Inlägg
Alla kommentarer
Sjuklingen duschar och jag funderar på hur jag ska ta mig ur löftet
om salta pinnar framför tv:n.
Igår kväll när barnen skulle bada så hade Stora E åsikter och tyckte att hon skulle duscha, och Lilla E skulle bada. Vår regel är att båda badar eller båda duschar. Tillsammans. Går snabbare och går åt mindre vatten och el. Hon la upp det snyggt.
-Mamma, jag är snäll mot E och låter henne bada själv.
-Vad ska du göra då?
-Jag ska duscha.
Här gick jag in och var tråkig mamma och gick på om elräkning, vattenåtgång, naturen och miljön. De har pratat mycket om miljön i skolan.
-Men mamma. Vi jobbar inte med miljön längre.
Hon är sex år. Hon älskar skolan. Hon suger åt sig det mesta som serveras som man kan lära sig. Hon har ändå redan börjat stänga av efter olika moment i skolan. Inte konstigt att tonåringarna på högstadiet har ännu mer av det beteendet. Vadå, verb? Det gjorde vi förra veckan, jag fick G på det. Vadå? Ekvationer? Det ska vi inte kunna den här veckan. (Okej, jag ser inte heller poängen med ekvationer).
är faktiskt lite stressigt. Igår städade jag hela huset. Alltså, ytskikt. Dammsugning och badrum. Bara vanlig viktig städning alltså. Fick undan massor av tvätt också, både ren och smutsig.
Jag hade också fullt upp med att ringa jobbet, ringa dagis, ringa skolan och meddela senare ankomst för Stora E. Anmäla på FK. Hade visst bytt arbetsgivare som vanligt så det var ännu mer att anmäla. Verkar som att jag har bytt arbetsgivare varje gång jag vabbar. Suck.
Lite då och då kom Lilla E och hämtade mig. "Det är tråkigt utan dig mamma."
Idag har vi softat lite. Vi började med att försova oss. Till och med Stora, som sällan vaknar efter 06, sov gott när jag vaknade 7:15... Men eftersom vi är sådana samarbetsvilliga och schyssta typer här hemma så var Stora prick 8 i skolan.
Sedan försökte jag och Lilla åka till Statoil för att införskaffa Ipren för barn. De hade bara Alvedon. So much for "Det du behöver, när du behöver det." Nu har hon nyss fått sista slatten Ipren så innan skolhämtning blir det Apoteket. De har förhoppningsvis vad vi behöver när vi behöver det.
Annars har dagen mest bestått av gos i soffan. Jag blev överöst med pussar och fick höra "Det är härligt med bara dig mamma och utan Evira". Fast ett tag senare hade hon ändrat sig. "Jag vill hämta Evira nu, jag gillar Evira."
Senare idag blir jag utsläppt. Snälla pappa kommer och passar så att jag kan gå på min sedan 6 veckor tillbaka inbokade klipptid. Omöjlig att boka om, frisören ska på semester och är fullbokad innan och efter.
Sådär. Nu har ni full koll på vad jag har gjort idag. Det är bra. Det är viktigt. Nu ska jag gosa lite mer i soffan med kokheta hostis.
Här finns ett klipp där Denise Rudberg berättar om när Författarförbundet nobbade henne. Their loss kan man ju känna. Jag är inte alls partisk eller så...
36,4 med Alvedon i kroppen. Ska man ha så låg temp? Jag ligger alltid på 36,6 men 36,4 lät lite lågt. Hon sussar i alla fall. Och hostar. När tempen är uppe hostar hon inte, när tempen är nere hostar hon.
Tack vare snälla svärföräldrar kunde jag komma iväg på föräldrarådsmöte ikväll. Det var skönt att komma ut lite.
Bäst jag går och sover, natten lär nog bli lång.
Den här veckan är sjukt hektisk. Maken är i Växjö idag och jobbar, imorgon i Göteborg. Jag var borta måndag- och tisdag kväll. Ikväll ska jag också iväg, på ett möte. Barnen behöver barnvakt både onsdag kväll, och torsdag kväll. Sedan ska vi vara strålande föräldrar och lämna bort dem även på lördag och då ska de också sova borta. Redan i söndags började jag få lite ångest över att få träffa barnen så lite hela veckan.
Men då ordnar sig allt automatiskt. Lilla E har hostat hela natten så nu har hon sett till att hon och jag får lite kvalitetstid. Den består av att jag bloggar och hon kollar på Bamse. Men sen ska vi gosa!
VAB-diskussionen (vem tar vabben och vem har viktigast dag, alternativt viktigast jobb) var för övrigt väldigt enkel idag. Maken på tåget till Växjö så jag fick dividera med mig själv. Jag bestämde att jag hade det viktigaste jobbet men att den som behövde mig mest var Lilla E och inte mina tonåringar.
Och just det. I söndags var vi hos vänner och fikade och då hörde jag mig själv säga "det var otroligt länge sedan vi vabbade nu". Eh. Att man aldrig lär sig.
