Pernilla

Vi röstade på Pernilla igår. Två gånger till och med. Jag och Stora E var rörande överens. Pernilla regerar! Vi borde ha röstat massor med fler gånger för tydligen ska hennes bror Niclas gifta sig nästa lördag och hon missar hans bröllop när hon nu måste till Andra Chansen. Det måste kännas helt sjukt tråkigt. Men som hon själv skriver i sin blogg, ger man sig in i leken så får man den tåla. Men det kan suga ändå.

Pernilla och jag, vi går way back. Jag älskade Pernilla när jag var liten. När vi såg henne spela i Halmstad fick vi t-shirtar med hennes porträtt på. I vimlet under konserten såg jag Christina Schollin och gick fram för att be om hennes autograf. Det fick jag men fick också en liten tillsägelse. Christina Schollin pekade på min t-shirt och noterade att jag hade spillt lite. Jag blev lite stött. Bara för att det var på hennes dotter.

Efter konserten, på väg hem, fick vi syn på en stor buss som det stod Pernilla Wahlgren på. Jag tvingade mamma att köra efter och snart var vi utanför Grand Hotell. Jag, syrran och mamma sprang in och jag fick tag i Pernilla vid incheckningsdisken. Hon gav mig snällt en autograf och sa också något om min t-shirt. Hon sa något snällt. Jag minns att jag tyckte att hon var så kort.

När man tänker efter så är det ju inte helt märkligt att jag lyckas få min dotter att stalka Amy Diamond så fort chans ges. Jag har ju vana...

Stackars Pernilla som missar bröllopet. Tänk om hon dessutom inte går vidare, hur värdelöst måste inte det kännas? Nu röstar alla på Pernilla på lördag så att det blir värt det.

Att vara mamma, att ha snälla kommentatorer och att skriva

Malin, du hade rätt. Det fanns mycket dag kvar.
Simona, du hade också rätt. Jag är inte en sååå dålig mamma, det var dagen det var fel på.

Tack för att ni kommer med så snälla kommentarer. Tänk om alla mina cirka 100 läsare om dagen kom med så snälla kommentarer, vad uppblåst jag skulle bli.

Är annars ganska nöjd med min skrivprestation idag. Trots allt och trots att det finns sådant jag inte är nöjd med. Kika till höger. Nästan 3000 ord. Inte illa för en sunkig dag.

Att vara mamma

Det finns helt underbara mammor. (De är sällsynta, det ska medges. De flesta har något slags fel på sig).
Det finns bra mammor. (De är ganska många och deras barn bör skatta sig lyckliga).
Det finns okej mammor. (De är ännu fler).

Sedan finns det ganska dåliga mammor. (Det finns rätt många av de här tyvärr).
Sedan finns det ruskigt dåliga mammor. (Jag vet inte hur många de är, färre än de bra hoppas jag).

Sedan finns jag. Som tur är finns det bara en av mig. Det räcker alldeles för bra, det behövs inte en endaste till som jag.

Ingen risk

att det blir något skrivet. Universum är emot mig. Allt har gått fel idag. Kanske blir det bättre imorgon? Eller nästa dag?

Sportlov - blogglov?

Då var det sportlov då. Jag sitter och funderar på om jag också ska ta ett litet blogglov. Det är ju trendigt. Jag borde koppla ner och koppla på skriveriet för fullt.

Jag tror att jag bara inbillar mig att jag kan lämna bloggen en vecka. Hur skulle det kännas? Det får vara någon måtta på förändringar här, Cola dricker jag inte längre, kvällsmackor har jag tydligen också slutat med (fast det slank ner en chokladmuffins häromkvällen, som skrivdoping). Jag kan ju inte sluta blogga också.

Skriva ska jag försöka i alla fall. Undrar hur många ord jag kan fixa på en vecka?
-Va? Kvalitet och inte kvantitet? Nu förstår jag ingenting.
-Va? Lediga barn som kanske tar lite tid? Just det. Visste att det fanns en liten minihake.

Spotifykriget

Maken satte igång sin playlist och gick och badade barnen. Musiken fyllde hela huset.
Jag gick upp till datorn för att skriva några ord. Fastnade lite på facebook och andra trevliga ställen. Så kom världens jobbigaste hårdrockslåt. Hårdrock. Bara ordet. Me don't like.
Så då klickade jag upp Spotify på datorn och snodde showen. Me like.

Han kan inte säga något heller, det är mitt konto.

Funkade bra

Speciellt tillsammans med den goda risotton maken svängde ihop. Enligt
mina instruktioner såklart.

Maken

Kyler vin.

Koll

Vissa har tidigt i livet koll på vad som är viktigt.

På ren vilja...

...har jag nu kommit över 40 000 ord. Det var målet för kvällen, jag låg och harvade på 39 000-någonting en bra stund och bestämde mig för att komma över. Och kanske får jag stryka eller skriva om allt det där men va fan. Jag skrev orden i alla fall. Jag kom över spärren.

Status: 40 022 ord, 100 sidor och 178 761 tecken utan blanksteg. Sakta men säkert kanske det blir något till slut.

Research

Nu är även maken indragen. Han har fått välja bil åt en av karaktärerna.

Ni som skriver

Om ni skriver till musik - vilken musik lyssnar ni på?

Jag blandar hej vilt. Norah Jones, Lars Winnerbäck, Tracy Bonham, Lisa Ekdahl. Bl.a. Men jag har märkt att svenska låtar stör mig lite. Engelska kan jag tydligen lättare stänga av.

Just nu skriver jag med lurar på, barnen ska nattas och inte av mig. Jag ska skriva. Men Lars Winnerbäcks vackra texter stör mig och jag kommer inte på vad jag ska lyssna på. Spotify har ingen färdig lista för författare.

Seriöst

Jag saknar ord. Tigers älskarinna kräver en ursäkt för hon gav ju minsann upp sitt jobb som porrstjärna för hans skull. Hon har mått så dåligt på grund av honom. Ja men lilla vännen. Det klart Tiger ska be om ursäkt när han nu var så dum mot dig.

Tristess

Vi går här inne och drar. I och för sig i världens vackraste hus, det kunde ju vara värre förstås.

