Inlägg
Alla kommentarer
Jag har ont i ögonen när jag läser. Jätteont. Fick lägga ifrån mig Denises manus. Skandal!
Det kan ha att göra med att jag har börjat rätta de nationella proven i engelska (uppsatser) och att alla elever inte riktigt har förstått det där med att skriva läsligt och att dela in sin text i lite stycken. Pust.
Tur att det är påsklov efter imorgon, då får jag tid att läsa. Och skriva!
Visst är det på torsdag man drar? Mina kära döttrar har börjat prata om att de ska "gå runt och få godis". Suck. Hatar sådana där tiggarstråt och nu börjas det. Pest och pina. De pratar också om att de måste ha en "så där kaffekanna". Var ska jag hitta en sådan?
Och så måste jag ta ett snack med skolan. De har talat om för Stora E att påskharen kommer med godis på påsken. Vad f-n gör en påskhare? Tar tacksamt emot en beskrivning från skolan eller någon duktig bloggläsare.
För övrigt verkar ingen som inte är lärare jobba på skärtorsdagen. Det står "ledig" på nästan varenda unge på listan på fritids. Okej att lärarbarn har lediga lov men halvdagar finnes icke. Själv har jag arbetstid till 16:30 och sätter hoppet till maken som kan styra sina tider lite hur han vill. Låtsas vi i alla fall.
Jag har i alla fall lyckats förbereda påskäggen. Jag har inte köpt godis. Jag har köpt hopprep. Måste kanske uttöka innehållet något.
för jag har börjat läsa Denises manus. Som tur är känns hon igen fast hon byter genre. Puh! Nu har jag läst 72 A4-sidor men måste slita mig. Måste i säng. Skulle gärna läsa hela natten men den här skolfröken behöver sin sömn. Den lilla hon kan få. Men imorgon är det jag och manuset igen. Det är ju inget Grey's imorgon så jag har tid att läsa. (Vad gillar du den prioriteringen Denise...?)
Det fanns ingen jättestor godisskål i personalrummet. Jag som var så godissugen och gick dit och letade. På friskolan låg det kakor, godis och annat smaskigt och drällde mest hela tiden. Så är det inte här i den kommunala borgen. Det är nog lika bra det. Det är ju inte så att jag behöver några sötsakskalorier direkt.
Tillbaka till rättningen, snart lektionsdags. Hur nu det ska gå utan socker i kroppen.
..hade nog inte lagt mig raklång. Jag hade skrikit, hoppat och jublat. Fan vad jag är avundsjuk!
Igår såg jag desperationen och frustrationen i vitögat. Jag passade dock på att utnyttja tillståndet för konstens skull. Jag myntade några bevingade ord som jag nu tänkte bjuda er på, såhär till måndagsfikat.
"Att sy är att dö en smula."
"Att sy är som att jogga. Olidligt medan man håller på men efteråt känns det ganska bra."
"Den som ger sig är vek."
Ja. Sedan var det mest svordomar och jag tror att ni nog redan har ett förråd av sådana.
Imorgon är en annan dag. Måndag. Yay....
Den här veckan bjuder Pernillas matkasse på:
Måndag: Kyckling och rotsaker i ugn. Snabbt, nyttigt och enkelt.
Tisdag: Kokt blomkål med örtkeso och bacon. Ur Klaras Goda GI-dagar.
Onsdag: Lax med kokt potatis och grönsaker.
Torsdag: Hemgjorda pannbiffar med pitabröd och grönsaker. Turkisk youghurt.
Har inte planerat påskhelgen men det blir nog en blandning av grillat och bortbjudet.
Har just beställt hem mat. Vi får se om jag blir nöjd. Har nu testat mathem.se som Denise rekommenderar. Jag har tidigare använt Mataffären.se men var inte helt nöjd.
Det är ju ett grymt skönt sätt att handla den där trista vardagsmaten och alla basvaror men det är också lite svårt. Jag är rätt kräsen med vilka varor jag väljer så nu ska det bli spännade att se:
-Är gurkorna mjuka i ändarna?
-Är brödet ofärskt?
-Har mjölken kort hållbarhetsdatum?
Klart är i alla fall att jag är glad att jag slipper gå runt och trängas i affären, lägga i korgen, packa upp på bandet och packa ner i kassar (ja, jag vet att man kan självscanna men det tar också massor av tid och de senaste tre gångerna har jag fått avstämning, tack för det). Den största fördelen är nog att det går snabbare att klicka hemifrån och framförallt jag slipper gå trettio gånger från bilen och in med allting!
Annars är det lite frustrerat här hemma. Dagen rinner iväg och inget blir gjort. Känns det som. Och imorgon är det härligt måndag igen. Suck.
Att jag tog mig ut och gick i lite mer än 30 minuter innan frukost. Blev svettig och dyngsur av regnet. Känns skönt!
Sommartid. Det märks verkligen att man har förlorat en timme, och då menar jag inte sömnmässigt för vi la oss i tid igår. Klockan är snart 11 och dagen bara går. Jag hinner ingenting!
