The moment I wake up

Klockan 07.30 i ett stort, modernt och praktiskt hus, någonstans i stockholmstrakten.
Mamman och pappan sover. Mamman sträcker på sig och börjar vakna. Hon lägger sig på pappans, dvs hennes makes, arm. Han vaknar och de tittar varandra djupt i ögonen.

-Jag är så glad att få vakna bredvid dig.
-Jag är så glad att få dela mitt liv med dig.
De kysser varandra ömt och länge.
-Vad skönt, nu är klockan 7.30, precis lagom med tid för oss att göra oss iordning.
-Jag går och väcker barnen.
Sedan intar hela familjen en näringsriktig frukost i lugn och ro. Barnen äter med glatt humör och deras ögon glittrar.

Ridå.

Eller:

Klockan 05:58 i ett litet, slitet och överbelamrat hus, någonstans i stockholmstrakten.
Ena barnet kommer in till mamman och pappans sovrum. Mamman och pappan sover.
Barnet trycker ner sig mellan mamman och pappan. Kalla fötter trycks mot varma ben.

-Mamma jag är hyyyyngrig. Jag vill ha frokost.
Mamman ligger med ryggen mot barnet och försöker ignorera och känner sig som en dålig mamma.
-Mamma, jag är hyyyngrig.
-Tyst nu, det är natt!
-Jag har sovit klart.
-Men det har inte jag. Mamman suckar djupt och försöker somna om.
-Pappa, jag är hyyngrig.
Pappan sover. Han låtsas inte, han sover verkligen.

Barnet tänder en ficklampa och leker med den i taket. Är nöjd en stund.
-Mamma, jag är hyyyngrig.
Mamman:
-Det är väl fan att man aldrig ska få sova i det här huset!
Att mamman satt uppe till 23.30 för att se den eminenta serien Brothers&Sisters, det har hon glömt. Nu är hon bara arg och trött. Barnet börjar gråta, högt och genomträngande. Barnets lillasyster vaknar och gråter hon också. Även pappan vaknar, han vill nästan också gråta men gör det inte.
Dagen har börjat.

Ridå.