December - here I come!

Imorgon börjar december. Det är då jag ska börja andas in, och sedan andas ut någon gång efter julhelgen.

Jag har ju tydligen köpt en superfin adventskalender. Som ska fyllas med saker. Jag har de första fyra dagarna fixade men sedan måste jag gnugga mig lite i huvudet och tänka till.
På söndag fyller Lilla E år.
Lite mer än en vecka senare är det Stora E:s tur.
I samband med födelsedagarna anordnas tre kalas. Ett för släkten för båda och ett barnkalas var. Stora E har valt att bjuda hela klassen. Jag tycker att det är fint och bra ur mobbningssynpunkt men mindre bra ur min egen egoistiska lilla point of view.
Och sedan blir det visst jul.

Om någon har för mycket pengar över i december så kan jag lämna mitt kontonummer. Märk insättningen "till klantarna som bara gör det en gång per år, i fel månad".

Måndag

Sådär. Nu är man igång. Dagen kickstartades vid 5:57 av Lilla E som hade drömt en upprörande dröm. Hon hade drömt att storasyster förstörde hennes klistermärken. Det är ju faktiskt inte konstigt att hon vaknade och var arg.

Har haft en bra dag på jobbet och nu är det bästa kvar. Att gå hem. Ska bara lite först. Och ta med lite hem.

Barn och deras stackars förälder

Efter en liten snabb runda på Facebook sitter jag och asgarvar och skakar på huvudet. Det händer en hel del hos alla som har barn. Och det som slår mig är att det är riktigt riktigt märkligt att psykakuten inte är full av småbarnsföräldrar.

Hur jäkla lätt har man det när man inte får sova på natten, man inte får sova på morgonen, man inte får sova på dagen och man inte får sitta ner och vila även om man behöver?
Man får aldrig sitta still och äta för man måste hela tiden vara stand-by på kravmaskinernas behov.
Man får aldrig avsluta en mening för det finns alltid någon som har något viktigare att säga.

Till detta kommer barnens konstiga idéer om att de inte ska borsta tänderna, de ska inte ha kläder på sig när de går ut, de ska inte dricka mjölk fast de för två minuter sedan sa att de ville ha mjölk och inte vatten och de kan lätt tänka sig glass till frukost och blir arga när vi säger nej.

Det är faktiskt ett mysterium att vi inte går under. Vi är som duracellkaninerna. Vi går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går.

(Och en normal människa hade kört ctrl + c det där flera gånger. Jag är inte normal. Jag är en överpresterande småbarnsmamma som just nu sitter och laddar för en ny, lite lagom galen vecka).

Min dag- för intresseklubben only.

Målet var att vara i Skärholmen när de öppnade. Jag hade valt Skärholmen eftersom det ligger bredvid Ikea. På Ikea skulle jag köpa gardinstänger.

Skärholmen, också känt som SKHLM, visade sig vara en hit. Nästan inga var där på lördagsförmiddagen, jag missade öppningen med 20 minuter. En timme senare hade jag hittat det mesta på min lista. Sedan tog jag lunch i bilen och rattade till Toys R Us. Fastnade lite i rosa barbiedrömmar med kistor med prinsesskläder, leksaksskor, magiska speglar och pärllådor modell mega men sansade mig något till slut.

Med bilen fylld av födelsedagspresenter åkte jag vidare till Ikea. Fick ont i magen då jag låste bilen extra noga för jag har fått inbrott på Ikea förut. Allt var väl dolt i makens bil (den som inte var extrautrustad med handsprit) men ändå. Jag fick ont i magen!

In på Ikea med min lilla lista. Gick direkt till tygavdelningen. Vi hade måttat, vi hade räknat och vi hade rekat. Vad vi glömde var att klicka på knappen "kolla om varan finns i lager". Det gjorde den nämligen inte. Inte en enda av de gardinstänger vi skulle ha fanns. Jag blev suuur. Och anti. Tappade köplusten och fick för mig att just precis då var det någon som bröt sig in i min bil, snodde barnens alla presenter och så skulle dagen ha varit helt förgäves. Stressade för att komma ut och fick med mig lite grann av det jag skulle.

Kom ut till bilen. Inget inbrott. Nöjd. Drack min cola light och lyssnade vidare på min Marian Keys "Är det någon där" som har börjat bli riktigt intressant. Fick för mig att åka till Sickla. Hittade fin adventsstake där, och en lampa.

Där kan man ju tycka att dagen kanske kunde vara slut. Jag hade liksom uppfyllt kvoten av vad man ska göra för en dag. Jag tänker inte orda mer, dock visa i bild vad som väntade hemma:

Det är inte knäcke, vi slogs om kavlarna bara. En del fick kavla med knäckekaveln.

Lägg till syskonkonflikter, städning av köksbänkar, köksgolv och diskning. Nu är vi lite slut här i det lilla svarta huset.

Makens bil

Är inte extrautrustad med handsprit, som min. Det är nu åtgärdat. Lunchpaus mellan ställena, i bilen.

Barbies badrum

Tänk den som fick växa upp nu, istället för under murriga 70-talet.

Jag är igång!

Listan med. Banan med. Lager på lager och tunn jacka. Nu kör vi!

So not ready for advent

Igår på väg hem från jobbet vid 19-tiden rusade jag in på ICA-Maxi för några viktiga inköp. Gick förbi blomavdelningen och såg vitmossa. "Men gud vad de ska vara tidiga jämt", tänkte jag och rusade vidare. Tänkte lite till, backade och plockade på mig två påsar.

