maskinen. Då tultade såklart den där halvmetersmänniskan dit för att undersöka. Jag kastade mig så jag hann före och avstyrde hennes operation. Bara det att på vägen dit droppade det Vanish från mina händer på golvet och vid närmare koll, även på Lilla E. Hela hennes lilla mage och små pluttarmar hade massor av Vanish på sig. Fattar inte hur det kunde bli så mycket. Slet av henne blöjan och mig kläderna och in med oss i duschen. Var fortfarande rätt lugn, fick bort allt på henne och hon var nöjd och glad över att få duscha bara sådär.

När vi kom ut ur duschen insåg jag att slagfältet fortfarande fanns att åtgärda. Med galen ettåring som vägrar stå still. Med vatten droppandes från mig och henne, balanserade jag unga fröken på höften (tur man är kurvig) och torkade golvet från vatten och Vanish (ingen bra blandning om man vill ha ett golv som är säkert att gå på)… Till slut skulle jag bara klä på henne. Det var hon inte så sugen på. Värre än någonsin vred hon sig, reste sig, flyttade på sig. Till på köpte hade jag valt ut vidriga hängselbyxor som har de värsta knapparna jag vet. Och vart hon sträckte sig fanns det något som hade Vanish på sig på bänken. Till slut var hon i alla fall övermannad och påklädd. Jag hade fortfarande 15 minuter till godo innan jag skulle hämta på förskolan. Det borde gå!

Jag klädde på mig, fick på mascara och hann faktiskt fixa håret lite. Trippar ut i hallen och ska bara ta på lillan hennes ytterkläder. Känner en väldigt suspekt lukt från hennes behind. Men då börjar vi väl om då! Brottningsmatch, rengöring, brottningsmatch, påklädning. Ska bara slänga den äckliga blöjan. Råkar ta på fel ställe. En hel massa äckel i min hand. Är till slut ren, dyngsvettig och så är vi klara.

15.15 stolpar jag in på förskolan och fröken ser direkt att någon har stressat. Får med mig Stora E hyfsat fort men tvingar henne att gå och kissa innan vi ska gå. Vi ska ju på bio. Hon bestämmer sig för att inte bara kissa. Sedan ska hon bara prata med några kompisar, visa lite teckningar och få utbrott för att hon har tappat bort sin ring. Mamma hittar ringen och allt är lugnt. Vi måste bara hem och hämta vatten och bananer som jag glömde. Dessutom detoxar jag just nu och är konstant kissnödig. In, hämta saker, kissa, rivstart iväg.

15.50 kliver vi så in på biblioteket där vårt sällskap står och väntar. Vissa är mer toleranta än andra och ger inte andra vad de egentligen hade förtjänat.

Tillägg till inlägget: Hade problem vid postning, allt försvann. Postade då utkastet till texten och orkade inte vid denna timme kolla allt så noga. Ber om ursäkt för eventuella konstigheter textmässigt. Typ tempusbyten osv...

Varför vi kanske inte ska bygga nytt hus ändå

Hela familjen är ändå alltid på 2-4 kvadratmeter samtidigt. Onödigt att betala några miljoner för utrymme vi ändå inte kommer att nyttja.

När man vaknar för trettielfte gången på en natt av att något barn hojtar, då är det ju bra att de trängs i samma rum så att man inte behöver tveka på vart man ska gå.

Eftersom vi inte ”hinner” städa de 90 kvadrat vi har idag så kan man ju undra varför vi tror att vi kommer att ha tid att städa 90 till?

I ett större hus tar det längre tid att leta efter nycklar, mobiltelefoner, trådlös telefon när den ringer och andra viktiga saker. Det finns också fler ställen att lägga mina oändliga pappershögar på.

Eftersom vårt nuvarande hus är gammalt och lite dragigt så kanske vi får astma om vi hamnar i ett välisolerat, varmt hus.

Sedan vet man ju hur det är med de där husbyggena, alltid drar de ut på tiden och inget blir rätt.

Eller kanske är den enkla anledningen att tomten vi suktar efter verkar gå oss ur händerna. We’re stuck.

Bild från www.icakuriren.se

Mammor som bloggar

Ooops. Någon har tröttnat på mammor som bloggar. Vi mammor borde istället för att blogga ta hand om hushållet. Eller i alla fall inte klaga på hur jobbigt det är att ta hand om barn och hem. Tur att luften är fri!

