Och titeln är ....

... här!  Välkommen dit.
Lägg till som favorit för snart flyttar jag!

Det kan vara ...

Så att vi kanske, möjligen, eventuellt har satt en titel. Kanske.

Skriver

... och försöker stå emot suget att småäta som alltid kommer när jag skriver. Helt galet småätssugen. Vill äta allt. Som är onyttigt. Tanken på gurkstavar etc dyker knappast upp.

Måste fortsätta. I den här takten blir det ingen färdig bok våren 2012 inte.

Viktiga saker

Som jag funderar på när jag egentligen skriver.

763 ord

... är borta. DELETE-knappen ska tydligen vara min nya bästis. Jag gråter. Lite lagom, inombords.

Det är Simonas fel.
Och min förläggares fel.
Och alla andra som har läst och tyckt att början är lite långsam, jämfört med resten.

Jag hade redan strukit två sidor. Fått in en spännande person på sidan tre istället för sidan fem. Gissa var den spännande personen hamnar nu? Japp. Allra först. Och mina 763 ord innan och de som jag strök utan att räkna innan, är borta. Och de orden har ju skrivits om flest gånger eftersom de ligger först i boken. Jag som hatar att dubbeljobba och brukar kalla mig effektiv. Det här är tydligen någon slags idiotisk process.

Just nu funderar jag på att börja skriva om hela romanen. Alltså rent fysiskt skriva om vartenda ord istället för att bara trycka delete, lägga till, ta bort osv. Fast ärligt, det skulle vara för tidskrävande och totalt omodernt och snacka dubbeljobb. So not me. För det mesta ska vara kvar. Det mesta är ganska bra. Säger de.

Den som väntar på något gott

Kan ibland få vänta väldigt, väldigt länge. Men nu så. ÄNTLIGEN har Frida blivit antagen. Ingen som har följt Frida har tvekat. Någon gång skulle det bli. Jag har verkligen vetat det.

Stort grattis Frida! Jag vet precis hur glad du är! Och nu så. Snart kollegor inte bara som lärare. Bokmässan verkar bara roligare och roligare för var dag som går.

KRAM KRAM KRAM! Och hurra för dig!

Ny romanidé

Var ute och köpte Cola på ett ärende. (Jamen jag har slutat, jag lovar). På väg tillbaka kom en mening till mig. Jag tyckte den lät bra, kanske att den kunde få vara första meningen i mitt nya manus. Har ett par idéer jag funderar på, vilken det ska få bli. Så kände jag att meningen lät ganska bekant.  Något välbekant sådär.

He he. De två första orden är exakt samma som de två första orden i mitt manus som just nu ligger på olika förlag runt om i Stockholm. Jag är så kreativ, så originell, så ...

Men så tänkte jag lite till. Vore det inte coolt om jag kunde basera ett helt författarskap på att alltid börja med samma två ord? Jag har redan funderat ut några olika varianter. Jag känner att det här är grejen.

Jag vet att det är svårt

att bli utgiven men måste ni kasta det i ansiktet på mig? Deppartikel. Urk. Tack Amanda som upplyser om viktiga saker att läsa.

Fast det klart. Jag har inte skrivit en deckare. En liten strimma av hopp återuppstår...

Pernilla - lektören

Japp. Bloggkompis gillar bloggkompis manus. Och he he. Jag är skarp. Det är en arbetsskada att vara felsökande. Och den där stora saken är inte så stor, det fixar du lätt. Susanne Boll. Hon blir en svår konkurrent i manushögarna. Damn, jag skulle inte ha sagt något om felen inser jag nu. ;)

Mitt manus

har flugit iväg från byrålådans trygga vrå. Hon är ute på upptäcksfärd. Hon är inte överallt samtidigt, hon tar det lite lugnt, nosar sig fram. Men ute i världen är hon. Lite här, och lite där. En god vän frågade om det känns läskigt och nervöst. Jag funderade. Nej. Det känns inte läskigt. Det känns inte nervöst. Det känns skönt. Äntligen ska vi få se om hon duger till något. Om hon inte duger så har jag ändå försökt. Och skrivit en hel bok. Och det skönaste är att jag är ledig på kvällarna. Jag behöver vila. Jag behöver läsa. Men okej då. Lite nervöst är det allt. Jag vill ju helst att hon ska slippa byrålådan igen. Jag vill se henne med snyggt fodral i alla bokhandlar. Så fort som möjligt. Såklart.

Hej! Jag har skrivit en bok.

Nu så. Nu har jag bestämt att den är klar. Den är pdf:ad. Den är färdigläst. Jag gjorde fel, höll på i två olika dokument. Var skiiiitnoga hela tiden ända till idag. De sista 26 sidorna. Men nu har jag gjort rätt. Tror jag. Jo, det har jag. Jag måste ha gjort rätt.

Nu ska jag träna, sedan dricka skumpa. Jag har skrivit en bok. Maken fyller år. Solen skiner. Livet är lite blandat men idag fokuserar jag på på bra saker. Jag har skrivit en bok. 85 260 ord bok.

Skål! Och håll alla tummar för snart drar hon iväg.

Läser. För sista gången. Jag lovar.

