Don't go for second best

Jag har börjat inse att jag har problem. Jag är aldrig nöjd. Jag vill alltid ha mer och bättre. Nu pratar jag inte om bilar och saker, inte sådana värdsliga saker. Jag vill bara att tillvaron ska vara så bra som den bara kan bli. Jag grunnar på varför inte jag bara nöjer mig, så många gör ju det.

Igår var jag på Friskis. Då kom en Madonnalåt. Då kom jag på det. Det är hennes fel! Sedan hon slog igenom har hon varit min förebild. Ja, ända till hon började med Kabbalalala och började adoptera hitan och ditan och skaffa barn med surrogatpappor och allt annat märkligt hon gör. För att förtydliga så menar jag inte att det är fel att ha en religion, ej heller att adoptera barn eller att ha sex med yngre män. Men hon gör det bara så... hmmm... på sitt eget sätt.

Men det är väl det jag alltid har beundrat hos henne, att hon inte heller nöjer sig. Hon kör sitt race. Och sedan hon hojtade "Don't go for second best" genom hela mitt flickrum har det varit mitt ledord. Och egentligen har hon rätt. Varför skulle man helt enkelt nöja sig med något som inte är bra? Säg en anledning!