Ja Simona. Det är Rotari.
Barnen hade strikta instruktioner.
"Ni får inte ropa, inte komma ner. Jag kommer upp och väcker er. Om ni vaknar får ni leka tyst i någons rum, inte i allrummet." (Allrummet öppet - allt hörs ner till oss).
05:16 hördes steg från Storas rum. Hon gick med hårda steg in till Lillas rum. Plötsligt var även Lilla vaken. De gick på toaletten. Smällde i dörrar och toalettsitsar. (Väljer att inte fundera på vem som torkade Lilla och hur). Sedan drog de fram legolådan. I Allrummet. Men de viskade medan de rörde runt bland allt lego. Alltid något.
Nähäpp. Inget manus. Buhu buhu. Måndag är nästa bud. Men jag tänker inte längta till måndag. Om Denise ursäktar...
uppfann kreditkortet?
Kanske är frågan fel ställd. Kanske borde jag egentligen undra vem som gav mig ett kreditkort? Vem gav min man ett?
Det här är frågor som jag grunnar på en fredagkväll med ett glas vin efter att ha betalat räkningarna.
Utan kreditkortsräkningen så hade jag haft jättemånga slantar kvar. Jag som till och med fick dubbla löner den här månaden. En slutlön och en månadslön. Fast slutlönen har jag duktigt lagt undan till sommaren, då behövs den för jag får inte full lön från nya stället då. Man har i alla fall något slags ekonomiskt sinne. Men jag lovar. Det bränner i fingrarna. Jag skulle ju kunna spendera...
Jag har precis fått tips om att Barbara Voors har en hemsida. Där finns information om hennes böcker, en blogg och dessutom avdelningen "bakom pärmarna". Där berättar Barbara om hur hon fick idén till sina böcker. Massor av intressant läsning!
I april kommer Barbaras ungdomsbok "Emmy Moréns dubbla liv".
Jag har läst flera av Barbaras böcker och de stannar alltid kvar hos mig på ett eller annat sätt. Det kan vara en mening, en person och ibland hela berättelsen. Fastnar gör de alltid.
Bir väldigt nyfiken på ungdomsboken och det känns som en fördel att vara högstadiefröken, jag bör läsa litteratur som eleverna läser. Vilket påminner mig, jag har inte läst Tillsammans-serien av Denise Rudberg trots att var och varannan unge står i korridorerna och läser den. På alla tre skolor som jag har jobbat på det sista året.
blir jag när jag läser Denises fredagsinlägg. Hon skriver "buda iväg manus" som sista punkt på sin att göra lista. Inte bra. Hoppas att hon inte glömmer bort den i farten.
Jag lärde mig igår att man inte postar ett viktigt manus till sina lektörer. Man budar såklart. Visste jag väl.
Jag kommer nog inte få så många steg i helgen. Jag ska nämligen få ett manus att läsa. Som jag har väntat, Denise! Hoppas nu att du hittar brevlådan idag så att jag hinner få det till imorgon. Annars kräver jag personlig leverans.
och tre ganska långa lektioner är jag bara uppe i 5517 steg. Känns ganska kört för idag då jag snart ska sätta mig i ett tvåtimmarsmöte och sedan gå cirka 300 steg till bilen och sätta mig hos min frisör i två timmar.
Min snabba nyhetsrapportering fortsätter. Igår kväll läste jag en artikel i DN. Det var fortfarande dagens DN men nu är det ju gårdagens. Hur som helst. Där handlade det om det vi lite var inne på häromdagen. Att det nog inte räcker med 10 000 steg. Det stämmer.
För att behålla sin vikt ska man motionera en timme om dagen. "Det räcker", skriver DN. Tillåt mig snörpa lite på munnen.
En timmes motion per dag ska man alltså få till i sitt rätt späckade liv för att behålla vikten. Det krävs inte jättemånga högskolepoäng för att räkna ut hur man går ner i vikt. Det räcker inte bara med en timmes motion per dag.
Lovely. Jag som med nöd och näppe får ihop två timmars motion i veckan. I den här takten går jag ner i vikt lagom till beach 2025 eller så.
Eller så får jag börja gå upp 05.00 och ge mig ut på en 60-minuters powerwalk. Ja. Gärna!
Fatta vilken lust jag har att gå upp och ner för våra trappor ett par varv. Det är ju så nära 10 000. Dessa steg har gåtts från bil till dagis och skola, tillbaka till bil. Från bil till jobb. På jobb. En kort lunchpromenad (väldigt kort) i solen och sedan på jobb igen. På jobbet var det runt 6000 idag.
Och så till bil. Från bil till dagis och skola. Och sedan hemma.
Godnatt! Maken är hemma, ordningen är återställd. Gissa vem som inte går upp inatt. Rätt.
Fuck Mummy Tummy ikväll. Jag är trött, jag är ensam och sa jag att jag är trött?
Hittade väldigt suspekt lördagsgodis i ett skåp. Duger under kriget.