Stora E spydde igår kväll och inatt. Inget idag, hittills.
Lilla E ville inte gå till dagis för att Stora skulle vara hemma. Egentligen lika bra, om det skulle vara smittsamt. Stora E är lite matt men har börjat piggna till. Lilla E har varit ettrigt pigg hela dagen.

Mina fingrar vill skriva men mina barn vill måla med vattenfärger, de vill bråka, de vill bajsa, de vill hjälpa till och hänga tvätt, de vill bada och de vill att jag ska sitta mittemellan när de tittar på film.

Jag är mamma. Jag gör som de vill. Jag är deras slav.

Ibland

Räcker det inte att man planerar. Ibland blir barn kräksjuka och man
måste tänka om. Statoil - det du nästan behöver när du behöver
det.

Psst.

Kolla orden ute till höger. Jag rockar!

Han kunde.

Ser ju gott ut.

Vem behöver Lina anyway?

Det här ska maken få laga strax. Tomatsoppa. Själv ska jag dinera
med en vän. Med bil, alltså utan vin. Notera hur väl jag har
förberett, man kan tro att han inte är matlagningskunnig. Det är
han, han har bara en väldigt snäll fru. Helt utan baktankar om
helkroppsmassage senare idag har jag gjort såhär fint.

Det går bra nu

Det gör det vissa dagar. Går bra. Det går bra nu.

Det här med research

När man skriver en bok är det viktigt med research har jag hört. Man ska också "gräva där man står" och skriva om saker man känner till. Men det där är ju lite tokigt kan jag tycka. Som skrivande människa (vågar inte skriva författare här, märker ni det?) har man väl ändå utrustats med lite fantasi, kan man hoppas. Fast jag vet vad de menar. Det blir enklare att få till det om man har koll på till exempel miljön berättelsen utspelar sig i.

Jag håller på med lite research till min bok. Det har lett till att jag har mailat till en jurist. En snäll jurist. Jag har också hamnat på lite intressanta forum. Vad kan det bli av den här saliga blandningen till slut? Något alldeles underbart och extra eller något riktigt patetiskt och pinsamt? Time will show.

Jag måste använda ord

Jag röjde just bland mina jobbarsaker. Sorterade, slängde och packade om. Mitt bland alla papper hittade jag en lapp med den här:

Jag måste använda ord när jag talar till er.

Tänk er kaptenen
på en galeas, en hukarejakt,
en skonare, en brigantin,
en fregatt, en korvett, en snau
med molnet av segelduk över sig:
gaffel- och bomsegel,
toppsegel, stagsegel,
skothorn, fallhorn, halshorn.

När det blåser till storm
kan han väl inte bara peka
med handen
och ropa: Ta ner dom där!
Det skulle se ut.

Snickaren har en låda med fackord
Muraren sina
och den som skall styra en stat
kan väl inte bara gasta i stormen:
Dom där sitter fel! Reva dom där!

Jag måste använda ord
när jag talar till er .
Ni måste lära er ord.

Lars Forsell

Så är det bara. Man måste lära sig ord. Ord är allt.

Den kom idag

Nu tänkte jag fingra lite på den i ett par dagar.

Börjar bli lite sugen

på den där kvällsmackan nu. Eller kanske en godispåse. Eller lite glass. Eller något annat gott.

Jag tar väl en kopp té till och försöker känna mig duktig. Har sträckt ryggen och nacken idag och har plötsligt fått jätteont. Kanske att en kladdkaka skulle hjälpa...? ;)

En vecka nu

För en vecka sedan slutade jag med Coca-Cola light. Jag har inte börjat med någon annan slags Cola heller. Jag trodde jag skulle bli pigg och glad men igår slocknade jag i soffan 20:30 efter att ha varit osams med barnen under kvällen. Till mitt försvar får jag säga att maken också var osams med dem och att de var totalt ocharmiga. Så jag vet inte. Kanske ska jag börja igen?

Den här veckan tänkte jag testa att sluta med en annan sak. Kvällsmackorna.
Jag blir alltid tokhungrig vid 21-tiden. Jag tror att det beror på att middagarna inte är så lugna och fina. Men jag tänker att just kvällsmacka är rätt dumt. Så det satsar vi på den här veckan. Inga mackor på kvällarna. Det gick ju bra igår. Jag somnade...

Om den där videon bara kommer snart så försvinner nog magen fort som attan utan vare sig cola eller kvällsmackor. Blir bra det här.

Mäns klockor är från mars...

och kvinnors från Schweiz.

16:25 ringer min iPhone. ;)
"Tänkte bara höra om det funkar om jag åker ett par minuter efter fem?"
"Ja, varför skulle det inte göra det?"

Vi pratar på lite varpå maken avslutar med:
"Då åker jag vid halv sex då."
"Eh. Vänta! Ett par minuter var det ju."
"Ja. En halvtimme."

Mail:

Hej Pernilla,

Vi vill meddela dig att din order idag har levererats ut från vårt lager, vilket innebär att du bör ha leveransen nästkommande arbetsdag.

Det som har levererats är:
Artikelnummer: Antal: Benämning:
2007642038 1 DVD-Get rid of the mummy tummy.

Härligt! Nu försvinner magen! Så fort den där filmen kommer hem till mig, och det är ju imorgon tydligen.

Jävligt kallt

Idag var det -23 grader när jag steg upp.

Jag kände att det var tur att det var just den här dagen som jag och föräldrarådet hade bestämt att vi skulle dela ut lappar om vår verksamhet och informera övriga föräldrar om hur man egentligen ska köra när man lämnar sina barn.

Jag kände det speciellt i mina tår, att det var en riktigt bra dag att stå ute mellan 7.30 och 8.30 på.

Busy weekend

Mina tjejer har haft fullt upp med partaj både fredag och lördag.
Och nu är jag utsedd att återställa klänningarna till ursprungligt
skick. Både choklad och sylt försvann i vårt handtvättsprogram.
Imponerande.

Köpte mig

...lite internettid... Blir ju inget att städa efteråt alls...

Vår trädgård

Det där är ett bord och två stolar... Och lite snö.

Galet

Fatta vad snö vi har! Kan det sluta snart? Please? Men idag skiner
solen vackert, underbart!