Idag hämtade jag Lilla E, Stora E blev hämtad av sin far för att åka på aktivitet. När jag hämtade berättade Lilla E att hon och hennes kompis A tyckte att de hade sett hennes pappa. (Lilla E:s). Sedan hade de sett att han bara liknade pappa. Då frågade jag hur han liknade pappa.
-Han hade samma likadana kalsonger!
Hur var det då?
Intiman var fullsmockad med folk. Mest kvinnor, faktiskt i ganska spridda åldrar. Jag hade trott att det mest skulle vara kvinnor i min ålder. Varför vet jag inte. Det var bara det jag trodde.
Det var ett digert program med många intressanta samtal. Massor av författare vilket såklart passade mig bra. Katarina Wennstam, Dilsa Demirbag-Sten och Moa Herngren pratade om att skriva om starka ämnen tillsammans med Carina Nunstedt.
Elizabeth Gummesson var lika klok som vanligt (har hört henne förut) och pratade lite om allt möjligt. Svartsjuka, driva eget företag och att försöka dra ner på ambitionsnivån.
Alexandra Pascalidou berättade om sin nya kokbok och i pausen serverades mat från den. Det var dock inte super för en person som varken gillar oliver eller fetaost men andra länsade sina tallrikar.
En charmerande herre som heter Giovanni Masturzo kom från Gevalia och berättade om sitt första möte med svenskt kaffe för 38 år sedan.
Efter matpausen kom Thomas Bodström och berättade om ECPATs arbete mot barnsexhandel. De gör ett otroligt viktigt jobb och om du inte redan stödjer dem, fundera på om du inte ska ta och göra det. Det som berörde mig mest var när Thomas Bodström sa att många faktiskt tror att det inte är lika farligt för Thailändska barn att utnyttjas. "De är ju så fattiga och har det ändå så dåligt, de kanske tjänar lite pengar i alla fall." Är tydligen en vanlig åsikt bland vanligt folk.
Sedan var det Mari Jungstedts tur. Hon pratade om sin nya bok som kom direkt från tryckeriet. Vi fick även njuta av lite högläsning ur den och jag blev mycket sugen på att läsa! Verkar superspännande, som vanligt.
Pia Sundhage berättade om hur hon coachar. Istället för att fokusera på det som är fel och rätta till så fokuserar hon på det som är bra. Det tycker jag var väldigt vettigt. Hon avslutade med att sjunga "Times they are a changing" och det var så häftigt. Helt ensam, bara hon, och hennes sång.
Sist ut var Carin Rodebjer som kom och pratade om sina kläder och sin filosofi.
Det var en mycket inspirerande kväll på många sätt. Jag hade en riktigt härlig kväll med min goda vän och det var superhärligt att bara insupa all klokhet som levererades från scenen.
Den här veckan är helt galet uppbokad. Det börjar med en sak. Sedan kommer en till. Och så en till. Och så får maken för sig att han måste jobba i Göteborg lite också. Och sedan vips är det helg. Den är också bokad. Snart måste jag lugna ner mig.
Ikväll hittar ni mig här. Vem mer ska dit?
Malin Persson Giolito. Hon är väldigt smart.
Jag vet det för att jag
a) följer hennes blogg och därifrån varje dag serveras klokheter,
b) har träffat henne på riktigt och fått höra och se med egna öron och ögon.
Men nu. Nu är hon inte bara klok. Hon är rakt på spiken. Och hon fungerar perfekt som min SYV (SYO under min skoltid men jag tror att den senaste förkortningen är just SYV).
Jag passar perfekt in på personlighetsbeskrivningen. Perfekt. Hur ska man annars förklara att jag har skrivit 160 sidor som någon kanske aldrig vill läsa och att jag bloggar mer än de som får betalt för det och att jag är bland de mest aktiva på Facebook av alla jag känner?
Det är jag, jag, jag och jag. Och dessutom har jag bara en önskan. Ge mig lite mer lugn och ro och egentid! Damn it. Kan det vara så svårt? Malin, you rock!
Men mitt ska minsann göra succé. For sure. Heh.
Och tyckte att jag skrev supermycket. Har i alla fall presterat cirka 3000 ord. Men attans vad jag har tagit bort också. Och så ändrade jag en liten grej utan att konsekvensanalysera först. Följden blev att jag nog höll på i två timmar och ändrade detaljer som ändrades på grund av min lilla ändring. Dömt att misslyckas. Blev så irriterad. Det gick inte att ändra tillbaka heller för då hade det tagit lika mycket tid igen. Jag har äldre versioner sparade men orkade inte dona. Jag får väl se när jag läser allting och se vilket som gör sig bäst. Onödig tid i alla fall, helt klart!
Förutom det har jag idag hunnit: morgonpromenad, nackjympa, cykeltur till lekparken med Lilla och så har vi målat lekstugan andra varvet. Och på kvällen har alla i familjen varit bråkiga. De vuxna mot barnen, barnen mot de vuxna. Nu sover de och de vuxna sitter här med varsitt glas vin och är sura för att vi blev arga på dem.
