Webbtips

Kolla in den här siten varifrån jag har lånat den här bilden...

Annars känns ju budskapet på etiketten lite... eh... inte helt enligt mina åsikter rätt men det känns ganska med verkligheten överensstämmande.

Äntligen fredag!

Maken är pappaledig och har lite uppgifter där hemma. Själv har jag förflyttat mig till annan ort för att plugga... Så jag kanske borde ta och öppna böckerna och få till den där inlämningsuppgiften som ska vara klar på söndag...? Har som princip att aldrig plugga eller jobba på helger. Har tyvärr ingen princip som gör att jag håller mig ifrån nätet...

Om du är nytillkommen läsare på denna blogg så vill jag först hälsa dig varmt välkommen och sedan rekommendera följande gamla inlägg som är lite mer representativa för hur jag brukar skriva på bloggen... (Nä, jag känner ingen press över att Denise R länkar till mig alls...)
T.ex. det här om Lilla E
Eller den här där jag klagar på hur folk på Friskis klär sig.
Eller varför inte när jag berättar hur töntig jag är på jympan.
Eller om hur man borde veta bättre...
Eller helt enkelt hur man kan uppleva livet innan och efter man får barn.

Nu tror jag att jag har slösat bort lagom med tid. Back to the books!

Ombyggnad pågår

Hmmm. Hela kvällen har det hållits på och donats med denna blogg. Nu kan jag inte hitta vilka färger jag ska ha, blir aldrig nöjd! Ger upp för idag och fortsätter glatt imorgon. Om jag får en chans att smita från mitt pluggande... Sov gott alla bloglovers!

Han är inte bara farfar

Min mamma har en karl. (Är osäker på korrekt term när det gäller 50+ som har ett förhållande men ej bor ihop, därför väljer jag ordet karl). Han är bonde till yrket och blev farfar för några dagar sedan och när Stora E fick höra det så begrundade hon det hela och sa:

Hur kan han vara farfar, han var ju bonde förut!

Råd till nyblivna mödrar

Eftersom det finns så få råd i ämnet så tänkte jag att jag skulle bidra lite...

Om du ska iväg någonstans, inse att du kommer att komma försent. Hur mycket du än förbereder eller fixar, hur bra organisatoriska kunskaper du än besitter - du kommer att komma försent. Så vilket är mitt råd? Genom att anse dig besegrad redan innan kampen så kommer du att vara en mycket lugnare person. Qué sera sera liksom. (Reservation för stavning).

Om en halvtimme ska jag ha bytt blöja på Lilla E, klätt på oss förbenade ytterkläder, ha med en välpackad skötväska, handla middagsmat, hämta på förskola och åka till en kompis. Jag har gett upp redan från start eftersom jag sitter här och skriver till er istället. Har ingen energi att stressa. Fast nu måste jag nog pallra mig iväg.

Och vad du gör, skaffa ingen blogg eller ett internetberoende... Då kommer du komma ännu mer sent. Läs min istället. ;)

Skrattar hela vägen till banken

Fick igår en liten glimt av amerikanske författaren Richard Ford som intervjuades i tv och fick frågan hur han kände inför det faktum att en av hans böcker skulle bli tv-serie. Han menade att han var jätteglad för han fick feta checkar på kontot och det var inte mer med det. Hollywood hade lovat att de skulle vara boken trogen men då hade han sagt:
Don’t be faithful to my book, you bought it, do whatever you want with it… (Med reservation för felcitering, kommer kanske inte ihåg exakt rätt ord).
Så skön inställning! Så ska jag också vara när jag är en eftertraktad författare och filmbolagen står i kö. Heh.

Varför jag ÄLSKAR

Denise Rudberg....
Har hela dagen undrat varför min blogg var så populär idag, besöksstatistiken bara tickade och tickade... Surfade sedan in på Denises blogg som jag ofta gör, och fick min förklaring.
Puss till Denise som sliter som ett djur! Det låter verkligen glamoröst det där att vara författare... Om du inte har tid så kan jag rycka in och spökskriva lite. He he.

Nu väntar megadisken efter kvällens middag och sedan hoppas jag att få se på tv ostört (hör ni det barn?) mellan 20-22. (Men in Trees och Grey's Anatomy).

Dagens

Lägsta: Imorse när jag vaknade med feber och väl utvecklad förkylning och insåg att jag idag ska både lämna och hämta på förskolan, samt vara själv hela kvällen för maken jobbar från tidig morgon till sen kväll. (I normala fall lämnar han och så hämtar jag).

Omtanke: A som messade och undrade om jag behövde något nu när vi inte fick ses på lunch. Tack.

Gos: När Lilla E var nyvaken och ville sitta i famnen och överösa mamma P med massor av pussar.

Lunch: Äggröra med skinka utan tillsatser (har äntligen hittat en utan E621, inte det lättaste) samt 400 gram grönsaker. Lilla E fick gårdagens pastalåda som hon trycker i sig med hela ansiktet.

Spänning: När ett av äggröreäggen började rulla på diskbänken mot golvet men jag hann fånga upp det! Livet var väldigt spännande där, för en tja, åttondelssekund eller något.

Pärs: Alldeles strax när jag ska handla och hämta fyraåring på förskolan. Man vet aldrig vilket humör unga fröken är på. Vi brukar inte direkt vara synkade i våra humör och hur vi mår...

