Hon som inte gillar jul, del 3

Adventskalender - check. Har ungefär 10 luckor kvar att fylla bara... Jag var en idiot som påbörjade detta...

Hon som inte gillar jul, del 2

Har just dekorerat mossbollar som ska hängas upp. Igen, less is more är ledorden.

Hon som inte gillar jul , del 1

Har just dekorerat en krans. Mycket komplicerat. Kör stenhårt på "less is more"...

Kära försäkringskassan

Jag tänker inte klaga, det är bra att vi har förmåner som föräldraledigheter och vabmöjligheter. Jättebra. Många länder behöver lära av oss, för vi har det oförskämt bra på den fronten. Men jag undrar lite bara... Exakt vad kostar det att stenhårt kontrollera oss som vabbar?

Jag anmälde vab en dag i november. Kryssade i enligt konstens alla regler. Fick hem intyget som förskolan ska fylla i. Tog med till förskolan. Och så hände inget mer. Personalen på förskolan har barn att ta hand om. De har stora barngrupper, de har många arbetsuppgifter. Dessutom ska de jobba gratis åt Försäkringskassan genom att fylla i ett flertal intyg, förmodligen flera per vecka.

Så. Över en vecka efter att jag hade lämnat in intyget fick jag det tillbaka, påskrivet. La in i kuvert. Detta var en fredag. Då Posten har rationaliserat sina tjänster så är det numera stor brist på brevlådor. Jag hittade en låda på söndagen. Då tömdes inte den. La således inte i intyget, jag har nämligen varit med om att brevlådor har eldats upp.

På måndagen postade maken intyget. Det borde ha dykt upp hos er idag. Beroende på vilken slags portodeal ni har.

Idag fick jag ett "trevligt" brev från er. "Om intyget inte kommer in senaste den 16 december 2010 kommer Försäkringskassan att besluta utifrån de uppgifter som finns nu. Det kan innebära att du inte får någon ersättning."

Kan ni inte skicka hotfulla brev till förskolepersonalen också: "Om ni inte skriver på era intyg jävligt fort så kan det hända att föräldrarna blir utan ersättning så släpp alla era andra uppgifter och skriv på NU."

Hittills har ni betalat tre porton för denna ynka vabdag. Hur många fler sådana ärenden har ni per dag, vecka, månad? Vad kostar det oss skattebetalare?

Gårdagens mingel

Och här kan man se mingelbilder från gårdagen. Jag finns lite här och där. Bl.a. kan man se mig knappa på min iPhone i publiken. Det kan också varit Simonas som jag var ansvarig för. Och det var så nära att jag fejsrejpade henne. Jag klickade in mig på hennes Facebook och satt där och knappade lite i statusraden men så skärpte jag till mig. Jag är en pålitlig och ansvarsfull person och att passa någons telefon är ett hedersuppdrag som ej bör misskötas.

Man kan också se mig angripa min smörgås medan Sandra tittar på. Man ser också min rumpa på en bild. Rätt snygg faktiskt. Ja, det finns en äkta mingelbild också, med mina trevliga bloggläserskor.

Nu ska jag tydligen laga mat. Igår mingelpingla, idag köksslav.

Mycket bra kväll

På Elverket. Både Simona Ahrnstedt och Marcus Birro var vältaliga, roliga, romantiska (inte med varandra vill jag tillägga) och lite allvarliga. Mycket bra!

Jag fick träffa två bloggläsare, Nina och Annelie, kul att ses! Dessutom var två föredetta kollegor i vimlet, kul att få säga hej till er också.

Sandra Gustafsson kom typ med mig men försvann hem alldeles för fort. Du missade det trevliga eftersnacket som jag, Simona och Simonas kompis hade på närliggande krog.

Och så fick jag med mig en fin goodiebag. Snart svämmar det över med goodiebags från Yourlife här hemma, nu får jag hålla mig lugn på den där fronten ett tag.

Marcus Birro

Pratar om fotboll och finkultur.

Simona on stage

Jag tycker att det röda är fint.

Nu börjar det!

Simona

På Elverket.

Funkar de här?!

Måndag

Och jag rullar fram efter alla skumtomtar jag tryckte i mig igår. Ja. Påsen är slut. Såklart. Nu var jag inte helt ensam om den men jag misstänker att jag åt flest skumtomtar. Barnen mulade sina söta trynen fulla med pepparkakor istället.

Idag är det måndagen den 29 november. Då kan man titta på Simona med nyfärgat hår. Det ska jag göra! Ska du? I så fall ses vi. Jag är den där som rullar in eftersom jag har magen full med tomteskum och trettioåtta lager kläder på mig.