Flygande start

Vaknar av att Stora E kommer inhoppandes och säger:
"Hela världen flyger mamma och pappa!"
Vi var ute i trädgården igår efter dagis, kan hon ha hittat några olämpliga svampar under alla löv tro?

Det går ju så bra!

För Andersson och Pettersson och Lundström och jag!

Har idag insett att jag totalt har missuppfattat både skrivarkursuppgiften OCH inlämningsuppgiften i mediekursen. Skrivarkursuppgiften har jag åtgärdat men den andra insåg jag just att jag nog har missförstått men innan jag ger upp hoppet och måste börja om så inväntar jag svar från läraren... Hoppas han inte dröjer alltför länge, jag har inte tiiiid! Hur var det nu, good enough och det där blajet jag skrev om tidigare idag.

Jag är där jag är och det är bra

Lyssnade just på veckans coach Annika Borg på Radio Stockholm. Ämnet var stress. Hon pratade om att idealbilden av människan stressar upp oss, vi ska vara snygga, vi ska vara framgångsrika och vi ska vara superföräldrar och vårt hem ska vara tip top. Dessutom skyler folk ofta över sådant som är dåligt.

Jag känner igen mig i båda, såklart vill jag ha hela det snygga paketet men jag känner också igen det där med att skyla över. Man tokstädar innan någon kommer på besök osv. Dock har jag alltid stört mig på folk som hävdar att allt går så bra och ett halvår senare får man höra att ungen aldrig sov och de hade superproblem med amningen plus att gubben nästan fick sparken. Vad är syftet? Varför kan man inte istället försöka få stöd hos sin omgivning, istället för att bara låtsas att allt är sååå bra? (De som känner mig vet att jag eh... knappast låtsas åt det hållet, jag kanske borde hålla igen lite istället).

Annika Borg menade att vi borde ha som utgångspunkt att livet inte går ihop, och det är okej. Det tycker jag är sunt. Man kan faktiskt inte få till alla bitar samtidigt, hela tiden. Det är omöjligt.

Hon citerade några rader ur en dikt av Tomas Tranströmer:
”Du blir aldrig färdig och det är som det skall”.

Tycker att det här var bra ord för mig idag, har två deadlines i veckan och lite körigt av privata skäl så jag känner en liten liten kniv på strupen. Men nu ska jag bara vara en good enough student, mamma, författare och människa helt enkelt. Och bloggare såklart! (Författare? Ja, jag har bestämt att så mycket som jag skriver gör att jag är författare. Jag är bara inte publicerad. Än).

Min dag idag:

Går snitslad bana runt leksaker, köksredskap, dammsugare, tidningar, kläder och annat som har spritts ut av de yngre medlemmarna i familjen.
Lyfter runt högar bestående av både ut- och ingående post, tidningar, teckningar, viktiga papper, kvitton och annat som kan vara bra att ha. I en annan livstid.
Hittar ett brev som jag trodde att jag hade skickat. Inget viktigt, bara en please may I have some more föräldratjänstledighetslapp till jobbet…

Gör en djupdykning i den rena tvätthögen för att eventuellt möjligen kanske hitta ett par strumpor. Misslyckas med uppdraget – går i varma tofflor istället.
Känner gruset under tofflorna, gruset som en gång fanns i hallen men nu har spritt sig till de mest svårtillgängliga platser i huset. Häromkvällen hittade vi grus i sängen.

Pysslar påskkort med Stora E, som fort tröttnar. Lilla E inte nöjd med den penna och det papper hon har tilldelats, hon vill ha samma roliga, farliga saker som stora E. Till slut är vi klara och plockar undan. Strax därefter vill Stora E göra påskägg och jag uppmanar inte hennes kreativa ådra, om vi säger så. Hon gör "påskägg" ändå, se bild.

Nu ska familjen handla och jag ska plugga. Mina principer har tydligen ”försvinnit”…
A woman’s gotta do what a woman’s gotta do.

Arrrgh!

Det här med att skriva, det är inte lätt! Uppgiften till nästa gång är att skriva en berättelse med tre scener som inte kommer i kronologisk ordning. Jag tycker att hur jag än gör så kommer de i kronologisk ordning. Och så har jag stora problem med att smidigt glida över från berättande till dialog och sedan tillbaka. Vill bara skippa all dialog men se det får man inte heller göra. Suck suck suck. I better not quit my day job om man säger så...