Jag är rätt normalbegåvad

men ibland undrar jag lite.

Jag har under dagen klämt i mig några bitar kladdkaka. Jag åt macka till middag. Sedan suckar jag över min degiga mage. Eftersom jag inte bara suckar över saker i livet utan faktiskt gör något åt dem så tog jag tag i det här. Nu har jag klickat hem lösningen:




Annars kan jag ju bara följa de här träningsråden. Helt gratis.
Eller bara skippa kladdkaka etc ett tag...

For the record

Femte dagen utan Cola-light snart avklarad. But who's counting...

Såhär gör man

När man är bakis utan cola. Barnen ute och skottar med maken.

Igår

... var en speciell dag för mig eftersom jag återigen slutade på en arbetsplats.

Det var mitt beslut men det var inte lätt att ta. Mycket stämde, men några viktiga saker gjorde det inte. Så kan det vara ibland. Nu går jag mot nygammalt. Moderskeppet kallade på mig och efter mycket funderande hit och dit tackade jag ja. Trots otroligt fina kollegor och elever kände jag mig tvungen att byta jobb. Så nu är jag tillbaka på ruta ett, där började jobba efter examen 2002. Fast den här gången har jag väldigt många fler erfarenheter och sjukt många exkollegor.

Tre jobb har jag lämnat på lite mer än ett år. Tre jobb med olika för- och nackdelar. Tre jobb med många härliga personligheter. En del finns kvar som vänner, en del finns kvar som Facebookvänner och en del finns kvar i minnet.

Igår var också en speciell dag för våra vänner i U.S.A. När jag var 16 var jag utbytesstudent i en familj i Massachussetts. Brorsan i den familjen har just varit i Irak i ett halvår. Han är högt uppsattt inom "The Air Force" och det ingår i tjänsten. Det är bara att åka, när de säger till.

Hans fru har slitit hemma själv i ett halvår, inte alls med den support hon hade hoppats på från familj, vänner och grannar. Det vardagliga har varit nog så svårt att vara ensam om men precis innan han for hade hon dessutom genomgått en operation som gjorde att hennes nacke och rygg gjorde väldigt ont (jag hängde inte med i alla medicinska termer, vet bara att det gjorde skitont) och hon kunde inte ens bära sin treåring. Som om det inte räcker med det så har hon ju hela tiden levt med oron för "the death car" som hon uttryckte det. Ni vet den där som sakta glider upp framför ett hus med tonade rutor och två sammanbitna militärer som ringer på dörren. Hon bestämde innan att hon inte tänkte öppna om den bilen kom hem till dem.

Nu behöver vi inte oroa oss längre.

Igår stod en nysminkad mamma och hennes två barn med en skylt där det stod "Daddy we love you, you're our hero!" på en flygplats i USA. Han har rest i en vecka för att komma hem och jag kan inte ens skriva om det utan att börja gråta. Känslan måste vara helt enorm. En treåring och en sexåring har fått hem sin pappa. En kvinna har fått hem sin man. Inget kan vara bättre.

Så. Nystart hos dem, nystart hos mig. Och disken har jag fixat. Allt är bra. Nu lägger jag mig på soffan och funderar på hur man gör när man är lite bakis och inte ska dricka Cola. Dag fem inleds idag.

Godmorgon...

Nähä, ungarna tog inte sovmorgon fast de var uppe sent. Lilla somnade
vid 21 men stora först runt 23. Vid 5 var hon igång igen. Väckte
lilla 6.30.

Och inte försvann disken heller.

Men det var en riktigt trevlig kväll!

För sju timmar sen:

Undrar om 1 kilo räcker?
Nä, ta lite till.

Ett hade räckt....

Kladdkaka en masse är också kvar.
Har haft världens bästa kollegor på middag. Som jag nu har lämnat.
Jag måste vara en idiot.

Japp

Nu lämnar jag. Det har ju gått mer än ett halvår så jag tänkte
att det var dags. Ett svårt beslut men till slut nog rätt.

Trevlig helg!

Snörvel

Sådär.

Tredje dagen utan cola avklarad. Och jag var faktiskt och handlade. Med galen treåring som numera officiellt är avstängd från affärer. Hon kan inte lyssna. Hur galen hon än var, hur lite hon än lyssnade och hur mycket hon än sprang inne på ICA så hann jag kasta både en, två och tre lystna blickar mot colakylen. Men jag var duktig. Istället pantade jag mina gamla flaskor och cashade in lite.

Imorgon är en speciell dag. Kom tillbaka så får ni veta. Nu går jag och sover. Eller, jag går och lägger mig och lyssnar på Lilla E som hostar. Hoppas må bättre imorgon.

Svinis?

Det kanske är svinis. Den faran är nämligen inte över.

Det är synd om mig

Nä. Det var nog inte bara abstinens. Näsan rinner. Halsen börjar göra ont. Jag toksomnade på soffan när maken kom hem. Kände mig bra förut. Nu fryser jag. Urk.

Ni hajar

Varför detta måste sluta va? Det är ju sinnessjukt....

Också en bra vabsyssla

Kan tillägga att treåringen själv valde kläder. Inte jag.

Vabproduktion

Detta har min treåring gjort helt själv medan jag har tvättat,
bakat, diskat, ringt FK och duschat. Min treåring rocks!

Vem har

hittat reklamationsavdelningen för nätter? Jag hittar den varken hos hitta.se, eniro eller hos 118 800. Vem vet var den finns? Jag behöver den, någon måste få ta skit för det här.

Klockan 22. La mig.
Klockan 23. Blev störd av maken. Det gjorde inget.
Klockan 00. Blev störd av Lilla E:s väckarklocka som pep. Det gjorde något. Det var mormor som tyckte att damerna behövde väckarklockor. Damerna själva också. Själv begriper jag inte vad man ska med väckarklockor till om man aldrig behöver dem för att kliva upp.
Klockan 01. Lilla E började hosta.
Klockan 04. Lilla E hade hostat klart.
Klockan 05. Vi sov. Allihop.
Klockan 05:30. Stora E vaknade.

Jag och lilla hostis vabbar idag. Det gör något. Jag hade verkligen, verkligen behövt vara på jobbet idag.