Har jag sagt att jag hatar vintern?

Snart

Jag kanske inte gillar julen men jag gillar godiset!

Hämta tidning

Var ju kul... Som tur var hade den kommit.

Ja. Jag älskar snö och vinter. Absolut. Inte.

Gomorron

Nu är vinterhelvetet här på allvar.

Födelsedags- och julklappsplanering

Mer välorganiserat än en militärisk operation...

Lite visdomsord på lördagskvällen

Det här med jul...

Häromdagen skrev Denise Rudberg om sin hatkärlek till julen. Jag kan relatera. Väry much. I mitt fall handlar det komplicerade förhållandet till julen om komplicerade familjeförhållanden. När man är skilsmässobarn är julen sådär kul. Varje jul ser olika ut och det är fläng hit och dit. Nu bodde mina föräldrar i olika städer så det var aldrig tal om jul en halvdag där, och en halvdag här - men det fanns alltid en förälder långt bort jag saknade, hur rättvist jag och min syster än fördelades över jularna när vi var små. Man tänker att det ska bli enklare när man blir vuxen men det blir det inte. Då finns plötsligt ännu fler personer att tänka på, vuxna syskon och dubbelt så mycket familj.

Sjukt nog är en av mina bästa jular den jag firade i U.S.A. som utbytesstudent, jag kunde inte vara med någon ur min "riktiga" familj och kunde därför bara vara där i min pyjamas och fira jul på fel dag, i fel land, med "fel" folk. Fast de var rätt men det är en helt annan historia.

Redan i juli börjar obehaget krypa i mig. Hur ska det bli i år? Vilka ska fira? Var ska vi fira? Varför ska vi fira? Vad fan är det att fira?

Min käre make kommer från en helt annan bakgrund. En bakgrund där man älskar julen. Den har aldrig varit komplicerad, det är som en förbannat lycklig jultavla hos dem på julen. Det gör det hela lite mer komplicerat. När jag har tyckt att vi lika gärna kunde dra till Bahamas i ett par veckor så har han fått lite panik i blicken. Hur skulle man någonsin kunna fira en jul utan mormors köttbullar? Det går utmärkt, har jag mopsigt sagt. Det har aldrig blivit Bahamas, det har blivit traditionella jular rakt över. Och det har varit helt okej - när julen väl kommit. Månader, veckor, dagar, timmar innan mådde jag riktigt, riktigt dåligt så fort jag tänkte på den där julen som tornade upp sig som ett stort orosmål i fjärran...

Men så kom barnen. Och då hände något konstigt. Plötsligt blev julen mycket viktigare och jag kommer på mig själv med att redan i november fundera på olika julpyntsalternativ. Det bakas både pepparkakor och pepparkakshus med barnen, det fixas knäck och adventskalendrar en masse. Att våra barn dessutom fyller år i december ökar bara på det hurtiga fixandet. De ska inte lida för att de är decemberbarn, de ska ha kalas, de ska inte ha julklappspapper och de ska banne mig inte få färre presenter bara för att det är julafton om ett par veckor.

Så just nu i adventstider går jag runt med blandade känslor. Å ena sidan är det skitjobbigt, jag gillar inte det där tindrande, lyckliga och putinuttiga för de flesta har det inte så och tänk lite på oss! Å andra sidan har jag nu underbara barn som gör det här med jul mycket roligare och för deras (?) skull går jag loss med julstök och har infört traditioner som Stora E redan har stenkoll på. På första advent (inte en sekund tidigare) julpyntar vi med glögg (som jag inte ens gillar), julmust, skumtomtar (som jag gillar lite för mycket) och pepparkakor , den 23:e december (inte en sekund tidigare) äter vi revbensspjäll och klär granen. På julafton firar vi med alla som vill fira med oss - som en riktigt stor och fet jävla jultavla.

Så. Nu tar jag ett djupt andetag, andas in och gillar läget. Julen är på väg.

Serviceavgift?!!!

I ungefär en halvtimme har jag försökt boka biljetter hos ticnet. Först kom jag till kortbetalning. Gick ner en trappa, tog fram plånbok och kort. Knappade in kortnummer och CVV-nummer. Datum. Tid och fan och hans syster. Typ. Klickade på "beställ" eller något liknande. Kom då till den förhatliga jävla skitrutan som kräver lösenord.

