Snart måndag!

Brukar gilla måndagar. När jag är mammaledig och lugnet lägger sig i huset på måndagförmiddagen. Alltså, när Lilla E var lite mindre och vi blev kvar hemma och såsade lite. Nu är det annat. Har lite lätt ångest inför morgondagen.

Vi är inne i racet. Imorgon ska jag på kurs på mitt nya jobb. Innan kursen ska jag lämna på dagis för sedan måste maken lämna + hämta de resterande sju kursdagarna. Nu börjar logistikproblemen och planeringen.

Vissa har problem att få till det. ;) Jag säger bara:

-Morgondagens kläder framplockade till både barn och mor.
-Väskor packade till både barn och mor.
-Varma skor inhandlades i fredags åt båda barnen. Inga åt mor för fyraåringen gick inte med på det.
-Varmare kläder togs fram ur klädkammaren och tvättades. I fredags. Lilla E får finna sig i att ärva utomordentligt bra P.O.P. kläder från very very last season. Har tröttnat på att pröjsa dyrt för saker som knappt används. Helt klart roligare att vara bebis nummer ett...
-Frukost finns i kylen.

Jag vet. Jag är äckligt förberedd och ordningssam. Ändå går "allt" åt fanders just nu.

För fem år sedan...

Jenny undrar vad vi gjorde för fem år sedan och vill ha bildbevis. En som läser hennes blogg var i London och partajade. Själv var jag på ett helt annat ställe i livet just då.

För fem år sedan var jag gravid med Stora E. Jag var i vecka 25 och hade nyligen slutat spy. Magen växte och jag laddade allt jag kunde för att bli mamma. Läste alla böcker, skrev en omfattande graviditetsdagbok åt "Gubban" som vi kallade magen. Jag var säker på att hon var en pojke och skulle heta Hugo. Maken var säker på att det var en tjej. Jag och mina gravida nätkompisar undersökte marknaden grundligt och bestämde gemensamt vilken vagn, bilstol och spjälsäng som var bäst.

Det pysslade jag med för fem år sedan. Och du?

Nya tag

Ni som är trogna bloggläsare vet att jag hade en uppsjö av mål att nå under våren 2008. Jag nådde de flesta men två irriterande mål finns kvar.

1) Köpa tomt. Denna punkt var ju nästan helt i hamn men nu är det ju mycket tveksamt hur det blir. Mer info under veckan.

2) Gå ner fem kilo. De sitter envist fast. Jag har gjort hårda ansträngningar, gett upp. Gått upp det jag gått ner. Hårda ansträngningar. Gett upp. Gått upp. Jag har gått ner två av de där fem kilona hur många gånger som helst - det känns ju lite onödigt.

Men nu. De måste bort! I oktober börjar jag på mitt nya jobb och då krävs en ny garderob. Jag tänker INTE köpa fina kläder i en storlek för mycket. Nix! Så nu måste degmagen bort.

För att sätta press på mig tänker jag redovisa mina resultat här i bloggen. Jag är inte lika modig som Belinda som faktiskt skriver ut både vikt och midjemått. Hon är grym! Nä. Jag gör fegversionen och talar bara om upp- eller nedgång. För det vore ju hemskt om någon fick veta vad jag väger. Verkligen jättehemskt.

Åtgärder:
Inga fler kvällsmackor. Inte hur hungrig jag än är. Banan går lika bra. Kan man ju inbilla sig. Men det får vara nog.

Jag gör liksom Belinda slut med naturgodiset. Jag är trött på att vara naturgodisets slav klockan 15:00 dagligen. Det får vara bra nu. Jag ska inte längre gå på deras slogan "bättre än godis". Jag borde inte gå på den, jag är språklärare. Men jag låter mig luras ändå.

Och så är det ju colan... Det är ju light så det är inga kalorier MEN jag har av erfarenhet märkt att man blir mer hungrig, och mer sugen på onyttigt, av cola. Dessutom är det skrattretande hur noga jag är med ekologisk mat och inga äckliga tillsatser, när jag lätt häller i mig cola flera gånger om dagen. Eh - exakt VAD finns det som är naturligt och bra för kroppen i en cola?

Så ska jag komma igång ordentligt med träningen igen. Det har legat lite i träda undera sommaren. I våras var jag ju på Friskis 3-4 gånger i veckan, plus alla barnvagnspromenader.

Sådär ja. En liten nätt lista på åtgärder. Åtgärdsprogram upprättat. Nu ska vi bara se till att det efterföljs. Jag skulle behöva en Blossom. Skulle aldrig fixa en Anna Skipper men en Blossom verkar bra. Och en privat kock.

Tungt gung

Det känns lite tungt just nu.
Men det här livar upp lite. I några sekunder.

Härlig start på dagen

I sängen, väldigt tidigt imorse:
-Mamma. Ingen annan har en så söt mamma som jag.

Vadå spydde jag i 21 veckor när jag väntade henne? Höll hon mig vaken flera timmar varje natt i tre år? Har hon ett jäkla temperament? Har hon diktatortendenser? Det vet jag ingenting om. Jag vet bara att hon är en av de klokaste och smartaste personerna jag känner. Och idag ska vi umgås hela dagen, Stora E och jag!

You're a superstar - yes that's what you are

Hur gör man för att få vara med i den här?! Moviesyrran, kan du fixa in mig? Kan du fixa in dig? Kan du skaffa det där jobbet?! Åt oss?

Tell me you love me

Efter att ha läst avtalen inför imorgon dog vi i soffan framför Tell me you love me, ny serie på ettan.

Tror den har potential. Första avsnitten är alltid svåra, man ska introduceras för alla medverkande och man ska hänga med. De borde ha haft ett dubbelavsnitt.