Jaha

Huvudet värker mer. Trots Ipren som följeslagare hela dagen.
Jag har proppat i mig en massa geléhjärtan och druckit varm choklad. Inte tillsammans, först det ena, sedan det andra. Det hjälpte inte mot colasuget så det var ju helt onödigt.
Jag känner mig hängig, snorig och lite matt, lite feber på väg känns det som.

Gissa vad. Jag har inte tid att vara sjuk just nu. Jag har verkligen inte tid att vara sjuk just nu. Visst är jag orginell, vet inte om jag någonsin har hört någon säga "vad bra att jag blev sjuk nu och inte förra veckan."

För en vecka sedan hade jag faktiskt haft tid men nu har jag inte det. Ni får snart veta varför.

Kan man ta det intravenöst?

Jag vill ha cola. Min kropp vill ha cola. Varför kan vi inte bara få det då?

Onsdag

Och jag vaknade med huvudvärk. Jag gissar att man inte behöver vara Einstein för att räkna ut att det kan ha att göra med att min kropp saknar sina trehundratusen glas cola... Kanske.

Nu ska jag ha lektion. With a little help från min intelligenta vän. Ni vet vem jag menar.

Pernilla proudly presents

EN HISTORISK DAG.

Jag har inte druckit en enda droppe Cola idag. Inte en enda. Jag tänkte att jag skulle testa, lite på kul, se hur det var. Och det är såhär: Jag är helt slut, jättetrött och går och sover. Så godnatt. Kanske lyckas jag imorgon också....?

Oj då

Jag handlade visst lite. Mellan semlan och telefonsamtalet med mamma.

Mmmmm

Snart dags. Ska värma mjölk bara. Mums!

Här var jag nyss

Och köpte årets första semlor. Som jag la undan klockan 14 via
telefon. Gamla Enskede bageri. Semlor at its best.

Nu är vi två

Maken har omvänts. Han har köpt en iPhone. Han, som kallar datorerna
för muppintosh och vägrar ta i sakerna. Även han har insett att en
iPhone är en nödvändighet. Så ni står vi här, och umgås inte.
Men det finns en skillnad. Jag har 32gb, han bara 16. Mes!

Sömnproblem

Jag läste igår i DN (snabb rapportering här) om Maja som höll sin familj vaken om nätterna. Det var som att läsa om Stora E. Förutom att vår dotter höll igång ännu fler år än Maja. Såhär kan det faktiskt vara. Ingen som inte varit där fattar inte. Men vi fick inga drogerbjudanden.

Tisdag

Och jag har en fet, fet, fet finne snett under läppen. Läppen har till och med svullnat lite. Jag känner mig vacker. Otroligt.

Storhandlat

Jag har just planerat veckans mat fram till söndag, planerat mat för en bjudning för cirka 12 personer på fredag och dessutom handlat allting utan att röra mig från skrivbordet. Okej, jag fick gå ner en trappa en eller två gånger för att kolla i skåpen. Och hämta en kopp té som jag avnjöt samtidigt som jag valde vilka sorts ägg och vilka slags korvar jag skulle ha.

Som bonus: Inga jobbiga människor som stod i vägen, ingen lång kö och definitivt ingen tjurig mejeriansvarig som nästan tappade youghurt i huvudet på Lilla E. Hon låg istället i säkert förvar i sin säng under tiden.

Imorgon kommer maten hem till oss för 85 pix. So worth it!

Framtidsplaner

Imorse gosade tjejerna i vår säng en stund innan uppstigning. Lilla E kramade om sin storasyster och sa "Jag ska giftas med dig".
"Tyvärr E, man får inte gifta sig med sin syster. Eller hur mamma?"
Jag bekräftade att det var så och Lilla E blev besviken men då kom Stora E på en lösning:
"Jag ska inte gifta mig när jag blir stor, då kan vi bo ihop. Vill du det?"
Det ville hon.

Bree fortsätter

Det blev klart till slut. Jag hade ju lite för mycket för mig idag. Men party blev det och huset höll. Det var tveksamt ett par gånger. Tio stycken småtjejer kan röja rätt rejält.

Kan meddela att muffisarna gjorda på mix inte var lika poppis som de egengjorda hallongrottorna. Där ser man.

Imorgon är det visst måndag. Jag skulle behöva en helg till för att vila upp mig lite.

Muffins blev cupcakes.

Fint dekorerat va. Jag låtsas att det är barnen som har fixat
glasyren... Strösslet är dock deras gärning. Snart börjar partajet,
jag är redan slut...

Hjärtlig kladdis

Kolla in hjärtat på kakan! Jag jobbade hårt på det...

Hallongrottor, check!

Hallongrottor

A la syltälskande treåringen och a la ordentliga sexåringen. Ingen
mix här inte. Bara ekologiska ingredienser så snittet blir bra....

Varför?

Har aldrig bakat med mix förut och fattar inte varför jag tänkte att
jag skulle göra det nu. Det är ett helt sjukt koncept. Hur jobbigt
är det att själv blanda de torra ingredienserna? Typ inte alls.
Varsågoda barn, njut av era E3567439-muffins...

Alla hjärtan - here we come!

Imorgon är det partaj. Åtta sexåringar ska äta hjärtan. Ska bara
baka några först.

Vad hände?

Jag skulle bara ha några ramar.
Och tydligen lite lakan, lite värmeljus, servetter och några glas.
Och lite kökssaker. Däremot skulle jag inte ha någon lunch, orkar
bara stå i en ikeakö per dag.

Vad skulle jag ha och varför?

Trots utförlig lista har jag tappat kollen. Eller kontrollen? Säg
till om ni hittar dem.

Gissa var!

Bo Holmberg

Det här är bara för bedrövligt. Anna Lindhs make Bo Holmberg har dött, 67 år gammal. Deras söner är 16 och 19 och man undrar vad fan de har gjort för att förtjäna all denna sorg? Det känns inte rättvist någonstans.

Go girl!

Och den här då. Hon är inte lite cool! Grattis Denise!

Och för övrigt håller jag med. Hetvägg is da shit. Annars göre sig semlor icke besvär hos mig. Fast det ska de helst inte göra ändå. De måste ju täcka minst en veckas kaloribehov. Not what I need.