Jag har vid ett flertal tillfällen varit i kontakt med min kortutfärdare för att få en kod. Jag trilskade mig igenom systemet en gång och fick en kod och sedan fungerade det ändå inte. Har sedan försökt flera gånger. Vårt kreditkortskonto startades en gång av min man och trots att jag är precis lika betalningsskyldig som han och har mitt namn på mitt kort så kan jag inte få någon kod att fungera. Det är hur märkligt som helst. Hans kod fungerar. Om man kommer ihåg den. Det gör ingen av oss.

På sidan stod att om man inte hade kod skulle man kopplas till banken för direktbetalning. Lovely, I can do that. Dosan framme.

Nix. Jag klickades hela tiden tillbaka till att fylla i kortnummer. Och CVV-kod. Och datum. Och min mosters skostorlek. Typ.

Klickade tillbaka till start. Började om. Valde ett leveranssätt som krävde bankbetalning. Och klickades automatiskt tillbaka till kortbetalning.

Jag är så jävla arg, frusterad och irriterad. Jag försöker köpa några sketna Holiday on Ice biljetter och hela min fredagskväll ska gå åt?

Och så har de MAGE att försöka ta 20 kronor per biljett i SERVICEAVGIFT?

Ticnet - VAD exakt ingår i den servicen????
Att jag ska klicka på allting, testa nya vägar och försöka tills mitt hår ramlar av för att betala för min biljett?
Att jag själv ska skriva ut pdf-jävlaskitbiljetten på min skrivare, med mitt bläck?

Det kallar jag verkligen service. Verkligen. Det är helt klart 80 spänn.

Sugen? Anyone?

Jag tyckte

Att vi behövde en paus innan vi börjar baka ... Nu måste jag läsa artikeln så jag vet hur jag ska orka...

Eller så läser jag om Mari, denna vackra varma människa.

I min åsikt ?!

Engelskläraren i mig (på mig?) hade tydligen inte stämplat ut...

Skickat från min iPhone

Fredagsmys

Är inte chokladbollsbak i min åsikt. Men i barnens. Bit ihop och myyys.

Jag "skrev"

Jag läste och småpillade i texten, värmde upp inför sidan 38 där min lektör hade lite åsikter. Jag kom till sidan 38. Läste. Och förstod inte riktigt vad jag kunde göra för att förbättra. Och så blev jag så oförklarligt trött.

Så jag bestämde att 1,5 timme fick räcka för idag. Bättre än inget. Kanske löser det sig under natten? Inatt hände det i alla fall massor i min hjärna.

Jag var bl.a. på audition - jag skulle försöka få en roll som katt i musikalen Mamma Mia. När jag stod på scenen insåg jag att jag bara hade nattlinne på mig och det kändes lite naket. Efter att jag hade gjort min grej i max 30 sekunder sa de "tack" och jag insåg att musikalartist blir jag nog aldrig.

Sedan fortsatte natten med den ena drömmen efter den andra. Jag saknar mina drömmar, förr kom jag alltid ihåg dem och nu händer det väldigt sällan. Men inatt var roligt!

Nu tar jag med mig Yourlife och lägger mig i sängen. Gonatt!

Nya Yourlife har kommit

Och vilket nummer!

-Rysare av Amanda Hellberg. Ska ta mod till mig och läsa. Jag är ju lite lättskrämd. Speciellt nu...
-Reportage från ett sabbatsår i Florens. Som var alldeles... alldeles... inte helt underbart. Men artikeln är det. Skriven av finaste Malin PG.
-Intervju med David Nicholls som jag just har läst.
Med mera...

Jag har pussat och kramat godnatt på världens finaste barn, maken är borta ikväll igen och nu är frågan.... Skriva eller lägga mig på soffan och läsa härligheten?

Ibland

Börjar det på ett sätt. Och så händer något. Och så känns allt så annorlunda. Och jävligt.

Ibland påminns man om hur skört allt är. Kramas!

Spökfotot och de som tvivlar

Det är så roligt. En person som såg fotot här i bloggen har startat en tråd i ett forum där de nu slår knut på sig för att avslöja bluffen med bilden. Så roligt att läsa alla kommentarer.

Tänk att det inte går att förstå att jag inte har gjort annat än knäppt ett kort med min sunkiga iPhone och råkat se något konstigt på fotot. Tänk att de hittar appar jag kan ha använt, de har långa förklaringar om slutartider (som jag inte förstår), de analyserar bilden med olika program och de håller på.

Jag älskar viktigpettertonen alla har i sina kommentarer. Se här:
"Då undrar man ju lite grann vad fotografen skulle plåta, om det nu inte fanns någon där. Den vackra ljusstaken eller colaflaskorna? Och varför sitter de andra med ryggen mot fotografen...?"