Middag: ??? Finns det någon liten energi kvar till att laga middag? Lutar åt gröt åt tjejerna och kanske en whiskey åt mig? Not. Läs mitt personlighetstest nedan så inser du att det där inte ens var i närheten av att vara sant.

Pik?

Idag fick jag den här länken mailad till mig. Undrar om det var en pik?

Gjorde ett test på Facebook eftersom jag inte har något annat att pyssla med (se mina mål till höger):

I scored 38 on Dr. Phil's personality test
Others see you as sensible, cautious, careful and practical. They see you as clever, gifted, or talented, but modest. Not a person who makes friends too quickly or easily, but someone who's extremely loyal to friends you do make and who expect the same loyalty in return. Those who really get to know you realize it takes a lot to shake your trust in your friends, but equally that it takes you a long time to get over it if that trust is ever broken.

Jag kan ju inte hålla med om vad testet säger att ANDRA tycker om mig men jag tycker jag känner igen mig i beskrivningen, särskilt klok, försiktig och praktisk. Men jag tycker nog att jag blir vän med folk rätt fort. Dock håller jag helt med om lojaliteten - jag är rejält lojal och kräver rätt mycket tillbaka. Det är jobbigt för jag blir ofta besviken... Och det sista stämmer verkligen!

Kommentarer

Jag har märkt att det är problem med kommentarerna. När jag ska skriva en kommentar själv så måste jag logga in, varje gång....? Hörde av några vänner att de inte kunde kommentera. Ni som läser som har google-konton, har ni råkat ut för samma sak? Är det ngt jag kan justera i ngn inställning eller vad kan det vara?

Charlotte Perelli bakar

Alltså. Charlotte Perelli är det synd om. Imorse satt jag i bilen 7.20, på väg till sjukgymnasten. Då var Charlotte redan i studion på Mix Megapol med Adam&Gry och intervjuades. Fint så. Men vad tror ni den stackars människan hade gjort? Jo, hon hade tagit med sig hembakta brownies. Varma. Okej, hon kan ha fuskat, hon kan ha bakat (el. köpt) dem igår och värmt dem men vilken normal människa, dessutom småbarnsmamma, ställer sig och bjuder på hembakt 7.20 på morgonen? Dessutom när HON är gäst, det var inte så att de var på besök hos henne direkt...

Jag tycker att det är galet och jag tycker att det är oerhört synd om henne, vad är det hos henne som gör att hon känner att hon måste göra så? Och vad är det hos mig som gör att jag reagerar så?

Godmorgon!

Vill bjuda er på hemgjord müsli och nypressad apelsinjuice.

Vill samtidigt hylla alla småbarnsföräldrar. Jag förstår faktiskt inte hur vi orkar!
Natt efter natt utan sömn. Dag efter dag med en logistik och ett pussel som kräver sina villiga medarbetare. Trotsiga barn. Kräksjukor. Förkylningar. You know the drill.

Tänker på oss och skickar kramar! (Nu kan ni nog lätt räkna ut hur natten i vårt lilla hus var....)

PS. Jag vet hur vi orkar. De är ju så söta och goa. Särskilt när de klättrar på en så man inte kan skriva minsta lilla inlägg...

Projektledning

Var inne på "Familjens projektledare säger upp sigs blogg" och såg att hon hade refererat till min blogg och det här inlägget. Skoj. Dock hade hon glömt att länka. Darn! :)

Är du meningsfull, lilla vän?

För mig är det ett måste att känna att jag gör något meningsfullt på jobbet men vad som är meningsfullt för mig är kanske inte meningsfullt för dig. Det här är något som jag funderar mycket på just nu.

Häromdagen var jag i stan och uträttade lite ärenden. Gick bl.a. in på Åhléns City och det var tidig vardagsförmiddag. Jag slogs av sysslolösheten. Vid alla olika sminkmärken stod en välsminkad, oklanderligt klädd (oftast) kvinna och bara stod. Någon plockade med några kartonger i sin disk, men de flesta bara stod. De stod där och skulle säkert så göra sina åtta timmar på jobbet. Någon fick säkert stå längre eftersom någon kollega var sjuk eller vabbade. Just i det ögonblicket kändes det som ett sådant resursslöseri. Här står fullt med folk som är kompetenta människor, och bara står. Känns det meningsfullt att vara på jobbet då? Självklart kommer det under dagen in diverse kunder och så vidare men så värst stressigt kan det väl inte vara efter jul och alla hjärtans dag…?

I närheten av min skrivarkurs finns en väsk/plånboks/handskaffär. (Vad heter sådana?) Varje gång jag går förbi sitter kvinnan i affären på en pall. Och bara sitter. Jag har aldrig sett någon kund komma vare sig in, eller ut. Inte heller har jag sett någon annan än kvinnan därinne. Hur går affären runt? När är kunderna där? Hur känns det för henne att sitta på den där pallen hela dagen? Jag får bilden av att hon hela dagen har gått runt och småstädat lite, flyttat en plånbok en liten bit, lagt några handskar lite annorlunda, och sedan sitter hon bara där och väntar på att klockan ska slå stängning. Så hon får gå hem och börja leva.