Idag på väg hem från jobbet skulle jag uträtta lite ärenden. Gick förbi en lampaffär fylld med julstjärnor och ljusstakar. "Arrrgh, jag skulle ju inventera förråden och köpa i god tid". Så har liksom inte skett. Jag har inte hängt med.

Nyss tog maken och jag upp jullådorna från gästrummet där de står och skäms i en garderob. Jag hade ett vagt minne av att vi rensade hårt förra julen, för vi tänkte att vi skulle vilja köpa nya saker till nya huset. Det hade vi gjort. Inte en julstjärna /adventsstake kvar. Däremot väldigt många fula saker till granen. Och massor av barnpyssel.

Vad vi glömde/inte visste när vi rensade järnet var att:
a) I december har vi lite lite pengar. Båda barnens födelsedagar infaller i december.
b) Att flytta till ett nytt hus innebar inte att huset var klart och redo att pyntas i december. Det är fortfarande väldigt ofärdigt invändigt (möbler, tavlor etc saknas - finns inga bra ställen att pynta på).
c) Att flytta till ett nytt hus innebär rätt många andra investeringar och pengarna rullar rätt fort = julsaker är inte topprio.
c) Att flytta till ett nytt hus innebär högre lån. Då måste man jobba lite för att få in stålar för att betala lånet. Alltså har man inte tid att gå runt och kika på trevliga julsaker. Inte heller energi.

Efter en snabb koll i almanackan och med verkligheten så insåg jag och maken att vi måste göra en plan. Imorgon ska jag inte umgås med familjen, jag ska rusa runt i diverse affärer. Se lista:

Adventsljusstake (den ursnygga vi hade i betong har gått sönder och slängts)
Prydnader till ljusstaken (om nödvändigt?)
Två elljusstakar (maken och barnen fixar)
En julstjärna till allrummet (maken och barnen fixar)

Lucianattlinne Stora E
Rött band, båda
Glitter, båda
Vita strumpbyxor, båda
Luciakrona Lilla E

Kanske en ny julgransmatta. Den andra gjorde sig inte riktigt här. Inte heller julgransfoten känns speciellt kul.

Adventskalenderspresenter (Mona, jag börjar ångra mig)...

Födelsedagspresenter till båda. De har önskat sig allt i alla leksakskataloger de har fått händerna på men ändå kan jag inte komma på en enda grej jag tycker att de verkligen behöver.

Godispåsar och annat till kalasen (ett kalas för Lilla E, ett gemensamt kalas för släkten och ett kalas för Stora E ska organiseras under två helger i december).

Och just det. Nämde jag att jag jobbar 130% just nu med utvecklingssamtal kvällstid? När de är avklarade ska jag bara sätta lite betyg.

Och nämde jag att ett kreditkort är väldigt bra att ha just i december?

Fredagsfika

Spotify

är en himla bra grej. Förutom att musikerna verkar få ruttet betalt. Det gillar jag inte. Men tydligen är jag inte så anti att jag bojkottar eller köper ett abonnemang som kostar. Istället kör maken och jag med samma och helt plötsligt försvinner Spotify, när han tar den. Eller när jag tar den. Så kan man också smågnabbas, fast man är på helt olika ställen geografiskt. Jag gillar att känna mig nära min make fast vi är på jobbet.

I alla fall (jag har svårt att komma till poängen idag, kanske för att det är fredag och jag har börjat se helgen framför mig), det är kul med Spotify när man söker på något och det sedan blir till ngt annat.

Jag har upptäckt låten "Relator" med Pete Yorn och Scarlett Johansson. Gillar den skarpt. Sökte på Relator. Då kom den upp. Lyssnade. Efter den fortsatte det med värsta reaggelåten. Skönt gung. Shame & Scandal in the Family, Relator. (Inte den versionen på Youtube dock). Den var härlig, gungig och mysig. Och så kommer frasen. "Your daddy is not your daddy but your daddy don't know". (Har lite svårt för don't där men det får vara okej, det är ju ett citat).

Alltså fatta hur min fantasi drar igång. Vilken story det blir. Your daddy is not your daddy but your daddy don't know. Där har vi en familjehemlighet som skulle kunna bli en trilogi. Minst.

Det här inlägget hade kunnat vara mycket kortare men jag jobbar ju på att få ihop många ord. Sorry.

Författare - ett slitgöra?

Denise, du bara förstör mina dagdrömmar om hur livet som författare är. Jag som trodde att man bara behövde skriva lite i lugn och ro, håva in kosing och springa lite på röda mattor. Damn! Det är ett evigt slit, vad man än hittar på i livet.

Och med det sagt så stämplar jag in på jobbet. Rivstartade dock dagen med ett utvecklingssamtal, istället för sovmorgon. Ångrade mig rejält klockan 06 när klockan ringde. Men nu är det avklarat. Bara 6 kvar nu.

Hej

Jodå. Jag finns. Jag finns bara inte så mycket på nätet som jag finns IRL. Eller det beror på vad man menar med IRL. In Real Life är tydligen AW. At Work.
Idag var det ett nytt långpass, 8-19. Har utvecklingssamtalsperiod och får stanna på kvällarna. Underbart att komma hem precis när barnen ska somna/har somnat.