Och snart kommer världens underbaraste make och barn hem men jag är inte riktigt redo för det än. Janet fick stängas av för jag ville bara skutta omkring och sjunga "let me take you on an escapade, let's go!" och minnas mina ungdomsdagar hela tiden.

Mammalyx på internationella kvinnodagen.

Sitter hemma ENSAM och öser på Janet Jacksons samlingscd som kom hem igår. Just nu hörs What have you done for me lately, säkert inte bara inne i mitt hus... Stora E är på teater med sin far, Lilla E ska är med farmor och farfar på solig promenad. Själv ska jag faktiskt plugga trots att solen skiner och skiner. Så ingen mer blogging, bara plugging. Väljer mellan om jag ska börja med skrivarkursuppgiften som denna gång känns rätt svår, eller om jag ska ta kursen som faktiskt genererar lite poäng... Det lutar åt skrivarkursuppgift. Lätt! Nu kör vi!

Rockar vidare med Janet i huset: Who's that in that nasty car? Nasty boys! Nasty boys, don't mean a thing.

Produktionsstress

Läser i senaste DVom Eva Dozzi som har skrivit en roman som heter Jävla John. Den handlar om hur John Lennon får ihop det med en hotellstäderska och de får ett barn.

Hon gjorde research i tre år om Beatles och om Stockholm på 60-talet. Skulle känna mig så stressad! Stressad att någon annan skulle hinna före. Tänker så redan nu, har en rätt klar bild av min roman- vad den ska handla om. Är livrädd för att helt plötsligt snubbla på någon sådan story i en annan roman. Då vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om. Då måste jag ju börja om.

Har fått kontakt med en tjej i bloggvärlden som också filar på sin första roman och vi har kommit på att vi är väldigt lika och nog hamnar i lite samma fack. Vi enades snabbt om att inte yppa för varandra vad våra romaner handlar om för vi ville undvika catfighten innan vi ens känner varandra ordentligt. Kanske bättre att ha den innan iofs? J, är du redo? Möt mig i parken efter tre! ;)

Livet går upp och ner

Den här veckan har av olika anledningar varit rätt jobbig för mig. Men när Stora E lägger sina armar om min hals och pussar mig hårt så känns allt bra igen. Hon vet hur hon ska göra utan att ens veta att det behövs. Eller så vet hon det...?

Igår erkände hon att hennes fyra låtsaskompisar var just på låtsas.
-Mamma jag har bara hittat på V,E,E och E. Nu är dom döda. Dom finns inte längre. Men nu lever dom igen.

Trevlig helg alla goa!

Bloggrundar du också?

Alltså, bloggkoll.com är ju en suverän site! Om du, som jag, följer ett antal bloggar så ta dig några minuter och lägg upp favvobloggarna. Det är så enkelt! T.ex. kan du klicka på ikonen här till höger för att lägga till mig på din bloggrunda. Jag har begärt att få ett mail per dag och då ser jag direkt om det har kommit några nya inlägg i mina favoriter. Suveränt! Annars kan jag gå in på siten och direkt se om det har hänt något nytt.

Nu väntar jag på att Californication ska börja. (tv4 22.40) Inspelningsbara boxerhårddisken är tillbaka från "lagning" så jag borde egentligen spela in men jag litar inte på att de har fixat felet - och Californication vill man inte missa i onödan!

Detox

Det här köpte jag idag. Vet inte om det fungerar men tanken låter god. Rena kroppen och bli av med slaggprodukter. Kanske också något litet kilo? Camilla Läckberg driver en riktig detox men jag tänkte att fuskvarianten nog passar mig bättre. Tror inte jag fick till hennes länk ordentligt, scrolla ner i hennes blogg så kommer det inlägg om detoxen.

För övrigt glömdes nallen på dagis idag igen... Nu har stora E och jag gemensamt bestämt att nallen inte får följa med fler gånger. Undrar om hon kommer att vilja kännas vid den överenskommelsen sedan...?