Förlovningen är bruten och hon drar till New York. Det måste kännas vidrigt tungt men förmodligen fanns inget annat alternativ. Och det löser sig såklart. Hon är ung, hon är smart, hon är vacker. Men vem kommer hon att kunna lita på?
Har du sett Madeleine?
Jag menar, har du sett hur hon ser ut?
Har du lagt märke till att hon är otroligt vacker och att hon har en gudinnas kropp?
Jag känner inte Madeleine men jag tycker att hon verkar vara sympatisk och intelligent. Hon verkar också brinna för sitt arbete, precis som du. Ni kändes ju som the perfect match.
En fråga bara. Hur tänkte du? Du hade prinsessan, nästan halva kungariket och du kände ändå att du behövde gå och doppa elsewhere.
Man får nog se det som bevisat att vissa människor är dömda till att vara otrogna, det spelar ingen roll vad de har. Det är inte fel på den de lever med, det är fel på dem själva. Tiger Woods, Jonas Bergström. Vem kommer näst?
Jag gillar inte fotboll.
Jag gillar inte hockey.
Jag gillar basket om jag får spela, inte titta på.
Jag gillar verkligen inte rugby. Trodde jag.
Ikväll har jag tittat på rugby i två timmar och tretton minuter. Utan godis. Och det var inte oangenämt.
Var på läromedelspresentation hos Bonnier Utbildning och efter lite smörgås och läromedel bjuckade de på filmen Invictus. Jag är för trött för en analys men jag gillade den. Trots rugbyn. Eller kanske var det rugbyn som gjorde det? Inte varje dag man ser en massa alfahannar gnida sig mot varandras rumpor. Nu känns det som att jag förminskade hela sydafrikaproblematiken och Mandelas insats. Det var inte meningen. Det förstår ni nog.
Jag funderar lite på varför jag tycker att min text är så dålig just precis nu? Det har funnits stunder då jag har tyckt att den är super. Det har funnits andra stunder då jag har tvekat. Just nu är den bara dålig. Allt är dåligt. Språket. Storyn. Allt.
Jag har i dagarna bestämt mig för att låta någon annan läsa.
Någon annan ska läsa det jag har suttit och skrivit. Snart.
Jaha. Är det så farligt då? Jag skriver ju officiellt varje dag. Här. På jobbet. I andras bloggar. På facebook. Allt jag skriver måste jag stå för, och det gör jag. Men det här är skillnad. Det är något slags försök till en bok. En bok som jag vill publicera. Och det kan hända att ingen annan tycker att den bör publiceras. Det kan hända att de som läser kommer att sitta och tänka dåliga tankar. Om texten. Och då känns det som att de tänker dåliga tankar om mig. Och så kommer alla skratta. "Hur tänkte hon när hon tänkte att hon skulle skriva?"
Så. Det är därför det känns som att jag suger. Fast ni är gulliga som peppar och hejar på. Tack.
Jag läser texten från början nu.
Jag ligger på sid. 64.
Jag tycker att jag är dålig.
Jag tycker att jag är tråkig.
Jag tycker att jag kanske borde ägna min tid åt något annat.
Städa skrivbordet t.ex.
Betala räkningar t.ex.
Plocka in i diskmaskinen t.ex.
Allt sådant är mer vettigt än det jag gör. Jag sitter och skriver på en bok som ingen kommer att vilja ha.
Exakt där befinner jag mig i skrivprocessen.
Men idag fick jag hjälp med research av en god vän. Mycket bra information. Bra!
Simona har fått hem sin bok. Och lite godsaker som passar ypperligt till hennes bok. När den kommer ut är det obligatoriskt för alla Skrivarmammaläsare att gå och köpa den.
GRATTIS SIMONA! Jag ser fram emot mitt signerade recensionsexemplar.
Ny webbsida. Tipsa om du känner någon som är strandsatt någonstans. Folk kan erbjuda både skjuts och sängplatser. Volcanohelp.eu.
Igår hade jag en gammal kär vän på besök. Hon bor i Malmö men har varit i Sthlm över helgen. Mig klämde hon in måndag kväll, natt och tidig morgon då jag körde henne till tunnelbanan så hon kunde ta sitt tåg hem till Skåneland igen. Vi bodde ihop för hundra år sedan när vi pluggade i Spanien. Mina barn kidnappade henne vid dagishämtning så jag övervägde att kidnappa henne till kombinerad nanny och städerska. Det föll på att jag vet att hon inte är så värst ordentlig när det gäller städning. (Med mina mått mätt då). Funkar ju inte.
Hur som helst. Vi drack vin och pratade i bubbelpoolen igår kväll så idag har jag varit lite trött. Jag ska ju sluta nattsudda har jag bestämt. Det går sådär.