Hur som helst. Läste lite nyheter såhär precis innan läggningsdags. Det är ju rätt smart. Dock gjorde det att jag nu känner mig lite glad att hela familjen äntligen är vaccinerad. För till vården ska man tydligen inte vända sig om man blir sjuk i svinis. Där blir man behandlad som pestsmittad och blir hemskickad.

Jag känner mig väldigt säker på att det inte är såhär överallt, att de flesta inom vården faktiskt vet varför de jobbar där de gör, men de här rötäggen som har gjort såhär, de är under all kritik. Byt jobb. Att behandla smittade människor ingår liksom i dealen. Jag brukar vara grymt (heh) imponerad av alla som klarar att jobba inom vården. Med sjuka, med smittade, med smutsiga och alla dessa kroppsvätskor. Jag skulle aldrig fixa det, bacillskräckig nippertippa som jag är.

Sådär. Det var dagens babbelinlägg det. Sov gott nu.

Jobbsökarhjälp?

När jag blev uppsagd för faktiskt precis ett år sedan (kom jag på nu), så la jag upp mig på en massa sökmotorer för jobbsökning. Stepstone, Pedagogjobb och Monster osv.

För ett tag sedan använde sig min makes jobb av en av dessa tjänster när de skulle rekrytera. De blev otroligt missnöjda med resultatet, fick inte alls det de hade begärt.

Jag börjar förstå varför. Jag får fortfarande "matchmail" för jag har glömt inloggningen och kan inte avregistrera mig. Den här veckan har jag fått följande erbjudanden som Stepstone, Pedagogjobb och Monster tycker passar min profil:

Kock/kokerska i Haninge Kommun.
Doktorand i Mekatronik på KTH.
Lektor i Analytisk Filosofi. KTH.
Biträdande Lektor. KTH.

Sa jag att jag är utbildad språklärare? Jag tror att jag har gjort min profil efter min kompetens, inte klickat hej vilt. Fast jag börjar undra om jag kanske hade druckit något konstigt den dagen jag la upp mina CV:n. Eller är det kanske inte mig det är fel på?

Varför

Göra igår vad du kan göra idag med lite stress.

En julklapp fixad

Stora E ska få bli lite lycklig i mellandagarna. Det blir ett till möte med "hennes kompis" Amy. Hon tror ju nämligen att de är kompisar nu. "Tänk att Amy känner mig så mycket att hon skickar post till mig mamma."

Kommer att bli jobbigt när hon vill leverera teckningar till Amy efter föreställningen. Snart kommer Amy att skicka brev via sina advokater för att få oss att sluta förföljelsen.

Och just det ja. Hur var det nu? Det är bara pappa som fixar allting.

Nähä, det bidde väl inget då

Lååång dag idag. 7:15 åkte jag hemifrån, 18:45 kom jag hem. Urk. Utvecklingssamtalsdag. Sista samtalet blev inställt, kan inte säga att jag blev jätteledsen.

Har nu parkerat mig i soffan för att kolla på Desperate Housewives. Bara det att tv:n självklart inte fungerar. Maken har hållit på med den &%¤# bordsantennen i över en halvtimme och det kommer ingen bild. Suck. Jag behöver en riktigt antenn!!! Helst igår.

Antal ord

Det blev bara 382 ord ikväll för jag:

a) var tvungen att läsa in mig på vad jag skrev sist. Det var ju ett tag sedan.
b) var lite dålig på att ignorera min mail, min facebook och min älskade Järngängsgrupp.
c) var tvungen att skriva frågor till skrivgurun Denise. De dök upp i mitt huvud och då är det bäst att få iväg dem på en gång.
d) fastnade lite i telefon med svärmor. Vi diskuterade fåtöljen som ska kläs om. Vi funderar på exakt hur mycket tyg som går åt, hur svårt det är och vad kan det kosta att låta någon som kan det där göra det. Vi bestämde att min mamma ska kika på det där när hon kommer till stan i mtiten av december. Hon kan nämligen det där.

Så därför blev det bara 382 ord. Men det gör inget. De där 382 orden blev bra. Riktigt bra.

Nu består min roman av hela 18 355 ord. Det är 44 sidor och 101 877 tecken med blanksteg. Det går sakta men det går framåt. Snart är det jullov. Jullov = skrivtid!

Vem?!

Vem fick den briljanta idén att baka bröd under tiden korvstroganoffen puttrade hemtrevligt på spisen? Vem fick den briljanta idén att stöka till köket rejält just den kvällen då diskaren, nej - jag menar maken, inte är hemma?

Damn! Damn! Damn! Tror jag tar mig en nybakt macka och filosoferar över disken.

Svinis, please var god dröj till vi har vaccinerat oss klart

Svininfluensan sprider sig fort, fortare, fortast. 15 dödsfall i Sverige varav två stycken treåringar. Det finns konstaterade fall på barnens förskola och skola. Så även på min arbetsplats. Det känns som att det bara är en tidsfråga innan vi får den. (Förmodligen klarar vi oss fram till jullovet och kommer sedan att ligga däckade).

Lillpluttan är inte vaccinerad, bvc stängde nämligen för planeringsdagar när de egentligen hade drop-in för vaccinering. (!!!) Sedan har vaccinet varit slut. Vi vaccinerade Stora E utan problem en måndag för snart tre veckor sedan. Jag försökte få Lilla E vaccinerad samtidigt men hon var en månad ifrån tre år så det gick inte. De var benhårda och jag förstår verkligen att man måste dra gränsen någonstans men ändå... Det retliga var dock att på torsdagen ändrade de rekommendationerna så att även barn under tre år fick vaccinera sig. Och sedan dess har det inte gått.