Och just nu är det faktiskt jävligt bra.
Om en stund är det nog skräp.

Författartupperware igår

Ja, vad ska jag tillägga? Simona har berättat om gårdagen. Åsa också. Susanne också. Jag instämmer i allt. Och ja. Shit vad Denise var snygg igår.

Tack alla som kom. Tack Simona. Tack Damm förlag.

Och jag håller med Simona, förlåt att jag inte hann prata ordentligt med alla. Jag försökte vara en god värdinna och mingla ordentligt men det var ändå några jag inte hann med.

Nu har jag inte tid med det här. Jag gör det sista. Jag gör verkligen det sista. Imorgon ska utskick förberedas. Jag har bestämt att den är bra nu. Eller, om två timmar är det bra. Typ.

En timme

Nu har jag en timme på mig att skriva, sedan börjar Grey's. Maken kom hem alldeles försent och blev sedan tvungen att sticka iväg för att komma hem ytterligare lite senare. Skrivtid försvann.

Har några saker jag ska ändra - korta ner. Sedan kör jag! Typ till på måndag skickar jag ut. Typ.

Jag kan inte

Jag kan inte sluta.
Jag vet inte hur jag ska sluta.
Jag vet inte hur jag ska kunna veta när jag är klar.

Jag petar. Jag ändrar. Ett ord. En mening. Ett stycke. Jag tar bort. Jag lägger till. Jag hittar små punkter som är fel. Jag hittar små ord som är fel. Fast jag har kollat. Fast jag är ordentlig.

Jag hör i mitt huvud att "de" läser 10 sidor, kanske 20. Jag gillar mina sista sidor bättre men tycker att de första också behövs.

Jag vill skicka in.
Jag vill inte skicka in.

Jag duschade inte

Och mitt bland svetten fick jag inspiration. Jag har varit på uselt humör idag av flera olika anledningar men ju längre in i träningspasset vi kom - desto mindre sur blev jag. Jag säger bara en sak... Fuego! Mitt under detta eldiga, latinska pass kom jag på några saker. Så nu sätter jag mig och skriver.

Under tiden kan ni titta och lyssna på något eldigt.

Nu mina vänner

... har jag korrigerat alla småfel som mina kära läsare har hittat. (Trosorna är inte ute på vift längre, alla namn borde nu sitta på rätt personer och som har ändrats till om och så vidare). Jag börjar undra om stavningsprogrammet har lekt själv när jag har loggat ut. Jag skriver inte sådär tossigt!

Nu ska jag utveckla en scen, på önskemål från Susanne.
Sedan ska jag fundera över mitt slut, på önskemål från U.
Den medicinska granskaren P har redan fått säga sitt och hennes ord blev självklart lag. Det fanns inte så mycket att säga emot...

Nu ska här funderas

Mina tre läsare har slitit hårt och läst klart. Eller äsch. Två av dem kunde inte släppa ifrån sig bunten och var klara rätt fort. Det gillar jag. Den tredje bad om en extra läsvecka... Hrmpf.

Var hos min nitiska vän idag och fick min dom. Hon gav mig egentligen tre stora frågor att fundera på.

Så det ska jag göra nu. Fundera på det hon tycker. Och fundera på det Susanne tycker. Och fundera på vad jag tycker. Och sedan ska jag redigera lite till. Tydligen har vissa karaktärer bytt namn på några ställen. Ett par trosor är också på vift på ett ställe... Där ser man. Jag som trodde jag var en ordentlig typ....

Tack P, U och S.
PUSS!
Ni är guld!

Den där Susanne

... är en fantastisk kvinna!
Inte nog med att hon har sjukt bra smak, hon är snabb också.

Hon säger att hon gillar. Hon säger att hon inte kunde sluta läsa.
Jag säger yay!

Även om alla andra hatar det så finns det i alla fall en som gillade.
I helgen får jag veta vad hon har att klaga på. Susanne Boll. Min nya idol.

Om ditt manus var en älskare

Läs det här roliga inlägget hos Multimanus, Johanna Wistrand. Jag kände igen mig. Tyvärr...

Och hur går det för min älskare just nu?
Jodå. Jag har lånat ut honom till tre personer...

En sitter på expertkunskaper jag behöver och hon har fått granska mina medicinska fakta. Jag hade varit duktig på att googla tydligen. Puh.
En läser och granskar nitiskt mina eventuella stav- och slarvfel. Jag har även bett henne att kolla saker som kanske inte stämmer överens. Hon kommer att hitta det. Sa jag att hon är nitisk?
Den tredje utmanade mig. (Ja. Jag hade druckit vin). Vi satte deadline vecka 10. Bara vissa har klarat deadline... Hon skickade ett trevligt sms under sin läsning igår. Jag hoppas att hon inte ljuger.

Kvar att göra:
Ta till mig deras synpunkter och se vad jag gör med dem.
Ringa en viss jurist för en liten researchgrej.
Rätta allt som visar sig vara fel.
Läsa igenom allt en gång till. Det måste bli sista gången. Jag måste sluta.
Skriva ut.
Köpa stora kuvert.
Köpa porto.
Skicka in.
Vänta med skämskudden i famn.