Jag: Kom nu Lilla E så ska du få Alvedon så att du slipper ha ont i benet i natt.
Lilla E dricker glatt.
Stora E: Mamma, det är bara för att du vill sova.
Vi kom hem och den ena konflikten bytte av den andra. Det bråkades om vems Barbie det egentligen var, vems kopp, vems bok och vad inte mer. Sedan beställdes det morötter.
Medan jag skalade dem tjafsades det om vilken morot som var vems. Jag tog ett djupt andetag och förde fram världens moralkaka om att alla leksaker är bådas, att man inte kan tjafsa om vem som ska sitta var och framförallt inte om vem som ska ha vilken morot när båda morötterna är i princip lika stora.
Jag tyckte att jag var pedagogisk, tydlig och ganska lugn. Jag var imponerad av mig själv, framförallt med tanke på att jag knappt har sovit inatt.
När jag hade skalat en och dumt nog lagt den ifrån mig på köksbänken var Lilla E snabbt där.
"Vart är min morot? (Lovar, det är inte jag som har lärt henne att säga vart, måste vara på dagis).
"Är det här min morot?"
"Här är min morot."
Nöjd gick hon iväg och jag kände att jag återigen hade nått fram.
Jag ljög lite i förra inlägget. Jag har det inte sådär lugnt. Jag satt och hetsåt en banan mellan min tredje och fjärde lektion. Jag ville bara vara lite cool.
Stegis visar 5841.
Den stora, som brukar nattjoxa, har däremot sovit riktigt gott och är
redan påklädd och redo för en ny dag.
Nästan ny, knappt använd. Special price for you.
Njae. Den är inte bra. I början kändes det jättebra. Fick till och med lite extra uppvärmning av att springa upp till Stora E ett par gånger, hon var inte sovsugen.
Sedan var jag igång och tänkte att jag nog visst kan köra det här i en timme (speltid 60 min). Men så drog hon fram det där rosa bandet. Jag har inget gummiband. Det står ingenstans att man ska ha ett gummiband. Jag försökte improvisera.
Hennes röst hörs knappt över musiken så jag missade när hon bytte rörelse till dem utan gummiband.
Och musiken. Nu får jag erkänna att jag inte direkt är hemma på porrfilmsmarknaden men det är typisk porrfilmsmusik. Bakgrundsmusik som är entonig och meningen är att den ska vara diskret men den tar över just för att den är så förbannat dålig.
Och så ledaren. Hon ler nästan inte alls. På Friskis ler de hela tiden.
Och så det värsta. Hon har ju magmuskler men snyggare magar har jag sett. T.ex. på Friskis. Och ursäkta. Om man säljer en produkt som heter "Get rid of the Mummy tummy" så ska man kanske ha tagit bort den själv först. Vet inte, jag är ingen säljare så jag kanske har fel.
Kanske ska köpa en friskisdvd istället? Eller bara fortsätta att gå dit?
Eller inte.
Jag drog på mig en stegräknare igår för att kolla hur mycket jag går på jobbet egentligen. Det är en stor skola, många trappor, långa korridorer. Jag har just nu en tjänst som går ut på att jag jobbar med olika arbetslag och därför rör jag mig över hela bygget.
Igår fick jag ihop cirka 5000 steg bara på jobbet. Utan att gå ett enda steg i onödan, det gör jag helst inte nämligen. Jag är en effektivitetshitler och är bra på att samordna logistiken.
Just nu står stegis på 3586 trots att jag knappt har gjort någonting. Jag har bara haft två lektioner och lunch. Inte gått speciellt långt för någon av dessa aktiviteter.
Jag är ändå lite besviken. Jag trodde jag gick mycket mer. Igår fick jag gå ut och gå för att komma upp i rekommenderade 10-15000 steg. (Vilket gäller egentligen?) Idag kan jag inte gå ut och gå så jag fastnar nog på under 5000 när dagen är klar. För lite.
Hur mycket går du på jobbet?
Z vill veta hur det går med mummy tummy programmet.
Eh.
Jo.
Den ligger jättefint i skåpet.
Såhär. Jag hade med den när vi åkte till Dalarna på sportlovet. Började göra programmet. Fick sällskap av två barn som stod överallt och väldigt nära mig. Det var kokhett och trångt i tv-rummet så passet blev lite kort.
Det var bra att du frågade just den här veckan Z, jag har nämligen planerat in ett pass imorgon. I vårt lite mindre möblerade vardagsrum. Återkommer med en liten rapport.
Jag ska börja springa. Löpa. Jogga. Kärt barn har många namn.
Kärt och kärt, jag hatar att springa.
Jaha ja. Det där verkar ju logiskt. Men jag har några argument.
1) Jag har tränat på Friskis i åratal. Ibland är jag jättepeppad, ibland pausar jag. Just nu har jag haft en lång ofrivillig paus på grund av påkörningen i december. Nu har jag testat tre pass och det känns sådär, det gör lite ont i nacken efter träning. Måste ringa sjukgymnasten och kolla av hur jag ska tänka nu.