Nu verkar inte vaccinet vara någon dunderkur heller. Halva klasser på skolan jag jobbar på var utslagna efter vaccinet men jag har i och för sig mina tvivel. Vi lärare klarade av att gå dit och jobba men eleverna var vekare. De går på högstadiet. Jag vågar mig på en vild gissning och gissar att några nog inte var så dåliga som de kanske lät påskina.

Oroande är dock att Stora E har vänner som blev sjuka trots vaccinering. De har haft svinis, konstaterad sådan. De hade fått sin första dos vaccin två veckor innan de blev sjuka, men inte sin andra dos.

Vad vill jag säga med det här inlägget? Jag vet inte. Mest frustrerat babbla om min ångest för vaccinbrist, för biverkningar av vaccin och svininfluensa. Bort med hela skiten tack! Jag vill inte att något ska hända mina finingar. Funderar på att låsa in oss fram till påska. Tror ni att det är över då?

Men stackars...

Hade en liten ministund över på jobbet idag och bläddrade i Metro. Läste om en "39-årig chef" som hade fällts för att ha köpt sex. Hans förklaring var att hans fru var höggravid med deras andra barn så han hade inte fått sex på fem månader.

Nämen stackarn. Klart han skulle ut och köpa lite sex då. Eller varför inte bara gå ut och ragga lite knull på krogen, helt gratis?

Boktips till snubben: Smuts av Katarina Wennstam. Du är inte ensam men det gör dig inte mindre äcklig.

Mr fix it all

Min dotter har just talat om för mig att det är pappa som fixar allt. Jag fixar tydligen ingenting.

Tjena hejsan. Kom ihåg det tjejen när du inte får någon födelsedagspresent, ingen adventskalender med saker i, ingen julklapp, inga vinterskor, inga vinterkläder, inga kläder överhuvudtaget. Kom också ihåg det när du inte får något födelsedagskalas, eller några biblioteksböcker. Kom också ihåg det när du inte får något svininfluensavaccin, kom även ihåg det när du måste gå till skolan fast du är sjuk för att pappa redan sitter på ett tåg till jobb någonstans långt borta. Kom också ihåg det när du inte får bo kvar i huset för att någon har glömt att betala räkningarna.

Jag kanske inte skruvar ihop möbler, jag kanske inte älskar att måla huset, bygga altan och tvätta bilen. Däremot är det såhär, min kära dotter; att om jag ville så skulle jag fixa precis vad som helst. Verkligen vad som helst. Det är nog bäst för dig att du inser det snart, annars tror jag att jag stänger serviceinrättningen och då får du hålla till godo med din far, som är otroligt bra på det mesta han också, men han skulle faktiskt ligga några steg efter på de områden som jag är bäst på. (Precis som jag skulle få slita järnet för att lyckas bygga altan och måla huset själv om jag ska vara helt ärlig).

Tydligen

är det ingen bra idé att jobba sex dagar i sträck och må dåligt. Tydligen så vaknar man då upp till sin enda lediga dag med feber. Och två vildingar som inget hellre vill än att leka och stoja med mamma.

Status:

Helt slut efter att ha jobbat (öppet hus i skolan) och sedan åkt till Ikea och inhandlat tv-bänk. Med hela Stockholm och säkert några till. Sedan tog vi hem Pizza Hut och åt, sedan däckade jag på soffan. Känner att det är dags för en till sådan séjour. Imorgon blir det en ledig dag, sedan drar veckan igång i ettusentjugo. Utvecklingssamtalsvecka.

Det är min status. Din?

Fredagsmys

Drog ihop lite matbröd efter jobbet. Händer aldrig men jag fick ett ryck. Dessutom med barnen... Måste nog skriva i min status på fb, då hamnar jag i perfekta förälderkategorin istället för viktigpettern.

Enkel ekonomi

I badrummet, igår kväll:

Stora E: Pappa, mitt sår kommer aldrig att läka! (Hon har ett litet sår i handen).
Maken: Jo då, jag lovar att det kommer att läka.
Stora E: Nä!
Maken: Jo. Jag kan sätta en tusing på att det där såret är borta snart.
Stora E: (förvånat) Pappa, har du tusen pengar?
Maken: Ja.
Stora E: Du ljuger. Du har inte tusen pengar.
Maken: Jo, det har jag. På banken.
Stora E: (anklagande) Men varför kan du inte köpa ett dockskåp då?

Vi lät bli att berätta att dockskåpsplaner finns. Däremot kände jag mig väldigt tvungen att ge barnet en grundkurs i ekonomi där jag berättade att vårt hus, våra bilar och vår mat kostar jättemånga tusenlappar i månaden. Hon förstod inte. Hon tyckte ändå att vi gott kunde köpa ett dockskåp.

Något är fel

När man sitter en väldigt lång stund och skriver omdömen med lurar på öronen och lyssnar på musik och inte förrän efter cirka tre, fyra låtar inser att det som pumpar i öronen är barnlåtar, Astrid Lindgrens. Visserligen tolkade av Robyn, Lisa Nilsson etc. Men ändå.

Karlsson! Karlsson! Världens bästa Karlsson!