Matkassefunderingar

Kanske är det det här vi ska använda. Fast det är Coop är jag villig att testa. (Jag är en ICA-tjej).
Man kan klicka på menyer och sedan klicka på en knapp "köp alla". Vips ligger ingredienserna + recpetet i varukorgen. Här kan man också handla allt annat man behöver. Klickeliklick och så är storhandlingen klar. Det här ska jag kika närmare på. Verkligen.

Tänkvärt

De kräver inte så många kalorier, de där små liven.

Den svenska fanan

Bara så att ni vet så är det nästan som att jag bär den svenska fanan under invigningen inatt. Det är min syssling som har fått äran. Så det är nästan som att det är jag som bär. Även om jag aldrig har träffat honom och även om jag inte är ett dugg OS-intresserad så blir jag faktiskt lite stolt. Min syssling! Heja Foppa!

Begränsningssvårigheter

Mitt föregående inlägg blev lite långt. Förlåt.

När jag pluggade på Lärarhögskolan läste jag om de där tjejerna i tonåren som skrev, skrev, skrev och skrev. Jag kände igen mig. Min högstadielärare i svenska hade nog en hel del att göra med mina uppsatser... Kanske ska jag tillägna min första bok till henne?

Att storhandla två gånger samma dag, med två barn.

Igår lämnade jag min bil vid makens jobb. Jag skulle ju ut och dricka vin. Och det kan man säga att jag gjorde. Men det är en annan historia. Idag är det bara cola...

Imorse åkte jag och barnen med honom till jobbet, för att hämta min bil. Jag var ledig idag. (Stora E:s skola stängd). Jag planerade att vi skulle handla mat och bakartiklar för på söndag är det en liten Alla hjärtansbjudning för en liten bunt sexåringar här hemma. Sedan skulle vi gå i köpcentrumet bredvid ICA för att fixa lite annat vi behöver. Jag och tjejerna, lite myspysigt lugnt och skönt.

Vi handlade. De körde sina småvagnar jättefint, lyssnade och betedde sig precis som man bör. Jag var lugn och allt kändes fint. Vi var nästan klara och i min vagn fanns mat, massa onyttigt, fina hjärtsaker till söndag och en massa städmaterial. Alltså skulle det hela gå på rätt mycket.

Så skulle vi ha mejerisaker. Lilla E ville absolut ha någon rosa youghurt som inte jag ville köpa, vi stod där och pratade om det där och så BOM. Flög det ner ett fyrpack Actimel precis bredvid henne. Splash! Hon klarade sig precis men blev rädd. Jag ropade till lite chockat och så kom personen inifrån kylen ut.

"Är det okej?" Så vände han in i kylen igen. Väntade inte på svar.
Jag efter.
"Det minsta man kan begära när du tappar youghurt precis vid huvudet på min dotter är väl en ursäkt?"
"Jag sa ursäkta".
"Det har jag tyvärr inte hört då."
Så gick han in i sin kyl.
Jag upptäckte att jag var nersplashad med yoghurt och gick in i kylen, efter honom.
Kommer inte ihåg vad jag sa men då var jag arg. Bad inte jättesnällt om papper. Fick det. Fick ingen mer ursäkt (än den jag aldrig har hört). Lilla E fick inte heller någon ursäkt.

Där stod jag med en fullastad kundvagn, och två små vagnar.

"Nu är det såhär tjejer, vi lämnar våra saker här och handlar i en annan affär istället."
Ramaskri. Ledsna tjejer.
"Vi ska köpa allt vi har köpt, men vi åker till en annan affär där de inte är dumma mot oss. Kom nu."
Mer gråt. Då kom jag på att vi hade tre femkronor i vagnarna. Tänkte jag inte bjussa på heller.

Lyfte över allt från småvagnarna till den stora och tog med två gråttjejer och min vagn till kassan. Där förklarade jag lugnt varför jag inte tänkte slutföra mitt köp och tack, ge mig min femma. Kassörskan var förstående och trevlig och ringde butikschefen. Hade inte lust att vänta men gjorde det ändå. Han kom och var väldigt förstående och ville ju göra bra igen. Såklart. Nöjda kunder och missnöjda kunder hade i alla fall han koll på. Jag sa att jag var nöjd om han pratade med sin mejerimänniska och jag ville helst bara gå eftersom tjejerna grät. Han var väldigt vänlig och snäll och jag började lite ångra mig, kunde ju ha handlat sakerna. Men jag är en principfast kvinna som hellre ställer till resten av min dag än handlar där de har varit taskiga. Fast det bara var en som var dum.

Vi gick och lämnade småvagnarna och då kom butikschefen ikapp oss och bad om min adress för han ville skicka ett presentkort som plåster på såren. Han fick den.

Fem minuter därifrån finns en minst lika stor ICA. Där upptäckte tjejerna konceptet lekrum och jag kunde handla i lugn och ro. En gång till. Och denna gång få med mig sakerna.

Slutet gott allting gott. Bara det att hälften av sakerna som jag hade lagt i vagnen i första affären inte lades i den andra vagnen i den andra affären. Jag hade ju nämligen glömt lappen hemma...

Och det var bara för att butikschefen och kassörskan var väldigt trevliga som jag inte hänger ut affären. Annars hade jag gjort det bums!

Uppsagd

Sorry Lina. Att laga en rätt det står "snabb" på och inte vara klar
40 minuter senare... Inte okej en trött, lite bakis fredag. Nu är du
uppsagd, we're on our own...

En ny värld

Lekhörnan med barnpassning på Ica Maxi. Handla med två barn? Nemas
problemas!

Åker buss

Iphone är inte utvecklad för skumpiga bussar, helt klart.

Skrivarmamma har lämnat bil på ett ställe, dator på ett annat
ställe och skumpar nu på buss. Ska äta med kompis i stan. Och dricka
lite vin. Vad man gör för lite vin. Enklare hade ju varit att ta med
bilen o skippa vinet. Men ibland är det tråkigt med det enkla.

Go kväll vänner!

Godmorgon

-15. Lovely. Not.

Rockstjärna och småbarnspappa

För ett tag sedan hörde jag en intervju med Joey Tempest på radio. Från Europe ni vet. Jag var galen i Europe när jag var liten, när de var som störst. Jag var helt kär i Ian Haugland och kunde varenda låt. Ni vet hur det är, ni har säkert varit med om samma sak.

Idag när jag åkte hem kom jag att tänka på den där intervjun som jag hörde lite innan jul. Det var en längre intervju med Joey och det var väldigt trevligt och sympatiskt allting. Det som fastnade hos mig var att han berättade att det var lite skillnad nuförtiden mot då när det begav sig. Nu har de flesta av dem barn så när de spelar in i studio etc så slutar de i lagom tid för att hämta på dagis. Det är ju självklart men det låter inte så rockstjärneaktigt. "Vi får lägga på den där sången imorgon för jag ska till dagis nu."

Men jag kan ju aldrig stanna där. Jag måste alltid fundera lite till. Hur sjutton passar Europe in på ett dagis? Får inte in i min skalle hur det ser ut när de kommer och hämtar sina barn, är på utvecklingssamtal och sitter på föräldramöten. Hur presenterar t.ex. Joey sig då? "Tja, jag är Joey Tempest, pappa till XX" eller kör han med Joakim Larsson då?

Och hur är fröknarna? Om de var lika europegalna som jag var kanske de har vissa svårigheter med professionalismen? Om jag var fröken där så skulle jag nog få anstränga mig väldigt mycket för att inte bli fnittrig fjortis igen... Missförstå mig inte, jag har råkat ut för "kändisbarn" flera gånger utan att vare sig imponeras, generas eller fnissa men det är inte det som är grejen. Det är ju EUROPE. Det är ju en HELT annan sak.

Akta dig för lillasyster, del 2.

Igår. Hemma i köket/vardagsrummet.

Maken och jag smyger i oss ett par jordnötter innan maten. Jag sätter mig mittemot Lilla E som ritar. Det är långt mellan oss. Hon börjar sniffa. Hennes lilla näsa är totalt oskadad. Hon har ett otroligt luktsinne och det skulle inte förvåna mig om hon blir sommelier eller parfymmakare eller knarkhund när hon blir stor.

-Jag vill också ha nöt.
Jag kapitulerar direkt. Hon får en.
-Vi ska äta snart. Det blir bara den här.

Det går en kort stund. Hon kommer till mig.
-Mamma. Evira vill också ha nöt.
Storasyster är faktiskt inte lika förtjust i nötter som lillasyster så jag kollar.

-Ville du också ha nötter?
Storasyster är helt inne i sin film. Sliter sig mödosamt med blicken från tv:n.
-Va?
-Ville du också ha nötter?
-Vadå? Nej.

Som sagt. Akta dig för lillasyster.

Sluta var det ja...

Men jag var så trött och på väg till frisören blev jag faktiskt
tvungen.

Dock! Jag skippade den snickers jag tänkte köpa och köpte en banan
istället.

Snart är jag snygg igen.

Att vara hypokondriker

Har fått ont i min vad. Det är som en rund ring, där gör det ont.
Jag är ju inte speciellt mycket sjukvårdsutbildad. Faktiskt ingenting. Men jag är ändå rätt bra på diagnoser. Ont i vad = blodpropp.

Nu är jag en sådan som gillar second opinions så jag går in på Vårdguiden och läser på. Lär mig att blodpropp egentligen heter trombos.

Och hör här:
"Blodpropp i en ven gör att kroppsdelen där blodproppen sitter ofta blir svullen och öm. Vaderna på underbenens baksida är ett ställe som ofta drabbas av detta."

Behöver jag säga att det genast gör mycket ondare i min vad? Jag måste gå på toaletten och undersöka. Ser att jag helst inte vill visa upp mina orakade ben på en akutmottagning. Verkligen inte. Ser dock ingen svullnad, ingen rodnad, ingenting. Bara håriga bleka vader.

Äter lunch. Kan inte släppa den här trombosen jag nu är säker på att jag har. Ringer maken och luftar min oro. Han är förstående och fin men skakar nog på huvudet lite där på sitt kontor. Han vet ju hur jag är...

Känner mig orolig och cirklar lite runt skolsysters rum. Hon är tränad, spelar ingen roll om patienten är en elev eller en lärare. Hon ser när någon vill något. Jag får komma in.

Hon känner. Hon klämmer. Hon ställer adekvata frågor om eventuella p-piller och hur det ser ut i släkten. Hon är bra.
Jag har ingen trombos. Jag har nog ett djupt blåmärke. Säger hon.

Nu gör benet inte lika ont längre.

Akta dig för lillasyster del 1.

Lillasystrar ska man vara väldigt försiktig med. Man vet aldrig var man har dem. Detta börjar Stora E lära sig.

I helgen var vi hos min (lilla)syster. Jag och maken sov i syrrans säng, kanske 120 bred. Passade oss bra. Det blev morgon och Stora E kröp upp till oss. (De sov på madrasser på golvet). Det gick bra det med. Men så vaknade Lilla E. Lillasystern.

-Jag vill inte ligga själv här nere. Pep hon.
Stora E är ibland en väldigt ansvarsfull och snäll storasyster. Det är vi ofta, vi storasystrar.
-Jag kan komma ner, vill du det?
-Ja, pep den lilla.
Stora E hoppade ner och så fort hon hade lagt sig klev Lilla E upp och hoppade upp till oss.
Hon hade fixat en plats.

Planeringstid

Vi har haft en liten schemaomläggning och helt plötsligt har jag ett långt planeringspass. Jag är sjukt produktiv. Har inte blivit störd en enda gång och har kunnat tänka, planera och fixa. Tillsammans med Spotify.

Nu ska jag till kopiatorn och fixa papper till fredag och måndag. (!!!)
Alla som jobbar i skolan vet att det här inte är normalt. Man brukar kopiera fem minuter innan lektionen börjar och då pajar kopiatorn så då får man improvisera och skippa sina vackra papper.

Läsk = cancer?

Kan ju inte hjälpa att bli lite rädd när jag läser det här. Men det verkar vara sockret och då kan det väl inte gälla om man dricker cola light. Väl?