Men jag förutsätter att jag kan fortsätta träna. Och jag lyckas väldigt sällan hitta pass som passar mina tider. Jag har dessutom börjat tycka att det tar tid. Det tar nästan två timmar att träna i en timme, jag åker ofta en halvtimme innan passet börjar och innan jag är hemma efter passet har det nästan gått en halvtimme till. Hittar alltid någon jag känner att prata med en stund, vet inte vad som händer men tiden går. Två timmar för att träna en. Ineffektivt!
2) När jag går mina morgonpromenader så möter jag några olika typer av människor. a) De som är ute och går, som jag. Vi är alla lite lugna och lite runda och goa. b) De som rastar hunden. De är av olika kroppstyper. c) De som springer. De är smala. Alltså blir man smal om man springer.
3) Huvudpersonen i min bok springer. Hon springer och gillar det. Jag måste lära mig hur det känns. Fast jag hatar att springa. Jag kallar det research och då kommer det att kännas helt rätt.
Så. Vi bor jättenära naturen. Vi har bra terräng runt knuten, vi har bra vägar med lite upp och lite ner och lite rakt. Jag tänker att det måste vara det enklaste i världen att snöra på sig ett par skor (och sport-bh, träningskläder, lurar i öronen och rätt plagg för rätt väder) och bara sticka iväg. Då kan ju ett träningspass börja utanför dörren och så är man klar när man kommer tillbaka. Hur simpelt som helst.
Så nu har jag börjat nosa på det här. Kollat upp lite viktiga tillbehör.
T.ex. det här fodralet till min iPhone. Ett måste. Men jag undrar om mina lurar kommer att sitta kvar i mina öron när jag joggar och viftar med armarnar?
Jag söker också igenom appstore för olika program där jag kan bokföra mina framsteg. Jag jämför och funderar.
Snart ska jag börja fundera på vilka löparskor och vilken outfit jag behöver. Det är tur att det snöar för det tar nog ett tag innan jag är redo för det här löpningsprojektet.
Trogna bloggläsare vet att jag tillbringade hela förra lördagen till sängs. Det var någon konstig vinterkräksjuka som drabbade mig.
Idag ljöd reveillen redan 5.30 så vi har varit produktiva värre. Det har tränats, det har städats, det har satts upp lampor och så har det shoppats lite regnställ och ettårspresenter. Och slöats en del.
Mitt i allt det där gick jag runt och tänkte att det var söndag. Men se det var det ju inte. Så skönt!
Jag håller med Lilla O. Varför ska man misstros trots att man sliter, sliter och sliter?
Häromdagen uträttade jag och mitt Mastercard ett litet ärende.Jag skulle bara kika lite men jag och försäljningskillen kom så bra överens så jag slog till, utan att ha med mig min IT-guru. Det kallar jag living on the edge.
Det har behövts en ny dator här hemma så det var inte helt impulsigt. Min kraschade ju under jullovet och maken fixade en temporär lösning men jag har saknat något riktigt. Nu har jag köpt en. Den är vacker, den till och med glittrar. Det här är min allra första helt egna dator. Som jag har köpt för mina egna pengar.
Tassels - check.
Läppmojs - check.
Bubbeldricka - check.
Handlat för mina egna pengar - check. (Hittar ingen länk men ni vet vad jag menar).
Oh my god! Jag är en hollywoodfru, så enkelt är det bara.
Jag känner mig så glad att Jan Björklund har formulerat det här så
väl. Jag känner att det här, det är precis rätt sätt att nå fram
till målgruppen "glidarkillar".
Jan. Häng med på en av mina lektioner. Kanske fungerar uppmaningen
extra bra live. Man vet aldrig, vi i skolan har ju knappast försökt.
Fick just höra av en elev att jag borde skaffa ett jobb. Han vet inte hur bra jag är på att skaffa just jobb. Jag var ju så fräck och tyckte att han borde jobba på sin lektion. Vilka krav jag har.
Alla är kanske inte insatta i skolvärlden men häromdagen publicerade DN en debattartikel skriven av 198 rätt knasiga skolledare. If you ask me. Nu haglar replikerna från höger och vänster och folk är kritiska.
Uno Wivast har mitt stöd. Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Idag 16:13 fick jag ett sms från verkstaden. "Din bil är klar. Verkstaden stänger 16:30". Det var kört alltså. Jag var på dagis, visserligen bara tio minuter från verkstaden men att få med sig två barn från en rolig dagisgård för att sätta sig i en bil; det tar inte några fjuttiga minutrar det inte. Jag hade dessutom varit tvungen att montera om bilstolarna till min egen bil men se det är jag inte så jättehaj på. Jag har bara haft barn i 6 år och några månader, vad begär ni av mig? Surt fick jag inse att jag får vänta med att byta bort sunkbilen som stinker rök och är smutsigare än min egen, till imorgon bitti.