Ja tänk va. Den här menlösa bloggaren skulle faktiskt ta kort på colaflaskorna för hon var lite rastlös där hon (och flera andra) satt still och väntade på nästa aktivitet och skulle blogga om dem. Förstår iofs att han tyckte att det var märkligt.

Så lustigt! Hur orkar folk egentligen?

Och jag tänker igen. Ibland kanske den enklaste förklaringen är den rätta...?

Med det mina vänner - godnatt!

Träffa Simona!

På måndag kan man få träffa succéförfattaren Simona Ahrnstedt i egen hög person. Jag kommer att gå dit. Vem mer?

18-20 på Elverket. Mat, vin och goodiebag. Och just det, författarsamtal också. Seså - anmäl sig nu.

Medan du anmäler dig bänkar jag mig framför Grey's. Det tror jag att Simona också gör.

London baby

Fick just mail om hotellet vi ska bo på:

"This 3 star hotel is located in the city centre of London and was established in 1885. The Hotel has a restaurant and a bar. All rooms are equipped with hairdryer, safe and trouser press. FREE wifi Internet Access."

Hmmm. Jag sa ju det. Ett gammalt hus i London. Fan vad det lär spöka i min kamera där.
Men free wifi Internet Access gör ju att jag känner mig lite lättare till sinnes. Och tänk - free trouser press! What more can a girl ask for?

Jaha

Nu kom jag på att jympapåsar skulle packas.
Och så kom den störiga maken hem.
Det var inte meningen ikväll.

Träffa kvinnor på nätet?

Jag fick upp en annons när jag postade senaste inlägget.
"Vill du träffa kvinnor på nätet?"
Hmmm. Bara för att jag skrev Desperate housewives två gånger? Ibland tycker jag att det här internet är rätt obehagligt.

1,5 timme senare

Barnen hade inte somnat. De har ropat. Ropat. Ropat. Nu är de tysta. Kanske sover de.
Just som jag började komma in i texten ringde telefonen. Väldigt god vän som jag ska träffa imorgon. Att vi ska träffas imorgon betyder inte att vi inte hade mycket att avhandla. Tog en stund. Dessutom har jag av någon anledning stenkoll på vad som händer på FB.

Nu är jag jättetrött och hmmm... Om jag inte har helt fel för mig så börjar Desperate Housewives strax. Kanske att man ändå skulle kika på vad de har för sig nuförtiden?

Skit. Det blir aldrig någon bok. Den ligger här i sin hela prakt nästan färdig och bara ligger. Vem vill skriva klart? Jag verkar ha ett stort, stort motstånd.

Nämen!

Barnen i säng. De sover förvisso inte, men det är en bra början.
Maken är på jobbaktivitet.
Jag = ensam.
Jag gav ungarna havregrynsgröt till middag av ren lathet = ingen middagsdisk.
Jag har slutat titta på Desperate Housewives = inget på tv att titta på.
Jag = har skrivtid?!

London baby

Idag blev jag tillfrågad av min chef ifall jag vill åka till London och gå på BETT-2011. Alltså, jag är inte den som är den. Klart jag kan ta ett par dagar på mässa i London. I London kryllar det av gamla hotell, kanske lyckas jag fota några fler spöken?

Och bild två

Tog en, vände på kameran, tog denna.

Bild ett

Tog direkt därefter en bild till.

Spökbilden

Har svårt att släppa. Och det är inte bara jag. Det kommenteras här i bloggen, på facebook och "på riktigt." (Finns på riktigt? Var ligger det?)


Det är läskigt, det är fascinerande, det är konstigt men mest av allt är det roligt. Det är roligt för att alla vill förklara det.

I kommentarerna till min bild har det dykt upp det ena förslaget efter det andra. Det pratas om dubbelexponering, det pratas om att folk har stått upp och gått förbi. Det roligaste förslaget hittills är "Det är en app va?" Ha ha ha!

En läsare har till och med föreslagit att det är Denise som är spöket. Jämfört kläder och dragit slutsatser. Bara det att hon sitter precis bredvid spöket. Detta såg läsaren sedan.

Jag försöker också förklara. Jag undrar och funderar. Kanske att när personer rör sig så ligger våra egna energier kvar en stund? Cirka 5 minuter innan jag fångade spöket (eller vad det nu var) på bild var det mycket rörelse i rummet, Denise och Martina signerade böcker. För mig ser det ut som att spöket bär på en bok. Kanske är det någon som har långsamma energier som hängde kvar ett tag? Någon av oss?

Men de flesta är inne på att någon gick förbi och därför blev suddig.