Läste i DN imorse att de har upprörts i U.S.A. av alla lättklädda scener. Jag är inte förvånad. U.S.A. är så lättupprört. Men jag förstår dem lite i det här fallet, jag var lite generad ibland och var nöjd med att gardinerna ut mot gatan var fördragna. Intressant med de avklädda scenerna var att de verkligen var avklädda och intima. Och det var inte bara damerna som fick visa upp sig, nä - för ovanlighetens skull fick man även se nakna män.

Som en till mig närstående person uttryckte det via sms under programmet:
"Kul att man fick se en pung!"

KAOS

Nu börjar det bli allvar. Under tiden är det kaos hemma.
Riktigt såhär presenterades inte vårt hem på hemnet häromveckan...

Välkommen till ett hus som erbjuder en matplats där barnen kan kladda ordentligt.
Det tåliga klinkergolvet har inget emot fläckar från både frukost och middag.
Det finns gott om plats för ett bord där man gärna trängs med både leksaker,
viktiga papper och övrigt bråte:

Avsaknaden av tvättstuga i fastigheten märks knappt
då det ändå finns goda torkmöjligheter:

Som sagt, goda torkmöjligheter:

Den gedigna badrumsbänken av ek erbjuder bra förvaring. T.ex. morgonens tekopp, superlim och ett och annat smycke.

Vad tror ni, kan mäklare vara en alternativ karriär för mig? Om nya jobbet inte funkar alltså.

Skrämselpropaganda

Igår på väg ut från ICA mötte vi en man med amputerat ben. Han körde med kryckor, ej rullstol. Stora E gjorde stora ögon och frågade såklart om det hela.

Jag: Han har förlorat sitt ben.
Stora E: Varför då?
Jag: Ibland blir benet jättesjukt och då måste man ta bort det. Min farfar hade bara ett ben.
Stora E: Varför blev hans ben jättesjuk?
Jag: Min farfar rökte jättemånga cigarrer och då blev hans ben sjukt.
Stora E: (ledset) Jag vill inte bara ha ett ben!
Jag: Om du inte röker så får du inte det. (Eh...)
Stora E: (fundersamt) Kim röker. Du måste säga till Kim att hon inte får röka för hon inte ska ha ett ben. Du måste säga det mamma!

(Kim = min amerikanska kompis som bor i Korea och var här i våras och helt riktigt röker som en borstbindare).

Synopsis

Idag berättar Denise hur man skriver en synopsis. Kanske var det inte bara jag som ville veta.

Isn't it ironic

Jag för tre dagar sedan i samtal med annan mamma om barnens toalettbestyr nattetid:
-Det var jättelänge sedan det hände med Stora E, vet inte ens när det var.

Inatt klockan 05:13:
-Mamma! Pappa! Jag har kissat i sängen!

En dag på Skansen

Hur man lyckas få fyraåringen att acceptera Skansen istället för att höra sin idol Amy Diamond på Gröna Lund:

Ett näringsriktigt mellanmål intogs under lugna och stillsamma former. (Det fanns inga getingar och 1,5-åringen hade inte alls problem att sitta still):

-Mamma de slåss!
-Nej, de leker bara.
-Nej mamma, de slåss.


Systrarna E:

Min häst

Igår hade vi möhippa för en vän. En av aktiviteterna var turridning på islandshästar. Jag var med och planerade hela dagen, jag var med och ringde runt till turridningsställen och jag var helt med på noterna. Islandshästar är ju små, hur svårt kan det vara? Glatt fyllde jag i "ingen ridvana" eftersom sist jag red var jag runt 7 år och blev avkastad av ponnyn jag red.

Detta verkar ha satt sina spår.

Vi fick en väldigt kort instruktion om hur vi skulle ta ut hästarna ur deras.....????..... boxar ????? Vad heter det?! Man skulle helt sonika gå in där, ta ut hästen och hålla höger hand under hakan och vänster hand i ????? Vad heter det???? Tömmarna? Sedan skulle man bara leda ut hästen.

Tjena. Först hittade jag inte min häst som skulle heta Rosen.
Sedan fick jag en chock.
Islandshästar är inte små. De är stora. Jättestora.
Det var alltså meningen att jag skulle leda ut denna bjässe som stirrade på mig och såg lite sur ut. Jag såg genast hur hästen skulle bli galen, sparka bakut och löpa amok i stallet, med mig på släp efter.

En ridvan tjej i möhippegänget hjälpte mig och så fick vi ut hästen. Vi skulle stå på gården i ett led för vidare instruktioner. Jag stod där och höll bäst jag kunde.

Jag började då ana att Rosen och Lilla E har vissa likheter. De gör på sitt eget sätt. Inte på mitt sätt.

Rosen stod inte still. Alla andras hästar stod fint men inte hon. Hon skulle ner och böka på marken och inte visste jag vad jag skulle göra. Sedan skulle hon backa hela tiden. När de andra stod kvar så stod vi helt plötsligt två meter bakom. Jag kände att jag inte alls hade kontroll. Lilla E kan man ju alltid lyfta upp, hon väger ju bara 11 kilo. Men Rosen, njae. Henne visste jag inte riktigt hur jag skulle hantera. Jag försökte mig på ett trevligt "stå still" men det gav absolut ingen effekt.

Rosen och jag, bakom alla andra... Ser ni vilka bjässar hästarna är?

Efter en evighet kom ridskoletjejen för att visa oss hur vi skulle sitta upp. Vid det här laget hade jag redan börjat ångra mig. Ville nästan be dem att ta in Rosen igen, jag kunde göra sällskap med barnvakterna (möhippan innehöll två småherrar på 2 månader vardera) och skippa det hela.

Så fick vi sitta upp. Och gissa om Rosen ville stå still?. Nä. Jag fick veta att hon testar mig. Nähä? Det hade jag ingen aaaaaaaaaaaning om. Småbarnsmamma + lärare på högstadiet, jag kan ALLT om testning. Däremot vet jag inte hur man hanterar när en islandshäst testar en.

Till slut fick jag grepp om hur jag skulle dra och släppa tömmarna för att få önskvärd effekt. Det fungerade en gång av sju försök där i början. Rosen backade och backade. Dessutom stod vi till slut med ansiktena åt motsatt håll jämfört med de andra.

