Idag var jag som sagt på skolavslutning.
Det var fullt av finklädda, underbara och glada högstadieungdomar som har hela livet framför sig. Precis som Therese i Stureby hade, för några dagar sedan. Nu är hon död och man förstår verkligen inte vad som hände. Thereses bästa väns pappa har skrivit i Aftonbladet och han säger något viktigt. Det är dags att styra upp ungdomarna.
Vad är det som händer? Det är så många som mår dåligt och behöver hjälp. De behöver synas, de behöver uppskattning. Om inte deras egna föräldrar kan ge dem det, då behöver samhället resurser för att ha personal så att det räcker åt alla. Jag är övertygad om att fler vuxna i ungdomars närhet ger positiva resultat. Och då menar jag inte studieresultat (även om jag är säker på att även dessa gynnas om barnen är trygga och mår bra). Barn och ungdomar behöver folk i närheten som lyssnar på dem, och är bra förebilder. Det får man inte genom jätteklasser, borttagna fritidspedagoger, kuratorer på deltid som jobbar på flera skolor under den deltiden osv osv. Det behövs mer vuxna människor som bryr sig om barnen!
Sista chansen att ansöka!
55 minuter sedan
2 kommentarer:
Jag råkade läsa det han skrev och tyckte att det var en så träffande beskrivning att vi hanterar våra barn/ungdomar som vi hanterar våra katter: vi släpper ut dem på morgonen och tar in dem till natten. Så många föräldrar verkar ha så lite koll på vad deras ungar gör och faktiskt verkar det som om de inte ens VILL ha den kollen. De orkar inte, eller vad är felet?
Precis. Det undrar jag också.
Skicka en kommentar