Bok tre och fyra

Bok tre - Lycka och att lyckas av Igor Ardoris lade jag på ett bord i lobbyn till Vimmerby Stadshotell. Vi var nämligen där i helgen. Jag glömde fota den dock. Efter två timmar låg den kvar, hoppas att den nu har hittat en ägare.

Bok fyra - Ränderna går aldrig ur av Agnes Hellström fick hedersplatsen hos Astrid mitt på torget i Vimmerby.

Inför Bokmässan: Agnes Hellström

Jag publicerar de fina författarinnorna i den ordning de inkom med sina svar till mig och såhär tredje dagen är det dags för Agnes Hellström som har skrivit boken Ränderna går aldrig ur (Forum).

Det känns som att jag har träffat Agnes massor av gånger men vi har bara setts en endaste liten gång, på Simonas releaseparty. Vilket party! Hur som helst, jag började följa Agnes för länge sedan - innan boken kom ut men den låg i pipeline. (Jag hatar egentligen det uttrycket men mina 8 veckor i IT-branschen har skadat mig lite). Det som verkligen fick mig hooked på Agnes blogg var när hennes lilla Nour föddes för tidigt och Agnes skrev så gripande om tiden på sjukhuset och när de äntligen fick komma hem med sitt lilla underverk.

Vad jobbar du med just nu?
Jag har påbörjat en roman som jag tänker bli klar med (snart snart kommer skrivtiden forsande) parallellt med att jag skriver c-uppsats i journalistik. Vetenskapligt skrivande är inte riktigt lika spännande som skönlitterärt dessvärre, men förhoppningsvis kan båda delar få utrymme i mitt liv under hösten.

Vad ser du mest fram emot under bokmässan?
Jag längtar efter att träffa andra som också älskar böcker, både att läsa dem och skriva dem.

Vad tänker du inte missa under bokmässan?
Bokbussen dit vore lite misslyckat att missa. Min huvudsakliga insats kommer att vara på den, i övrigt har jag inte planerat in så mycket. Men bokhororna skulle jag vilja träffa live, det är en målsättning.

Dina proffsknep för en lyckad bokmässa?
Det är min första gång på Bokmässan, men jag har fått för mig att det påminner en del om Almedalsveckan: Trångt, intensivt, hysteriskt. Så mitt knep är nog att låta hjärnan sålla och att välja ut ett par saker som känns viktiga/roliga.

Vilket råd har du till den här lilla wannaben som just har skrivit klart (nåja, kan dona en del till om jag ska vara ärlig och petig och jag är ärlig och petig) sitt manus? Hur ska jag få någon inflytelserik förläggartyp att bli intresserad?
Det allra bästa knepet är att få någon av dina mer tungviktiga författarvänner att vidarebefordra manuset till en förläggare, sin egen kanske till och med? Framför allt ska du inte redigera dig sönder och samman, förlaget ser potentialen oavsett och du kommer garanterat behöva redigera tusen varv till, när du blir antagen. Och så följebrevet, det är viktigt värre.

Var hittar man bästa lunchen?
På bokmässan? Antagligen så långt ifrån mässområdet som möjligt :)

Och bästa drinken?
Jag vet inte. I närheten av den bästa lunchen?

Vad är skönast med att lämna mässan, och åka hem?
Antagligen tystnaden.

Var hittar dina läsare dig under mässan?
Framför allt på Bokbussen. Men den som inte har chans att hoppa på den här i Stockholm, får låta slumpen avgöra. Min erfarenhet säger mig att man springer på de flesta, det handlar bara om att cirkulera tillräckligt intensivt.

Tack Agnes! Jag är lite sur att jag inte visste om bokbussen, då hade jag bokat in mig där. Nu får jag lida lite på X2000 med fritt internet. Kanske går bra. Vi ses där!!!

Ränderna går aldrig ur

Jag har äntligen lyckats läsa ut Agnes Hellströms bok Ränderna går aldrig ur. Jag har ju aldrig tid att läsa, det var inte så att boken var svårläst, tråkig eller för tjock. Det är jag och mitt liv. Jag behöver lugn och ro, jag behöver mer tid till läsning! (Eller mest behöver jag kanske tid för att skriva men det är en annan historia).


Alltid när en bok är skriven i första person (jagform) blir jag extra nyfiken på hur mycket av det som står som är direkt från författarens eget liv. Jag vet att det här är en av de vanligaste frågorna författare får, och en av de frågor som är mest irriterande att få. Varför ska det egentligen vara viktigt att veta? Vad spelar det för roll? Jag känner ju inte Agnes mer än via blogg, facebook och lite mail. Jag har en bild men jag känner inte Agnes Agnes. Det finns vissa saker som jag tänker att det nog är verkligen hon, och inte Elin som huvudpersonen heter. Men varför jag hakar upp mig på detta kan jag inte förstå.

Det jag gillar mest med Ränderna går aldrig ur är funderandet hos Elin, på hennes olika världar. Hennes fina släkt krockar med hennes enklare uppväxt hos ensamstående mamman i Gimo och hennes enkla uppväxt krockar med vännerna på internatskolan. Det är mycket funderande på roller och hur man ska passa in. Det här är något som de flesta förmodligen någon gång går igenom (jag gjorde det i alla fall). Man behöver inte ha så extrema motsatsförhållanden som Elin i boken hade, det där med att passa in funderar nog de allra flesta på.

Agnes tecknar fint fram hur Elin utvecklas från sitt första år på Sigtuna Humanistiska Läroverk, till sitt sista. Det är tydligt hur hon går från osäker till medveten och "in control". Det är väl inget jätteovanligt i sig, klart man klarnar lite under sin gymnasietid men hela internatgrejen gör det mer komplicerat. Oskrivna regler, invigningsritualer, pengar, överklass och så vidare.

Jag kan ibland störa mig på att Elin är så mesig, att hon t.ex. väljer bort sin invandrarkompis för att de rika internatvännerna inte fixar när någon inte är som de. Men Elin mesar inte för evigt, det är bra.

Jag gillade boken, jag gillade att följa Elins utveckling och jag märkte att jag funderade på henne när jag inte läste. Det är ett gott betyg, när karaktärerna tar plats hos läsaren.

Nu Agnes väntar jag bara på att få den signerad.

Jag borde ha...

...klickat hem den redan när jag tänkte på det förra veckan. För inte fan kom jag till någon bokhandel på hela veckan eller helgen... Men nu så. Nu tar det bara 2-5 dagar. Suck.

Hon är ute nu!

Nu har hon haft både releasepartaj och blivit recenserad. Nu är det på riktigt!

Jag hejar på Agnes och känner ett stort behov av att köpa hennes bok. Nu. Och det fungerar ju jättebra när man är ensam hemma med barnen klockan nästan 20 en onsdagkväll. Ja, jag vet att det finns nätbokhandlar men då får jag ju ingen bok nu.

Tur att det finns Grey's att trösta sig med. Om en timme, är du redo Simona?