Hon är tydligen stor nu.
tisdag 1 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hjärnfonden
Prenumerera på mig!
Inlägg
Kommentarer
Min blogglista
-
-
Veckans kulturfråga v.19 20241 dag sedan
-
2.543 omarbetningar senare ...3 dagar sedan
-
Med mina ord, avsnitt två3 dagar sedan
-
Bli glad, renovera badrum2 veckor sedan
-
Det finns bara nu3 veckor sedan
-
Svarvad Zucchini med Sesamolja2 månader sedan
-
-
-
Kära jobbdagbok (61)2 år sedan
-
Maj 20212 år sedan
-
Råvaruskola: Yuzu3 år sedan
-
Turista i Sverige3 år sedan
-
28 Februari3 år sedan
-
Ny adress!3 år sedan
-
-
Ouups we did it again..4 år sedan
-
-
-
-
-
-
Test5 år sedan
-
-
Sometimes, I Get Angry7 år sedan
-
Skapa sexuell spänning...?7 år sedan
-
-
Lästa böcker 20177 år sedan
-
-
Mot nya mål7 år sedan
-
-
Attack: trädgård7 år sedan
-
-
Dear reader8 år sedan
-
Nu flyttar jag!8 år sedan
-
-
-
Vår upplevda fulhet, en folksjukdom?9 år sedan
-
Vem gråter?9 år sedan
-
-
En protagonist eller flera?9 år sedan
-
-
-
Stockholm läser Barnens ö10 år sedan
-
-
Nu flyttar jag!10 år sedan
-
-
-
Hello goodbye!10 år sedan
-
Ny webplats!10 år sedan
-
Ja til talentene!10 år sedan
-
Snabbgenomgång av majläsningen10 år sedan
-
Med examen – snart leg!10 år sedan
-
-
-
Begravning11 år sedan
-
-
Återuppliva bloggen?11 år sedan
-
Memory lane11 år sedan
-
-
Hej alla ni som letar efter mig12 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Utmärkelse
Tack fina Sandra på Talludden! Klicka på bilden så kommer du till Talludden.
.gif)
Just nu läser jag:
Revolutionary Road av Richard Yates
Klicka här om du vill veta när jag uppdaterar!
Pernys motivering:
Vi är lika gamla, vi har lika många barn och vi delar dröm. Inte konstigt att jag känner mig inspirerad, rycks med och skrattar igenkännande när jag läser denna blogg. Tack du skrivande mamma som jag ser fram emot att läsa publicerad någon dag.
Livet enligt J:s motivering:
Även detta en relativt ny favorit.
Och jag lyssnar på:
Smultronbett, Barbara Voors
1 kommentarer:
Visst är det väl häftigt! Och lite läskigt.... Idag cyklade min 9-åring till skolbussen själv, visserligen bara några hundra meter här på vårt område - men ändå! Det kändes konstigt att stå i dörren och se henne cykla iväg. Sedan kom det ett SMS, "Nu är jag på bussen mamma, du kan vara lugn!"
Hon känner mig.....
Skicka en kommentar