Ni vet hur man ofta önskar att man bara hade en vecka, en dag, en timme eller bara 10 minuter till på sig. För att man är lite sent ute. I förrgår kände jag så. Jag hade bokat in mäklare för värdering av huset till igår och idag och tanken var att jag skulle städa fint i tisdags. Bara det att vårens vedermödor nog kröp ikapp och jag var sååå slö. Bara hängde vid datorn, gick runt och smådonade lite. Orkade inte ta tag i dagen.
Nu är ju vi en rätt ordentlig familj så helt tokstökigt var det inte. Men ändå, tvätthögar skulle tas bort, badrummet putsas och dammsög gjorde vi sist innan Kim kom. Den 14 maj.... He he. Ordentlig familj, hrm...
Så i förrgår började jag tokstäda vid 22-tiden då Duracellkaninen låg utslagen. Gjorde en priolista i huvudet och valde vad jag kunde spara till morgonen. På morgonen började jag köra på tid, bestämde vilket som var viktigast. När jag var nästan klar så ringde mäklaren. Hans dotter hade fått vattkoppor (det kom han på klockan 10 på morgonen...?) och han behövde boka om.
Jag fick all extra tid jag behövde. När jag var klar. Idag kommer två mäklare. Tokstädar inte idag.
What a difference a day makes...
Fem nyare träningslåtar
3 timmar sedan
2 kommentarer:
Men ÅH vad TYPISKT!!!
Fast jag är lite sur att du ska överge mig med mitt hopplöst-litet-skruttigt-renoveringsobjekt och flytta till nybyggt! Det kändes fint att ha sällskap av dig ;-)
He he, jag kommer inte att bo i nytt förrän om minst ett år. Tills dess bor vi här i rucklet och sedan kanske inneboende el i andra hand. Så det blir sådär skojsigt... :)
Skicka en kommentar