I helgen var vi som sagt i Dalarna, i en mindre ort men med ”liv”. BRUKAR jag tycka. I fredags såg vi anslag i skidbacken och i lilla affären om After Ski på hotellet. Musik, bra priser och film för barnen utlovades. Vi käkade middag hemma och tog sedan promenaden upp till hotellet. Som var helt tomt. Mitt hjärta gråter och gör ont. De hade bjudit till, försökt göra något trevligt och ingen kommer. Kan inte folk som bor i byn gå och ta en öl en fredagskväll? När man bor lite avsides är det väl trevligt att kunna utnyttja närheten för en gångs skull? Nej, då sitter de hellre hemma och glor på Let’s Dance eller något annat jättetrevligt program. Säkert kom ingen på lördagen heller, då var det ju Melodiverstiskval.

Vi bänkade oss dock framför den härliga brasan och lät oss glatt serveras, de två servitriserna var så nöjda att få besökare. ”Ja, det är ju inte så mycket turister än” sa den ena urskuldrande. De hade höga förväntningar inför nästa vecka då det ju är sportlov för Stockholm. Jag hoppas att det ger klirr i deras kassa. Läste för övrigt att stockholmare spenderar mer i afterskibaren än göteborgare. Jag drack en god cider, maken tog en starköl. Döttrarna fick juice och de gav till och med Lilla E juicen i hennes nappflaska. (Stora E hade vid denna ålder ej ens fått smaka juice, se hur man slappnar av med nummer två)… Jag bad om lite nötter och de kom in med tre stora skålar snacks och en skål geléhallon till Stora E. De bar ut en leklåda till barnen och tyckte att barnen var så fina och duktiga. Vi hade full uppassning. När vi skulle gå köpte jag även en badolja och hela notan slutade på, håll i er nu! 158 kronor…. För juicen tog de 10 kronor och för snacksen – ingenting. Jag tycker att de förtjänar fler besökare! Det är ju det där med att få känna sig meningsfull.

Hemma igen

Vi har varit i Dalarna i några dagar, i svärföräldrarnas hus där. Skönt men det är mycket meck för lite ledigt. Den packning som en barnfamilj kräver, den är inte att leka med. Stora E gjorde slalompremiär och var riktigt duktig! Hon har här ovan illustrerat sin premiär som cool skidtjej.

Orkar inte skriva så mkt just nu, ville bara tipsa om en site jag har hittat: Ekovaruhuset. Verkar finnas mycket gott och nyttigt.

Nu ska jag slänga mig på soffan och kurera min onda hals. Maken säger att jag ska dricka en whiskey men det är ju sååå äckligt. Dricker té och hoppas på det bästa.

Tantratips...

Jag är tidningsknarkare och hoppar alltid på prova-på prenumerationer och av någon anledning fortsätter Må Bra att komma hem till mig. Har bara betalat för tre nummer… Tycker att tidningen är lite tanttöntig sådär… I senaste numret har de ett reportage om Tantra- sex…. Jag asgarvar när jag läser:

”På morgonen – kyss varandra långsamt. Hoppa över duschen och ta ett bad tillsammans istället. Sitt mittemot varandra och kyss varandra lätt och långsamt.”

Eh, det låter ju trevligt och så men ärligt talat. På morgonen? När alla är stressade och trötta och ska iväg? Och förmodligen hellre sover en liten extra timme istället för att ställa klockan på 5 för att ha en timme till 6… (Gammal, jag vet…) Med två barn som skriker mammamamama, papapapapa, jag är bajsnödig och vill in i badrummet….? Inte min grej…

”Under dagen – förbered ett kärleksrum. Rensa bort sådant som stör och distraherar. Häng en duk över tv:n. Tänd ljus och kanske rökelse, sätt på stämningsfull musik”.

Kära Må Bra. Jag är glad om jag lyckas få in alla leksaker i leklådorna till kvällen. Jag kan knappt få ett rent matbord till middagen, hur ska jag lyckas få till ett så kallat kärleksrum?

"På kvällen – sitt eller ligg nakna mittemot varandra, håll varandra i händerna och se på varandra samtidigt som ni andas in varandras utandningsluft och bla bla bla. Förspelet ska vara minst i en halvtimme.”

Vet inte hur det är för er andra men om man vill komma till gäller det väl att skynda sig på innan någon av de yngre medlemmarna i familjen vaknar och hojtar. Tantra i timtals känns inte som småbarnsföräldrarnas grej... Det är väl inte för inte som termen Bolibompasex är välkänd i vissa kretsar....

”För att hålla ett förhållande levande måste man ge den andra frihet. Därför är det bra att sova i separata sovrum.” (Citatet lite förkortat).

Perfekt! Den här punkten uppfyller vi lätt! Jag och maken sover nästan alltid i varsitt sovrum. Med varsitt barn…

Ledsen

Alldeles nyss somnade min mormor in.
Igår fyllde hon 83 år.
Det känns så underligt hur någon bara försvinner,
någon som alltid har funnits.

Vila i frid mormor och tack för allt.

Foto från www.fotoakuten.se

Suck

Hade sådan inspiration att skriva efter kursen igår och ville verkligen skriva något idag. Nu är Stora E "sjuk" och ville absolut vara hemma. Får inte ett s--t gjort. Suck.

Rapport från kvällens skrivarkurs

Egentligen alldeles för trött för att skriva, är dock lite för uppe i varv för att sova. Händer för mycket i livet just nu.

Kanske minns ni texten om Lilla E? Jag lämnade in den på skrivarkursen förra gången, uppgiften var "skriv en varm text". Idag fick jag feedback men tyvärr var hon som skulle "opponera" på mig borta så det blev en allmän runda och så fick jag lärarens feedback.