Åkte hem och tänkte att jag skulle ringa hyrbilsfirman igen. Jag ringde i måndags. Någon skulle ringa tillbaka. Jag ringde i tisdags. Någon skulle ringa tillbaka. Och så ringde jag idag. För att tala om att ingen har ringt tillbaka och att jag lämnar bilen en dag tidigare än beräknat.
Fick till slut tala med den som var ansvarig för att köra ut bilen till min verkstad.
Såhär går det till hos en relativt stor biluthyrare som börjar på H och slutar på Z.
Bilen var inte tvättad för de kör ut bilarna på fredagarna. Om de då är nytvättade och står hela helgen i minusgrader så är det ju risk att kunden inte kan starta bilen när kunden ska åka iväg. Så det var av omtanke de inte hade tvättat den.
Kontraktet fanns inte hos verkstaden, ej heller i bilen, eftersom de hade haft strul med sina skrivare. Han kunde dock gärna maila kontraket idag. Efter att jag har ringt tre gånger. Han hade min mailadress så jag kan inte annat än undra varför han inte bara mailade det i måndags?
Och så var det det här med kilometrarna. Jag menade att det var lite märkligt att kilometerräknaren visade fler kilometer än vanligt till jobbet, trots att jag till och med åkte kortare bit. Biluthyraren menade att eftersom jag har kört grovt räknat 100 kilometer och endast betalar en tredjedel av kilometerkostnaden så blir det ju ändå inte så dyrt.
Jag menade att de har hyrt ut en dålig produkt, de har skött ärendet dåligt och varken jag, eller mitt försäkringsbolag, borde behöva betala fullt pris eftersom jag antar att mitt försäkringsbolag hyr en ansenlig mängd bilar från H..Z per år. Han menade att de har så stor rabatt att det inte ens lönar sig för dem att tvätta bilarna, de har för dålig marginal.
Jag menade att han borde ta med sig lite från det här och om det här upprepas igen så borde han 1) Ringa kunden och förklara varför det inte finns kontrakt och varför bilen är smutsig samma dag som kunden hämtar bilen. Kunden får då förhoppningsvis större förståelse och blir i alla fall lite nöjdare.
2) Lära sig att missnöjda kunder berättar om sina upplevelser för sina vänner, jobbarkompisar och sina cirka 100 bloggläsare. Och sina 200 vänner på Facebook.
Se där. Nu vet ungefär 350 personer att Hertz hyrde ut en sunkig bil, inte kompenserade kunden och dessutom ansåg att de får för dåligt betalt ändå.
Imorgon får jag hämta min bil! Can't wait!
Miniutmaning hos Bokhora. Jag hakar på.
Senaste utlästa bok: Borta Bäst av Sara Kadefors. Fast jag lyssnade på den och gillade den verkligen. Övar på att lyssna, har lite svårt för det. Senaste lästa bok är en som publiceras i sommar. Simona Ahrnstedts Överenskommelser. Jag älskade den! Det kommer du också att göra.
Senaste påbörjade bok: Leaving the World av Douglas Kennedy (hemma) och I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. (På jobbet).
Senaste köpta bok: Alfahannen av Katarina Wennstam. Den har inte kommit hem än men den ska jag lyssna på i bilen. Köpte också Att skriva börjar här av Maria Küchen.
Vi som är föräldrar idag är tydligen oroliga, pedagogiska och politiskt korrekta. Så till den grad att barnboksförfattarna tvingas ändra i sina manus för att deras böcker ska gå att sälja.
Va? Är vi såhär? Jag vill inte vara en sån förälder. Livet är inte tillrättalagt, livet kan man inte styra över. Det kan vara fult, farligt och jävligt sorgligt, men också alldeles underbart.
Ikväll är det jag som berättar för min unge hur barn blir till. På riktigt. Kanske kan vi till och med hitta något smaskigt youtube-klipp?
Igår kom den. Frågan. Det har dröjt väldigt länge, jag har bara väntat på den.
"Mamma. Hur kommer fröet in i mammas mage?"
"Det ska jag berätta för dig en annan dag. Nu ska du sova. Godnatt, puss puss, sov så gott."
Och så gick mamman. Till pappan som absolut inte var till hjälp. Konstigt. Det var ju inte så att han var ohjälpsam med att plantera det där fröet.
Så. Hur säger man? Hur mycket säger man? Det där med att kramas extra länge känns lite väl töntigt och jag vill inte att hon ska inbilla sig att man får barn genom att kramas men å andra sidan känns det jobbigt att vara för teknisk. Tror inte att jag kan hantera följdfrågorna. Paniiiik.
Denise har en frågelåda i sin nya blogg. Hoppas att ni inte har missat det. Hon har där besvarat en fråga som nu har gjort min dag. Enligt Denise är ungefär 1000 tecken en boksida.
Jag har skrivit 264 000 tecken. Då kan nog de flesta räkna ut hur många sidor min bok just nu består av. Om ni hör något som låter högt och skrikigt så är det mitt glädjetjut som ekar. Jag trodde att jag låg på sidan 100 ungefär.