Klockrent om statusuppdateringar

Jag är just nu strebern. Vilken typ är du?

Jag saknar dock "den skrytsamma" för hur ska man annars kategorisera mina "just out from the jacuzzi" och liknande inlägg? (Ja, jag skriver mina statusuppdateringar på engelska, annars får jag skäll från mina engelskspråkiga vänner). Jag är ju så internationell och har så många vänner som inte annars förstår. Som sagt. Den skrytsamma.

Avbytare

Det verkar som att Denise har saknat bloggen, hon spottar ju ur sig inlägg! Det är tur för er, för det gör ju inte den här bloggerskan.

Jag fick vaccin i måndags och börjar nu känna en liten knorr växa ut. Eller i alla fall så känner jag mig lite konstig. Samtidigt sliter jag med mina omdömen. Sista vändan nu. Och nästa vecka blir det utvecklingssamtal. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att tiden just nu inte räcker till.

Men ikväll är det jag som lägger mig i soffan och kikar på Arga Snickaren och Grey's. Arga Snickaren får mig så nöjd, våra små projekt är just små projekt. Mycket skönt att se andra som har det värre.

FAQ

Frågor fick hon, och svar fick jag.

Denise bloggar igen

Äntligen är hon tillbaka! Och så är jag utmanad också. Det blir ikväll, jag har för mycket jobb. Förslag på frågor tack!

Klasstorlek - arbetsro

Jag är med i föräldrarådet i mina barns skola. (Surprise). Igår hade vi möte med ledningen. Ledningen ville att vi skulle diskutera begreppet "arbetsro". Vi kom då in på det här med antal elever i en klass. Dit ville inte ledningen alls gå. Hon var helt övertygad om att arbetsro i en klass, det beror på gruppsammansättningen och lärarens kompetens. Jag håller med om att de sakerna också bidrar till hur arbetsron kan vara i klassen, tillsammans med en massa andra faktorer såsom till exempel vad man har för lokaler och hur trygg man känner sig i sin klass / med sin lärare. Men. Jag vill hävda att klasstorleken har extremt mycket med arbetsron att göra. Nästan allt. Jag försökte argumentera för min sak men det var väldigt bestämt från ledningshållet att det inte alls var så. Klasstorleken spelar ingen som helst roll.

Okej. Idag kom jag till jobbet. Igår vaccinerades alla i årskurs 6 och 7. Idag är hälften av eleverna borta i de klasserna. Jag har haft en sjua, och en sexa idag.

Idag har jag hunnit gå runt till alla. Jag har hunnit sätta mig hos en del och förklara det här med hur verben egentligen fungerar, varför är det "s" på en del och varför inte på andra. Jag har också kunnat gå igenom saker vid tavlan utan att konstant bli avbruten. Elever har också kunnat fokusera bättre, för det har varit färre kompisar att följa i klassrummet. Det är ju extremt intressant att kolla när någon vässar en penna, hämtar en bok eller går till toaletten.

Nä. Klasstorleken har inget med arbetsron att göra. Det är nog något jag som lärare bara inbillar mig. Jag har ju inte budgetansvar och jag behöver inte 25 elever i en klass för att täcka en lärarlön. Jag måste ha fått det hela om bakfoten. Utbildningen är lika bra när jag har 30 elever i klassrummet, som när jag har 20. Helt klart.

Ullared

Har sett de två första avsnitten av "Ullared" och det är inte så illa som man först tror, tycker jag. Det är många livsöden man får ta del av. T.ex killen som jobbar hela dagarna nere i lagret med att hänga kläder på galgar som åker upp på en lina till varuhuset. Han är ansvarig för att fylla på plåster och att beställa lunch åt kollegorna. Sedan går han hem till sin villa där han lever som "ensamstående". Om han hade bott i Stockholm hade han nog kallat sig singel och inte bott i villa. Han känns så ensam, mitt hjärat klappar ömt för honom.

Sedan har vi familjen som handlar för 50 000 om året på Gekås och tillbringar två veckor på campingen. Mamman shoppar och pappan super och drömmer om att få åka till Gran Canaria.

Läste idag i tablån att det skulle handla om två tjejer som åkte dit för att partaja och gå på erotikvarhuset i Ullared.

Ursäkta. Vad har jag missat? Partaja i Ullared?
Och Erotikvaruhus?
I Ullared?
Jag är ledsen men jag kan inte tänka mig något mer avtändande än ett erotikvarhus i Ullared.

Eller jo. Det kan jag kanske men om jag hade rabblat upp alla de sakerna hade jag inte kommit till saken någon gång. Det är ett problem jag har, och jag försöker jobba på det. Det är ett av mina utvecklingsområden.

Lindex, var god dröj.

I matvarubutiker klarar personalen att sluta fylla på varor och sätta sig i en kassa tills kön är borta. Hur kommer det sig att personal i klädbutiker inte klarar detta?

I klädbutiker måste personalen absolut bära runt på små galgar fyllda med något, t.ex. stringtrosor, fylla i små lappar och sätta gummiband runt, gå till rätt ställe och hänga ifrån sig och sedan måste de göra någon sak till och sedan en sak till. Kön tittar de inte på, kön bryr de sig ingenting om och kön är bara ett obligatorium i en klädbutik. Speciellt på Lindex i Sickla Köpkvarter.

