Inte vilken vecka som helst

Utan vecka 36. Tänk att det finns en bok som passar perfekt att läsa då.

Vecka 36 av den eminenta Sofie Sarenbrant. Om du inte har läst den än så gör det! Nu!
Om du inte vill köpa boken kan du testa att tävla om den, i Sofies blogg.

Själv ska jag försöka ta mig tid att läsa uppföljaren. ;)

Har du det som krävs?

... för att bli författare, undrar Sofie Sarenbrant.

Jodå. Det har jag. Dessutom har jag övat rätt länge på att vara underbetald.

Signatur skolfröken.

Rapport från releasepartajet i torsdags

Simona har bloggat väldigt trevligt om vår torsdagskväll. Som slutade med att vi kom ifrån varandra men var på samma ställe utan att veta om det. Så kan det gå. Sofie Sarenbrant har också bloggat och tydligen hade hon och Simona hetsat upp sig och trott att något hemskt hade hänt mig. Tror att deckarsinnet hos Sofie spelade in lite. Jag satt glatt och drack Coca-Cola light med trevligt sällskap. (Jag skulle ju upp och jobba nästa dag, då får man liksom sköta sig lite).

Vi sällskapade med Bokbiten, Boktoka och Bokhoran Johanna vid fördrinken.

Bok och bibliotek 2010 - höjdpunkter

Jag tror inte att jag har hämtat mig från allt minglande än. Skavsåren på tårna har i alla fall inte försvunnit. Jag fick förmånen att träffa många trevliga personer och nu tänkte jag att ni också skulle få göra det. Ja, de flesta har redan figurerat här på diverse vimmelbilder men ändå. Här får ni höra vilka deras höjdpunkter under mässan var:


Christina Stielli, författare till Jag älskar dig inte (Wahlström & Widstrand):

Foto: Sandra Qvist.

"Det var ju min första bokmässa! Att välja ut en enda höjdpunkt är omöjligt (jag har tänkt länge nu). Min absoluta höjdpunkt var att komma dit, att se min bok, att få signera böcker, att få hålla ett seminarium, att få träffa ljuvliga rutinerade författare, att få mingla på Bonnierminglet, att få äta middag med andra författare på mitt förlag, att få se hur fullproppad en bar på Park kan bli, att få uppleva fötter som kommer att värka till julafton och att få äta skräpmat på oregelbundna tider och dricka något för många glas skumpa".


Varg Gyllander, författare till Somliga linor brister och Bara betydelsefulla dör (Bra Böcker):



"Bäst av allt på mässan är varje möte med spännande, engagerade, inspirerande författarkolleger och läsare. Men om jag väljer en toppnotering så får det bli frukostfikan med den högt skrattande och otroligt varma Mari Ljungstedt".



Sofie Sarenbrant, författare till Vecka 36 (Damm förlag):



"Det var att få lämna mässan och komma ut i luften igen! Skämt å sido, jag var inte runt och lyssnade på någonting. Däremot fick jag höra mig själv på deckarscenen och det var intressant och lärorikt! Jag är nog fortfarande lite i chock, eftersom jag blev av med min bokmässeoskuld den här helgen ..."

Vecka 36 av Sofie Sarenbrant

Om ni kommer ihåg så fick jag en present för ett par veckor sedan. Jag hade blivit medbjuden på Sofies release av Simona men blev tvungen att avboka på grund av jobb. Mycket glad blev jag när min granne, medarbetare på Sofie och Simonas förlag, kom förbi med boken Vecka 36. (Damm förlag) Mycket glad! Jag började läsa direkt men så kom det visst jobb, barn och annat viktigt i vägen. Men jag läste ungefär 80 sidor och ville läsa mer.