Fan. Jag måste verkligen sluta. Det är ju inte nyttigt någonstans.

Att vara tre år

På väg upp i trappen hemma:

-Mamma?
-Ja?
-Är det här vägg?
-Ja. Det är en vägg.

Så mycket att upptäcka. Så mycket att förstå.

M å n d a g

1) Kunde inte kliva upp.
2) Fick stressa.
3) Bilen täckt av is. Skrapa, skrapa, skrapa.
4) Backade snett i vår 30 meters skaftvägsbacke. Körde fast i snön. Maken fick rädda mig.
5) Kom otroligt nog i tid. Med säkert tre minuters marginal...

Ja. Så började dagen. Det kan bara bli bättre.

Linas mat

Imorgon kommer vår tredje kasse från Linas matkasse. Är inte helt superdupernöjd med maten hittills. Ska testa den här veckan också, sedan får vi se. Saknar grönsaker, tycker att de upprepar lite smaksättare i flera rätter samma vecka (ena veckan var det mango chutney två gånger och första veckan var det pepparrot två gånger). Dessutom är det ofta lite tam smak. Och jag tycker att många av rätterna har lite för många moment för att platsa som vardagsmatlagning. Här är en till som inte heller är helt nöjd.

Stora E ska ha en liten tillställning i helgen. Det har med den där hjärtliga dagen att göra. Vid nattning låg vi och pratade lite om vad vi ska baka till kompisarna och då sa hon finurligt: "Kanske kan Lina lite om kakor?"

Hemma igen

Vi har varit i Göteborg över helgen.

Jag packade mina saker jättefort i torsdags, för att sedan åka till Simona. Visste att jag inte skulle packa när jag kom hem då jag räknade med att bli lite sen. Det var rätt räknat.

Till barnen skrev jag en detaljerad lista som maken följde till punkt och pricka. De hade med sig allt de behövde, och lite till. Precis som vanligt. För min egen del gick det lite sämre. Jag glömde tandborste, mascara och vit bh.

Vit bh kanske låter som överkurs men jag hade bara vita tröjor med mig. Och svart bh. Inte min vanliga stil men men. Och mascara. Vet inte när jag gick utan mascara sist. Skulle köpa i lördags men kom fram till att det gick bra att vara lite naturlig ett dygn till. Och tandborsten löste sig den också. Man har väl en make...

Det som var mest frustrerande var nog att jag glömde min anteckningsbok. THE anteckningsbok. Men då kom jag på det! Anteckningar kan man göra i sin iPhone. Så lugnt och fint kunde jag krafsa ner lite nya idéer.

Nu börjar det om

Jag är bland de få i Sverige som inte är helt begeistrad i Melodifestivalen.

Jag älskade Melodifestivalen när jag var liten. Vi snackar eran då Carola, Herreys och Pernilla regerade. Det var tider det. Då var det också lite ordning på torpet, det var en kväll, inte en massa töntiga delfinaler. Dessutom fanns det rigida regler om att inte spela sönder låtarna innan den europeiska finalen som man alltid fick vänta jättelänge på.

På den tiden gick det att överleva Melodifestivalen. Nu är det bara en enda lång utdragen pina. Visst finns vissa guldkorn men för det mesta är det bara skräp. Tycker jag. Det är jag ganska ensam om har jag förstått. Väldigt många har problem med att jag inte gillar det här spektaklet. Det kommer alltid någon sur liten kommentar som "låt bli och kolla då om det är så dåligt!"

Ja. Jag undviker att kolla. Det har jag gjort i många år. Men nu är det kört. Det är bara att bita ihop och stå ut. Jag har ett Stort E som, förutom att hon har som största intresse att stalka Amy Diamond, har som framtidsplan att vara med i Melodifestivalen i stilig klänning.

Så. Godisskålen är laddad. Popcorn ska poppas. Små ögon ska vägra att stängas i tid i hur många lördagar framöver?

Melodifestivalen 2010, here we come.

Trött

Jag är sååå trött idag. Simona, det är ditt fel! Men det var det
värt!

Ha en skön helg alla!

Skickat från min iPhone

Om varje dag var såhär...

Jobbar. Barnen åker skidor och jag offrade mig och lät kollegorna
åka utför. Nu ska jag planera nästa vecka.

Igår

...var jag på äventyr.

Jag tog mig genom hela staden och hamnade till slut hemma hos Simona. Det var hon, jag och lite annat löst folk. :) Det var riktigt trevligt och väldigt jobbigt att till slut slita sig och åka hem.

Nu är det fredag. Först ska jag bara ta mig igenom arbetsdagen med alla dess utmaningar.

Ha en skön fredag alla!

En liten skrivutmaning

Annons i DN idag:

"Lackstövlar önskas
Stl 39-42. Äv udda/blanka dam-/regnkläder.
Christer 08-XXX XX XX"

Om inte det där sätter igång din fantasi så vet jag inte vad som skulle kunna göra det.

Plötsligt

Fick jag en ny bokidé. Jag blev riktigt ivrig och ville börja direkt. Tänkte "att jag inte har tänkt på det här förut!"

Men nu är det såhär.
Jag ska skriva klart den bok jag håller på med först. Annars blir det ju liksom aldrig något. Så. Jag ska bli klar innan sommaren är planen. Planen som säkert håller. Mohahahahahaha. (Speciellt när jag tillbringar kvällarna med att sy gardiner istället för att skriva).

Otrogen

Jag bloggade här istället. Vi ses imorgon!

Var är det?

Jag vet att ni undrar. Var är dagens blogginlägg sitter ni och tänker. Och frustrerat går ni in här gång på gång, för kanske kanske har hon äntligen uppdaterat. Och nu kom det. Fast det värsta är att hon inte har något att säga. Ingenting. Och det, mina vänner, händer nästan aldrig.

Jag tror jag återkommer lite senare.

Bra dagsverke

På dagis har flera av grindarna varit trasiga sedan snön kom. Detta har gjort att folk (föräldrar!!!) inte stänger efter sig. Vilket gör att det är fri lejd ut från dagis för små människor. Utanför finns stora snöhögar som ger förare på hala vägar skymd sikt. En väldigt dålig kombination.