Efter att ha köat i ungefär tio minuter (som tvåa i kön hela tiden) lämnade jag mina tights för 79 kronor och gick vägg i vägg till Twilfit och köpte tights för 129 kronor istället. Där var det ingen kö. Där var det en trevlig tjej som flinade ännu gladare när jag berättade om oproffsiga Lindex vägg i vägg. Fan värt varenda öre som de kostade mer.

Hade redan bestämt mig för att bojkotta Lindex när jag sedan läste en krönika om kedjan i Metro. Nu hittar jag inte krönikan men jag hittar en artikel i Aftonbladet. Så nu dubbelbojkottar jag!

Upp

Är nog bättre för barn över 7, som rekommenderat. Det var läskigt, tyckte barnen. Lite väl våldsamt, tycker jag. Men en väldigt fin kärlekshistoria till grund för hela äventyret. Den var bäst!

Var är fotoblixtrarna?

Och var är röda mattan?

Lördag = tvagningsdag

Hela familjen (med förstärkning av min syster) har just bubblat bubbelpool i regnet. Vissa dagar börjar bättre än andra. Vissa i familjen har namnsdag idag så vi har firat med ett bling bling smycke till damens stora lycka, bubbelpool och nu frukost med sylt på mackan.

I like today!

Fredag!

Maken bakar pizza, jag dricker vin o bläddrar i dn. Barnen ser på Totoro. Me like!

Undrar om det räcker?

Till ikväll...?

Mer fredag

Fredagsmys!

Fredag

Jag vet liksom inte hur jag kan uttrycka min lycka över att det äntligen är fredag. Jag tänker inte jobba en minut i helgen, jag tänker däremot se om min hand har överlevt och skriva lite på lördag eftermiddag. Stora ska på kalas och jag har bestämt att maken och Lilla ska ha kvalitetstid under tiden. Jag ska hamra ord! På två timmar hinner jag nog få ur mig lite.

Ikväll hittar ni mig i min soffa, med ett, två, kanske tre, glas rött.

Nu stämplar jag ut för idag.

Sådärsåja. Klockan 7:20 åkte jag hemifrån idag. 7:50 kom jag till jobbet och 17:40 åkte jag hem. Hemma cirka 18.

Där hade familjen redan ätit. Jag åt. Jag tittade på mina barn när de badade. Diskade. Läste för Lilla. Sade godnatt.

Satte mig och jobbade klockan 19. Klockan 20 när Stora fortfarande låg och hojtade skrek jag på henne att hon "för fan måste skärpa sig". Hon är fem. Jag är 34. Hon skrek "det känns som att inte ni älskar mig". Jag mådde S K I T. Och skrev omdömen. Ville helst gråta.

Klockan 21:34 var jag klar med mina omdömen. Då var det dags att dela in en klass i grupper och planera morgondagen. 22:05 var jag klar.

Jag har alltså jobbat 8-17:30, 19-22. Bara 12 och en halv timme. Och lunchrast? Då åt jag med elever och förberedde lektioner. Om jag räknar ut mina timmar och delar med min månadslön får jag nog fram att jag tjänar hela 50 kronor i timmen eller så. Innan skatt.

Nästa gång ni klagar på att lärare har så mycket ledigt, think again.

Jag älskar inte mitt liv just nu. Däremot älskar jag mina barn, vad de än tror om den saken.
Om två veckor drar utvecklingssamtalen igång, då handlar det om 12-timmars dagar igen.

Torsdag

Och en liten fröken tar ett djupt andetag. Dagens lektioner är avklarade och eftermiddagsmötet inställt. Här ska skrivas omdömen.

När ni får omdömen från era barns lärare, tänk då på följande:

-Läraren kan ha många elever, många grupper och många ämnen att skriva om.
-Läraren kan ha fått ont i handen av att skriva så mycket under så kort tid. Och nacken. Det kan dock hända att det kan vara bra träning inför lärarens andra önskade karriär, den som författare.
-Läraren kan ha fått slut på synonymer. Bara för att det står nästan likadant på barnets kompis omdöme så betyder det inte att läraren inte menar det hon eller han skriver.
-Läraren har fortfarande andra arbetsuppgifter att ta hand om under tiden alla omdömen ska bli klara, t.ex. rättning, lektioner som ska förberedas, hållas och efterarbetas. Möten.

Det kan också hända att läraren önskar att ha ett litet liv kvar, vid sidan om omdömesskrivningen. Till exempel kan läraren tänkas vilja natta sina barn, umgås med sin man och ränna på en eller annan röd matta...

Tänk på det när du läser ett omdöme som ditt barns lärare har skrivit. Han eller hon är inte mer än en människa och trots att uppgiften tas på största allvar så kanske det inte alltid blir perfekt.

Så. Nu ska jag skriva hundra omdömen. Jag går inte hem förrän jag är klar.

Onsdag

Ibland säger en bild faktiskt mer än alla ord jag kan komma på.

Hälsning från VAB-gänget.

Tisdag

Jag vet att ni väntar på rapporten... Så nu kommer den.

Vi möttes av världens längsta kö för att komma in. Jag var lite besviken på Denise för att hon inte hade en VIP-kö. Däremot fick vi, när det väl blev vår tur, glittra lite på röda mattan. Det vägde upp för kön.