Fick veta att jag hade en jättebra början, jag "slöt dealen med läsaren" på en gång. Med det menade läraren att jag visar vad det är för en sorts text, både genom att sätta scen och person, men även stil. De tyckte att texten var varm (tur, det var ju uppgiften) och kärleksfull. Några sa att texten var humoristisk men endast de som var mammor kunde se irritationen lysa igenom. Sedan tyckte de att jag gav too much info när jag skrev att hon kom ut med hjälp av mina vrål. De kände det som att texten var så fin och så blev det förlossning mitt i allt. Så hade jag inte sett på det, mycket intressant vinkel.

Sedan tyckte både läraren och några deltagare att den allra sista meningen "Till att älska dem båda så innerligt" var too much, som de uttryckte det. Jag kan nog hålla med men gillar meningen ändå.

Fick även veta att jag var bra på att måla scener och bilder och det är tydligen bra. Kändes som mycket bra feedback, fick både bekräftelse på att en hel del var bra men även saker att tänka på.

Till nästa gång har jag lämnat in de fem första sidorna i min bok. Fast det vet ju inte de andra, det tänker jag inte säga. Tycker det är bra att få se om det är något att ha. Lite irriterande dock, en av tjejerna i gruppen hade skrivit en text till idag, som liknade den jag skrivit. Inte sååå konstigt, det är ett ganska universellt (universalt??? vad f-n heter det?) tema. Men ändå. De kanske tror att jag härmar henne....?

Jag överlevde!

Datorn ominstallerad och nu kör jag tydligen Vista. Vet inte om vi är kompisar än. Går långsamt. Ärenden på stan kallar, och ikväll är det favoritkväll - SKRIVARKURS!

Beroende, jag?

Maken ska ominstallera min dator ikväll. Jag döööör. Bara tanken på att vara avstängd från cyber space gör mig nervös och retlig. Tur att jag ska iväg och jympa, kanske kan jag få utlopp för min ångest där...

Att välja namn…

Alltså. Folk snackar om att det är svårt att hitta rätt namn till sina barn. De skulle bara testa att namnge en hel skock med folk, samtidigt.

Jag har trasslat in mig lite i min roman. Det är en hel del karaktärer som behöver namn. Jag surfar in på svenskanamn.se och försöker hitta lämpliga namn. Eftersom personerna ska vara i ungefär min ålder fungerar ju inte namntoppen för 2007 direkt. Jag surfar lite på måfå, söker på 60+70-tal. Upp kommer massor med förslag på namn. Bara det att till de flesta namnen har jag konnotationer… Inte alltid bra konnotationer. Dessutom kan jag inte med att ta ett namn som någon jag känner bär. Då stryks en hel del av 70-tals namnen kan jag säga…

Det är ju inte bara att ta något namn, det måste ju passa in med karaktären, precis som med bebisar. Om jag hittar ett namn som passar så kan jag ge mig sjutton på att det någonstans i min bekantskapskrets finns någon som heter så. En gammal klasskompis eller någon kompis kompis. Värst av allt, någon kompis jobbiga kompis. Har ju inte direkt lust att ”hedra” någon jobbig människa med ett namn på en fin karaktär. Kanske ska jag uppfinna en massa dåliga karaktärer som kan få namn som folk jag inte gillar har. Men det vet jag inte om jag vill bjussa på. Sedan när jag är känd och ligger på topplistor så ska de inte kunna säga att de är med i min bok…. God, jag har storhetsvansinne!

För att ytterligare komplicera saken så dränks jag i namn på mitt jobb. Det finns alldeles för många namn som jag inte vill föra vidare…

Så, vad göra? Skita i om det finns folk som heter samma? Hitta på alldeles egna, underliga namn? Fortsätta surfa och krysta ut fula namn som ingen har? Skriva en roman med endast en, max två karaktärer? Kalla alla ”han” eller ”hon”? Göra som Martina Haag och utlysa tävlingar i bloggen? Tyvärr kan jag ju inte locka med samma slags priser som hon...

Vad tycker ni?

En fin dag, trots allt.

Bild från http://www.skane.se

Ibland är livet bara fint.

Som när jag står och lagar mat och båda flickorna sitter vid köksbordet och ritar. Stora E ritar gubbar och skriver bokstäver och Lilla E ritar med full fart på både papper och bord. Vi småpratar och jag lagar maten. Sedan vill Stora E hjälpa till med maten och för en gångs skull är det lugnt, trevligt och inte kladdigt.

Livet är också fint när vi vaknar tidigt och Stora E underhåller med sin skönsång. Hela sångboken gås igenom och det sjungs allt från lucialåtar till sommaren är skön… Lilla E tvingas också vakna men stormälskar storasysters underhållning. Att hon inte ens en timme senare är tvärtrött, det är en helt annan historia.

Imorse var livet extra fint. Vi vaknade och visste att vi hade en tung dag framför oss. Vi skulle begrava en kär släkting. Stora E vaknade och deklarerade att hon skulle rita blommor till R. (R som skulle begravas). Hon ritade ”bruna smörblommor” och skrev både sitt och Rs namn på teckningen. Vid avskedet i kapellet ställde vi teckningen vid kistan och det blev jättefint.

Det ömma modershjärtat räddade dock undan teckningen, den fick inte följa med till sista vilan.