Men ikväll satt jag i alla fall och redigerade åtta sidor text. Jag jobbar från början till slut nu. Dubbelkollar, ändrar lite och ser vad jag saknar. Och döm om min förvåning - jag tog inte bort massor. Idag räknar jag plus igen.
kämpar de fortfarande. Det är lätt att glömma när nya nyheter tar över. När vi stackars européer sitter strandsatta på olika ställen i Europa och inte kan komma hem kämpar de fortfarande för sin vardag.
Hittade nyss (bättre sent än aldrig) den oerhört gripande Haitibloggen på dn.se.
om dagen ska jag göra min nackjympa. Det är rörelser som jag gör sittandes, liggandes och med boll. Först hade jag bara de sittande rörelserna och det var okej men ändå "hann" jag inte göra dem två gånger om dagen. Min make antydde försiktigt att jag kunde göra dem istället för att gå och sätta mig vid datorn. ???? Jag liksom ba vadå? Inte sitta vid datorn? Inte blogga? Inte fejsbooka? Jag har dock ändå lyckats göra dem minst en gång om dagen. Okej. Max en gång om dagen om vi ska vara noga. Säkert en gång om dagen minst tre gånger i veckan.
Och så kom bollen in i bilden. Två enkla rörelser. Jag hade redan boll hemma så det var lugnt. Jag kände att jag hade koll.
Men så i fredags. Då ville min sjukgymnast ge mig liggande övningar. Och så la hon till en supersvår övning med bollen. Jag blir på dåligt humör varje gång jag försöker för jag KAN INTE. Jag ska ha armarna sträckta. Det går bra.
Sedan ska jag trycka ihop skuldrorna. Det går bra.
Men när jag trycker ihop skulderbladen då böjs mina armar och hela rörelsen blir fel.
Min man ställer sig besserwissrigt och gör övningen utan problem. Fast han aldrig ens har varit hos en sjukgymnast. Det är sådana saker som gör att jag ibland känner en liten stickande antikänsla mot honom. Efter 18 år med detta besserwisserdrag är det väl okej om man kan bli lite irriterad? Speciellt när man själv inte kan och det gör ont i tårna. Det gör nämligen det när jag inte kan något. Ont i tårna.
Så. Om programmet var svårt att hinna utan bollande och liggande så ska vi inte prata om hur det är nu. Och allt jag vill är att ta ett rejält träningspass och sedan sätta mig vid datorn. Inte hålla på och dutta med någon jäkla boll och spänna hela kroppen och hela tiden tänka på min hållning och hålla in magen och spänna nacken och allt vad det är. Jävla påkörning!
Nähä. Ska man göra lite nackjympa kanske?
Har nackont.
Har musarm.
Har tagit bort för många ord, det känns deprimerande att se orden minska.
Jag lägger av och tar lite bubbelpool istället. Det blev aldrig något av det igår.
Jag var uppe i ganska många ord. Bestämde mig för att börja från början. Läsa, ändra och stryka lite. Snart börjar jag gå på minus med orden. Känns finemang. Eller inte. Eller kanske.
var jag har varit idag så har jag varit här.
Nu ska jag vara i min skrivarlya. Har hällt upp mitt favvoté och ska snart ta på mig lurarna. I vardagsrummet ljuder nämligen gårdagens inspelade Körslaget för fullt. Det vill jag inte lyssna på.
Sitter och försöker skriva men skriver fel på de enklaste ord. Bestämmer att jag nog inte ska just ikväll. Heller...
Nu får det vara slut på det här nattsuddandet för ett tag. Ner i bubbelpoolen och sedan i säng med mig. Imorgon kanske det går bättre?
Till söder för att hämta bilen som har fått sova över där inatt.
Hade tänkt köra igår men ändrade mig. Vin är ju så gott.
Skickat från min iPhone
Jag och mina tjejer. Vi är inte så vana vid varandra på morgnarna. Vi brukar mest ses en liten stund vid frukostbordet, vi småpratar, vi kramas och pussas och sedan pyser jag. Nu när makens resande har ökat oroväckande mycket har vi tvingats att se morgonrutinen i vitögat. Jag och de där två.
Förrförra resan innebar morgongråt från alla tre. En grät hemma. En grät vid lämning och jag grät i bilen på väg till jobbet.
Förra resan var jag överlycklig över att ingen grät. Vi hade det stressigt, jag fick några utbrott, men ingen grät.
Nu under pågående resa har vi toppat allt.
Igår somnade de till slut utan att ropa mer. Jag deklarerade att jag var trött och inte ämnade springa deras ärenden ty de skulle sova. De borde således inte vilja något. De skulle ligga ner och sött sova i sina stökiga rum. With a little help from my friend Bamse så blev det till slut tyst.
När jag gick och la mig (försent) var jag väldigt spänd inför natten. Jag hörde någon av dem prata en gång mitt i natten men det var sömnprat bestämde jag och somnade om.