Gårdagen

Jag måste verkligen öva på att formulera mig kort. Förlåt…

11:00 Är på jympa. Blir först tveksamt, Lilla E blir ledsen när jag ska gå men när jag smygkikar in så har hon fullt upp med att bygga med klossar med en av tanterna. Puh, skönt! Urskönt att träna, har haft uppehåll i två veckor men det går hyfsat bra ändå. Härligt!
12:05 Åker hem och lillan toksomnar i bilen. Lyfter över henne i vagnen och får massor av tid för mig själv. Vid 14 börjar jag bli lite stressad, jag har inte duschat och hon har inte ätit och egentligen ville stora E hämtas 14.
14:20 Jag kastar mig in och ut i duschen. Funderar på att väcka Lilla E.
14:25 Lilla E vaknar. Får mat. Jag tänker att det är lugnt nu, vi hinner.
14:50 Jag har nya rena kläder och är nyduschad. Lilla E har också nya kläder efter lunchen. Hon är nybytt och vi ska just gå. Då kommer örnen. Ni vet. In i badrummet för att byta. Lilla E är snabb med händerna och helt plötsligt finns bajs överallt. På hennes händer, i hennes rumpa, på handfatet. Jag lyckas med någon konstig balansakt och klarar alla kläder och får bort allt från hennes kroppsdelar utan att något hamnar i hennes mun. Vad jag märker i alla fall. Jag måste vara proffs.

15:00 Hämtar på förskolan. Mirakulöst nog precis i tid. Förstår inte hur det gick till.
15:25 Hämtning avklarad, barn fastspända i bilen.

15:30 Ankomst till vår lilla kött+charkaffär för inköp. Stora E kommer på att hon har glömt sin nalle (som hon egentligen inte får ta med) på förskolan. Panik. Gråtattack. Jag lugnar och säger att vi kan åka tillbaka när vi har handlat. Jag suckar inombords. Måste alltså ytterligare en gång spänna loss och ta med in, spänna fast osv. Ni vet.
15:35 Vi går in i affären. Lång kö. Barnen tålmodiga. Tills det blir min tur. Då springer de omkring och jagar varandra och gör små gallskrik som ljudeffekter. Alla andra i affären är pensionärer och en del ser roade ut, andra ser irriterade ut. Jag ser svettig ut.

15:50 Vi lämnar affären. Jag får tag i en dagismamma som inte har hämtat än. Hon lovar att hämta nallen och svänga förbi oss. Tack L! Glömmer i farten att vi hade ärenden på både ICA, post och färgaffär.
16:00 Vi leker i trädgården och allt är lugnt och skönt.
16:10 Vi går in. Barnen galna. Springer och leker och jagar varandra. Ursöta. Men högljudda.
Sedan är det lugnt fram till middagen är klar. De leker fint och har det bra.

17:10 Chili con carne klar. Stora E kommer in i köket och rynkar på näsan. ”Det här har jag ätit på dagis idag och det var mycket godare där”. Vi har ännu inte satt oss för att äta så hon har tagit beslutet på rätt ogrundade former kan man säga.
17:15 Vi äter och Lilla E tokgillar. Stora E smittas och äter av bara farten. ”Det här var också gott!”

Sedan körs kvällsrace med bad (med mammautbrott), sagor, välling för liten och varm mjölk för stor.
18:59 ligger båda vakna i sina sängar efter min kvällssång och jag är beredd på lång nattning men inte en gång blir jag inropad för encore. De somnar på stört. Jag städar inboxen (kunde inte slöa nej) och underhåller lite kontakter.
20:00 bänkar mig framför tvn.
20:15 ringer maken som är ute med vänner och säger att han är på väg hem. Så bra är det när de bestämmer sig för att inte dricka öl… Nöjd.

Pust!

Kan säga såhär... Om man skriver att man är superbra på att planera och hinner massor av saker och inte förstår att andra inget hinner... Om man skriver det, då får man igen. Ska berätta om min dag - en annan dag. När jag har energi. Nu är jag lycklig över att jag klockan 18.59 hade fått ner båda vilddjuren i sängen med bara ett litet utbrott efter badet. (Det var alltså jag som stod för utbrottet)...

Ska nu koka té och inta soffläge! Ikväll är det tv-kväll, först Men in Trees på trean, sedan Grey's på femman. Vet inte riktigt vad jag ska göra fram tills dess bara...? Kanske ska ta Annikas tips och bara ha tråkigt.

The moment I wake up

Klockan 07.30 i ett stort, modernt och praktiskt hus, någonstans i stockholmstrakten.
Mamman och pappan sover. Mamman sträcker på sig och börjar vakna. Hon lägger sig på pappans, dvs hennes makes, arm. Han vaknar och de tittar varandra djupt i ögonen.