There is no such thing as a free lunch…

Jag ger Lilla E frukost och läser i lugn och ro lite DN. Jag tycker att jag håller ett vakande litet öga på henne men efter en lång stund lugn och ro med både DN och bloggläsning så inser jag… Hon har geggat in all yoghurt (mild naturell som tur är) i båda händerna, i håret, på hennes bord som sitter fast i stolen (Ikea ni vet) och på kläderna. Det blir storsanering och jag inser att ska man ha en lugn stund så får man alltid betala på något sätt efteråt.

Samma sak när maken och jag åkte på weekend till Madrid. Vi hade en härlig helg och visste att tjejerna hade det bra hos farmor och farfar. Lite dåligt samvete hade jag för att lilla E var lite för liten och inte gillade flaska lika mycket som hon gillade mig. Men allt gick bra. Tills vi kom hem. Då skulle vi straffas. Stora E skrek: Ni får inte vara mina mamma och pappa! Och skulle flytta hem till sin bästis. Lilla E klängde sig fast i mitt bröst och stannade där minst en vecka.

Eller som när jag försöker få en liten stund till att blogga. Då händer det ibland att jag mutar Lilla E med en vällingflaska (och om Stora E är hemma så får hon se en dvd). En väldigt kort stund efter det att vällingen är urdrucken så är Lilla Es blöja smockfull med illaluktande sörja. Det känns nästan inte värt det. Jag tillhör den lilla skaror mammor som faktiskt har problem med bajsblöjor. Har aldrig förstått det där "men ens egna barn gör inget". Bajs är väl för fan bajs, oavsett vem som har tryckt ut det?

Och tar jag ens en pytteliten bullbit så går jag direkt upp ett kilo. You better start paying – in sweat!

På tal om det där med att gå upp och att svettas… Nu har ju jag planerat och lagat väldigt nyttig mat i flera veckor, tränat som en tok och vågen visar inte direkt det jag ville. Går i alla fall inte upp men det står rätt still... Men maken däremot, han har minsann gått ner fyra kilo. Utan att ens anstränga sig! Blir så trött. Life's a bitch and then you die.

Besviken

Här har jag längtat otåligt i en vecka på att min tv-kväll ska återuppstå.
Jag brukade i höstas titta på Men in Trees och sedan Grey's Anatomy på onsdagar, en helig kväll. Nu tittar jag på Men in Trees och det är verkligen inte bra. Sitter och surfar och bloggar och allt möjligt under tiden. Kanske är det jag som är rastlös idag eller så är det verkligen dåligt...

Var på Friskis på ett kanonpass, det är så intensivt att jag inte fixar att sjunga med, lite knäckande. Stalkern var där, vid flera tillfällen stod vi jättenära varandra. Kanske har vi någon magisk energi mellan oss...? Hon var helt klädd i svart, kanske läser hon min blogg?

Happy birthday to you!

VAD ÄR DET FÖR EN DAG? ÄR DET EN VANLIG DAG?
NEJ DET ÄR INGEN VANLIG DAG, DET ÄR LILLSYRRANS FÖDELSEDAG,
HURRA HURRA HURRA!!!

Min älskade syster fyller 30 år idag! Istället för vanlig uppvaktning får hon slåss mot snön som faller i NYC och mot paparazzi...

Om jag hade kunnat bjuda på tårta idag så hade det blivit den här P, tror du gillar stilen.

Att shoppa lite roligare

Såhär kan man ju också skriva en shoppinglista.... Det är helt groteskt roligt! Om du går in på länken måste du klicka på bilden i blogginlägget för att få upp den stort, annars missar du allt.

Tänk om jag kunde vara så rolig när jag skriver mina listor. Jag är helt enkelt alldeles för välplanerad, organiserad och tråkig. När jag handlar så skriver jag listan enligt kategori och dessutom i vilken ordning i affären kategorin kommer. I vår hemma-Ica blir det såhär:

Frukt och grönt
Mejeri
Övrigt (där ryms de flesta torrvaror, på fackspråk kallat kolonial)
Bröd
Fryst
Ägg + chark (fast jag handlar nästan aldrig sådant på ICA längre, gynnar den lokala lilla kötthandlaren istället).
Övrigt (där det också ryms kolonial, fast mer som toapapper, tvättmedel osv).

Nu hoppas jag att ni har noterat detta ordentligt!

Premiär på ÖF

Bilden lånad från http://www.svenskakyrkan.se/

Idag var det premiär för Lilla E på öppna förskolan. Jag är lika förundrad idag som för tre år sedan, då jag var där sist.

T.ex. över sångstunden. Alla vuxna sjunger glatt och gör rörelser till samma gamla låtar. Jag tittar mig omkring och undrar om det är någon annan som känner sig bara liiiite, liiiite löjlig?

Funderar också över ÖF-fröknarna som är lika entusiastiska som de var för tre år sedan, över samma sånger och samma rörelser. De har till och med samma avslutningslåt, Pippi Långstrump, som de hade då. Har de haft någon annan under tiden eller kör de på med samma koncept?

Jag undrar också hur man orkar jobba på det här sättet, dag ut och dag in? Själv skulle jag inte fixa det, jag är lite imponerad över hur de ser glädjen i jobbet trots bristen på variation. Skön arbetsdag dock, de slutar ju redan 11.30... I could do that.

Lilla E stormtrivs, hoppar, klappar och skrattar högt under sångstunden och efteråt springer hon omkring och testar alla leksaker och "pratar" med alla barn och vuxna. Så härligt att se!
Om hon bara visste att jag har hållit henne ifrån den här guldgruvan såhär länge...