5:30 vaknade jag. Min klocka stod på 6:30. Jag låg i lite dvala och 6:20 gick jag upp. 6:30 kom Stora. Höll mig sällskap när jag duschade, klädde på mig och fixade till mig.
6:50 försökte jag väcka Lilla. Det tog en stund. En lång, lång stund.
Sedan rockade vi påklädning, frukost, tandborstning, toabesök och påklädning av ytterkläder och skor. Inhoppning och fastsättning i bil. Avlämning. Allt gick som på räls. Ingen grät. Ingen bråkade.
Glad, utvilad mamma hoppade in i bilen lyssnade på Spotify, drack té och kom till jobbet långt innan ramtiden började.
Regnar det idag? Det har jag inte märkt. Jag har sol hos mig.
Kan hon inte få ha lite kärlekstrubbel i fred? Det är väl inte första gången i världshistorien ett par har problem. Det bästa för par med problem är att få lösa dem själva, kanske med hjälp av någon som är bra på sådant. Tror inte att media kanske är den bästa familjeterapeuten.
Om det nu är så att de kommer att göra slut och inte gifta sig, låt det vara så då. Vi räknar 2010 nu. Det är inte direkt något ovanligt och hon är faktiskt inte bara prinsessa, hon är människa också.
Så. Nu ska jag försöka gå och sova. Har försökt i över en timme men jag var tvungen att kolla facebook, kolla mail, kolla på mitt besökarantal som har slagit rekord idag (vet inte varför) och prata i telefon och skala frukostägg och hänga tvätt och äta lite mer Nutella. Nu är det bäst för alla om jag går och sover. Mest bäst för mig.
Ingen inbördes ordning:
Tidningar. Framförallt inredningstidningar. Dagstidningar går bra. Fast inte förrän efter ett par dagar.
Underkläder. Vet inte varför. Hur många utslitna trosor och bh:ar kan man behöva? Egentligen?
Kläder. Separationsångest. Speciellt barnens kläder. Även mina egna. Jag hoppas att jag dör före maken för annars kommer jag att sitta med hans garderob i evigheters evighet. Eller tills jag dör och någon effektiv osentimental person kan slänga.
Utslitna väskor. Inte heller här kan jag förklara varför de ska hänga och ta plats, när jag aldrig använder dem. Jag hatar väskor som är utslitna, luggslitna och ja. Bara slitna helt enkelt.
Barnens teckningar. Verkligen inte. Men det svämmar över. Nu har Lilla börjat överösa oss också. Jag kan inte slänga minsta papperslapp.
Små minnen från resor som t.ex. biljetter, visitkort från hotell och restauranger. Och sånt. Ni vet.
Gratulationskort, vykort och brev. Jag kan inte med att slänga något som någon har skickat till mig, med omtanke. Man ger inte tillbaka för den omtanken genom att slänga bort det. Inte jag i alla fall.
Mail. Det här är riktigt problematiskt. I min inbox just nu: 1427 objekt. I min privata, ska tilläggas. Jobbmailen är tokorganiserad med mappar och så vidare. Men privat använder jag mig av tre mailadresser och den jag använder mest är ett kaos av mail. Varje gång jag slänger ett mail (för jag måste ju ibland) får jag ångest. Känner mig taskig.
Som ni märker är jag en liten hamster. Som ändå älskar det minimalistiska, hatar pryttlar och småsaker. Det finns nog en anledning till det här beteendet, det kan jag ju gå och betala några kronor och ta reda på. Eller så kanske man kan få en gratis analys? Simona? (Och såklart har jag en liten hobbypsykolog inom mig som har sina misstankar men något får man väl ändå behålla för sig själv?)
För att skriva om något lite mer ytligt än förra inlägget.
Jag har planeringsflow. Har just planerat några extremt bra lektioner. Ibland så!
Men totalfokus har jag inte på den uppgiften. Jag har något under som ligger och lurar. Mitt manus. Jag har svårt att sluta att tänka på vissa saker där. Jag måste skriva ikväll. Måste!
Dock. Dock. Dock. Kan finnas vissa problem med den här planen. Har inte riktigt rätt förutsättningar idag. Jag är själv med barnen ikväll, natten till måndag var sunkigare än sunkigast, det blev sent både tisdag och onsdag kväll och jag är rätt trött nu. Om jag känner mig själv rätt somnar jag när jag nattar, vaknar av mitt eget dregel som rinner ur mungipan och pallrar mig ner i soffan, alternativt sängen. Jag hoppas lite på soffan, jag har ju ett inspelat Grey's att se på.
Sådär. Nu är nog lunchen slut för idag. Mer jobb!
Det får bara inte hända. Att backa på sitt eget barn så att det dör. Hur klarar man det?
Det var en riktigt dålig avslutning på en riktigt bra dag. Lider med familjen.
Men ändå inte. Klockan 20:45 kom jag på att det inte bara är födelsedag idag, utan även onsdag. Bästa tv-dagen! Så medan jag mumsade tårta med familjen spelade jag in. Hoppas jag. Vi får se imorgon...
