fredag 31 december 2010

Solen går ner

Solen går ner över 2010.

Här skulle jag egentligen ha redogjort för hur bra det här året hade gått. Om det nu hade det. Jag har inte uppnått ett enda av mina mål... Och skit samma. (Mina mål var att skriva färdigt min bok, nästan klar men nära skjuter inte en endaste liten hare, jag skulle också få bort min degmage, ehum. Dessutom skulle jag sluta dricka cola. Det gjorde jag. Men jag började efter ett par månader igen. Så smart är jag.)

Det enda man kan vara säker på är att det aldrig blir som man har tänkt. Man kan lova, man kan önska och man kan jobba mot mål men det blir ändå inte så. Som min kloka barnmorska sa när jag väntade mitt första barn. "Det man oroar sig för händer aldrig." Det hon menade var förstås att det händer något annat istället. Och så är det ju hela tiden. Man behöver inte ens ha mål, man behöver inte ha tänkt något särskilt, ändå händer det konstiga och oväntade saker. Överallt, hela tiden.

Känn ingen press 2011 men nu räknar jag med dig. Hur ojämn och konstig du än ser ut, jag räknar med dig.

Fina snälla, kloka och stöttande bloggvänner,
Jag hoppas att ni alla får ett riktigt
Gott Nytt År
för jag gillar er.


torsdag 30 december 2010

Som sagt, livet är skört

Katerina Janouch har inte heller haft en lätt vecka.

Ingen går tydligen säker. Spelar ingen jäkla roll hur frisk man är i övrigt. Det är så läskigt tycker jag, vad ska man göra? Man kan inte göra ett jävla skit, det som händer det händer. Är det så illa?!

Så glad att det gick bra för dig Katerina. Så glad!!!

Månadsgivare

Jag blev just Månadsgivare hos Hjärnfonden. Kändes rätt på nåt sätt.

Varje år till jul lottar vi ut vem vi ska köpa julklapp till. Vi köper till barnen men vi vuxna får nöja oss med en klapp. Okej, jag och maken fuskar, vi köper till varandra. Makens mormor fuskar också, hon delar ut fina röda kuvert med fint innehåll. Förra året fuskade vi och köpte "Till mitt barnbarn" till alla far- och mor-föräldrar. Fast egentligen var ju böckerna till våra barn... Den som jag fick på lotten i år har ännu inte kunnat öppna sitt paket.

Utöver lotten (och allt fuskande) ger vi ett bidrag till ett välgörande ändamål. Denna summa är högre än den summa vi köper till varandra för. Det känns väldigt bra. Tidigare år har jag och maken bland annat skänkt pengar till Ronald Mc Donaldhus , BRIS, