Vid tretiden var de hemma igen. Det var ingen fara! Jag kommer inte ihåg vad det hette men det gick ut på att magen hade blivit så uppretad att det kom blod. Hon har inte spytt sedan innan de åkte in, däremot är hon matt. Hon har lyckats äta lite rostat bröd och äppeldricka på morgonen.
Kan känna att Sjukvårdsupplysningen skrämde upp oss lite. Det är en svår balansgång det där.
För en tid sedan fick ju Sjukvårdsupplysningen väldigt mycket skäll, för att ha missbedömt buksmärtor så att en pojke dog. Jag märkte igår att de har tagit till sig av kritiken.
Vid samtal ett var sjuksköterskan väldigt lugn, trevlig och tog sin tid. Det har jag aldrig känt tidigare, de brukar mest vilja lägga på. Hon avslutade samtalet med att säga "ring igen om ni är oroliga, vi är här dygnet runt."
Vid samtal två vet jag inte, då pratade maken och jag var och tränade. (Insåg att jag behövde tanka lite inför kommande vecka).
Samtal tre. Sjuksköterskan lät bekymrad och kopplade bort mig en lång stund och rådgjorde med en kollega. Tillsammans kom de fram till att vi skulle åka in.
Då blev jag nervös. Van vid att Sjukvårdsupplysningen mest rekommenderar vätskeersättning och vill lägga på. De har nog tagit till sig av all kritik. Det är ju bra men det blir ju galet om de istället ska skicka alla till akuten. Det var fullt i väntrummet på Astrid Lindgren igår och det tog väldigt lång tid innan läkaren kom till E och maken. Som det ju är, det finns ju olika prio.
Nu är jag hemma med gipsis och kräkis. Gipsis fattar inte att hon bör ta det lugnt, hon har massor av energi att göra av med och gör det helst genom att slå sin storasyster som bara vill vara ifred. Helst sittandes i mammas knä. Då vill gipsis också sitta där. Och så är vi osams igen.
Sista chansen att ansöka!
49 minuter sedan
3 kommentarer:
Hoppas att alla snart är friska krya och glada. Innan det börjar om... Som det ju oftast gör. Alla dessa småskruttar som man oroar sig för, även när de har blivit lite större skruttar.
Kram!
Vad skönt att allt var ok med Stora E's mage! Läskigt att kräkas blod, jag hade också blivit skiträdd!!
Men du, känns det inte som om ni snart har haft er kvot av otur nu....eller "snart" förresten, jag tycker nog att ni har fyllt den rejält. Nej, fram för lite tur för er nu tycker jag!!
Kram Jennica
Vilken tur att allt gick vägen.
Kram
Skicka en kommentar