Väldigt få instruktioner senare skumpade vi iväg. Hästarna gick på och det vara bara att sitta med. Ibland ville de äta men jag lyckades lära mig hur man skulle avstyra detta. Det kändes bra, Rosen och jag hade det soft. Det skumpade på och där satt jag och stirrade in i hästen framförs rumpa. (Rosen har inte gått kursen i avstånd i trafiken).

Så långt allt väl. Tills ledaren tyckte att vi skulle tölta. Korta instruktioner och så iväg. Bara det att Rosen inte töltade, hon travade. Jag hade noll kontroll och hon kastade med huvudet åt olika håll. För att jag drog åt olika håll. Jag förstår Rosen, hon hade ingen bra ledare. Jag fick be om hjälp och ledaren fick stanna alla. Jag hade inte heller någon bra ledare. Hon var kort med instruktionerna och trots att jag var väldigt tydlig med att jag tyckte att det här var läskigt, att jag inte hade kontroll över situationen osv så ville hon att vi skulle fortsätta. Tills hon märkte att det inte gick. Då delade hon äntligen upp gruppen!

Fyra av oss valde att rida med den manliga ledaren som red i långsam takt. De andra red med den kvinnliga och fick sätta lite fart. Alla nöjda. Vi skumpade på skogen och det var trevligt. Just som jag började tänka att jag och Rosen nog var polare ändå så skrek hon till och hoppade med bakdelen. Jag blev livrädd och såg återigen hur hon skulle löpa amok och ha mig på släp efter.
Så skedde inte. Hon hade nog bara trampat på en sten.

Vi skumpade hemåt i sakta mak och jag började känna lycka över att ha överlevt. Jag började känna att kanske var det okej att rida ändå. Jag började känna mig som en tönt som inte vågade lite fart tidigare. Jag började känna att nu på hemvägen om det blir snabbare tempo, då ska jag. Jag började känna att jag gillade Rosen.
Då trampade hon på något som gjorde ont. Igen. Och hoppade till. Igen. Tjejen bakom skrek till eftersom hennes häst (de trycker upp sig i varandras bakdelar så avståndet är minimalt) fick väja och också hoppa till lite. Magin var borta.

Resten av hemvägen var bara läskig. Sedan skulle jag återigen stå och hålla Rosen. Som inte ville stå still. Till slut var jag så nervös och svettig att en väldigt snäll möhippedeltagare förbarmade sig och tog Rosen. Puh!

Och för övrigt är hästägare precis som hundägare. "Å han är så snäll så snäll, inte kan du väl vara rädd för honom!"

Nu kommer familjen hem (jag har sovit själv hemma yippiee) och vi ska åka till det här. Mäklaren ska stå hemma hos oss och mota bort alla som hade tänkt att buda på vårt hus. Vi vill inte veta.

Dumma

Lilla E säger "dumma" om allt som inte fungerar som hon vill. Jag är benägen att hålla med.

Glad i hågen går jag in på www.sj.se för att boka resa till bokmässan i Göteborg, sent i september. Så långt allt väl. Det visar sig att alla X2000 avgångar är dyrare än vad jag tycker att de ska vara.
Dumma.

Jag börjar titta på intercitytågen som har mycket bättre priser. Men som maken uttrycker det "det är som att åka pendeltåg i fem timmar".
Dumma.

Jag är inte sugen på intercitytåg. Maken tycker att jag ska boka med X2000, han tycker inte att vi är sååå fattiga. Jag känner mig snål och tycker att det låter dyrt, det kostar lika mycket som om jag och maken tog Ryan skrutt Air till Barcelona. (Ja, jag har just kollat och nosat lite ditåt).

Men jag vill åka. Och jag vill inte åka intercity, oavsett hur många egna timmar det betyder, med goda böcker eller eget skrivande. Jag vill åka X2000.

Så bestämmer jag mig för att boka X2000. Men innan jag har klickat klart gör jag ett överslag i huvudet. Det blir billigare för mig att åka bil. Själv. Till Göteborg och hem.
Dumma. Verkligen dumma.

Jag har ändå inte lust att köra hela vägen så jag klickar fram till totalsumman och till steget innan betalning. Då får jag upp val. Om jag vill ha ombokningsbar resa så kostar det 204 kronor till. Och om jag vill kunna avboka och få pengarna tillbaka så kostar det 535 kronor till. Eller så. Inte visste jag att SJ inte bara hade anammat Ryan Airs priser, de har även anammat deras tillägg. Vill du ha med dig en väska - betala 87 kronor till. Vill du ha med dig en vän, betala en krona.
Dumma.

Så nu sitter jag här. Och stirrar på skärmen. Och blir ideligen utloggad från sj.se för att jag inte kan bestämma mig. Kanske ska jag för en gångs skull gambla lite. Har hört att de auktionerar ut biljetter på tradera. Kanske kan jag få högst lägsta bud.
Inte så dumma.

Tre hemligheter

Eller, tre saker inte så många vet. Om mig.

1) Jag vet inte i vilken tunna man ska lägga vad när man återvinner saker. T.ex. får papperspåsarna alltid följa med hem för jag vet inte var de ska läggas. Om jag säger att min make vet exakt så förstår ni hur många gånger jag återvinner, jämfört med hur många gånger han gör det.

2) Jag vet inte hur man äter sushi. Jag kan inte äta med pinnar. Har försökt lära mig men det går inte. Dessutom går det ju aldrig att bita av de där sjögräsrullarna och en hel får inte plats i min lilla mun. Kniv och gaffel känns helt befängt och fingrarna känns inte helt okej.

3) Jag börjar misstänka att jag är arbetsskygg. Kan man inte få jobba som professional blogger eller så?

Nu utmanar jag Millimu, Frida , Linda och alla som känner sig (ut)manade.

