Inlägg
Alla kommentarer
Med att prata, dricka vin, prata och dricka vin. Och idag har vi shoppat och hälsat på andra vänner som min fina K har i Stockholm. Nu ska vi prata och dricka lite vin. Och bubbla i bubbelpoolen. Och så gör jag rabarberpaj som vi ska äta med vaniljsås. Todeloo.
Jag fixar inte att se när folk säger hej då. Nu är jag på den glada avdelningen, ankommande, men inte hjälper det...
Har redan sett två saker som fick mina ögon att tåras. Kanske dyker det upp i en bok nära dig någon gång.
Skickat från min iPhone
Överfylld papperskorg och fullt med vätska på golvet (hoppas och intalar mig att det är vatten) ger knappast toppbetyg.
Smutsig toa (vägrade fota) drar ner rejält.
Totalt betyg: 2 av 5.
skulle jag ha vägt 5 kilo mindre.
Jag väger samma, som när jag bestämde mig för att väga 5 kilo mindre om ett halvår.
Fan vad bra det går när man bestämmer sig.
Snart kommer hon! Jag gör sista städningen, familjen är skickad till stranden för att jag ska kunna dammsuga. Ingen idé egentligen, de lär ju bara komma och sanda ner så fort de kommer hem...
Tillbaka till städtjänsten. Måste nog fota för såhär fint blir det nog aldrig igen...
Jag har ju en blogg.
Kom på det nu.
Det betyder inte att jag har tid med den. Jag har tre badrum, fem sovrum, ett kök, en tvättstuga och ett vardagsrum att städa. Imorgon smäller det nämligen - då kommer min fina, fina vän och det ska vara tip top när vi korkar upp skumpan!
Todeloo.
Jag heter Pernilla. Jag kan inte gå och lägga mig.
Jag borde sitta och skriva på min så kallade roman. Jag borde.
Istället har jag idag:
Sytt gardiner. Tre stycken. Tre stycken skrynkliga.
Druckit vin med maken på terrassen.
Städat mitt arbetsrum. Insåg på dammnivån att det nog inte har skett sedan inflyttning i juli 2009. Det var på tiden.
Nu går ögonen i kors och då går jag inte och sover utan då:
Kollar jag facebook.
Kollar mitt härliga nätgäng. (JG)
Kollar aftonbladet.se
Dricker lite mer vin.
Målar en tavelram.
Hänger tvätt.
Kollar FB igen.
Kollar mailen.
Kollar om någon har skrivit något roligt i någon blogg.
Vad ställer ni för diagnos på mig?
Som lärare är det lätt att man antar att alla är så glada för lov och helger. Det är ju så härligt att vara ledig. Alla tycker inte det.
Idag ville mina barn se på barnprogram mitt i soliga härliga midsommaraftonen. Vi sa nej, vi skulle ju dessutom strax gå till midsommarstången i våra fina sommarklänningar. De drog ändå på tv:n och barnkanalen var på. Då fick jag en sådan där jobbig känsla. Just nu finns det barn som sitter i sommarsverige och ser på Bolibompa medan mamma och pappa super/knarkar ner sig. Om de har tur får de titta på Bolibompa och inte på mamma som kräks. Eller värre.
Jag mår så dåligt när jag tänker på det här. Jag mår så dåligt när jag tittar på mina barn som faktiskt har det så otroligt bra, och tänker på alla som inte har det. Detta pågår hela tiden, bara mer under högtider och helger. Jag har förmodligen elever som går igenom ett helvete, utan att jag vet det. För de döljer det så bra.
Gick in på Denises blogg och såg att hon hade liknande tankar. BRIS har öppet hela helgen. Bra.
När de flesta ligger på stranden fixar jag saker. T.ex lämnar tillbaka fulmattan jag köpte på ett visst stort varuhus igår...
Jag finns. Jag är bara väldigt busy. Väldigt väldigt busy. Inte med att skriva tyvärr, mest med att förbereda ankomsten av min älskade K från Korea. Och hennes vänner. De är säkert bra de också. :)
Idag har det fejats, imorgon kommer fönsterputsaren. Hade kanske varit smart att göra det i omvänd ordning. Oh well.
Inom de närmaste dagarna ska vi sätta upp gardiner i kontoret (tyvärr inte Josef Franks Manhattan, det blev H&M home), sätta upp tavellist i gästrummet, fixa mina smågardiner som jag sydde för några helger sedan och så vidare. En hel massa småfix alltså.
Om Alanis hade haft barn när hon skrev "Isn't it ironic" så tror jag att det hade varit en lite annorlunda sång.
Till exempel kunde den ha handlat om hur man har varit i farten hela dagen, inte suttit mer än absolut nödvändigt, just gjort en kvällsmacka, hällt upp mjölk och satt sig framför tv:n och stoppat i Sex and the City i dvd:n när ett av barnen vaknar.
Den lilla rojalisten har fått lära sig om Svarta Madam på fritids. (Man går in på toaletten, släcker, stänker vatten på spegeln och säger Svarta Madam, svarta madam, svarta madam kom fram).
Gissa om Stora E a) inte vill gå på toa själv längre eller b) vaknar för att hon drömmer om Svarta madam eller c) båda övriga alternativen???
Jag gjorde just en fläderparfait. Japp. En fläderparfait. Denna ska serveras i toscakorgar som jag också ska göra, vilken kväll som helst. De som ska få avnjuta läckerheterna är mina utländska vänner som kommer på besök nästa vecka.
Samtidigt som jag stod och njöt av att få slicka gräddskålen själv insåg jag att det finns saker man ska tycka är roligt för att vara en god, äkta och bra mamma.
Man ska till exempel älska att baka med sina barn.
Det vet alla trogna bloggläsare att jag inte gör.
Man ska stå där och le åt all oreda och tycka att ens barn är så charmiga och söta när de häller muffinssmeten utanför formen och äter upp allt strössel innan det ens har hunnit landa på något nygräddat.
Det gör inte jag. Jag tycker att det är helt klart bättre att baka själv, när de små liven sover sött och inget anar om vad som sker i köket. Det blir inte kladdigt, inte stökigt och det blir mer från skålarna över till mig.
När man är en god, äkta och bra mamma ska man också gilla att ha med sig sina barn överallt.
"Åh, det är så mysigt när vi är allihopa".
Tycker inte jag. Jo. Ibland. Men mest är det jobbigt för de vill olika saker, springer åt olika håll och uppträder inte alltid som jag vill. Jag försöker bestämma och bestämma men en av dem vill bestämma lika mycket som jag och den andra bara garvar åt oss som vill bestämma och springer tre kilometer medan hon drar upp klänningen och vippar på rumpan åt oss. Man fattar direkt vem som bestämmer egentligen.
Man ska som god, äkta och bra mamma också stressa livet ur sig för att hämta så tidigt som möjligt på dagis. Gör jag också.
Men ibland lyckas jag stressa extra tidigt och hinner uträtta ett litet mammaärende på vägen. Köpa en färskpressad juice och dricka i bilen till exempel. Maratonshoppa en blus, två par skor och kläder till barnen. På en kvart. Fast man inte får.
Ja ja. Jag kanske inte gillar att baka med dem, jag kanske inte gillar att släpa med mig dem överallt och jag kanske tar det lite lugnt till dagis ibland. Men jag älskar dem och det gör mig automatiskt till en god, äkta och bra mamma.
Men jag tror min hjärna är på blogglov. Har inget att tillföra just nu. Det verkar fungera att bestämma sig, har knappt snörvlat alls under eftermiddagen.
och jag har bestämt mig för att jag är allergisk, inte sjuk. Jag har verkligen bestämt det.
Jobbar på, sliter för att hinna klart så att det kan bli sommarlov någon gång.
Så vi hörs senare, jag har inte tid att hänga här.
Gissar att jag får igen av alla år som jag inte har varit sjuk. Nu är jag dunderförkyld igen. Eller så är det bara allergi men det känns som en megaförkylning. Det är fan synd om mig.
Ska jobba imorgon. Glöm att jag tar en karensdag till den här månaden. Speciellt inte såhär, sista veckan. Jag ska planera hösten. Jag ska planera så att jag kan sitta och rulla tummarna till oktober. Typ...
Ska nu hålla mig vaken till 21 då SVT sänder ett sammandrag från gårdagen. Det hade kanske varit smartare att se det istället för att titta från 10-00 igår men vadårå. Jag är blond. Och babblig. Bäst jag slutar nu.
Vilken kille! Vilket tal! Jag som har tyckt att du verkar lite mjäkig. Förlåt.
Först blev jag helt imponerad av kungen. Vilket tal! Vilken fin gest till sin fru och allt var lite halvroligt. Men också med små skopor till folk som har kritiserat Victorias val att ledas av sin far fram till altaret.
Men så kom Olle. Prins Daniels pappa. Jag har nästan varit nervös för hans skull, det är ju inte vilket bröllop som helst. Men vilken talare! Han var så bekväm, avslappnad och söt. Så bra!
Jag grät förstås under båda talen.
Och så undrar jag hur mycket de fryser däruppe på Operataket, egentligen.
Ångrar att vi inte åkte in. Får rapporter via Facebook och tydligen var det inte så farligt trångt ändå. Det ryckte ju lite i min rastlösa själ, borde ha åkt.
Men vi hade det mysigt hemma med bubbel och massor av kalorier...
Varför har man stora blomsterarrangemang och kandelabrar på borden? De skymmer ju massor!
Japp. Idag smäller det. De ska äntligen få varandra! Vi hurrar för kronprinsessparet idag, hurra hurra hurraaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
Men det är faktiskt inte dagens bröllop som smäller högst. En ytterst begåvad, generös och trevlig författare fyller nämligen år. Och hon har under veckan uttryckt lite oro för att detta inte ska uppmärksammas ordentligt. Så nu så. Vi hurrar för Denise idag, på hennes tjugoårsdag!
HURRA HURRA HURRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!
Jag hade verkligen inte tänkt att gå och trängas för att se bröllopskortegen "live". Jag hatar trängsel, jag hatar folk, jag hatar att inte få ta bilen ända fram och framförallt hatar jag att hålla reda på mina barn under sådana omständigheter.
Jag hade tänkt att vi skulle ha en liten fest här hemma och baka fina saker och fira med små vänner. Av olika skäl fungerade det inte med de små vännerna men hemma skulle vi ändå vara.
Men så idag. Då började jag fundera. Kanske att man kunde åka in och kika lite i utkanten. Jag började till och med smida lite halvlösa planer på att åka till Galärparken för där ska Amy Diamond uppträda. Det vet vi ju vilken status Amy har i den här familjen. Men man vet också hur hysteriskt det förmodligen kommer att vara där och så kommer Stora E ha ritat en teckning till "sin kompis" och så måste jag trängas och stalka och allt det där. Nej tack.
Googlade nyss lite för att se kortegevägen, för att se om det fanns något ställe som kändes bra för mig. Hittade den här artikeln. Nyckelorden "tre till fyra timmar i förväg för bra plats", "mycket tålamod", "prickskyttar" och "vatten att dricka" fick mig att bestämma mig.
Bröllopet kommer att ses på första parkett hemma i soffan. Punkt slut. Barnen ska mutas med bröllopsmazariner som någon tjatade till sig idag och kanske att vi kan svänga ihop något lite mer stiligt. Kanske.
Det har önskats inlägg. Malin har ju varit väldigt snäll och skrivit om det jag önskade att hon skulle skriva om så jag får helt enkelt vara snäll tillbaka.
Fröken Film vill höra mer om mitt skrivande. Simona vill att jag ska berätta vad boken handlar om. Carolina vill också höra mer om boken.
Jahapp. Då är det väl bara att skriva lite om det då.
Hmmm.
Vad väldigt tomt det blev helt plötsligt.
Jag skriver ingenting. Jag tänker och funderar och bearbetar lite, men jag har inte tid att skriva just nu. Avslutar terminen på jobbet och förbereder nästa. Förbereder för mina gäster som ska komma om två, nej fan, en vecka. Men sedan blir det sommarlov på riktigt. Maken har semester och jag kommer att stänga in mig delar av den tiden. För att fokusera.
Malin skrev om var hon skriver bäst. Hemma, dagtid. Precis så är jag. Det är därför det skulle vara mest praktiskt om jag kunde få ta och bli författare. Jag behöver liksom ha det som jobb.
När tiden kommer i sommar så ska jag fokusera på det lektören pekade ut som lite sämre. Jag ska dona med det och fila på det jag tycker är bra. Utveckla en del saker.
Och senast i september ska den här så kallade boken vara i inskickningsbart skick. Det har jag bestämt och nästan allt jag bestämmer blir som jag bestämmer. Inte att jag ska få bort degmagen, det blir aldrig som jag bestämmer. Barnen gör inte heller som jag bestämmer. Inte eleverna heller. Men boken, den ska göra som jag bestämmer för det är faktiskt bara jag som kan bestämma över den. Just nu.
.gif)
