För några månader sedan klagade jag över taxibolaget som levererar elever till mitt jobb. Varje morgon när vi möttes fick jag backa, för tydligen saknas både back och ratt på taxibolagets bilar.
Det var tills jag köpte en stor, kaxig, svart och glänsande bil.
Imorse. Första mötet sedan nya bilinköpet. Och vad hände? Jag behövde inte ens göra en ansats till att backa. Det backades direkt, väjdes åt sidan så jag kunde komma fram. Taxibolaget backade. Inte jag.
Samma sak i en rondell jag passerar varje morgon. En rondell som tydligen fungerar mer som en korsning och där folk bara åker in, oavsett om det finns en bil i rondellen (jag) eller inte. Det här var innan bilbytet. Nu, när jag sitter där och tronar så stannar de. De väjer. Rondellen fungerar som den ska.
Hmmmm. Sånt här gör mig illamående. Tycker att det är så löjligt att folks beteende mot andra beror på vad de har för bil, vad de har för kläder, vad de har för yrke, hur de bor och så vidare.
Kom att tänka på när jag pluggade och lite lekte med det här. Presenterade mig på olika sätt när jag mötte nya människor.
"Hej. Jag heter Pernilla. Jag jobbar på Ica".
"Hej. Jag heter Pernilla. Jag pluggar engelska på universitetet."
"Hej. Jag heter Pernilla. Jag pluggar till lärare".
Allt sant, samtidigt. Alla fick olika reaktioner.
Sista chansen att ansöka!
18 timmar sedan
2 kommentarer:
Som när jag kommer i min Mercedes E 220 DCI...
Jag stämplas omdelebart som turk eller bimbo.
Det hände även när jag körde Merca A och B.
Att det för mig (efter att ha kört SAAB, Nissan, Mitzubishi,WW och några andra märken) är den överlägset bästa bilen spelar tydligen ingen roll i diskussionen.
Lite "man är vad man äter" eller nåt.
och jag kör Ford som alla andra tvåbarnsmammor.
Visst är det sorgligt att det är så viktigt för en del människor!!!
Skicka en kommentar