Det pågår något märkligt

Jag är hemma.
Det är tyst.
Det är inget som pågår i något annat rum.
Det är ingen som drar i mitt ben när jag sitter här vid datorn.
Det är heller ingen som drar någon i håret.
Ingen skriker.
Ingen säger mamma, mamma, mamma, mamma, mamma.
Det är jag och tystnaden. Mycket märkligt.

Jag, tystnaden och min långa "att fixa lista".

Betala dagisavgift som jag hade glömt eftersom kommunen skickade ut två fakturor på en månad. Trodde jag hade betalat då jag hade betalat en.
Maila lite olika saker och frågor om byggplanerna.
Inhandla saker till en stor aktivitet imorgon.
Inhandla vin till ikväll, eller hur ska vi ha vin ikväll käre make?
Ringa LR (lärarnas riksförbund) och undersöka om jag nu ska byta fackförbund (a-kassa) etc.
Ringa banken om våra bolån och byggkreditiv.
Hjälpa pappa med farmors lägenhet.
Hitta någon lunch.
Hämta barn.

Om jag inte hade haft min långa "att fixa lista" så hade det varit ultimat. Nu väljer jag dock att se på det hela positivt ändå och inser att jag kan ringa alla samtal UTAN att bli avbruten. Bara en sådan sak.

Dagisinskolning är underbart!

Blocket - lika bra som familjeterapi

Man har ju hört att semestertider tar kål på folks förhållanden. Det är nog inte den enda fallgropen för äkta makar. Det där med renoveringar och ommöbleringar ska man inte underskatta. Den här mannen har tröttnat, kan man säga.

Det blev ingen skrivro idag. Det blev jympa, panikshopping av lunch, ikastning av mat, snabbdusch och iväg till dagis. Sedan hade vi leksällskap hemma på eftermiddagen. Och husplanering på kvällen.

Oj vad livet är jobbigt

Jag skolar in Lilla E på dagis. Jag har kommit loss två dagar från jobbet och då har jag avlöst maken som redan har skolat in henne i en vecka. Efter ett utdraget utbrott från Stora E kom jag med Lilla E 20 minuter försent till hennes avdelning. Efter ungefär 10 minuter skickade de hem mig. Jag ska återvända 13:30. Det här med dagisinskolning är ju jättejobbigt. Käre make. Jag förstår inte varför du klagar så. Det är ju inte ett dugg jobbigt.

Todeloo. Nu drar jag till Friskis & Svettis på lunchpass. (Frågade dagis om lov och jag fick).

And the winner is...

Japp! Helena hade rätt! Huset är sålt. Läs mer i min husbyggarblogg.

Nu ska jag lägga mig i soffan och kontemplera lite över veckans händelser. Det känns inte som tre dagar, mer som tre veckor. Living la vida loca...

Imorgon kan det hända att skrivarmamman har lite skrivro. För första gången på ett långt tag.

Funderingar

Ibland ger livet en lite saker att fundera över.
Ibland måste man lita på sig själv.
Ibland måste man känna efter hur man verkligen vill ha det.
Ibland måste man ta snabba beslut och känna sig bekväm med dem.

Idag har vi förhoppningsvis gjort en sak rätt.
Förhoppningsvis.

Kan inte utveckla mer än så just precis nu. Men jag lovar att göra det snart.

Slåssungen får sitt straff

Lilla E är riktigt våldsam just nu. Hon slåss, bits och nyps. Och så fort hon får en chans drar hon storasyster i håret. Storasyster slår inte tillbaka, hon skriker högt när hon blir misshandlad men ger ej tillbaka.

Efter middagen satt hon och ritade en teckning.
-Jag ska göra en ful teckning.
-Varför ska du göra en ful teckning?
-Jag ska göra en ful teckning åt Lilla E för hon bara slår mig hela tiden.

Hon ritar klottrigt och snabbt och säger sedan till Lilla E:

-Varsågod lilla...
-Mamma, får man säga slåssunge?
-Ja det får man.
-Varsågod lilla slåssunge.

Vilket straff.

Hur man märker

att vi är lite väl fixerade vid vår städning just nu...

När vi sitter kvar och äter middag har Stora E redan lämnat bordet. Hon är borta en stund och kommer tillbaks och säger:

-Jag vill göra er glada så jag tvättade spegeln.

Spegeln som både jag och maken har putsat idag. Har hon "tvättat". Med vatten. Och handduk. Som har droppat lite överallt. Och gjort fula vattenmärken på spegeln.

Men ändå. Hon är fin. Fast vi var inte superglada just precis då. Fast vi låtsades glada som goda föräldrar bör.

Städpaus

Jag hoppas att jag snart blir en lite bättre bloggare igen. Det här med att jobba och göra i ordning huset inför visning är en rätt tuff nöt. Särskilt som vi tydligen ska visa huset för några redan imorgon trots att det inte är datum för visning. Pust.

Jag återkommer förhoppningsvis imorgon med nya krafter. Eller i alla fall med god vilja.

Kladdkaka is the shit

Idag skulle vi ha trevligt fikabesök och jag och Stora E utnyttjade Lilla E:s tupplur till att baka. Det blev kladdkaka. Väl rörd av Stora E.


Gästerna kom och vi fikade mumsig kladdkaka med vaniljglass. De hade många tips inför vårt stundande husbygge, de bygger med den husleverantör vi förmodligen väljer.

När de gick hem var det en kort stund tills mitt friskispass. Jag insåg att jag skulle jympa med kladdkaka som grund. Mycket smart. Försent för annat mellis bytte jag om och drog till träningen.

Så började passet. Jag kände mig stark. Jag hade flås. Jag svettades men blev inte riktigt trött. Jag hoppade lite högre än vanligt och gjorde djupare armhävningar än någonsin. Jag skrålade med i alla spanska låtar (tre). När nedvarvningen började undrade jag vad ledaren höll på med, var tvungen att kolla klockan för att inse att passet var på väg att ta slut. Jag hade mer att ge.

Nästa pass grundar jag också med kladdkaka, det verkar vara en bra dopningsmetod.

En morgontrött mammas bekännelser

Stora E vaknade inte riktigt lika tidigt som vanligt idag. Nej, idag väntade hon till 06:23. Då ville hon bygga med Lego. Jag gjorde en snabbförhandling som föll ut precis som jag ville. Mitt argument var TV-tittande... Jag är en dålig dålig mamma. Jag ger mitt barn valet att se på TV när hon vill vara kreativ och bygga med Lego.

Så slog jag på TV:n. Det visar sig att Barnkanalen verkligen inte förstår föräldrars behov. De börjar sända klockan 07. Kom igen. 07? Det är ju sovmorgon i en barnfamilj! Tack och lov finns det andra kanaler som förstår trötta föräldrars behov. Dock var det någon där som också var trött idag, de sände Dora på norska. Stora E kom och sa att de har bytt röst på Dora och hon pratar bara "som engelska" hela tiden...

Brist

av Anna Schulze är nu utläst. Det är en novellsamling och det var väldigt behändigt med noveller. Jag orkade ungefär en halv per kväll. Perfekt.

Anna var min skrivarkurslärare i våras och det rådde verkligen inga tvivel om att hon kunde sina saker. Hon var ärlig, ibland på gränsen till brutal. Men på ett bra sätt. Konstruktiv. Jag ville inte läsa hennes bok då, jag var rädd för att jag inte skulle gilla hur hon skrev och hur skulle jag då kunna ta kritik från henne. Jag var också rädd att jag skulle gilla det och då bara bli imponerad och inte kunna ta till mig undervisningen av den anledningen.

Brist är en novellsamling om människor som befinner sig i någon slags brytpunkt i sina liv. Det är inga triviala ämnen som avhandlas. Alla novellerna berör och stannar kvar. Ibland på ett bra sätt. Ibland stannar det kvar mindre bra saker. En novell var fruktansvärd och slutet var äckligt. Jag höll på att spy. På riktigt, mådde otroligt illa. (Sista novellen ifall du är känslig och planerar att läsa boken).

Kan verkligen rekommendera Anna Schulzes bok BRIST. Jag kan också varmt rekommendera henne som skrivarkurslärare.

Tre lektioner i kärlek

Stora E: -Man kan gifta sig med en tjej.
Jag: -Ja.
Stora E: -Man kan gifta sig med en kille.
Jag: -Ja.
Stora E: -Men inte med 35, det får man inte!

Trött skrivarmamma

Önskar att det idag kändes lite mer såhär.
Istället känns det mer såhär. De irriterande disneyfigurerna passar väldigt bra in.

Lilla E vaknade när vi skulle lägga oss igår. Sedan var hon vaken till 04. Då sov vi gott. Klockan 06 vaknade Stora E. Byggde lego i vardagsrummet. Ni vet hur det låter när man letar efter legobitar i en låda... Klockan 7 ringde klockan för jag skulle upp och köra fem mil till en konferens med jobbet. På eftermiddagen hem igen.

Nu blir det tidig nattning och imorgon ska det kännas såhär.

Mycket

Det är lite mycket nu.

Jobba. I ett väntrum.
Sälja hus.
Planera bygge.

Pust. En eremitstuga låter lite lockande för tillfället.

När lugnet lägger sig

Först somnar de aldrig. Man springer fram och tillbaka i värsta Alfonspappastyle. Man börjar bli irriterad. Man har ju annat att göra. Som att blogga. Eller kanske vika tvätt.

Till slut är det tyst. Man märker det inte först. Efter en stund inser man att det var ett tag sedan det ropades. Man väntar lite till. Man lämnar en liten säkerhetsmarginal. Sedan går man in och tittar.

Där ligger de. En ligger så pyjamasen har åkt upp och man ser en liten knubbig mage. En liten knubbig mage som nästa dag ska börja på dagis.

Den andra har murat in sig bland en massa gosedjur. Precis innan hon somnade blev hon arg på gosedjuren för hon själv inte fick plats. Men nu ligger de där. Och samsas.

Båda sover. De andas lugnt.

Och där står man och tittar. Och tänker.

Vilken tur jag hade. Jag fick de finaste barnen i hela världen.

Man har redan glömt hur man just sprang irriterat fram och tillbaka.

Verifieringsuppror!

Hörni, fellow bloggers. Varför har ni ordverifiering inlagt i era kommentarsfält? Inte sjutton drunknar ni väl i masskommentarer från spamrobotar? Jag trodde inte det. Jag har inte ordverifiering och jag har hittills inte fått någon som helst masskommentering. (Eget mycket funktionellt ord).

Så fort jag går in och kommenterar i någon av alla bloggar jag läser så måste jag verifiera med en lustig kod. Ofta lång. Och snirkligt skriven så att det ibland blir fel. Och då måste jag göra om. Sist var koden "ygfsuagv" Jag vet inte om det bara är jag som får roliga ordassociationer till de bokstäverna. Förmodligen.

Blogger nöjer sig inte med detta. Nä. Nästan varje gång måste jag även logga in med användarnamn och lösen. Och smarta jag la upp ett långt, very secure lösenord när jag startade den här bloggen. Det är skitjobbigt för mig varje gång jag ska kommentera hos er andra eller hos mig själv för den delen. Men det gör jag ändå, för jag måste alltid få fram vad jag vill ha sagt.

Tänk vad mycket tid som går åt i världen när folk ska hålla på med ordverifiering stup i kvarten. Tänk!

Så. Nu vill jag att ni går in och ändrar i era inställningar för kommentarer! Tack.

Mammor och pappor utifrån

Så har jag börjat jobba då. Svängde under en rast mellan alla möten förbi en ICA-butik för att handla en eftermiddagskick. Nu snackar vi tunga droger. Cola-light. Det måste klassas som tung drog, så svårt som det är att sluta.