Nu ska födelsedagstjejen gå och sova. Det har varit en härlig dag. Imorgon blir det i alla fall tårtrester, alltid något!
var super!
På releasepartajet för Magnus Utviks nya bok fann jag mig plötsligt ståendes med Mari Jungstedt och Katarina Wennstam som pumpade ut skrivtips och nybörjarfel. Jag hade behövt både anteckingsblock, penna och bandspelare. De var helt underbara!
Denise körde sitt vanliga race och presenterade mig som Pernilla "blivande författare" . Jag önskar verkligen att hon har rätt i det.
Sedan fick Denise och jag skjuts av Katarina till PA&Co där vi åt mycket god mat, drack ännu godare vin och pratade mest om oss, men också lite om andra. Och om boken. Hennes. Plus att hon avtvingade mig storyn i min bok. Det var läskigt och lite jobbigt.
Klockan 23:03 satt jag i taxi på väg hem. Det är ju en dag idag. En helt fantastisk dag!
Jag hade en superkväll, tack gulliga Denise för allt!
Snart kan jag hälsa på folk och presentera mig som legitimerad lärare. Jag kommer kanske råka säga fel några gånger. Pernilla - legitimerad läka.., nej jag menar lärare. Undrar om vi kommer behöva bära legitimationen på oss? Det kan kanske vara bra att göra det, så att elever, föräldrar och kollegor vet att man kan något.
Vet inte. Jag är kluven. Jag är ju redan legitimerad, jag är ju behörig. Räcker inte det? Ja ja. Det låter snyggt i alla fall.
Den här veckan hade behövt en bättre start. Jag har mycket framför
mig.
I urval: hälsokoll stora E tis, utvecklingssamtal stora E ons,
releasepartaj och middag med Denise tis, födelsedag (min) ons,
däckbyte ons, make som åker till Gbg på jobb 2 dgr tor-fre, jobbfest
fredag.
Nu lektioner!
Det har varit härligt. Det har varit lugnt och skönt. Det har varit skrivtid. Det har varit familjetid. Det har varit Pernillatid.
Nu är det över. 10 härliga dagar.
Men nu börjar nedräkningen till sommarlovet! He he. Jag är så glad över att vara lärare.
Okej. Det var tydligen jag som inte hade uppdaterat min sida riktigt. Det var lite fler än 36. Puh.
Det märks i alla fall på antalet besökare här idag. 36 stycken! Klockan 20:52. Otroligt lite. Det brukar vara i alla fall minst dubbelt. Ja ja. Jag tycker att det är bra att vi njuter av solen lite. Det har jag gjort. Blev säkert fräknig.
Har också shoppat. Det blev två bhar. (Plural av bh?) Av samma märke (Calvin Klein). Samma modell. En svart och en vit. Bäst så. Ville köpa en hudfärgad också men blev snål. Kändes lite trist att lägga pengar på tre likadana bhar men orkade inte prova något mer. Vågar inte ens yppa vilken storlek, jag blev chockad. Det är nog en hel del som hänger och dinglar after all...
Just det. Köpte en blus också. Var så nöjd med att den inte glipade. Tills jag kom hem och provade igen. Den tillhör hollywoodtejpsobligatoriet. Så är det bara. Jag och hollywoodtejpen är såhär. (Håller upp två fingrar som kramar varandra).
Nu ska jag sluta babbla. Ciao!
Ni vet hur det är. När man inte har pengar hittar man massor av saker man inte kan köpa. När man har pengar hittar man inget. Jag hade tid. Jag hade pengar. Jag hade lust. Ändå kom jag hem nästan tomhänt. (Jag lyckas såklart att spendera lite, annars vore jag inte jag).
Dagens slutsats är att någon skrattade rått när de skapade mig.
Jag fick felaktiga fötter. Det finns inga skor som passar. Jag hamnar alltid mittemellan. Jag HATAR att köpa skor och går därför runt i de jag lyckas köpa, alldeles för länge. Har aldrig förstått skofascinationen som många kvinnor har. Jag hatar klackar. Jag hatar skor som är för öppna, då vinglar mina hälar åt fel håll. Äh. Jag hatar skor helt enkelt.
Då lämnar vi fötterna och går upp till rygg och bröst. Många kvinnor vill ha stora bröst. De vill så gärna ha stora bröst att de hostar upp en förmögenhet för en bröstförstoring. Jag skulle kunna tänka mig en bröstförminskning. Där snackar vi valuta för pengarna! Nu ska ni inte inbilla er att det är jättemeloner som Skrivarmamman dinglar runt med men de är tillräckligt stora för att vara jobbiga. Speciellt i kombination med min simmarrygg. Nej. Jag är ingen simmare. Jag har bara fått en extremt bred rygg. Just där ryggen är som bredast, där är brösten som störst. Fast på andra sidan kroppen då. Självklart. Detta gör att fina små blusar, koftor och klänningar sällan göre sig besvär hos mig. Varje gång jag får för mig att prova en läckerbit så blir jag lika besviken. För vad jag vet är det inte snyggt när knapparna glipar. Ja. Jag har hollywoodtejp. Ja. Jag använder hollywoodtejp. Men det finns kläder inte ens hollywoodtejp biter på. (För dig som är plattbröstad och har en rak, normal rygg kan jag berätta att hollywoodtejp är dubbelhäftande och den använder sådana som jag för att slippa glipor i klädseln). Finns på Twilfit.