Jag har sagt till personalen som har sagt till ledningen. Jag har sagt till ledningen och mailat dem. Inget har hänt. Idag ringde jag kommunen. Blev hänvisad till skolan som ska felanmäla. Detta precis efter att kommuntjejen hade talat om att skolan hade felanmält. Då är det väl inte så stor idé att skolan felanmäler igen va? Då surnade jag till.

"Vem är ansvarig NÄR det händer en olycka med ett barn som har smitit ut?"

Jag fick namnet på den personen och skickade iväg ett sakligt mail som avslutades med en fråga. "När ska grindarna fixas?"

Efter ett par timmar fick jag svar.
"Vi ska laga grindarna i eftermiddag, Mvh XX".

Jag är jätteglad för att de ordnade det här idag (har dock inte hunnit kolla).
MEN.
Som lärare blir jag så trött. Ingenting betyder något när det kommer från lärarna. Så fort föräldrar ryter i, då händer det saker. Men när lärare/personal påtalar samma saker så gnäller vi bara.

Skönt att få byta sida ibland så att man får igenom något.

Nu så

Vi har rutiner nu, tjejerna och jag. Morgonbusinessen gick som en dans. Jag var helt fascinerad över att klockan var så lite när vi klev ut till bilen.

Arbetsdagen gick bra men jag fick avvika från möte för att kunna hämta barnen. Egentligen makens hämtningsdag men det är svårt att hämta när man sitter på tåg.

Nu är vi hemma. Allihopa. Han nattar och jag njuter av att sitta och jäsa lite på en stol. Väldigt skönt. Väldigt, väldigt skönt.

En riktigt jävla skrutt skitmåndag blev det

Så maken fastnar i Sundsvall. Okej, man får gilla läget, det kunde vara värre.

Ska hämta barnen för att vaccinera dem mot svinis (dos två) men får ett möte som jag inte visste om på jobbet. Fick således komma iväg senare än planerat. Ruschar, har tur med trafiken och barnen är på. Vi hinner.

Sedan börjar det. Det verkligen börjar.

På väg ut från bilen till BVC börjar Stora E. "Jag är rädd." Jag peppar och är positiv. Sådär klämkäck som jag är van att vara som både lärare och mamma. Vi kommer in i bvc-sköterskans rum. Båda blir tveksamma. Båda tjejerna som för två månader sedan var hur coola som helst, inte rörde en min och var stolta efteråt. Nu är de som två andra tjejer.

Stora vill ta spruta sist. Lilla får fint sträcka fram armen. Börjar gallskrika så fort sprutan nuddar henne. Då är det kört. Stora vägrar. Totalvägrar.

I trettio minuter håller jag och sköterskan på. Jag märker att sköterskan börjar tycka att det är trams. Jag försöker fundera för mig själv vad som är bäst. Låta henne slippa, komma en annan dag eller helt enkelt tvinga. Under tiden skriker hon att hon inte vill. Hon gråter och skakar på huvudet. Det känns super... Not.

Eftersom jag ibland är lite principfast blir det den sista metoden. BVC-sköterskan verkar också tycka den (vi överlägger lite fort på engelska) och när jag nickar så trycker hon in sprutan. Nu har vi nog gett Stora E men för livet. Känns sådär.

Efteråt är Stora E som galen. Hon vägrar att gå, hon vägrar att stanna, hon vägrar kläder, hon vägrar utan kläder. Hon skriker. Jag är elak, jag är den dummaste mamman i hela världen och hon vill visst ha glass och jag bestämmer allting, hon får aldrig bestämma något alls. Hon vill inte finnas och hon borde aldrig ha fötts. Detta är något hon har börjat säga så fort hon blir arg eller ledsen. Tydligen helt normalt för sexåringar men det kan ju mitt intellekt veta men det verkar inte ha någon som helst direktlinje till hjärtat. Det gör ont att höra.

Pust. Detta fortsätter hela vägen till bilen. Hon vägrar kliva in i bilen. Hon vägrar spänna fast sig och vägrar bli fastspänd. (I stolen). När jag smäller igen hennes dörr och sätter mig och startar motorn spänner hon fast sig. Hon vet tydligen vad som gäller trots allt.

Jag åker hem, stannar inte och köper glassen vi initialt försökte locka sprutvillighet med. Då är jag elak. Jag är den värsta mamman i hela världen.

Då blir jag arg. Jag tycker att jag höll mig rätt länge, nu har hon hållit på i över 40 minuter. Jag skriker tillbaka att om jag är så elak får hon väl byta ut mig, be att pappa skaffar en ny mamma som kan bo hos dem. Jag börjar gråta. Hon blir tyst. Hon blir faktiskt tyst. En stund.

Jag känner mig mogen. Jag känner mig riktigt lyckad. Jag känner att jag hellre satt i Sundsvall och jobbade i tre veckor än satt där och skrek på min dotter.

Sedan fortsätter hon en 20-30 minuter till efter att vi kommit hem. Sedan kommer hon och kramas hårt. Säger att hon älskar mig.

Om det här är förpubertet så ska jag nog ta en utlandstjänst i några år under puberteten. Man kan ju verkligen undra hur den blir.

Jag ser verkligen fram emot natten. Det blir nog lugnt och skönt. Vi verkar vara så harmoniska här hemma just nu.

Vilken skruttmåndag det blev!

Sundsvall.
SJ.
Dålig kombination.

Maken skulle åka med tåget 6:30, kom iväg i tid. (Detta innebar uppstigning 5:15 för honom, och störningar för min skönhetssömn, nackdel med att ha inrett en liten hotellsvit åt föräldrarna. Han duschar typ i sovrummet).

En liten stund efter avgång gick tåget sönder. Och stod still. I fem och en halv timme. Sedan bogserades det tillbaka till Stockholm. Och nu sitter han på ett tåg på väg till Sundsvall. Déja vu.

SJ ligger inte högt i kurs just nu.
Dessutom blev de 6 timmar försenade på väg till Åre i onsdags.

Så grattis Sundsvall. Ni har min man inatt. Jag har tjejerna och trapporna. Och växtvärken. Och magvärken. Och mörkerrädslan. Och allt annat de kan komma på.