Just det. Någon gick förbi. Någon som inte var med oss på readtreatet - vi satt nämligen still. Jag har en bild som jag tog precis innan "spökbilden". Typ en sekund innan. Måste lägga upp, där finns nämligen ingen som går.

Kanske, kanske, kanske finns möjligheten att allt i världen inte går att förklara? Kanske, kanske, kanske är det faktiskt Marguerite som var med i matchen. Jag vet fan inte.

Spöken hit och dit, readtreatet då?

Fotot lånat från Yourlife.

Ni vill förstås inte höra mer om detta spöke som har spökat (hrm) i min hjärna sedan igår, nej, ni vill förstås veta hur det var på readtreatet nu egentligen.

Det var strålande! Vädret var perfekt gråmulet och trist för att tillbringa en helg inomhus i ett gammalt slott.

Jag åkte med min vän Malin (som var den som nosade upp eventet åt oss) och vi hade verkligen en mysig helg. När delade du rum med en väninna sist och låg och babblade hela natten? Till slut fick vi säga till oss på skarpen.

På lördagen inleddes readtreatet med lunch i biblioteket. Det var lite pirrigt att kliva in och inte känna någon, som tur var hade jag Malin med mig och stötte ihop med Susanne Boll redan på parkeringen. Kändes tryggt och skönt. Sedan träffade jag en till bloggläsare, Carolina. Och Jessica fick jag till middagssällskap. Men Nina, dig såg jag inte på hela helgen? Vem var du? Var var du?

Efter lunchen blev det samling i Kinasalen. Eller ska jag säga Marguerites rum? Carina Nunstedt gick igenom programmet, därefter bjussade Denise både på skrivartips och prat om nya boken.

Sedan blev det gott gott fika. Därefter fick vi tillgång till våra rum. Malin och jag testade hur det var att dricka champagne i rummet. Det var bra.

Tidig kväll var det dags för Martina att prata om sitt författarskap. Jag kan tyvärr inte berätta någonting om vad hon sa för varje mening avslutades med "det här får ni inte skriva i era bloggar!" Man kan säga att hon bjussade på sig själv. Det blev även högläsning om när Martina tankade Eriks bil.

Därefter var det så dags för bokcirkeln. Jag hade (efter mycket vånda) bestämt mig för att läsa En dag av David Nicholls. Den är otroligt haussad i bloggar och i media och jag tror att det förstörde upplevelsen lite för mig. Den var bra, helt klart läsvärd, men jag hade för höga förhoppningar.

Sedan serverades det bubbel och Denise högläste ur sin senaste bok Ett litet snedsprång. Jag föreslog att hon skulle läsa sista sidan (tacksidan) men hon avböjde på sitt artiga, men bestämda sätt. Förstår ingenting, det är helt klart den viktigaste sidan av alla.

Därefter var det middagsdags. Under middagen fick vi höra mer saker som inte får publiceras på bloggar. Det kvarstod dock lite frågor efteråt, det är så livet är.

Efter maten samlades vi i Kinasalen igen och satt och pratade. Vissa av oss pratade längre, och mer, än andra. Plötsligt var vi bara 6 personer kvar men vi hade så trevligt så.

Nästa dag inleddes med god frukost, därefter fortsatte vi med bokcirkeln. Vi tipsade även varandra om böcker vi gillar. (Ja Simona, alla fick höra att din bok är den som alla bör få i julklapp i år).

Efter lunchen signerade och sålde författarinnorna sina böcker och ja, jag fotade ett spöke. Men det är ju en helt annan historia.

Fanns det något negativt? Middagen, (maten alltså) var ingen jättehöjdare. Oh well. Det gick bra ändå.

Nu vill jag ha fler readtreats! Jag vill ha fler helger med favoritförfattare! Som tur är ska Yourlife anordna fler, håll ögonen öppna. Tror de planerar för en redan i vår.

Om

Om hon var där. Om spöken finns.
Var hon då hos oss, bland oss, eller i något parallellt ställe?

????

Skickat från min iPhone

Plötsligt

...finner jag mig själv på Google. Där skriver jag in "spöken" och sitter och läser på en massa olika spöksidor. För jag undrar några saker.

OM det nu var ett spöke som fastnade på min bild, varför är det så att hon alltid är i det där rummet/de där rummen? Hur kan de på Häringe säga att det inte spökar i vissa flyglar medan det gör det i andra? Och hur kommer det sig att spöket inte hänger med någon, för att få lite omväxling?

Nästa steg är att googla på denna Marguerite. Vem var hon? Varför är hon där hela tiden? Och vad tyckte hon om vårt bokprat?

Uppdatering: Hon var poet. Såklart gillade hon vårt readtreat! Hon var nog med hela helgen... Hon dog i México men är begravd utanför slottet. Från början var hon amerikansk operasångerska. Hmmm. Jag är lite fascinerad. Tänk att hon ville vara med oss i helgen!

Spökar i bloggen?

Följde hon med mig digitalt?
Jag kan inte ladda upp bilderna på FB.
Nu är hela blogglistan konstig.

Hmmm?

Schysst goodiebag!

Här är hon

Hemma

Från readtreat till pysselbord. Men jag kan liksom inte skaka av mig det faktum att jag lyckades få ett spöke att fastna i min kamera. Faktiskt väldigt roligt.

Ja. Jag tror på spöken. Ja. Jag var nervös över att sova på Häringe. När vi igår fick höra lite om de olika spökena så kände jag lite "ja ja, fan vad de kör med det här temat". Man fattar ju att de gärna berättar om det, det är ju en grej. Förhörde mig dock om flygeln jag och min vän Malin skulle sova i, den var spökfri. Puh.

Vi sov jättegott. Skön säng, inget spökande.

Men så idag satt vi i Kinasalen, som vi har haft som bas. Jag såg att alla drack cola idag, igår var det mycket vin. Colafreaket var tvugnen att blogga om det (ja, jag har fallit dit igen - lika bra att jag erkänner).

Så tittade jag på bilden strax efter att ha bloggat upp den. Såg något konstigt grått. Tittade på väggen. Såg inget sådant. Såg två tavlor och en spegel. Jämförde med kortet. Visade Malin. Som blev lika förundrad hon. Gick och visade Denise, som är lite proffs på Häringe då hon har vistats där under olika tillfällen. Hon inledde helgen med att berätta att Kinasalen är rätt spökig, men ännu mer i salen innanför och det badrummet, för att inte tala om barnrummet. Detta sa Denise mest konstaterande, jag tyckte att hon var rätt cool. Inte en gång kändes det obehagligt under kvällen. Jag var lite förvånad, jag har ju rätt livlig fantasi. Sov gott gjorde jag också.

Men så. I förmiddags. Så knäppte jag det där kortet och visade Denise. Hon tittade till och höll med. Jodå. Det borde vara ett spöke.

Och så var det igång. Alla skulle titta. Och jodå. Vi var rörande överens, en del blev lite rädda, flera av oss fascinerade och en del trodde nog inte riktigt ändå.

Jag tyckte att det såg ut som en man. Innan jag åkte därifrån visade jag personalen fotot och de såg ganska imponerade ut över min bild och så sa de "det måste vara Marguerite."

I Kinsasalen finns ett porträtt av en kvinna. Hon stirrar. Igår kväll stirrade hon på mig hela kvällen. Jag vet att tavlor stirrar men jag störde mig lite på det.

Tydligen gillar inte Margrit när det blir för livligt där i Kinasalen. Sorry Marguerite, nästa gång får vi prata lite tystare.

Nu är han borta

Men det drar lite bredvid mig. De andra snackar boktips, kan inte riktigt fokusera...

Spöke på bild!!!

Seriöst. Kolla mellan tavlorna och till höger om ljuset. Ser ni mannen?! När jag tog fotot på colaflaskorna kom han med. Plötsligt blev allt väldigt läskigt.

Denise inledde igår med att berätta att just det här rummet har mkt spök. Hon hade tydligen rätt.

Uuuu.

Igår vin

Idag är drycken för dagen en helt annan...

Häringe

Vi har sovit som drottningar i vår spökfria flygel. Puh. Vissa har dock råkat ut för konstigheter, en känd författarinna har förlorat sina strumpor inatt, en Readtreatdeltagare upplevde konstigheter med täcket.

Mitt största problem inatt var att hitta svärmors flipflops när jag skulle på toa.

Gonatt

Nu är det sovdags! Vi har lyckats få spökfritt rum! Carina nunstedt försökte dock byta rum men det gick inte. Martina bjöd in henne till sig, vet inte om hon tog upp det erbjudandet.
Denise? Hon var härdad, har träffat spöken här förut.

Maria

Högläsning

Martina försöker blogga

Readtreat

Carina, Martina och Denise.

Bra em!

Present från yourlife

Nu har vi ätit god lunch, lyssnat på Denise R och fikat. Nu en timmes softa på rummet, sedan dags för Martina Haag att prata. Sedan bokcirkel, undrar om alla andra gillade En dag?! Inte jag...

Väntar

På min vän. Ser mysigt ut här va? Snart lunch på slottet. Jag är preppad med Ipren.