Utanför ICA mitt på dagen en vardag. Bara mammor och pappor med barn i barn/kundvagnar så långt man ser. Och vad man mer ser är hur de gullar. Mammorna och papporna liksom glömmer bort sig. De är inga coola vuxna, de är helt uppslukade av sina barn. En mamma tar kort på sin son som suger på nappen i kundvagnen. Jag tänker ”herregud, ta kort på sitt barn på ICA, varfördå?”. Tycker att hon är extremt töntig.

Denna tanke kommer på min andra jobbdag. Andra. Efter 20 månader av ett exakt likadant beteende. Jag verkar ha glömt att jag under en kort skogsutflykt i måndags tog 63 bilder. På mina barn. Ätandes. Sittandes. Gåendes. Ståendes. På deras kladdiga munnar. På deras nakna fötter. Eller att jag för några veckor sedan tog kort med mobilen när barnen åkte i bilen utanför ICA. Och skickade till deras far. Och fick hejda mig innan jag hade skickat till fler. För mina barn är ju såååå söta. I alla situationer.

Såg också en pappa som med stolthet tittade på sin dotter som ville stå i kundvagnen. Han pratade med ngn bekant han hade stött på i affären och sa ”hon vill baara stå”. Sa han med lite sådär ”ja ja, vad ska man göra ton”. Och tittade på henne som om hon var guds underverk. Jag tyckte att han var lite söt men ändå rätt löjlig. Även då glömde jag alla de tillfällen då jag har använt exakt samma tonfall och berättat helt överflödiga saker för folk som ändå inte brydde sig. Bara för att mina barns aktiviteter såklart måste intressera alla. Trodde jag.

Och nu går jag här. I vuxenlivet. Och har åsikter.

Chatta med Denise

Man kan ställa frågor redan nu. Till Denise. Fast jag vet inte vad jag ska fråga, fröken frågvis är tömd. ;)

Chatten startar 13:30.

Gå i kloster!

Denise har sått ett frö. En skrivarhelg eller liknande ska bli av. Snart. Mellan kräftskivor, husvisningar, bröllop och andra aktiviteter som redan har börjat fylla almanackan. Men det ska bli av.

Så läste jag senaste Tara. (Jag fuskar, jag är alldeles för liten för den tidningen). De skriver om ett Birgittakloster i Neapel. Eremitstugor med dusch och privat trädgård. Hur bra låter inte det! Dit ska jag när jag ska göra det sista på min bok. Så det så!

Förresten kan du chatta med Denise på DN.se imorgon 13:30-14:30. Inte jag då. Jag jobbar ju.

Sms till maken

idag från jobbet:

"Hur mår min blogg?"

Man kan tycka att jag kanske skulle ha hört efter hur han eller barnen mådde. Men jag visste ju att de hade det bra. Både maken och de små galningarna. Men bloggen, den bara svävade i cyberspace utan mig hela dagen, det måste ha känts ensamt.

Mot nya mål

För 20 månader sedan hade vi en evighet framför oss du och jag. Nu har evigheten helt plötsligt, utan att jag var beredd, tagit slut.

På 20 månader har du utvecklats från ett litet ätande orörligt paket till en ätande liten galning. Du hoppar, springer, busar och klättrar. Och diskar. Och river upp bäddade sängar. Slår på datorernas tangenter. Ritar på möbler. Slåss. Bits. Pussas. Gosar. Och pratar.
Allt med en riktigt busig glimt i ögat. Du vet så väl vad du inte får göra, men gör det ändå.
Det kan inte gå annat än bra för dig i livet.

Du är helt enkelt för fin för att lämnas bort. Men nu måste jag. På torsdag åker du in i systemet och kommer inte ut förrän om en sisådär 17 år... Jag är ialla fall glad över att jag har haft förmånen att få tillbringa varje dag med dig och din syster. Och fått betalt för det dessutom. För att Sverige är världens bästa land för mammor och pappor.

Bilden ovan togs idag, på familjeutflykt till skogen på förmiddagen.
Det var sol och varm choklad och cykel.
Det var härligt.

Imorgon samma tid sitter jag i möte. Och sedan i ett möte till. Och sedan i ytterligare ett möte. Jag kommer att sakna dig Lilla E! (Och Stora E också såklart, men du vill ju ändå bara vara på daaaaaaaaagis).

Jag hjärtar mina tjejor. Massor.

Sommarlov

Inte allt har känts bra med att jag ska byta jobb. Jag har känt att det är riktigt dumt att jag blir av med alla lov. Inte för min skull, jag är helst ledig när ingen annan är ledig. Det är inte skitkul att behöva göra allt under högsäsong. Jag skulle gärna välja semester. Det får man inte som lärare - hur många veckors semester vi än har. Som vi jobbar in, vill jag tillägga. Det är inte solklart för övriga befolkningen nämligen.

Jag hör hur folk utan sommarlov vrider och vänder på veckor, använder föräldraledighet och låter farmödrar och mormödrar få rycka in. För att ge barnen ett långt sommarlov. För att det förväntas av samhället. Samhället som inte ger mer än fem veckors semester åt vuxna men 14 veckor per år åt barnen.

Därför känns det betryggande när Stora E såhär i slutet av sommarlovet utbrister:
-Det är tråkigt med sommarlov. Jag vill inte ha sommarlov längre.

Och när jag idag informerade henne om att det är dagisstart imorgon:
-Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!! Pappa!!!! Det är dagis imorgon! Jaaaaaaaaaaaaaaaa!

Sådär ja. Inte behöver jag trixa nästa sommar. Jag jobbar på. Utan sommarlov.

Saker jag är trött på

Tvätta.
Hänga tvätt.
Vika tvätt.
Plocka bort tvätt.

Städa.
Plocka bort samma saker tretusen gånger.
Att inte hinna städa klart.
Att tre sekunder efter avslutat moment, se det raseras.

Tänka ut mat.
Handla mat.
Laga mat.
Äta under stress och tråkiga tillrop.
Sanera efter måltidsstunden.

Optimisten i mig hoppas att dessa sysslor kommer att minska när jag börjar jobba på tisdag 08:15.
Realisten i mig vet att de inte försvinner, endast matdelen kommer att ändras en aning.
Pessimisten i mig är säker på att det bara kommer att kännas värre. Mycket värre.

För när jag börjar jobba kommer jag inte hinna se mina sötnosar nästan någonting. Alla sysslor kommer att kvarstå. Plus jobbet.

Yippiee vad jag är glad att jag inte är miljonär och har ett jobb att gå till. Jätteglad. Verkligen.

Favoriter

Min absoluta favoritdel i Dagens Nyheter är DN Söndag.
Min favoritavdelning i den är "En dag med" som är ett reportage om en person under en dag. Jag läser alltid just det reportaget. Idag handlade det om en av mina favoritförfattare + favoritbloggare. Dock fick inte DN alla rätt....

It's a date

Sugen på en blind date? Det här är superkul.

Frukost anyone?

Lilla E äter frukost och har tagit efter de där 90-tals kockarna eller vilka det nu var som byggde på höjden...

Nu drar vi på utflykt. Efter koll med smhi ändrades utomhusplanerna till inomhus...

080808

080808
och det är fest i stan.

Jag insåg just att vi måste åka till Globen. Vi har missat gratisfrukosten men vi sticker dit och kollar in karaoken för barnfamiljer och guidad tur. Stora E tjatar alltid om att hon vill gå in i Globen.

Hemma igen

Jo. Så har man åkt båt då.

Vi inledde kvällen med att över en flaska Onyx Darling Pinotage i vinbaren planera vårt pågående barnboksprojekt. Jag och min syster är två väldigt olika individer. När vi jämförde våra anteckningar blev det mer än tydligt:

(Gissa vem som är jag och vem som är min syster... Och gissa vem som har rollen som illustratör och vem som hellre rör sig i ordens värld...)

När vi var klara med arbetet så skulle vi äta. Buffé, bokat bord och allt.

Och sedan ville vi sitta ner, titta på havet och kanske ta en drink. Vi hamnade i showavdelningen, ni vet den där obligatoriska delen på båten där det ska showas. Just när vi kom tog showen paus. Inspirerade av miljön bad vi "bartenderskan" om en varsin färgglad drink. Det fick vi. En varsin rosa "Sex on the beach". Jag vet inte varför hon valde just den drinken till två systrar.

Vi hamnade i karaokebaren. Där de sjöng sista låten när vi kom in. Lika bra det kanske.

Vi gick och kollade läget i andra barer. Hamnade på en engelsk pub. I samspråk med engelska turister. Tills puben stängde efter ungefär tre minuter. Eller så.

Vi började känna oss lite mobbade. Frågade Henrik Schyffert i receptionen vad vi skulle ta oss till. (Extrem look alike, helt galet). Han hänvisade oss till nattklubben. Vi skulle ju inte på nattklubb. Vi ville titta på hav och ta en drink.

I nattklubben dansade unga ungdomar på nästan tomt dansgolv. Vi var ordentliga vuxna som bara skulle titta ett tag. Drack vatten.

Sedan vet jag inte vad som hände. Helt plötsligt står jag och syrran och dansar
till "Sommaren i city 1990" och inser att det är bara vi på dansgolvet som kan komma ihåg sommaren 1990. Då var vi 15 respektive 12 år...

DJ:n spelade dålig musik och vi gjorde det.
Vi gick och la oss i.
Inte bara en gång. Nej, vi beställde en hel playlist och så fort han avvek var vi där.
Jag körde med det patetiska "tvåbarnsmamma på semester argumentet" och han var med på allt. Vi behövde inte ens ringa befälhavaren. (Internt skämt). Vi hade honom om lillfingret. Ett tag. Tills vi hade fyllt dansgolvet. Då återkom de konstiga låtarna.

Jo. Då har man åkt båt då. Och köpt hela konceptet.
Ni skulle ha sett oss när vi körde "Vogue"

Helsinki

Farmor har åkt sin sista resa över havet och är nu begravd på hemmaplan. Igår när vi for ösregnade det och idag tog Helsingfors emot med strålande sol. Det är nästan så att det känns som att Stockholm grät för att hon åkte och Helsingfors var glad att hon kom tillbaka.

Imorse vaknade jag tidigt och hann med en morgonpromenad på däck, så mysigt. I nattlinne under jackan och finskor... (Hade ju inte riktigt planerat in sådana aktiviteter). Det var jag, mina lurar och en härlig havsutsikt. Och så två rökare som var ute och förpestade min morgonluft med de gav upp fort.

Min kära syster och jag åker hemåt alldeles strax och medan lillasyster sover middag i hytten hittar jag såklart internet... När hon har vaknat ska vi jobba med vårt projekt - barnboken.

Tvåordsmening

Min lilla dotter utbrast idag i en tvåordsmening!

"Vovven ramla".

Jag är imponerad över den bestämda formen i "vovven". Jag tror att "ramla" är en slarvig imperfekt eftersom vovven vid tillfället för meningsutstötningen inte gjorde ett dugg. Alltså bör det inte vara presens. Kanske berättade hon om en dröm, det var precis när vi hade vaknat. Så måste det ju vara.

Nu börjar hon bli stor. Och in i systemet ska hon således, nästa vecka är det point of no return - Lilla E börjar på dagis. (Jag vet att det heter förskola men vem säger det?)

Nystädat

Idag gick jag in med skorna. Det är okej för mig att gå in med skorna, inte någon annan. Jag går alltid in med skorna. Jag har städat huset sedan jag var sex år gammal, I'm entitled to.

Så - när jag idag gick in med skorna innan min morgonpromenad tittade Stora E upp från frukostbordet och sa:

-Mamma. Varför går du in med skorna, det är ju nystädat.

