Igår, ikväll och idag

I vanlig ordning har Simona satt så bra ord på det vi har varit på. Och så har hon som vanligt bättre bilder än jag. Även om hälften av mina bilder kommer från Simona. Hon tar kort och jag säger "skicka". Sedan bloggar jag. Vi har ett väloljat teamwork vi två.

Läs om vår gårdag. Nu ska jag sminka mig och byta om. Igen. Jag är helt slut men jag initierade för några veckor sedan en middag med gamla klasskompisar. Det är idag. Och eftersom jag var den pådrivande kanske det är dumt om jag hoppar av? Plus att jag väldigt gärna vill träffa dem.

Mvh,
/Partypingla

P.S. Det blev shopping, spontanlunch med annan fredagsledig kollega som råkade vara i samma centrum och shoppa. Och bredvid oss på restauarangen fanns en annan bekant så jag slog två flugor i en smäll. Härligt! Sedan hämtade vi Stora E och drog och badade. Nu är jag slut.

Mvh,
/Deltidsjobbande småbarnsmamma

Det här med deltid

Det är suveränt skönt med deltid! Jag och lillpluttan slöar här hemma just nu. Vi gick upp och åt frukost med de andra två, de som är ute i vardagen idag. Sedan gosade vi ner oss en stund till.

Nu försöker jag komma på vad vi ska pyssla med tills det är dags att hämta storasyster i skolan. Lillskrutt vill gå på bio. Jag kollar. Finns inte direkt något som passar. Tänker att det är ändå orättvist om jag och Lilla E går på bio när Stora E måste vara i skolan. Då borde vi gå på eftermiddagen, så att hon kan vara med. Eller i helgen, så att vi kan gå hela familjen.

Så tänker jag att vi kan gå och bada. Kollar olika badhus och öppettider. Så tänker jag att Stora E också älskar att bada. Då är det ju orättvist om vi gör det när hon är i skolan.

Så tänker jag att vi kanske kunde gå på teater / museum / någon gård med djur / ut i skogen / in till stan men så tänker jag att det är synd om Stora E som inte får vara med.

Så tänker jag att det är nog lika bra att vi sitter här hela dagen. Så att det inte blir orättvist.

The goodiebag!

Bokhororna kan det här med goodiebags! Maj gad vad böcker! Stort tack!

Simona och jag

On the dark side.

Sandra och Mari

Sandra G och jag

Äntligen!

P&P

Snyggaste förläggaren i stan. & jag!

Bokhororna

De syns jättebra! Det handlar om rätt mental inställning.

Jag och Mattias

Boström. Som ger en stand-up show på Boulevardteatern den 19 okt. Annars jobbar han på Piratförlaget.

Hipp hipp hora!

Sorry. Kunde inte låta bli. Ikväll har bokhororna femårskalas. Jag ska gå. Hade tänkt att ta bil men har tänkt om. Efter rutten natt och tråkig vabdag blir det party. Jag är ju ledig imorgon gubevars.

Malin the writer i Amelia

Malin the writer är med i senaste Amelia, som kom idag.

Hörde att

Det inte finns tillräckligt med fett från mjölk för att göra smör. Och att smöret kan ta slut. Så som den ansvarsfulla mor jag är har jag nu säkrat smörtillgången här i huset ett tag till.

Gomorron

Fast jag vet inte jag. Jag har varit vaken sedan 2:30 ungefär. Slumrat lite mellan. Vissa kissade på sig mitt i natten, vissa hade växtvärk. Vissa fick feber. När båda till slut somnade om i min säng fick jag inte plats. Efter att ha försökt sova i en timme gick jag till ett av barnens rum. (Det med lakan). Där tickar en klocka högt. Den åkte ut. Sedan kunde jag somna om. I en timme. Då vaknade de. Och trodde att jag var död eftersom jag inte låg hos dem. (Det är bra att tänka det värsta på en gång, är stolt över deras kristänkande).

Nu ska det tydligen vabbas. Värsta dagen att vabba. Jag har för många lektioner, det här blir en soppa. Maken är bortrest med jobbet och det ska han vara glad för!

Men ... det här betyder ju att jag har helg nu! Kom jag just på. Always look on the bright side of life! Trevlig helg på er!

Hej!

Jag är nästan död. Jag har jobbat, hämtat barn och tagit hjälp av flera vänner som hämtade barnen före mig. Nu testar jag hur det känns att sitta i soffan. Det känns bra.
Imorgon blir en ännu värre dag men avslutas på ett härligt sätt. Fest. Bilder lär komma. Imorgon. Inte idag.

Gonatt.

Fem dagar kvar!

Skynda skänk innan Simonas insamling är avslutad. 13 500 kronor just nu. Ska vi falla på målsnöret? Jag har inte råd att sätta in sådär många tusenlappar själv. (Kan inte räkna ut hur många som saknas, därför skriver jag så).  Snälla, häng på! Vi vill få ihop 20 000 innan den 4 september. Till Action Aid.