Plötsligt känns det som att jag har bloggat om det här förut. Jag får en känsla av déja vu...
Sedan har vi degmagen. Den kan jag nog inte skylla någon skapare för. Den är helt mitt eget verk och det är ju det värsta. Kan ju inte hävda gravidmage tre år efter senaste förlossningen. Nästan 3,5 år. Shit. Illa.
Summan av kardemumman är alltså: Inga nya skor. Inga nya kläder. Plånboken är glad. Jag är sur.
Jag är på, Denise. Om jag slipper skidorna och bara får skriva hela dagen. Och dricka bubbel vid poolen. När åker vi?
"Hur använder du diskurspartiklar?" frågar Språktidningen några skrivande, kulturella personer. Är glad att de inte ringde mig och frågade för jag hade fått svara som den blondin jag är. "Eh, hur jag använder vadå för nåt sa du?"
Jag har en förmåga att bläddra lite på måfå i tidningar och ofta bakifrån och fram. Då läser jag alltså slutet av intressanta artiklar först. Det var där de hade sin lilla enkät där de frågade "Hur använder du diskurspartiklar?". Jag läste Björn Ranelids svar. Han hävdade att han inte var elitist eller puritan (båda orden förstod jag, puh) men han behövde inte använda dessa diskurspartiklar minsann. De tar nämligen bort kraften i språket.
Jag undrade fortfarande vad diskurspartiklar var för något.
Jag läste vidare. Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet (och författare till Mig äger ingen) berättade att hon ibland bekräftar lite för ofta med ett retoriskt "eller hur". Hon försöker slipa bort sina diskurspartiklar.
Fortfarande förstår jag inte riktigt.
Per Linell, professor på Linköpings universitet lyckas däremot göra det lite mer begripligt. Han berättar att han säger alltså utan att tänka på det. Han säger också: "Om man vill träna bort småorden måste man övervaka sitt tal och lägga band på sin spontanitet"
Aha! Diskurspartiklar är alltså småord. Då förstår jag JU.
Jag liksom ba fattade direkt när han sa småord. Jag använder ju en hel del småord när jag skriver. Jag förstår i enkäten att småord - diskurspartiklar- inte alls är att eftersträva. Dessa åsikter gjorde att jag snabbt bläddrade till början av artikeln och började läsa. Och kom fram till att diskurspartiklar is da shit.
I artikeln kan man nämligen läsa att "de små orden smörjer samtalet och talar om vem du är".
"Varenda människa använder återkommande småord. En del upprepar inte bara PYTTEGREJOR som ba och ju utan hela meningar..." "Men inget av detta är tecken på dåligt ordförråd".
Ladies and gentlemen. Jag repeterar. Användande av diskurspartiklar betyder inte att man har ett dåligt ordförråd.
Vidare kan man läsa att Gudrun Svensson, lektor i nordiska språk vid Lunds universitet säger
"att de korta uttrycken utvecklar vårt vardagliga, sociala pratande". "De är ju talspråkets smörjmedel."
Tadaa! Inte konstigt att de flesta av mina "ju" smyger in sig i just dialog. Det är ju faktiskt bara proffsigt, jag lyckas alltså fånga hur folk verkligen pratar.
Nu ska jag redigera mina sidor. Jag ska lägga in alla "ju" som jag har tagit bort. Då blir nog boken klar ikväll, det blir ju jättemånga fler ord.
Ställde klockan.
Snoozade.
Tänkte skippa.
Tog tag i mig.
Klev upp, klev ut.
Tog en powerwalk blandat med lite minjogg mellan diverse lyktstolpar, vägkrön och soptunnor.
När jag joggade jättesakta knastrade det i nacken. Det gjorde ont och det kändes inte bra. Fast det gick jättesakta och jag verkligen fokuserade på att stabilisera bål och nacke.
8:30 hade jag tid hos sjukgymnasten.
Gissa hur mycket jag får jogga...
Jag får gå. Jag får cykla. Jag får göra mina övningar med min egen kropp, gummiband och pilatesboll.
Så cykla. Och gå. Vilken tur att min cykel krossades när det rasade snö från taket.
Skorna? Jodå. De var ursköna. De funkar nog för powerwalking också.
Jag vet att jag kommer att kolla klockan 21 i alla fall. Vem mer? Simona? Frk Film?