Chunky

Såg en annons för vinet Chunky Red. Med risk för att verka dum och okunnig vill jag fråga mig - hur kan man döpa ett vin till Chunky Red?

Okej att chunky kan betyda "kraftig" men det kan även betyda "med stora bitar". Det ger i alla fall mig associationer till när man har druckit för mycket av den röda varan och den så att säga återuppstår. Då kan det vara rejält chunky. Uuuuuääääää. Gissa hur många flaskor Chunky Red jag kommer att köpa!

Byt jobb nu

Sådan tur att jag just har sagt upp mig och ska byta jobb. Verkligen tur. Eller? Det är ju roligt att ha provanställning när konjunkturen dyker. Verkligen roligt.

Semestern slut

Jaha. Det var det. Fyra veckor har maken varit ledig och hur fort flög inte de förbi? Galet fort! Vi tycker inte att vi har hunnit någonting men vi har i alla fall:

Åkt på Sverigeturné i en vecka.
Haft flera möten angående att bygga hus.
Fixat en massa hemma. (Målat, planterat, sorterat, piffat osv).
Träffat många lediga vänner.
Varit på Åland.
Druckit mycket vin.
Varit och badat.

Jag har dock inte skrivit. Det stör mig. Det ligger och gnager. Och irriterar. Som ett skavsår på stortån.
Jag har heller inte tränat som jag hade tänkt. Det stör mig också.
Vi har inte känt oss så jättelediga heller. Även det stör mig.
Speciellt eftersom jag inte längre kommer att ha 12 veckors ledigt per år. Buhu.

Såg fram emot att ha min sista mammalediga vecka med världens finaste tjejer men nu blir den lite upphackad. Min farmor gick bort för en vecka sedan och begravs på onsdag i Helsingfors, hon kom därifrån. Maken och tjejerna stannar hemma och jag åker med pappa och syrran till begravningen med båten på tisdag-torsdag.

Det blir sällan som man har tänkt sig. Saker händer och folk försvinner.

Vad är väl en bal på slottet?

Familjen är på söder och äter lunch med min far. Jag inväntar fotografen. En timme innan han ska komma är allt klart. Kan ju säga att garaget är överbelamrat... Det ekar nästan här inne. Stora E undrar varför vi flyttar på alla saker...

Medan familjen åt gott på lokal fick jag njuta av en kulinarisk högtid:




Men det var härligt att sitta och äta sin trista äggmacka i sällskap av DN Söndag. Skönt. Och nu sitter jag här och lyssnar på Pia Johansson, vilken underbar människa! Och en mycket märklig känsla att bara sitta i lugn och ro och lyssna. Ensam. Ska göra det sista i min fotobok nu. Blir superfint. Och väldigt många fler sidor än jag trodde från början...

Mer jobb än man kan tro

Tar en liten lunchpaus i allt städande och njuter av att läsa en hel artikel ifred (familjen befinner sig på annan ort).

Förläggare/förlagschef Richard Herold intervjuas i dagens DN. (Hittar ingen länk, finns förstås i pdf-tidningen). Han arbetar på förlaget Atlas som gav ut Åsa Linderborgs bok Mig äger ingen. Det var smart av dem.

Han säger:
"...och det är mycket mer arbete med en text än vad gemene man kanske tror."

Det var just det jag började ana.
Lite som med min städning. Mer arbete än man kan tro.

Städfynd

När jag röjde gästrummet igår så hittade jag en underbar pärm. Rosa med bubblor i olika färger på. Så öppnade jag:

Sedan började jag bläddra och av berättelsernas karaktär kan man lugnt säga att de är skrivna under min högstadietid, med starka Mitt Livs Novell-influenser... Heh. Eftersom det trots åren som har gått känns pinsamt att läsa får ni bara se ofullständiga stycken... På tal om att våga visa eller inte...


Ett utdrag ur en rafflande kärlekshistoria där huvudpersonen har snott killen som kompisen var kär i:

I berättelsen nedan är huvudrollsinnehaverskan (det är alltid tjejer) en rebellisk tonåring som skolkar från skolan. Det var nog en slags önskedröm från fröken ordentlig. Jag har även redigerat väsentliga detaljer som ni ser...



Så vad tror ni? Ska jag skicka in de färdigskrivna manus som jag tydligen hade i byrålådan? ;)

Vuxenfest eller inte?

Seriöst! Jag håller helt med! Ibland vill man verkligen slippa höra "mamma mamma mamma" på repeat. Till mig, eller till ngn annan mamma. Och bara få säga en mening klart. Vilket inte är en självklarhet runt vuxna heller, bör tilläggas.

Med detta sagt så vill jag bara säga att jag älskar mina barn mer än något annat men ibland får man komma ihåg att en mamma är bara en flicka som har råkat bli stor.

Ikväll grillade vi med goda vänner. Det var inte en vuxenfest men när Lilla E hade lagts röjde Stora E med kompis på. Såhär kan det se ut när man tar ledigt från mammarollen en stund, och sitter på altanen och pratar och dricker gott vin med andra vuxna:

"Jag vet! Vi öser ut hälften av alla leksaker på vardagsrumsmattan! Det är en kul lek!" Det finns ett stort E som kommer att få städa, städa, städa imorgon. På söndag kommer ju fotografen. Mamman i familjen är lätt hysterisk.

Tillägg: Maken förklarade just att bygget var en bil. Väskorna låg längst bak i bagageluckan, kuddarna är själva bilen. Vad allt det andra är - det förtäljer inte historien...

Öppna din dörr

För en tid sedan glömde någon i familjen att låsa ytterdörren på natten. Inatt var det en annan någon som glömde att stänga ett fönster. In till vardagsrummet. Där datorn står. Med fri fart till alla andra rum. Nu får vi baske mig skärpa oss!

Annars pågår förberedelser inför fotografering av huset på söndag. Nu läste jag i tidningen att det ska regna på söndag. Det blir ju fina utomhusbilder det...