Sitter och pular lite i min bok. Det var en vecka sedan sist. Jag läser lite här och lite där och inser att trots att jag hela tiden tar bort en massa "ju" så finns det flera stycken kvar. Så fort jag skriver "ju" tar jag bort det men märkligt nog finns flera kvar... Det är ju underligt.
Fem nyare träningslåtar
2 timmar sedan
12 kommentarer:
Alltså, ibland undrar jag om du överarbetar boken. Utan att veta. Har du skickat in det du har skrivit till något förlag?
Najn. Inte skickat. Den får ju bli klar först. Det saknas lite mellan början och slutet. :)
Och ja. Ibland sitter jag och petar, det är mest för att komma igång. Annars är min taktik nu "det är bare å skriv" och så får jag redigera och peta sedan.
Ah! "Ju"... Det är du och jag och PO Enqvist.
Men det tycker jag låter som fint sällskap. Ju.
Men varför då? Christina hade inte sitt färdigt, och det gick ju hur bra som helst!
Christina kanske hade vipkö? ;)
Börja skicka runt första kapitlen nu! Hela boken behöver inte alls vara klar. Och stryk inte porren...
Inte skicka några första kapitel, inte störa flow, inte ställa till det i onödan, lugn och fin...
Oj, oj, här var det många olika bud, så jag säger ingenting. Men impad är jag förstås av din arbetstakt, det kan inte förnekas. Impad som sjutton! Ju.
Haha, näpp, ingen vip-kö alls. Men hon hade tur och hamnade rätt.
Fan, gör ett försök. Då om något så kommer du få häcken ur vagnen. Du kommer ändå att få skriva om så jäkla mycket när de väl säger ja. Så säger alla..
Hur som helst. Jag är inte redo. Inte redo. Det är en bebis som bara jag får hålla. Ett tag till. :)
En författare sa en gång till mig att skicka in till förlag är som att gå på nobelfest. Manuset ska ha finskorna, smokingen och guldklockan på sig. Värsta festblåsan och håret lagt. Inte skicka någon slusk till nobelfesten inte...
Skicka en kommentar