TV2 kl 22.25 ikväll

Ur tv-tablån:
Beckman, Ohlson & Can
Kultursamtal. Vad är en dålig mor?
Från madonnor till lattemammor och supermamas.
Samtal om dagens myter om moderskapet.
Gäster: Ebba Witt-Brattström, Maria Sveland (Bitterfittans författare),
Carina Nunstedt, Elise Claeson.

Ska se om jag orkar hålla mig uppe tills dess, annars är det repris 13 feb. Men jag undrar lite över titeln. Varför måste man diskutera vad en dålig mor är? Varför lägga fokus på det negativa? Jag får väl titta och se anledningen.

Var på Friskis ikväll men har superont i ena stortån, kunde inte göra vissa rörelser. Ska till sjukgymnasten imorgon som tur är. MEN! Stalkern var där, på ett pass som jag aldrig tidigare har gått på. Kanske är hon bara helt träningsfanatisk? Kunde inte sjunga med ett dugg för det var bara okända låtar. Rätt skönt att slippa faktiskt.

Isn't it ironic...

Det är så typiskt.

Vi hyr en film ungefär en gång per halvår. Igår var en av de kvällarna. Jag är i affären och väljer film och bestämmer mig även för att festa loss med lite godis till. I affären möter jag dagispappan som äger ett gym. Jag som inte har köpt godis på flera månader skäms när jag står där med godispåsarna och filmen. Mest för att jag har degmagen kvar, tänker att han tänker att ”det där behöver inte du, tjockis”. Vilket han förstås inte gör. Eller så gör han det och vad ska jag egentligen bry mig om det? Det säger ju i så fall mer om honom än om mig. Eller… ja, ni fattar!

Läggningen av barnen går smidigt och hela kvällen ligger de och sussar sött, vi behöver inte pausa en enda gång. Förrän filmen går sönder. Helt plötsligt vägrar den gå vidare och tekniske maken testar alla möjliga manicker och sätt. Vi konstaterar att filmen är trasig. Han hoppar in i bilen, tillbaka till affären för ett byte. Tjejen i kassan säger ”har ni putsat den?”…..

I alla fall, vi ser klart filmen. (På smällen, vi skrattar på helt olika ställen). Till slut är det vår tur att få gå och sova. Det har blivit lite senare än vi har tänkt oss pga dvdhaveriet men vi är ändå på rätt sida 23.

Och som sagt har barnen hela kvällen sussat sött i sina sängar. De har snusat och legat lugnt och fint. I samma ögonblick som vi lägger oss till rätta på våra kuddar för att också få sussa sött, då vaknar en av dem. Sedan nästa. Och så håller det på sådär i någon timme. Till slut blir det lugnt och vi somnar. Sussar sött. Allt är lugnt och stilla. Tills en av dem vaknar och behöver kissa. Hon somnar om. Vaknar sedan av att hon hostar. Det tar lite längre tid men otroligt nog somnar hon om även då. Natten känns som en enda lång vakenhet. När vi till slut sover gott så är det morgon och Stora E kommer in. När jag vresigt säger till henne att sluta leka med vad det nu är som låter så irriterande så blir hon arg och klampar med bestämda steg in i hennes och syrrans sovrum. Hennes mission är helt klart att väcka lillasyster. Hon lyckas.

Sedan har systrarna en konversation:
Lilla E: BA
Stora E: Vill du ha banan?
Lilla E: BA
Stora E: Pappa, E vill ha banan! Hon sa det. Jag kan hämta.

Där någonstans börjar dagen.

Bilderboksbloggen

Bilderboksbloggen tipsar om bilderböcker, och vänder sig till förskolepersonal, föräldrar och andra intresserade. Bilderboksbloggen drivs av barnbibliotekarier på biblioteken i Enskede, Bagarmossen, Björkhagen och Skarpnäck.

När jag läser Bullerbybarnen

Stora E har börjat gilla "kapitelböcker" och igår kväll ville hon att jag skulle läsa Bullerbybarnen (behöver man ens skriva av Astrid Lindgren?)

Jag läser och det handlar om Lisa och hennes bröder. Citat:

"Det ska Lasse bli, säger han. En snurrerunt-trillebult-ingenjör. Jag vet inte vad det är för något, men Lasse säjer att det är något fint och att man måste kunna sätta upp pappskivor omkring lysknappar om man ska bli det. Bosse ska bli indianhövding. Åtminstone har han alltid sagt det förut. .... Jag vet inte riktigt vad jag ska bli. Kanske en mamma. För jag tycker om små, små barn."

Fan! Inte ens bästa Astrid lyckas! Hon som ändå har gett oss de starka tjejerna Ronja, Madicken, Pippi och Lotta på Bråkmakargatan. Ändå faller hon i genusfällan. Okej, hon skrev ju när genus inte var lika "i ropet" som nu men ändå... Jag läste aldrig det Astrid hade skrivit igår, jag läste:

"Jag vet inte riktigt vad jag ska bli. Kanske doktor. Eller advokat".

Måste bara påminna maken om att läsa samma när det är hans tur...

Bitterfittan

...är utläst!

Hallandsposten skrev om den när den kom ut:
"Det borde vara lag på att alla blivande föräldrar läste den här boken"
Jag håller med. Så mycket tänkvärt, så mycket att uppröras över. Så mycket jag (tyvärr)känner igen.