Jag har tidigare erkänt mitt tidningsberoende. Det är starkare än mitt Coca-Cola beroende någonsin var. Detta beroende gör att jag lägger ner en smärre förmögenhet på att köpa lösnummer av tidningar, men också att jag lite för ofta klickar hem prenumerationer på nätet. Oftast använder jag Tidningsbutiken.se men jag har lyckats beställa prenumerationer på alla möjliga olika siter.
Jag har rensat lite i mina prenumerationer och har nu bara DN, Sköna Hem, Residence, Språktidningen och Driva Eget. (Jag som driver så många egna företag)... Residence vägrar adressändra mig trots flera försök från mitt håll så varje månad dyker den upp hos min nästan 60-åriga inte jätteheminredningsintresserade pappa.
Vart vill jag komma? Jag beställde en ny prenumeration igår.
Skriver jag. Maken och barnen är på bio och har dessutom just ätit pannkakor på restaurang till lunch. 60 682 ord just nu.
Utöver skrivandet har jag :
-Fixat villaförsäkring. Vi hade tydligen ingen. Smart drag. Not.
-Ringt en glasmästare som också är en gammal bekant. Vi var på samma språkresa 1989 eller när det var. Fick höra av vår gemensamma kompis att han numera är glasmästare. Han kommer i eftermiddag och måttar vår altan.
-Sett till att maken har beställt sommardäck till min bil. Nästa vecka får man inte ha dubbar längre.
Jag har däremot inte sprungit idag. Jag och svärmor drack väldigt mycket vitt vin till vår Caesarsallad igår. Jag har hört att det är direkt skadligt att springa/motionera dagen efter högt alkoholintag. Kanske framåt kvällen...? En liten skoinvänjningspromenad kanske?
Simonas bok!
Ni som inte har haft förmånen att få läsa boken i förväg som vissa andra, ni bör längta ihjäl er. I juni. Då smäller det!
Idag tog jag mig ut igen efter två dagars vila. Det skulle vara en dag men det där vidriga snöfallet igår gjorde att jag vägrade morgonpromenad. Jag har tillbringat vilan med att äta upp mig lite, det behövdes verkligen.
Men idag tog jag mig ut. Jag har köpt senaste Topphälsa och där har de tips på hur man kommer igång att springa. En läsare tipsade om att springa mellan ett visst antal gatlyktor. Perfekt! Jag körde lite proffsig intervallträning och varvade löpning med snabb gång. Kändes mycket skönt. Jag måste bara få arslet ur och ta mig till Löplabbet för nya skor.
Nu ska jag skriva fast solen skiner ute. Maken har barntjänstgöring och skrivtid är inplanerad. Helst vill jag ta hela familjen och dra till Skansen eller så men nu jävlar. Disciplin!
Skulle skriva hela kvällen. Men kunde inte. Skrev ett par stycken men inget flöt. Jag som hade sådan lust. Bättre lycka imorgon kanske. Maken är ledig och tar barnen, jag skriver. I like påsklov!
Jag har skrivit 315 871 tecken vilket då tydligen betyder ungefär 315 boksidor. Det är helt sjukt. Hur kan jag ha fått ihop så mycket text? Kan det stämma verkligen, att 1000 tecken är en boksida? Uppgiften kommer från Denise Rudberg, hon borde veta. Tycker man.
Jag har i mitt worddokument skrivit 140 A4-sidor.
Jag bedömer att jag nog behöver skriva ungefär 20 A4 till, innan jag anser att den är ihopknuten och klar. Kanske mer. Har några saker att jobba igenom. Jag kommer nog att ta bort två-tre sidor av det jag har skrivit, de passar inte in.
Just nu består romanen av 56 596 väl valda (och några mindre väl valda) ord. Betänk att jag också har strukit en massa ord på vägen. Och nog kommer att stryka och ändra en hel del till.
Trots allt det här jobbet har min stackars bok ingen titel. Den har en arbetstitel som absolut inte kan användas.
Jag har läst klart Denises manus. Det var verkligen kul att få läsa! Också väldigt nyttigt för mitt eget skrivande att se hur det kan se ut innan det är en färdig bok. Jag har haft rätt höga krav på mig själv att varenda stycke ska vara perfekt innan jag går vidare men det har jag försökt släppa på och se då går det bättre att bara skriva på. Och det är så man ska göra tror jag.
Tänker inte skriva något om manuset, vet inte vad jag får eller inte får säga. Men jag gillar det. Det får jag nog säga! Ska nu sammanställa alla mina små noteringar, jag tyckte inte att det var så mycket men jag har markerat ganska många sidor ser jag nu.
Det är spännande nu på slutet. Det knyts ihop, allt faller på plats.
En del knyts upp också, det finns lite som behöver strykas. Och omarbetas.
Men det börjar närma sig ett färdigt råmanus. Kanske att det börjar närma sig att det behövs en professionell lektör. Nu börjar det dra ihop sig!
Jag älskar att ha lov! Jag älskar att ha tid att göra allt jag vill.
.gif)