Jag ser att flera av mina trevliga bloggläsare redan har skänkt. Härligt, tack för det söta snälla ni!

Dagen

... inleddes med skräpnatt. En häxa med röd sjal och röd fjäder förstörde vår nattsömn. Lilla E drömde och drog liksom in oss i det hela. Jag som var så nöjd med att komma i säng innan 22. Mitt nya mål nämligen. I alla fall några gånger i veckan. Mindre kvällssurfning, mer läs i sängen. Igår läste jag mitt manus och blev så trött. Verkar ju lovande.

Jobbet. Lektioner. Matsalsvakt. Samplanering med kollega - åt lunch samtidigt. Om tiden inte räcker till så får man göra sånt. Lektioner.

Sedan direkt till doktorn. Har ont i örat. Tyvärr var det ingen vaxpropp, då hade den varit borta nu. Jag ska hålla på med nässpray i "flera veckor". Försökte pressa honom på vad "flera veckor" betydde men han ville inte "deprimera sin patient."

Sprang förresten ihop med gammal klasskompis i väntrummet. Han var sen till sin, jag var i tid men min doktor var sen. Sista ordet innan han sprang in till sin: "Är du på facebook?"

Hämtade fyra barn. Nu smygäter jag mellis framför datorn innan jag ska börja laga mat åt barnen. Ja, ja - åt mig med. Men jag ska äta senare, ska träna först. Är sjukt känslig mot att äta för nära inpå träning.

Det är så lugnt och skönt här hos mig idag. Hur är det hos dig?

Dagens brevlåda

Förstå lyxen! Att komma hem till en brevlåda helt utan räkningar, ingen reklam och en massa spännande. Inbjudan till kul grej på Bokmässan. Tidning. Och sist men inte minst: den kompletta boxen (böckerna) med Anne of Green Gables. Anne på Grönkulla. Det finns en lång historia bakom:

Augusti 1991. Jag är 16 år och har just slutat årskurs nio. Jag åker till U.S.A som utbytesstudent och hamnar i en familj i Massachusetts. Den består av mamma Ellie, pappa Ron och deras dotter Rita, 17 år. Två äldre syskon som inte bor hemma - Leo och Laura. Rita och jag blir som systrar. Vissa dagar bråkar vi. Vissa är vi världens polare. Rita har bil och körkort och jag är lätt beroende av henne. När vi förhandlar vilken tid vi ska vara hemma på kvällarna (curfew var ett helt nytt begrepp från mig som växte upp i trygga Sverige med en pappa som litade på mig utan förbehåll) blir Rita min bästa bundsförvant. Hon fixar så att alla blir nöjda.

Juni 1992. Det är dags att åka hem. Jag måste lämna min nya (extended som amerikanarna så fint säger) familj och vänner för livet. Vinkar tårfyllt adjö till min high school sweetheart. (Han finns numera som vän på Facebook och är lyckligt gift och har barn, han blev polis). Rita och jag snyftar men tröstar oss med att vi snart ses, hon kommer till Sverige i juli.

Någonstans mellan augusti 1991 och juni 1992 köpte jag boxen Anne of Green Gables.  När Rita skulle hem i augusti hade hon inget att läsa på planet och fick låna mina Anne-böcker. Några av dem. Hon råkade också ta med sig fel par svarta cykelbyxor hem. Sedan dess har det varit så. Jag har saknat några Anne of Green Gables och haft fel svarta cykelbyxor.

Nu har Rita köpt en ny box till mig. Och skickat.

Cykelbyxorna har vi nog båda förträngt.

Nummer tre

Är inte så illa. Speciellt eftersom jag aldrig kan bli varken läkare eller sjuksköterska. (hello bacillskräck). Då ligger jag så högt jag kan. Där ser man.

I går handlade jag

Inför veckan. Jag behövde kycklingfond. Tips! När man ska handla kan det vara en bra idé att kolla vad man har först.

Bilder från releasen för Djävulens tonsteg av Hans-Olov Öberg

Skugge & Co stod som värd och hade fixat ett superfint event på NK bokhandel för Djävulens tonsteg av Hans-Olov Öberg. (Kalla Kulor förlag). Skön miljö, sköna människor. Bara att gå därifrån och genom ett öde varuhus var ett äventyr, och gav upphov till olika känslor. Vissa blev sugna på att "shoppa" lite. Vissa blev rädda att inte hitta ut. Vissa bara fnissade. Och vissa fotade hysteriskt.

Hur som helst. Skugge & Co fotade också lite, men inte så mycket öde varuhus utan folk. Längst ner i Skugges bildserie, som du hittar här, finns VIP-folk. Det var det Simona sa för att få med oss på bild. Och så hamnade vi längst ner! Simona sa ju uttryckligen att Vi är very important people så det är bäst att du fotar.