Inlägg
Det där manuset jag började på någon gång 2008, det som snart skulle bli helt klart -det verkar dröja. Jag har inte tittat på det på en vecka eller två. Jag har i och för sig haft en sjukt hektisk jobbstart så det är inte så konstigt men...
Det finns en anledning till. Som jag just kom på. Eller som jag nog har vetat ett tag. Nog redan bloggat om, när jag tänker efter.
När manuset är klart m å s t e det skickas in.
Och då börjar det. Refuseringarna. Som kommer att dröja. Jag är inte bra på att saker dröjer. Sedan kommer de att svida. Jag tar allt personligt.
Jag kommer att bli låg, jag kommer att känna mig värdelös och jag kommer att känna mig som världens fejk. Som hängde på releasepartyn och hoppades på ett eget helt i onödan.
Refuseringarna kommer att få mig att aldrig vilja skriva igen.
Men sedan kommer jag att kavla upp ärmarna. Jag gör sådant nämligen. Undertecknad körde upp fem gånger. FEM GÅNGER. Tror att man kan jämföra det lite med att bli refuserad. "Alla andra klarade av det men inte jag". Det jag kunde se efteråt var att jag lärde mig något nytt för varje uppkörning. Kanske är det så med varje refusering också? Och for the record. Jag kör skitbra. Nu.
Men ändå. Smaka på ordet. Refuserad. Låter som refused. Vägrad.
Vem fan vill vara en reject?
lördag 4 september 2010
Motstånd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.gif)
10 kommentarer:
På ett sätt är det ganska skönt när refuseringarna kommer efter väldigt lång tid för då kan man åtminstone låtsas att förlagen har "övervägt" ens manus, men nej, de är aldrig särskilt roliga att få.
Dock är det en sak du glömmer. Det finns ingen annan gång som hoppet är så starkt som när ens manus är ute på turné. Det är bara under den tiden som man verkligen kan gå runt och låtsas vara en författare i sitt lilla huvud och rycka till varje gång telefonen ringer.
It's an imaginary world and I love it. Join me, why don't you!
/Frida
Och. Man kan inte bli publicerad om man inte skickar in.
Hälsningar från en som har ungefär 15 refuseringar i sin pärm.
Simona. Det är ju det som är så jobbigt. Du refuserades massor och du har en underbar bok!
Och Frida, du är också ett sådant exempel som får mig så neggo. Det har varit så nära för dig och jag blir så arg varje gång du får tillbaka ett nej. Du verkar så duktig och ändå går det inte. ÄN.
men ni har rätt. Och det klart att jag kommer att skicka in. Såklart!
Tack sötnosar!
Men, skulle du inte få den läst av någon innan du skickade in, som skulle kunna lugna dina nerver? Eller hoppar du det?
Lycka till!
Det gör fruktansvärt ont att bli refuserad. Plötsligt känns allt hopplöst och man ifrågasätter varför i allsinnadar man lagt ned så oändligt många timmar på något som ändå bara är skit.
MEN - den känslan försvinner. Man biter ihop och kommer igen.
Framför allt om man, som du, har ett stort nätverk med skrivarvänner som kan peppa och trösta, och särskilt om man har flera vänner som faktiskt kommit ut ur skärselden och hållit releasfester. Levande, nära, exempel på att himmelriket FAKTISKT kan nås.
Dessutom är det väl inte ens troligt att du kommer att få uppleva känslan. Ta inte ut eländet i förskott.
:)
Och om man har tur så får man inte bara ett kort standardrefuseringsbrev av ALLA förlag utan kanske ett som är mer likt lektörsomdöme, och på såna lär man sig absolut något! Jag blev refuserad av 5 av 5 förlag när jag skickade in min första, men ett av dem refuserade just så där bra. Jag skrev om en massa och sen blev jag antagen. Och fick fortfarande skriva om massor. Men en avgörande sak, nu i efterhand, var att jag verkligen hade jobbat om manuset i andra svängen. Inte bara lite puts och 3 sidor bort, utan en stor omskrivning som visade att jag hade potential OCH gick att arbeta med. Det är ju viktigt att kunna ta kritik eftersom en färdig bok väldigt mycket är ett grupparbete.
Kör!
Perny, en lektör har läst och det var super - fick bra feedback som jag har jobbat med. Har dock inte vågat lämna till någon annan. Än. Borde kanske. Men är rädd för att folk inte vågar vara ärliga. Och så är jag rädd för de som vågar vara brutalt ärliga. Har dock en kompis som faktagranskar vissa bitar just nu.
Malin, det är ju precis sådär jag känner. Tänk om jag har lagt ner all tid i onödan, tid som har tagits från mina barn och min man. Mest min man. Barnen tar liksom det de behöver. :) Och du har rätt, man ska inte ta ut saker i förskott men det är ju mer regel än undantag att man refuseras.
Och Johanna. Du har helt rätt. Har man tur så blir man refuserad på rätt sätt. Det är verkligen det jag hoppas på. Högst upp på önskelistan kommer såklart en ickerefusering, nummer två är en bra refusering.
Och ja - jag har börjat inse att en färdig bok är långt ifrån färdig när den kommer till förlaget första gången. De tkänns på något vis rätt tryggt.
TACK FÖR ERA FINA OCH UPPMUNTRANDE KOMMENTARER! Mina bloggläsare är bäst!
Perny, en lektör har läst och det var super - fick bra feedback som jag har jobbat med. Har dock inte vågat lämna till någon annan. Än. Borde kanske. Men är rädd för att folk inte vågar vara ärliga. Och så är jag rädd för de som vågar vara brutalt ärliga. Har dock en kompis som faktagranskar vissa bitar just nu.
Malin, det är ju precis sådär jag känner. Tänk om jag har lagt ner all tid i onödan, tid som har tagits från mina barn och min man. Mest min man. Barnen tar liksom det de behöver. :) Och du har rätt, man ska inte ta ut saker i förskott men det är ju mer regel än undantag att man refuseras.
Och Johanna. Du har helt rätt. Har man tur så blir man refuserad på rätt sätt. Det är verkligen det jag hoppas på. Högst upp på önskelistan kommer såklart en ickerefusering, nummer två är en bra refusering.
Och ja - jag har börjat inse att en färdig bok är långt ifrån färdig när den kommer till förlaget första gången. De tkänns på något vis rätt tryggt.
TACK FÖR ERA FINA OCH UPPMUNTRANDE KOMMENTARER! Mina bloggläsare är bäst!
Våga vägra refusering!!!!!
Är det en facebookklubb? ;)
Skicka en kommentar