En vecka kvar!

Om en vecka går flyttlasset! Jag insåg igår att det är en hel del kvar att fixa och göra.

-Bygga klart altanen (kommer inte gå).
-Få dit bubbelpoolen (borde gå).
-Handla lite halvnödvändiga möbler (sängar till barnen - ska fixas).
-Handla städsaker (kommer att göras).
-Sätta upp lampor (måste göras).
-Skicka flyttkort (fixas kanske enklast via mail).
-Packa ihop allt vi använder varje dag, när gör man det egentligen?
-Få tag i någon som kan hjälpa till och bära. Det är för mycket semester och för många skador omkring oss.

Och så vidare. Detta är härliga problem!

Ny miljö och nya rutiner...

Att bo lite som Taikon tar lite extra tid i vardagen...

Tid det tog att byta blöja utan skötbord: 10 minuter. (I vanliga fall cirka 4 minuter). Bristen av skötbord gör att rymningsrisken är väldigt hög. Dessutom glömmer man alltid någon attiralj som bör vara med. Typ tvättlappar eller nya blöjor.

Tid det tog att hitta min lilla handväska: 23 minuter. (I vanliga fall allt från 1-30 minuter). Den låg instoppad längst ner, längst in i garderoben. Bakom våra fleecefiltar som tydligen var tvungna att bo med oss hos min pappa...

Tid det tog att hitta digipassen för att kunna kolla banksaldo: 17 minuter. (I vanliga fall 3 sekunder eller den tid det tog att gå till bokhyllan och lilla hemliga lådan). Den låg längst ner i lådan märkt "kontor".

Tid det tog att bära ut saker till bilen: 5 minuter. (I vanliga fall 30 sekunder). Bilen står längre bort hemma hos pappa. Det är fortfarande en villa men hans uppfart och ingång är lite annorlunda mot vår gamla. Och idag var det flera varv som gällde.

Tid det tog att göra frukost: Runt 7-10 minuter innan alla har fått sina beställningar och vi alla sitter ner. (I vanliga fall 2 minuter. Har jag för mig. Kan ha fel). Hittar inget hos pappa och allt flyttar på sig.

Sammanlagd tid det tog för mig och barnen att hitta alla saker, göra oss i ordning och komma iväg hemifrån idag: Två timmar och 37 minuter. Ungefär. (I vanliga fall max en timme!)

Pust! Inte konstigt att bloggen blir lidande....

Flyttångest

I lördags när jag nattade tjejerna sa Lilla E:
-E gå hem.
Mitt hjärta gick nästan itu.

Än värre blev det när Stora E på övervåningen i sin älskade våningsäng bröt ihop och grät. Hon saknade sin säng och sitt rum fast hon tycker att sängen och rummet hos morfar är jättemysigt. Hon var bara så ledsen. Jag förstod precis hur hon kände. Och jag visste inte hur jag skulle kunna trösta.

I söndags när vi var "hemma" (var är hemma?) och röjde ut de sista sakerna och skulle åka "hem" till pappa gallskrek Lilla E:
-Inte åka mojfa! Inte åka mojfa! Vill inte åka mojfa.

Jo men kom min kära dotter. Vi ska bo där nu. Kom nu bara. Pust.

Flyttat

Sådär ja. Nu har vi flyttat. Och det där är ungefär allt jag orkar skriva efter två väldigt intensiva dagar. Tror inte att jag har suttit mer än sammanlagt två timmar på två dagar. Det har varit mycket bära och kånka, och framförallt röja - för att få plats hos pappa.

Så nu har jag flyttat hem till pappa igen. Det är dock inte mitt barndomshem, jag har ungefär 20 sådana... :) Här har jag aldrig bott. Det finns dock en del saker som har bott med mig förut. Och en pappa. Honom har jag verkligen bott med förut.

Nu är det natti natti, imorgon har jag ju ett nytt jobb att sköta. Elevärendemöte klockan 08.00. Då gäller det att vara på.

Flyttkartonger?

Bäst och billigast? Var?

Goda intentioner

Jag försöker packa. Och inser att det är liiite mer uppe i gäst/skräprummet än jag trodde... Har funderat ut en liten organisation kring hur vi ska dokumentera var alla saker finns (en del ska ju vara nerpackat i minst 6 månader). Försöker mig på att berätta om den här organisationen för maken som ger de högt älskade barnen gröt.

De pratar högre än oss och de avbryter och de slår i sina tallrikar.

Jag säger lugnt och sansat: Kära barn. Hur kommer det sig att mamma och pappa aldrig får prata? Varför måste ni prata hela tiden?

Det blir tyst i en halv sekund, sedan börjar de prata i kör igen:

Lilla E: Mamma, pappa, barn. Mamma, pappa, barn. Mamma, pappa, barn. Mamma, pappa, barn. Mamma, pappa, barn. Mamma, pappa, barn.
Man kan säga att hon har hakat upp sig...

Stora E: PAPPA, PAPPA, PAPPA!!! PAPPA, PAPPA, PAPPA!!! PAPPA, PAPPA, PAPPA!!! PAPPA, PAPPA, PAPPA!!! PAPPA, PAPPA, PAPPA!!!
Man kan säga att hon har hakat upp sig.

Jag ger upp och går upp en trappa för att fortsätta röja men skriver istället det här. Pust. Vems jävla idé var det att flytta egentligen? Det här lilla plutthuset är väl jättebra!