-Jag är så glad att få vakna bredvid dig.
-Jag är så glad att få dela mitt liv med dig.
De kysser varandra ömt och länge.
-Vad skönt, nu är klockan 7.30, precis lagom med tid för oss att göra oss iordning.
-Jag går och väcker barnen.
Sedan intar hela familjen en näringsriktig frukost i lugn och ro. Barnen äter med glatt humör och deras ögon glittrar.

Ridå.

Eller:

Klockan 05:58 i ett litet, slitet och överbelamrat hus, någonstans i stockholmstrakten.
Ena barnet kommer in till mamman och pappans sovrum. Mamman och pappan sover.
Barnet trycker ner sig mellan mamman och pappan. Kalla fötter trycks mot varma ben.

-Mamma jag är hyyyyngrig. Jag vill ha frokost.
Mamman ligger med ryggen mot barnet och försöker ignorera och känner sig som en dålig mamma.
-Mamma, jag är hyyyngrig.
-Tyst nu, det är natt!
-Jag har sovit klart.
-Men det har inte jag. Mamman suckar djupt och försöker somna om.
-Pappa, jag är hyyngrig.
Pappan sover. Han låtsas inte, han sover verkligen.

Barnet tänder en ficklampa och leker med den i taket. Är nöjd en stund.
-Mamma, jag är hyyyngrig.
Mamman:
-Det är väl fan att man aldrig ska få sova i det här huset!
Att mamman satt uppe till 23.30 för att se den eminenta serien Brothers&Sisters, det har hon glömt. Nu är hon bara arg och trött. Barnet börjar gråta, högt och genomträngande. Barnets lillasyster vaknar och gråter hon också. Även pappan vaknar, han vill nästan också gråta men gör det inte.
Dagen har börjat.

Ridå.

Rapport från en skrivarverkstad

Igår var jag ju på skrivarkursen. Flera var sjuka så vi hann med allas alster väl, det var skönt. Min text kom sist så jag hann bli lite nervös...

Jag fick veta att min text var "tematiskt intressant", alltså att det den handlade om var intressant att jag utforskade. Jag hade också experimenterat lite med att utelämna namn och det fungerade, de förstod absolut hur jag hade menat. Det var superkul att höra de olika tolkningarna av karaktärerna och storyn, det var inte bara sådant jag själv hade menat som kom fram. Asballt att höra hur något jag har skrivit har väckt olika känslor och tankar hos någon annan.

Det "negativa" som kom fram var att jag fastnade lite i klichéer i några formuleringar och det hade jag faktiskt själv kommit på efter att jag hade lämnat in texten. Bra att få det klart för sig, för det är ju inte kul att läsa en bok full med klichéer....

Sedan tog läraren också upp en sak som jag själv tycker är supersvårt och förmodligen därför inte är så bra på. Jag ska försöka att beskriva känslor istället för att skriva dem rakt upp och ner. Jag tycker det är lite svårt, jag är en enkel kvinna. :)

Uppmärksamma bloggläsare kanske har sett att jag har tagit bort "skriva fem sidor roman i veckan" under mina mål. Har nämligen beslutat mig för att inte skriva roman förrän kursen är över. Jag lär mig så mycket och ska lägga krut på att skriva övningstexter och sedan skriva boken. Det är planen. Vi får väl se.

Alltid lika inspirerande att vara där, synd bara att jag inte hinner skriva idag. (Appropå att jag minsann hinner allt jag tänker mig he he).

Nr 3000?

Är DU den 3000:e besökaren? Om ett besök är det nämligen så! Kika till vänster och titta vad det står. Är du nr 3000 så lämna gärna en kommentar!

Hur länge?

...ska man spara en sån här?

Rätt äckligt egentligen... Den här stickan visade oss i april 2006 att Lilla E låg på lur. Hittade (den trasiga) påsen längst bak i badrumsskåpet och gjorde en snabbinventering. Gissa hur mycket som var värt att behålla...?

Att hinna, eller inte hinna.

Annika-mammamaraton-uppmanar oss mammor att coola ner och öva på att ha tråkigt. Jag förstår inte uppmaningen. Jag förstår verkligen inte vitsen av att leva livet genom att ha tråkigt. Ta det lugnt – ja, till viss mån. Ha tråkigt? Njae? Jag förstår resonemanget, mina barn måste få skrutta runt och ha det lite tråkigt, för då blir de kreativa och initiativrika tror jag. Men när det gäller mig så ruttnar jag på tråkigheten.