Här kommer en snabbrepetition från allt viktigt som Hollywoodfruarna lärt oss ikväll:
När man bakar kakor kan man använda sitt läppstift som kakform.
Om man har tillräckligt med pengar är det helt okej att köpa bartenders som man kan göra som man vill med.
I Hollywood får man köra hem fast man har festat hårt en hel kväll. Fan vad praktiskt.
När man vill ge sin mamma en komplimang så säger man: Mamma har föråldrats bra.
Och avslutningsvis några visa ord från Maria Montazami:
Anledningen till att jag vill gå ner i vikt är ju att jag har gått upp i vikt.
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv Maria!
Jag hade lite svårt att hitta bilen då den var så smutsig att jag inte trodde att det var en hyrbil. Kanske är det taktik från hyrbilsföretaget, då kan de avtvinga mig pengar för alla möjliga märken som göms därunder? Vindrutan var så skitig att jag fick sitta i några minuter och spola spolarvätska som en galning.
Vad det är för firma? En väldigt stor, känd och dyr. Någon där får nog bakläxa just nu, jag har ju ringt och klagat. Det förstår mina trogna läsare. Pernilla är en trevlig, men krävande kund.
Det är så konstigt. Enligt hyrbilens kilometerräknare har jag tydligen 10 kilometer mer till jobbet än de dagar när jag åker i min egen bil. Min fina lilla bil som ska lackas om eftersom inte alla stannar vid stopptecken.
Å andra sidan. Det fanns inte med något kontrakt med bilen så kanske har jag fått den?
Det blev cirka 1000 ord. Jag har tagit bort lite, och lagt till lite. Som vanligt.
Fick slita mig, måste i säng. Ska upp megatidigt imorgon och lämna in min bil på verkstaden innan jobbet. Nu ska den lackeras från min påkörning i december.
Lekparken.
Lunch.
Fri lek i hemmet.
Städning under tvång, i hemmet.
Utflykt för att köpa "såsaker".
Mellanmål.
Hela familjen sår och planterar om.
Städning under tvång eftersom det inte gick så bra förra gången.
Kort film. (Här befinner vi oss nu).
Gröt.
Bad.
Läggning.
Så länge sov vår sexåring inatt.
Hon har just erkänt att hon är trött och frågat om hon får sova på dagen.
Nej. Du får inte sova på dagen. Du ska uttröttas och somna tidigt ikväll. Så gör vi. Nu mot lekparken.
för att komma ihåg vad jag skulle skriva om.
Jag skulle ju skriva om min make.
Att vara bakis med min make som hjälpare är inte ens jobbigt. Detta kommer sig av två spygraviditeter som övning. Jag behöver nästan inte öppna munnen förrän allt är fixat på bästa sätt.
Han gick upp tidigt med barnen. Han tog med sig barnen när han klockan 8 skulle leverera sin kompis skidor till sin kompis som skulle till fjällen idag. Han körde runt damerna på en liten morgonextrasväng för att jag skulle få sova lite ostört.
Sedan kom de hem och pysslade om mig lite. Utan att ens behöva be om det så fick jag en spypåse på golvet - vikt på allra bästa sätt. Jag väste fram något som han tolkade helt rätt. Jag fick té och även en macka. Mackan serverades på kudden bredvid på lagom räckavstånd men också tillräckligt långt borta för att inte lukta för mycket. Det är ett proffs jag har här hemma.
Sedan samlade han ihop lilla skocken och åkte och uträttade lite ärenden. Sedan åkte de till svärföräldrarna och han målade vårt sideboard som han byggde förra helgen. Sedan åkte de och handlade mat. Sedan kom han hem. Då hade jag rest mig från de halvdöda och vädrat sovrum, skurat badrum och duschat mig själv samt ätit frukost. Då var liksom min energi slut och jag parkerade mig på soffan.
Maken, han slet vidare. Han har varit konflikthaterare, pizzabagare, florist och IT-tekniker åt Stora E som har upptäckt dataspelens underbara värld. På sin dator från 1997. Typ.
Aj lav maj husband. Han är bara bäst.
Jag hade väldigt kul igår. Jag var ute med förra jobbet som bjöd ut oss på middag som kompensation för en jobbad lördag. Det var trevligt sällskap och kul att se alla. Det var ju hela tre veckor sedan sist. Det är länge när man brukar ses varje dag.
Jag tyckte inte att jag drack så mycket men när jag tänker efter så....
Det var lite bubbeldricka hemma.
Det var delad rödvinsflaska med kollega. Hon bytte bord lite då och då men flaskan stod kvar.
Det var rödvin som ingick i maten.
Det var en väldigt god drink i baren. Bartenderskan fick fria händer av mig så jag vet inte vad jag drack. Mycket gott var det dock.