Den viktigaste frågan som Maria Sveland ställer via sitt berättarjag Sara är:

"Varför är det så svårt att äga sitt liv?"

Tankar om dagen

Idag har jag varit och tränat på Friskis igen.
Knästrumpan var där. Oversized t-shirts var där.
Min stalkare var där. Har nog aldrig berättat om henne.
Jag känner mig stalkad av en tjej som alltid tittar på mig och idag stod hon nästan PÅ mig och tränade. Kanske för att passet var nästan fullt men jag tror att det var för att hon stalkar mig.

Jag var trött och tappade bort mig lite hela tiden.
Såg en annan som också sjöng med. Vi är inte så många faktiskt. Jag sjöng inte med så mycket idag, tycker det ser töntigt ut om man tappar bort sig samtidigt som man sjunger. Det blir lite IQ (kan inte tugga tuggummi och gå på en gång, Magnus Uggla) över det hela då.

Vid ett tillfälle var en av långsidorna fylld med bara svartklädda motionärer. Det var såååå snyggt! Esteten i mig ville genast tvinga Friskis att ha färgteman och nobba folk som har fel färg på kläderna. (Måste vara en kvarleva från när jag hängde på Bröllopstorget och var en bridezilla). Men det var så snyggt.

För övrigt får jag en massa mail från en till mig väldigt kär person som befinner sig på det här stället. Ett av mailen avslutades med "nu kliver jag ut på Manhattan".

Tjena. Själv kliver jag ut i det riskladdiga köket, den grusiga hallen och det av tvätt översvämmade badrummet. Fast här finns något som Manhattan inte har. Världens finaste tjejer som just nu ligger och sover efter att ha väckt varandra ungefär tre gånger var...

TV ikväll

Missa inte det här ikväll! Det är skitsent och håller på för kort stund, jag älskar serien! Fjärde avsnittet ikväll! Hank, författaren som istället för att skriva super och förför (snällt uttryckt) LAs alla kvinnor...

Synd att mitt andra torsdagsfavvoprogram har slutat för säsongen (jag hoppas verkligen att de kommer tillbaka!) Läckberg och Rudberg. Snyft.

En annan sorts morgon

Maken och Stora E rullar ut från vår uppfart. Vi har en hörntomt och de svänger runt hörnet och stannar till, rutan åker ned och Stora E ropar till mig och Lilla E som ihärdigt vinkar:

JAG KOMMER SAKNA ER! Modershjärtat svämmar över och får ett sting.

Livet med en fyraåring: Ena stunden ilska. Andra stunden ren kärlek.

Kanske kanske ändå...

Bild från http://loci.se/wp-content/uploads/2006/06/bok.jpg

Vet ni? Idag har jag kommit på hur jag ska fortsätta min roman!

Jag hade en början som jag fick till för några veckor sedan. Jag har massor av lösa trådar, flera olika dokument som ligger fint sorterade i olika mappar. Idag kom jag loss med hur det kanske eventuellt ska utvecklas. Jag har avvecklat några karaktärer och bestämt vilka jag ska fokusera på. Det känns som att jo, tids nog kan det nog bli en bok av det här. Tids nog.

Det är bra att gå på skrivarkurs, jag känner att jag blir lite extra inspirerad efter varje gång. Fast jag blir också lite knäckt, alla på kursen är så himla duktiga på att skriva. Och om man dessutom tänker på hur många andra som sitter därute med författardrömmar... Det är ju sjukt många!!!

Jag har i alla fall skrivit 8 riktigt bra sidor (tycker jag) i första kapitlet på min bok. Det känns härligt!

En vanlig morgon

Jag sover. Allt är lugnt och stilla.

Långt bort i verkligheten hör jag att ett av barnen vaknar. Jag vaknar. Lyssnar. Hör hur barnet gnäller till igen. Hör hur även det andra barnet gnäller till. Klockan är 5.50 och det verkar som att dagen börjar. Jag hör hur ena barnet ropar "pappa". Han hör också, och reser sig ur sängen och stapplar bort till rummet som redan har vaknat.

Jag lägger mig till rätta och somnar fort om. Vaknar 7.52 och inser vad som just hände. Sovmorgon! Sträcker på mig och väljer själv att gå upp. Lyx!

Uppe blir det snart kaos. Stora tjejen vill absolut ha med sig ungefär trehundrafemtioåtta leksaker till förskolan. Pappa säger nej. Hon blir jättearg. Skriker och springer in på sitt rum. Skriker något om "aldrig i hela livet." Tårarna sprutar och hon smäller i dörren. Man undrar, börjar tonåren redan vid fyra?

Hon kommer ut och kräver att i alla fall få ta med sig nallen. Börjar störtgråta när hennes far bestämmer sig för att vara konsekvent och därför säger nej. Springer återigen in på sitt rum. Lillasyster blir rädd och skriker hon med. Pappan tänker att han ska göra en deal och ändå tillåta nallen, man måste ju ändå komma i tid till jobbet... Han går till rummet och möts av slag. Hon slåss. Det blir ingen deal. Det blir mer bråk.

Till slut är konflikten löst, de är sams igen och dealen blir att nalle får åka i pappas bil idag. Inte följa med in på förskolan.

Godmorgon!