En nära vän har beskrivit mig för andra med orden ”hon måste ha ADHD”. Efter att ha hört detta blev jag lätt förvirrad och frågande och gick därför hem och läste på om symptom för adhd. Jag har inte adhd men det hon var ute efter var min energi. Folk brukar fråga mig hur jag hinner allt. Jag undrar då, hur hinner du inte allt? Jag menar, dygnet har en hel del timmar och om man bara planerar rätt så hinner man.

Flera föräldralediga jag har pratat med ”har problem att hinna äta på dagarna.” Jag förstår faktiskt inte. När jag skriver detta är klockan 9.22 och jag har idag gått upp 07.00 och sedan dess hunnit vara hos sjukgymnasten, duschat, ätit frukost, planerat veckans mat, skrivit shoppinglista, bloggat en gång plus den här. Så fort jag har postat detta ska jag fixa till skrivaruppgiften till ikväll. Jag har dessutom hunnit gosa med båda barnen och hängt en tvätt. Och druckit té i lugn och ro.

Folk hinner inte med på jobbet. Varför inte? Var går det fel? Utnyttjar du tiden maximalt eller sitter du och slösurfar alternativt småpratar med kollegorna lite för mycket? Hur mycket tid går bort i värdelösa möten? Har man ens en förutsättning att klara sina uppgifter på den tid som är avsatt? Om inte så måste arbetsgivaren ta sitt ansvar. Och det måste man hjälpa arbetsgivaren med, annars förstår inte arbetsgivaren att situationen inte håller...

Hemmens projektledare runt om i landet klagar på att de måste göra allt där hemma. Varför? Hur kan den man lever med tycka att det är okej att man inte delar lika eller hjälper varandra? Jag förstår inte.

Som tur är förstår inte heller min man hur man inte hinner. Vi är lika energiska båda två. Men igår helgade vi vilodagen och gjorde en utflykt till Kulturhuset med barnen, åt där och så blev det varmkorv till middag. På kvällen när de sov såg vi en film. Den var långtråkig trots kul tema och bra skådespelarinsatser (The Hoax med Richard Gere) och jag hade hellre bloggat… Eller skrivit på boken. Eller gjort egen müsli. Eller gjort tjejernas fotoalbum. Men jag hade absolut inte hellre vikt tvätt, diskat eller städat kylen. Sånt rationaliserar jag gärna bort… Jag kan koppla av, jag kan bara inte ha tråkigt.

Kanske har jag adhd ändå, då har man dålig impulskontroll och kan ha svårt att vara lagom aktiv...

Ny vecka

Ikväll är det skrivarkurs och feedback från delar av mitt första kapitel - såååå läskigt! Men samtidigt lite skräckblandat, jag längtar för tänk om de gillar...

Har abstinens, nu har det gått två veckor sedan jag tränade sist. Detta pga dalarnaresa och sjukdom. Hoppas vara fit for fight på onsdag så jag kan lämna in Lilla E hos de barnpassande söta tanterna och skutta in på ett baspass.

Har nyss varit hos sjukgymnasten så nu är det frukostdags för mig.

Trött

...efter en relaxeftermiddag med efterföljande middag med mycket gott vin och härligt tjejsnack. Vi hade en urmysig eftermiddag & kväll.

Tyvärr inte alls imponerad av Clarion Signs spa-avdelning, Selma Lagerlöf City Spa. Tvärtom faktiskt. Dyrt, dåligt genomtänkt, inga relaxstolar, tafflig personal. (Bl.a. försökte de ta betalt för badrock som enligt deras hemsida och en liten skrift bredvid kassapparaten skulle ingå i de härliga 495:- man betalade för kalaset). Jag gjorde ingen behandling, jag hoppas att de i alla fall är bra. Snygg avdelning var det dock och säkert är det superhärligt att hänga där på taket en solig dag.

03:05 inatt skrek Lilla E till och jag insåg att jag inte var helt med på banan när jag mumlade: Vad händer? Hon kan väl inte skrika när det är natt?! Eh.....?

Loggar ut

och drar hit.
Ha en trevlig kväll!

Humlebacken

...har nyligen hittat en ny "bygga hus blogg" och jag älskar deras hus! Det blir så fint! Är så glad att jag hittade Viveka på Humlebacken. Man hör ju bara på namnet hur fint det är. När jag är söderut så bara måste jag åka förbi och ta en tjuvkik!