Vi fick lämna ifrån oss våra mobiler vilket kändes lite jobbigt då Stora E var nyvaccinerad och jag hade råkat läsa i Aftonbladet om Kevin 4 år som föll i koma efter att han hade vaccinerats... Dessutom var makens sista sms "luktade det rök när du kom hem?" Så jag var inte helt nöjd med att bli av med min lilla livlina. Men oh well. Allt för konsten...

Filmen var sjukt lång. 2 timmar och 45 minuter. Först byggdes det upp lite spänning och man anade att det skulle börja hända saker. Och just när Denise gick ut och köpte popcorn, då gick världen under. Dunder, brak och hela kittet. Det sparades inte på några effekter. Sedan när det började lugna sig, då kom Denise tillbaka med popcorn, M-kulor och cola. En riktigt hjältinna! (Och med väldigt bra godissmak). Jag tror att hon visste att det skulle bli läskigt och därför gick ut en liten stund, vad tror ni?

Tänker inte analysera filmen så värst djupt, det är en katastroffilm där inga pengar har sparats. Jag tycker att det var en himla tur att just den personen vi fick följa hela tiden klarade sig. Världen sprack precis bakom hans bil, hans flygplan hann precis upp innan landningsbanan försvann och han lyckades precis rädda ett stort fartyg. Det fanns såklart också lite kärlek inblandat, skönt.

Sedan följde trevligt mingel med god mat och dryck men skötsamma tvåbarnsmammorna lämnade likt Askungen festen innan klockan slog midnatt. Idag är ju en ny dag på jobbet. Kan dock säga att måndagen kändes lite roligare...

Tack Denise för en urtrevlig kväll!

Äntligen måndag!

Skönt att den där jobbiga helgen är över. Inga alarmklockor som hjälpte en att vakna, inga stressmorgnar och framförallt, inga lektioner. Gud så jag har saknat mina lektioner under lördagen och söndagen.

Nä. Inte så skönt. Men ikväll blir det i alla fall lite glamour i lilla Skrivarmammans liv. Det ska gås på filmpremiär med Denise. Och kanske blir det något litet glas vin. Eller två.

Söndagsnöje

Lekparken. Me and the girls. Hemma byggs trapp.

Tålamod, en bristvara?

Barnen har ätit upp frukosten. Jag och maken sitter kvar och läser en varsin DN-del. Jag dricker té för att vårda min ömma hals. Jag är mitt uppe i en artikel och så kommer Stora E.

-Mamma, kom!
-Nej, jag läser. Du får vänta lite.
-Men jag vill ha ett fint papper av dig. (Hon är ute efter mina scrapbookingpapper).
-Snart, jag vill läsa klart det här som jag håller på och läser.

Hon går iväg. Kommer tillbaka inom en halv minut.

-Mamma, jag vill ha ett fint papper av dig.
-Men jag sa att du får vänta, jag ska läsa klart det här jag läser. Jag är snart klar. Du får ha tålamod. (Nu är det mest principen, har jag sagt vänta så ska hon vänta, skitsamma att jag har tappat tråden i artikeln för länge sedan).

Hon går iväg. Och kommer tillbaka inom en halv minut.

-Mamma. Du vet att ibland så har inte jag något tålamod. Och just nu har inte jag det.

Jag vet inte. Någonstans måste hon ju ha det här ifrån.

Meningen med livet...?

Jag vet inte men jag är ganska säker på att meningen med livet inte borde vara att jobba som en tok hela veckan och när helgen kommer vara helt sänkt och slut. Eller?

A M Y ! ! !

Snart tror ni nog att jag får procent på Amys skivintäkter eller så men för bövelen! Den tjejen är värd varenda krona hon drar in! Kommer ni ihåg groupieincidenten i augusti? Idag kom ännu mer belöning. Amy, you rock!

Och jag också, jag skrev ju lite fint dit adressen på Elviras teckning... (Fast ärligt talat så trodde jag att den teckningen kanske låg kvar backstage på Skansen, Amy får säkert några i veckan...)

Och nu kunde jag trösta Elvira som fortfarande är lite putt på att Amy åkte ur Körslaget i helgen. Jag sa att det var ju tur att hon åkte ur, annars hade inte Amy haft tid att skicka det här fina brevet till henne.

Bling bling

En treåring redo för dagen.

Plagiera en bok

Såhär kan man tydligen också skriva bok. Att jag inte har tänkt på det!

Men ärligt. Kan man verkligen bortförklara sig med att man inte har koll på sina anteckningar från andras verk och sina egna texter? Nej tycker jag. Men jag vet inte. Jag har ju aldrig skrivit en hel bok.

Jobba

Idag kan man säga att livet består av att jobba.
Åkte hemifrån 7:20. Kommer att komma hem ungefär 19:45.
Nu har jag inte tid med er, har arbetsuppgifter att sköta. Idag är en sådan härlig dag!

Snart är det i alla fall FREDAG! Skriv upp mig på VIP-listan till den dagen, jag vill vara med!

Femåringens önskelista

Strax innan hon somnade ikväll så redogjorde hon för vad hon önskar sig i födelsedagspresent. Hon fyller sex år i december.

Hon vill ha:

"Pet shops".
Jag råkade säga Pet shop.
"Det heter Pet Shops mamma".
Bra att hon kan läxa upp en hyfsat välutbildad engelsklärare utan att blinka. Hon blir en drömelev.

"En egen mobil".
"Men det kommer du inte att få."
"Jag vet."