....och så slår jag upp dagens DN

...och hittar en artikel av Stina Zethraeus om just barnböcker och avsaknaden av tjejer som håller i ratten. Det handlar om böcker om maskiner och farkoster och att de i de flesta fall körs av killar i berättelserna. Zethraeus menar att det i alla fall sker en utveckling inom barnlitteraturen, om än långsam. Jag håller helt med!

Och som vanligt finns inte det jag vill hänvisa till i nätform... Suck.

Barnböcker

elleMichelin funderar i en kommentar till mig över barnböcker. Hon tycker det är svårt att hitta bra. Jag tycker också att det kan vara rätt svårt så nu ber vi om tips!

En bra som vi läser ofta här hemma är Kenta och barbisarna av Pija Lindenbaum, den gillar både mor och dotter. Jag tycker annars att det är svårt att hitta barnböcker med schysst genusperspektiv, inte heller den här når hela vägen fram tycker jag.


Min äldsta tjej gillar t.ex. Ellen-böckerna men jag blir skitstörd på att det alltid är Ellens killkompis som är modig, som kan simma osv. Samma med böckerna om Emma, där visar den enda mannen på dagis vägen vid utflykten och fröken går längst bak och ser till att ingen kommer bort. Blir så trött på att könsrollerna ska befästas hela tiden.


Annars får ni ge er till tåls tills min syster har kommit hem från New York och Chile (nä, jag är inte alls avundsjuk här där jag går i förorten och torkar kladd och snor), då kanske vi får tid att få till vårt barnboksprojekt! Det befinner sig på skisstadiet, kanske inte så långt från slutprodukt men ändock på skisstadiet.

Till mammor (men kanske framförallt pappor!!!) rekommenderar jag just nu Bitterfittan. Fick tvinga mig att sluta igår för att jag var tvungen att sova. Jag blir arg när jag läser för jag inser att hur mycket man än rättfärdigar alla sina beslut så grundar sig allt i könsskillnader. Irriterad!

Utanförskap och ensamhet

Skulle till kvällens skrivarkurs läsa ett kapitel ur Steinbecks Möss och människor. Det är en rätt sorglig bok tycker jag, har läst den förr. Centralt är utanförskap och ensamhet. De två huvudpersonerna har bara varandra och ni vet hur man säger "can't live with them, can't live without them..." Så är det för George och Lennie i boken. Gillar för övrigt amerikansk litteratur från den här tidsperioden.

Bild från: http://www.norrkoping.se/

Idag när jag var ute och gick i härliga solen och lyssnade på bra radio, hade sovande "bebis" i vagnen och livet var skönt, då mötte jag ett mammagäng. Fyra barnvagnar i bredd och de gick och pratade och skrattade. Trots att jag verkligen inte lider brist på varken mammakompisar eller vanliga så stack det till i ensamhetshörnet av hjärtat. Varför då? Jag hade ju också kunnat bestämma träff med någon idag, om jag hade velat... Är det bara så människor fungerar eller är det bara jag?

Ny karriär?

Jag tror att jag ska bli recensent!

I torsdags var jag och maken på genrepet för London, the musical som DN bjöd sina läsare på. Det var ju trevligt av dem. Jag hade höga förhoppningar och tyvärr blev jag besviken. I bilen på väg hem recenserade jag föreställningen och sa saker som:

För många lösa trådar, fin dekor, bra ensemble förutom Malin Berghagen, ingen direkt gnista i musiken, för platta skämt som kändes svenska osv osv.

I lördags kom så recensionen i DN. Tyvärr verkar de inte ha lagt upp den på nätet men recensenten slog ner på allt jag slog ner på och berömde samma del av dekoren som jag gjorde och gillade ensemblen. Tror formuleringen var i stil med att "föreställningen räddas av den proffsiga ensemblen"...

Jag har dessutom fortfarande ont i ryggen av stoleländet, det var riktigt obekvämt där i Filadelfiakyrkan.

Nu är det måndag och fint väder. Jag och lillan ska gå ut och gå. Tyvärr utan ljudbok, har inte köpt någon ny och Mig äger ingen tog slut förra veckan. Kanske ska jag recensera den...?

Söndag

Nu blev klockan sådär mycket igen... Här blir inget superbloggande idag!

Har haft en bra helg med sömn, (tack barnvakterna!) två jympapass, en festlig tillställning och ett minimum av matlagning då vi lyckades bjuda bort oss till nästan alla mål. Nu känner jag mig redo för en ny vecka.

Och det viktigaste! Jag var på LÖPLABBET i Farsta C igår och införskaffade nya träningsskor. De testades idag och var super. Fick kanonbra hjälp och rekommenderar varmt Löplabbet i Farsta!

Imorgon är det skrivarkurs - längtar! Äntligen en anledning till att gilla måndagar.

Beyond tired

Efter den sjätte helvetesnatten i rad så finns liksom ingen energi till att skriva något... 05:20 imorse satt jag och grät på sovrumsgolvet helt utmattad efter ungefär 3 timmar sömn per natt. Tänkte i desperation sätta in ungen i bilen och åka runt så hon skulle somna. Lät bli för något sa mig att jag ej var i körbart skick och bilen var iskall... Nu får lillfröken ta och skärpa till sig och återgå till normalt beteende, annars hamnar nog båda hennes föräldrar på någon sinnesinstitution. Finns det ens kvar några sådana? Måste säga att tanken på ett ljudisolerat, vadderat rum känns helt underbar för en trött småbarnsmamma...

Fick den här söta på mailen idag: