Inlägg
Sådärsåja. Klockan 7:20 åkte jag hemifrån idag. 7:50 kom jag till jobbet och 17:40 åkte jag hem. Hemma cirka 18.
Där hade familjen redan ätit. Jag åt. Jag tittade på mina barn när de badade. Diskade. Läste för Lilla. Sade godnatt.
Satte mig och jobbade klockan 19. Klockan 20 när Stora fortfarande låg och hojtade skrek jag på henne att hon "för fan måste skärpa sig". Hon är fem. Jag är 34. Hon skrek "det känns som att inte ni älskar mig". Jag mådde S K I T. Och skrev omdömen. Ville helst gråta.
Klockan 21:34 var jag klar med mina omdömen. Då var det dags att dela in en klass i grupper och planera morgondagen. 22:05 var jag klar.
Jag har alltså jobbat 8-17:30, 19-22. Bara 12 och en halv timme. Och lunchrast? Då åt jag med elever och förberedde lektioner. Om jag räknar ut mina timmar och delar med min månadslön får jag nog fram att jag tjänar hela 50 kronor i timmen eller så. Innan skatt.
Nästa gång ni klagar på att lärare har så mycket ledigt, think again.
Jag älskar inte mitt liv just nu. Däremot älskar jag mina barn, vad de än tror om den saken.
Om två veckor drar utvecklingssamtalen igång, då handlar det om 12-timmars dagar igen.
Sista chansen att ansöka!
49 minuter sedan
.gif)
5 kommentarer:
Och det är märkligt med klockslaget. Jag postade 22:15 men inlägget säger 22:07. Skumt!
Det är för att den registrerar fr o m när du börjar skriva inlägget - varför den nu gör det...(den=blogger)- eller så har det uppstått en "rip in your time-space continuum" som de brukade säga hos captain Picard förr i tiden...
hang in there med omdömena, livet o allting, vi är många som hejar på dig!
kramar
Carolina
Jaaa! Jag hejar järnet också. Lärare skulle verkligen behöva mer uppskattning, jag hoppas att du har en bra chef till att börja med!
Hoho, Du närmar Dig situationen som man har som egenföretagare (och småbarnsförälder med make som långpendlar 30 tim per vecka)... ;-)
Gaaahh!
Kram,
Mia Businessmorsan
PS - och ja, det händer att jag också "höjer rösten" (visst låter det bättre än "skrika") mot barnen... och det är fö sällan de somnat före 21 (är 5 o 3 år gamla) Och det är sällan jag får mer än 5 tim sömn - detta inte sagt för att få medömkan, utan för att Du skall känna att Du alls inte är ensam om att känna Dig uppgiven eller att världen skulle vara orättvis mot just Dig eller så... Så här är nog livet när barnen är små! Alla mina bekanta med äldre barn (för jag är ju 43 och har fått barn rätt sent) säger att "det blir bättre se'n" - inte för att det hjälper just nu, men i alla fall... DS
Heja!
Skicka en kommentar