Sedan var det ju efterfest. Där drack jag lite allt möjligt. En cider. Lite rosévin. Kanske lite rött. Mest dansades det i vardagsrummet. Grannarna klagade och jag kände mig väldigt glad att jag inte bor i lägenhet, framförallt att jag inte bodde i lägenheten bredvid efterfesten. Väldigt länge bodde jag och maken i lägenheten bredvid efterfesten hos ungkarlskillen som inte skiljde på varken vardag eller helg, dag eller natt.
Så kom dagen efter. Not so much fun. Men efter en överläggning via sms med kollegorna har vi nu enats om att det måste ha varit fel på maten. Det måste det ha varit när så många av oss har mått dåligt. Ska nog anmäla dem. Eller inte. Känns som att någon måste sota för att jag har slösat bort en solig lördag i sängen och över toalettstolen...
Ha en skön fredagkväll, missa inte solsidan som jag tänker spela in.
Ni som har sexåringar... Hur mycket sover de?
Vår har gjort sig känd sedan dag ett för att sova för lite. Det stod i böckerna att spädbarn minsann sover 16-20 timmar per dygn. När jag räknade efter (jag skrev upp varje gång hon vaknade och somnade i ett dygn) och fick fram den totala summan av 12 timmar. Mitt spädbarn sov alltså rejält under vad de andra bebisarna sov. Och det roligaste var att hon valde att sova dessa 12 timmar i "kvartar". Hon sov alltså en kvart. Var vaken någon timme. Sov en kvart. Var vaken ett tag. Sov en kvart. Dygnet runt.
Jag säger det igen. Hon sov i kvartar. Dygnet runt. Ungefär hela sitt första halvår. Sedan kunde hon sova kanske fyra timmar utan att vakna - då var vi lyckliga. Ett tag. När hon var ett år och forfarande sov riktigt illa, då gick vi till en barnpsykolog och förväntade oss att få skäll för något fel måste vi ju ha gjort.
Vi hamnade hos en bra barnpsykolog. Han berättade att vi hade gjort helt rätt (vi hade ju läst varenda bok i ämnet och testat de flesta metoder, till och med hemska Anna Wahlgren som såklart inte fungerade på vår lilla dam). Barnpsykologen hjälpte oss med den hemska insikten att vårt barn inte har lika mycket sömnbehov som andra.
Den här veckan har vår sexåring vaknat 4:38, 5:10, 6 (det var den bra natten) och idag 4:20. Har missat någon dag men den var väl okej då, annars hade jag kommit ihåg. Hon VAKNAR alltså vid halvfem två gånger den här veckan. Hon vaknar inte till och somnar om. Hon har sovit klart.
Vad gör man?
Vi har testat att lägga henne senare men hon vaknar ändå tidigt.
Vi har försökt att låta henne sova hos oss, men hon somnar inte om.
Vi har testat att sova hos henne, men då somnar ingen om.
Vi har testat att låta henne vara uppe medan resten av familjen sover, det fungerar tills hon kommer på att hon ska visa sina teckningar, gå på toaletten (det måste ske hos oss, två trappor ner) eller tills hon börjar sjunga högt så lillasyster vaknar. Lillasyster behöver sova mycket mer.
Jag är sur. Jag är frustrerad. Jag är jävligt trött. Jag orkade knappt köra till jobbet och ikväll ska jag ut med gamla jobbet. Jag är trött på att alltid vara trött, att alltid ställa in saker för att jag är trött och trött på att inte orka saker som att skriva, städa, laga mat, träna och så vidare - för att jag är trött.
Vad gör man? Bygger en friggebod åt henne? Skickar henne till Göteborg där lika nattpigga tokmoster bor?
Jag tycker att det är mycket lustigt att ingen har röstat på Grinda och det är där jag har gjort en prelbokning. He he. Jag verkar ha annorlunda smak än ni andra. Men jag har fått två heta tips och håller på att kolla upp dem. Tar fortfarande gärna emot tips.
Jag har letat i halva Stockholm, hela Leksand och i alla mina lådor därhemma. Min största last (faktiskt större än Coca-Cola Light) har varit slut ett tag. Jag skrapade på botten av min sista då jag till min lycka hittade en helt ny hemma i en låda. Och idag gick jag förbi Apoteket på lunchen och då! Äntligen! Jag köpte fyra på en gång, nu klarar jag mig nog en två veckor eller så.
Tydligen ska det vara något magiskt med sidan 65. Malin Persson Giolito uppmanar oss att dela med oss av vad som står på sidan 65 i våra alster. Hon har själv publicerat ett citat ur sin nya bok, från sidan 65.
Jag gör en fegversion. Här kommer några ord från min sida 65:
irriterat
drinkarna
skrattade
veck
gräsmattan
regn
lyktor
skinkor
Japp. Fantisera själva ihop något för that's all you get folks. For now.
Jag läser en artikel i DN om att sömn är bra för inlärning.
Efter att ha blivit väckt 04:38 imorse av vår kära sexåring så känner jag att det är väldigt skönt att jag redan har en triljon högskolepoäng och är färdiginlärd.
Igår väcktes vi 05:20 och vad kan det bli imorgon då? Ytterligare 40 minuter tidigare? Najs.
Hon har fått ett ultimatum. Om hon inte sover imorgon så ska hon få byta namn. Till Piggelina. Hon var inte så sugen på det.
Började på 46 512 ord. Nu finns det bara 46 227 ord kvar. Jag strök lite porr. Det var nog fel, Malin brukar ju hävda att man bara vill läsa om nuppandet. Men det finns kvar, i en annan mapp ifall jag får för mig att skriva en porrnovell någon gång. Det kanske är bra betalt?
Sitter och pular lite i min bok. Det var en vecka sedan sist. Jag läser lite här och lite där och inser att trots att jag hela tiden tar bort en massa "ju" så finns det flera stycken kvar. Så fort jag skriver "ju" tar jag bort det men märkligt nog finns flera kvar... Det är ju underligt.
I sommar får vi utländska gäster och vi har tänkt att sticka ut en natt i skärgården. Vi är bara vuxna, vill äta gott, kanske partaja lite och sova över. Vilken ö rekommenderar ni och varför? (Ser ni pedagogen i mig...?)
Tips mottages tacksamt, det ska budgeteras och bokas i olika hörn av världen just nu.
I wish. Men ändå. Det kändes så idag på jobbet. Vart jag gick idag mötte jag gamla kollegor som glatt hälsade mig välkommen tillbaka. Det är nästan två år sedan jag jobbade där men det kändes nästan som igår. Hade svårt att komma i tid till lektionerna och få något vettigt gjort eftersom jag mötte folk att prata med hela tiden.
Mitt nygamla jobb är på en ganska traditionell högstadieskola, byggd någon gång på 50/60-talet. Det är långa korridorer och trappor. Såg mig omkring i korridoren idag när jag gick mellan två klassrum och tänkte att jag nog måste vara lite knäpp. Jag har just bytt bort en rätt liten, nybyggd skola mot en stor, gammal jättetingest. Det kryllar av elever i alla korridorer, de är stora, de är kaxiga och de är överallt. But I'm loving it. Det är så högstadiet ska vara. Det ska vara lite ruffigt, det ska vara kaxigt och man ska få kämpa lite. Äh. I ärlighetens namn så är de ju ganska små men de försöker vara stora. De är mest gulliga och oroliga för sina betyg.
Dagen gick bra, lektionerna gick bra trots ett minimum av förberedelse (svårt när man inte känner elever osv) men det kändes bra. Jag tror att jag har lärt mig namnen på alla elever jag hade idag i alla fall.
Misslyckades med mitt nya löfte att inte ta med jobb hem på kvällen. Satt nämligen och fikade med en kollega lite för länge. Det var det värt, vi har inte pratat på länge och vi behövde det. Då gör det inget om man får jobba en stund på kvällen.
Men. Trots att det kändes strålande att vara där, trots att alla verkade glada att se mig och trots att det kändes rätt så känns det lite fel någonstans. Jag saknar mina förra kollegor. Har fått en massa fina meddelanden från dem idag på facebook och vi saknar varandra.
Varför kan man inte bara få allt?
Idag börjar jag på mitt nygamla jobb. Det känns rätt, det känns bra - Mama- I'm coming home!
Men jag har också lämnat något. Ett jobb med världens finaste kollegor och otroligt gulliga elever. En del av mitt hjärta, kommer alltid att slå för dig...
I Ryssland är internationella kvinnodagen en helgdag. Här hemma brukar man inte märka så värst mycket av att det är "vår" dag, vi stackare måste ändå jobba. Trots det har vi det rätt så bra, om man jämför...
Jag är en så kallad "girlfriend" vilket innebär att jag betalar jättelite (100 kronor) varje månad till Action Aid som fokuserar på de fattiga flickorna runt om i världen eftersom de är mest utsatta och får minst hjälp. Action Aid arbetar med tjejerna och hjälper dem att hjälpa sig själva ur fattigdomen.
Man kan också bli fadder till en flicka, alltså inte bara vara en generell girlfriend som jag är.
Då får man information om sitt fadderbarn och kan också hålla kontakten med henne.
Jag tycker att du ska göra en insats för andra kvinnor idag. Bli fadder eller girlfriend. Det gör skillnad!
Blogger bråkar med mig så jag fick inte bilderna att fungera riktigt. Men klicka på mina länkar så kommer du rätt. Klicka och anmäl dig nu!
Snacksen har jag valt - jag köpte kläder idag. Det var inte angenämt.
Jag har haft en massa saker jag tänkt blogga om under veckan men har skippat dels för att jag inte riktigt tror på det där med att utannonsera att man inte är hemma på blogg och facebook, men också för att jag har försökt lägga tiden på att skriva. Men här kommer i alla fall en liten bildresumé av veckan. Bilderna är i konstig ordning men blogger låter mig inte möblera om och jag orkar inte sitta här och bli galen. Ni får själva fantisera ihop rätt ordning.
.gif)