Kryper ner

Med Hank. Och maken. Nice.

Men så fint

Har känt mig lite sisådär under eftermiddagen. Och nu när jag kollade så -- såklart har jag feber. Det var ju bara tre veckor sedan sist.

Nu börjar jag undra lite. Sist jag blev sjuk hade jag tränat på Friskis. Baspass, i lugn (läs kärring-) takt eftersom jag är trasig lite här och där. I onsdags tränade jag på Friskis. Baspass. I lugn takt. Suck. Det här är faktiskt inte roligt längre. Och speciellt inte eftersom jag ska åka till Häringe i helgen.

Ipren, here I come!

Pysselhörna

Med två blivande sjuåringar.
Flipfloppproblemet löst, svärmor fick rycka in och låna ut.

Jag har ett stort problem

I helgen ska jag bo på hotell. På hotell går jag inte barfota. Jag gör det bara inte. Men mina flipfloppar som brukar medfölja mig har gått ur tiden. De gick sönder i väggluslägenheten och slängdes ut därifrån. De ligger väl nu på någon soptipp i Katalonien. Och här går jag. Barfota. Även om de inte hade gått sönder och slängts i Barcelona så hade de inte funnits längre. Jag har slängt väldigt mycket under vår sanering. Till exempel hela min sminkväska. Varför fattar jag inte. Som att de eventuella lössen skulle husera just i mitt smink...? Nu äger jag en kajal, en mascara, en ögonskugga. That's it. Tur att jag är så naturligt vacker.

Tillbaka till problemet!

Jag var idag inne på Granit, som tidigare har varit min specialleverantör av perfekta flipfloppar. De har inte flipfloppar längre. Mitt andra par står fint i en garderob i Dalarna.

Så hur gör jag nu? Var köper man flipfloppar i november? Jag har inte ens tid att shoppa, jag ska pyssla kalasinbjudningar med blivande sjuåringar imorgon. Det ligger liksom överst på priolistan.

I livet

Och i skolan. Vi går ständigt genom prövningar.

Ni som "har" Martina i helgen

Har fått en hälsning i hennes blogg. Hon lovar att det inte blir läxförhör på boken.
Undrar hur Carina har tänkt göra?

Jag är dock snart klar, duktig skolflicka som jag är. Men hörni. En dag ska ju vara sååå fantastisk. (Säger alla). Vad har jag missat? Den är helt okej men jag har läst bättre. Jag visste att jag borde ha valt Atwood. Jag försökte prova något nytt, vara lite utanför min box och sådär. Nej, jag tycker inte att den är dålig. Just saying.

The road less traveled

Vilken väg går du?
Den som nötts av många andra eller den lite mer outforskade?
Jag? Lite mitemellan. Lite lagom sådär.

Readtreatet närmar sig...

Hörni, fellow readtreatare, hur går det med böckerna?

Jag ligger lite efter. Fast nu har jag bara 200-något kvar i En dag och det fixar jag lätt innan lördag. När jag väl läser går det undan.

Det ska bli skoj tycker jag.
Förutom att jag just var ute och bodde på hotell och i hyrd lägenhet och fick med något skunkigt hem.
Förutom att jag är spökrädd.
Förutom att en god vän nyligen hade helgen from hell på Häringe - Fawlty Towers - Slott.
Förutom att Lilla E ska på kalas på fredag (när jag är hemma) och att Stora E ska på kalas på söndag (när jag just har kommit hem) och vi således knappt kommer att ses i helgen.

Förutom allt det ska det bli riktigt skoj att ha en bokhelg och få umgås med trevliga människor. Äntligen M får vi ses!!!

Skrev

527 ord.
Jättetrött, ont i huvudet (tror fan att det är fel på mina nya linser) och med superont i nacken skrev jag. En liten stund, men ändå. Kändes bra.

Livet

är det som händer just nu. Livet bara rullar och jag hinner inte med. Det är jobb, det är barn, det är diverse aktiviteter och ja... ni vet.

Igår fick jag höra av en kompis att hon har sagt upp sig, utan att veta vad hon ska göra sedan. Det kallar jag att lyssna på sig själv, och att bejaka livet. Nu råkar det vara så att hon har 6 månaders uppsägningstid så ska man säga upp sig får man väl helt enkelt göra det och hoppas att något dyker upp på 6 månader. Det är rätt lång tid. Men ändå, jag tycker att det är modigt och bra gjort. Att reagera när man inte trivs och inte mår bra.

Jag trivs där jag är nu men ändå ligger alltid tanken och lurar. Är det det här som är livet? Är detta mitt liv? Var det såhär jag ville ha mitt liv?

Hur är det med dig? Är livet precis så som du vill ha det?

Åkte och handlade

Söndagstrött och fullproppad med farsdagstårta (som intogs hos min far) åkte jag för att fylla på inför morgondagens frukost.

Går lugnt i gångarna och stöter på en gammal bekant. Vi var en gång i samma föräldragrupp, det här var den manliga representanten från den familjen. Vi småpratade lite och han frågade om vi hade flyttat in i vårt hus än. Det frågade han sist också. "Jo, för ungefär 1,5 år sedan sa jag." Och log. Han gjorde en svepande gest mot min mage och sa "Och ska ni ha fler?".
Jag log igen. Men inom mig hatade jag.

Jag har för fan uppsvullen mensmage. Okej?!

Jag läser

Och Lilla E sitter gosigt nära och ser på Madicken. De energiska i familjen vinterfixar på altanen.

Skön söndag.

Lovely kväll

Rosendal by höst

Med 6 tjejkompisar. För första gången sedan 2005 är vi samlade alla 7. Snart bubblor hemma hos en av oss.

Sandra

Om finaste Sandra . Och om du inte redan har läst hennes självbiografi Maskrosungen så ska du göra det. Bums. Speciellt om du har det minsta att göra med barn och ungdomar. Och sedan läser du hennes senaste roman, Svedd. Den är grymt bra, med en riktigt snygg framsida som bonus. Lite som Sandra själv faktiskt.

Och på golvet

Och på kläderna. Och på stolarna.

Fick inte bara dåliga

Saker med oss hem. Även tokgod, tokbillig cava. Fredagsmys is here!

Ooops

I did it again. Bakar med barn. För jag hat ändå sanerat så lite i veckan.

Mera löss

Mail från skolan:
"Det har upptäckts huvudlöss på elev i klassen. Vänligen kolla era barn."

Jippiee. Är det inte den ena sorten, så är det den andra.

Fredag och cava - here I come!

Hvdvrk

Har testat nya linser ett tag nu. Trodde de var bra så jag beställde tre månader. Och nu ser jag konstigt och har huvudvärk. Kanske har det inte med linserna att göra, kanske har det med en liiiite jobbig vecka att göra?

Nähä. Måste ner och tvätta lite till.

Tröst

Pappa kom förbi med en tröstpresent.

Fort - vad hände på Grey's?

Förra veckan var jag upptagen med att dricka cava i Barcelona med maken. Vad hände på Grey's? Har liksom inte hunnit kika på play, vilket var planen...

Välkommen

Hallelulja! Eller något liknande.

Det är inte vägglöss. Det är inte loppor. Anticimex biolog har bestämt att det är Stövsländor. Stövsländor ska vara ofarliga. Vi har inte fått dem från Spanien, de var här hela tiden. De är tydligen jättevanliga i nybyggda hus för de trivs i den fuktiga grunden. De kommer lättare fram när det är låg temperatur och i källarvåningar. Gissa vad... Det började i vår souterrängvåning i gästrummet - som alltid är stängt och kallt. Hela huset har varit ganska kallt eftersom maken sänkte värmen när han åkte.

SÅ LÄTTAD! Så jävla lättad! Vi behöver egentligen inte ens tvätta / vädra / frysa men jag har en liten hög som ligger nerregnad som behöver tas hand om. Och tvättstugan ska toksaneras.

För faktum kvarstår. Lilla E är biten av vägglöss och de måste ha funnits i Spanien. Vi har inte hittat några i packningen men kanske att någon av dem hängde med hem? The search will go on men just nu är det lugnt.

Ni skulle höra våra lättade suckar. Och nu är ju ungarnas rum renare än någonsin. Bara en sådan sak...

Rent blir det här

Allt flyttar ut

Kan vi få lite smällkallt please?

Anticimex, var god dröj

Det här är helt sanslöst.
Det kan tydligen ta upp till sju (arbets)dagar att artbestämma vad vi har för kryp. Sedan vet man vad man ska göra.

Vi mailade in de tjusiga bilderna nedan. Fick ett härligt svar tillbaka:

Tack för ditt mail, vi besvarar det så snart vi kan.

Gäller ditt ärende skadedjur så finns det en del tips och råd på vår webbplats. Läs mer här.

Du är välkommen att besöka ett av våra kontor, se besöksadresser nedan.
Öppettider måndag-fredag 08.00-16.00, lunchstängt 11.30-13.00

Lunch i 1,5 timme???? Jag har max 30 minuter, om jag har tur. Ska fan bli skadedjurshanterare. Har stor vana.

Och en ny kompis.