Egentligen gillar jag inte deckare. Jag vill säga det innan jag börjar. Egentligen gillar jag inte deckare. Jag tror att jag har kommit på varför. När jag läser deckare vill jag bara veta hur det ska sluta och läser fort, fortare än vanligt. Jag vänder blad, läser fort, vänder blad, läser fort och vänder igen. Tills den är slut. Jag kan inte läsa deckare i lugn takt. Tror att det är därför jag inte gillar dem. Jag har inte tid att läsa ordentligt, jag vill bara veta hur det går.

Och jodå. Så blev det även idag. Jag hade tre timmars X2000 färd att ägna mig åt Sofies bok. Efter 1,5 timme var jag klar. Damen som satt bredvid mig utbrast "men du har ju läst hela boken, gud vad fort du läser." Jag försökte lamt med "men jag hade ju läst lite innan" och damen (som själv borde ha läst något istället för att kika på vad hennes bänkkamrat sysslade med hela färden) svarade "så mycket hade du inte läst". Jag fick hålla med om att jag nog läser rätt fort. Då sa damen "men då var den nog bra i alla fall". "Jo, det var den", sa jag. Jag berättade att den är skriven av en debuterande författare, visade fotot på snygga Sofie och rekommenderade boken varmt. Borde förstås ha låtit henne fingra lite på den men jag har ju ett signerat ex, det är inte vem som helst som får röra mina signerade böcker inte. Typ ingen.

Boken handlar om familjerna Winter och Malm som tillbringar en gemensam regnig semestervecka i Brantevik. De bästa vännerna Johanna och Agnes är båda höggravida. Stämningen har inte varit på topp i stugan under veckan men de försöker göra något roligt sista kvällen och går på den lokala krogens karaokekväll. Sista kvällen ska dock visa sig gå väldigt, väldigt fel. Agnes försvinner, gravid i vecka 36.

Det märks att författaren och jag tillhör samma generation. Jag känner igen mig i mycket - både hos karaktärerna, vissa saker som beskrivs och i olika uttryck. Jag gillar det eftersom jag lätt kan identifiera mig med det. Det gör att storyn känns ärlig och nära, därför blir den lite extra läskig.

Nu var det inte så att jag satt och identifierade mig hela tiden, det hade ju blivit görtråkigt. (Har man just kommit hem från Göteborg får man använda sådana uttryck). Nej, snabbt händer det grejer och läsaren blir överraskad. Historien tar en liten sväng som man inte räknar med. (Det gjorde i alla fall inte jag). Jag gillade svängen och utan att avslöja handlingen för mycket så kan jag säga att jag har oroat mig för just det fenomenet som svängen innebär. Jag vet, jag talar i gåtor men jag vill inte sabba något. Svängen är obehaglig, läskig och för vissa människor lite extra plågsam.

Sofie är journalist och det märks att kan sitt skrå. Det delas ut lite kängor till framförallt kvällspressen. Härligt!

Jag älskar storyn, den är spännande från början till slut. Karaktärerna känns trovärdiga och riktiga, de flesta. Det finns några som jag känner att jag inte får så bra grepp om - eller så var det jag som läste för fort... Språket är enkelt, (på ett positivt sätt), rappt och ibland lite vulgärt.
Roligt vulgärt. Om det här var facebook så skulle jag klicka på gilla. Jag är så sugen på att läsa mer att jag genast erbjöd mig att bli Sofies korrläsare.

Kolla in när Sofie berättar om boken. Och idag blev hon korsförhörd.

Kom hem till det här:

Och fint signerad till mig var den också! Stort tack! Blev väldigt glad, och förvånad. Om inte Muhammed kommer till berget så kommer berget till Muhammed. Om ni förstår hur jag menar?

Men hej!

Jag kom hem från jobbet nyss. Snart ska jag dit igen.

Under tiden jag tycker synd om mig själv minglar Simona på ännu ett releaseparty. Hon var snäll och bjöd med mig men till sist fick jag förhinder. Jobbhinder.

Vad är väl en bal på slottet? Jag hoppas att Sofie har en dunderkväll, och att Simona rapporterar utförligt efteråt.

Nu kikar jag på Arga Snickaren och äter överblivna chokladmuffins.