Inlägg
Lustigt.
Just idag, nästan när jag skrev mitt förra inlägg, har Denise Rudberg besvarat min fråga angående hur hon bestämmer vad hon ska skriva om. Hur visste hon att jag behövde få veta det, just idag?
Uppdatering. Klickade upp dokumentet som innehåller en story som jag började på på skrivarkursen. Tänkte att jag skulle fortsätta på den. Den pockar lite nämligen. Dyker upp i mina drömmar. Som Denise skrev, "knackar på". Det är något där som jag tydligen vill berätta. Började läsa vad jag redan hade skrivit.
Telefonen ringde. Långt samtal med en hustillverkare.
Nu har mitt älskade barn sovit i en timme och trettiotre minuter. Det betyder att hon snart vaknar. Så länge sover hon sällan.
Det betyder att idag är inte heller dagen jag börjar på boken.
Fem nyare träningslåtar
2 timmar sedan
.gif)
7 kommentarer:
Vad skönt att du har idéer!
Jag har förkastat min bok, den jag skrivit rätt mycket på. I alla fall nästan. Den har legat på is i ett halvår och nu när jag läser känns det mesta kasst. SUCK.
Har ett litet frö som gror, men det är så litet och jag har ingen aning om det kan växa.
Men jag VILL ju.
Har Denise R någon officiell E-mail?
Du brukar ju skriva henne? Undrar Helena
Jenny, vad trist! Är den verkligen så kass? Jag som var så avis för att du hade kommit så långt. Ge dig lite tid, du kommer nog på det till slut. JAG hoppas på att JAG gör det i alla fall... Annars var det väl ändå inte meant to be...
Helena, tyvärr har hon ingen officiell som jag vet. Man får vara lite kreativ. ;) Men visst är det irriterande att hon inte har kommentatorsfunktionen på sin blogg!
Jag kämpar på med min bok, mammaledig. Dock undrar man om det är värt det. All tid det tar... Sen inkommer 3000 manus per år till de flesta förlag och de stora ger ut 5... Men Lycka till tjejer. Vi får bli 3 av de 5 :-)
Kul Helena, känner igen mig! ;)
Hmmm. Mätt i pengar är det nog verkligen inte värt det. Sedan får man fundera på varför man vill skriva.
Såklart vi blir tre av de fem! He he. :) Lycka till själv!
Ja, tvärt om vad jag trott stöttar min man mig. MEN han tog ner mig på jorden ibörjan och sa att jag får skriva för terapi men inte för att tjäna pengar (han vill inte att jag ska bli för besviken)... Ibland tänker jag att nu är jag bara med barnen och hittar på något, struntar i skrivandet. Sen leker de plötsligt och jag sitter själv bredvid, dras till skrivandet... PS: Jag är inte vaken mitt i natten och svarar, bor i USA DS
Jag kan förstå känslan av att vilja "ösa på" de få, korta stunder man är själv som småbarnsförälder! Själv har jag inga bokplaner men det är jättespännande att läsa om dina (och andras) här!
Skicka en kommentar