"Såna där fiskar man har i en sån där så man kan se dem".
"Ett akvarium?"
"Ja. Såna fiskar".
Tydligen är det bara fiskarna hon vill ha. Kanske har hon en plan för ett akvarium i kartong. Hon bygger det mesta i kartong nämligen.

"Utklädningskläder. Nej förresten. Jag har redan utklädningskläder."

"En sån där bok där man kan skriva bokstäver."

"Hål i öronen."

Finemang. Då vet jag. Kanske ska jag köpa en iPhone ändå? Där kan hon ju både skriva och dona och så kan hon väl ladda ner någon akvarieapplikation.

Simona!

Det kan hända att du måste ha videosamtal med mig under hela Grey's ikväll. Min &%¤#" tv fungerar inte som den ska för vi har ingen ordentlig antenn (än). Hur jag än vrider och vänder på bordsantennen så får jag inte in kanal fem. Förstår du paniken som börjar sprida sig i min kropp. Det är bara 56 minuter kvar och jag får inte in kanalen. För bövelen!

Maken är ute och svirar med jobbet och skiter högaktningsfullt i mina problem. Bah!

Tidigt?

Tjae, sådär...

Olika liv

Ibland är det bra med en liten reality check. Jag har det faktiskt väldigt bra. Jag må ha mycket att göra just nu men mina arbetsuppgifter är varken omänskliga eller otrevliga. Värre för kvinnorna i Indien som tömmer latriner för hand. Och då menar man för hand.

Se så. Klicka in där och ge ett bidrag.

Att vara i en musikal

Jag dukar av bordet. I wanna feel the heat with somebody. Vipp på rumpan, snurrsteg.
Jag fyller i diskmaskinen. Danssteg. Oh! Yeah! Dance! Ohoooooh Don't you wanna dance? Trippar omkring och dansar och balanserar tallrikarna. Går lite framåt, lite bakåt. Jag dansar rätt coolt faktiskt.

När maken kommer ner från badrummet med nyduschade småsnörvlar och ser frågande ut över att bordet bara är halvt avdukat och diskbänken fortfarande full så kan jag konstatera att saker och ting tar väldigt lång tid när man är i en musikal.

Nu ska jag rätta uppsatser. Och inte vara i en musikal.

Inspirerande matlagning

Ons o tor middag fixad. Svärmor, lingonsylten är slut.

Madonna

Köpte Madonnas skiva Celebration i helgen och är det bara jag eller är det så att Madonna regerar? Fatta hur många bra låtar den tjejen har gjort. På väg till jobbet idag har jag (för att pressa bort min ångest och stress) skrålat till "Dress you up" , "Material girl", "La isla bonita" och halva Papa don't preach".

Helt underbart. Detta i kombination med bilden av min nästan treåring med toppluva och nattlinne borstandes tänderna "hälv" på näthinnan gör att jag nog kan ta mig igenom en stor del av dagen.

Pausar

Tog en paus och kollade på hysteriska Tina när hon lagade mat med snygge Martin. De var rätt olika kan man säga... Men gott såg det ut. Mums! Om man gillar lammfärs...

Lammfärsbiffar med couscous och myntasås.
Mascarponegratinerade björnbär med Grand Marnier.

Tror att helgmenyn är fixad, och det är bara måndag!

Nu börjar Matakuten med Bert Karlsson. Va? Jag har nog missat något här. Bert ute och missionerar för bättre skolmat? Vad är haken, vad tjänar han på det här?

Saknar ett liv

Det är inte kul just nu. Det är för mycket. Det är uppsatser som ska rättas, det är projekt man ska jaga så de kommer in. Det är omdömen som ska skrivas (bara 160 stycken på typ en vecka) och det är möten och det är lektioner som ska hållas. Det finns elever som mår dåligt som man måste hjälpa. Dessutom skulle jag visst baka till imorgon.

Jag behöver ett liv!

Japp

Den första jag mötte i morse var en som går i "uppsatsklassen".

"Har du rättat proven?!"

Jag log lite hemlighetsfullt och höll henne på sträckbänken till efter lunch då vi hade lektion. Då fick jag krypa till korset. Men vi hade en bra lektion ändå och när de fick veta att det tar cirka 30 minuter att rätta en uppsats och att jag hade kämpat hårt hela helgen så var de snälla och förstående. Låtsades de i alla fall.

Hepp

Det bidde inte klart. Jag kan inte rätta mer, då blir jag bara sura fröken och skriver taskiga kommentarer. Det finns gränser för hur länge man orkar rätta. Jag tycker att jag har slitit på rätt bra med rättning i bilen till Halmstad i torsdags, rättning i fredags- och lördagskväll samt nästan hela hemvägen idag. Och ikväll. Men ändå har jag nu 6 stycken kvar och jag orkar inte mer.

Så det blir klassikern.
Eleverna: "Har du rättat proven?!"
Jag: "Nej."

Fan. Det hade varit skönt att få säga ja.

NU dyker jag ner i soffan bredvid maken. Det är vi värda.

Hemma

Vi har varit hos mamma i helgen. I Halmstad. Nu är vi hemma och ska packa upp och jobba ikapp lite. Jag har rättat uppsatser nästan hela vägen i bilen. Nu är det några kvar och jag ska
f-n vara klar till imorgon. Har just den klassen på eftermiddagen och jag vet att deras första fråga kommer att bli "Har du rättat proven?" Elever har liten förståelse för fröknars fritid och att det faktiskt tar en stund att rätta deras alster.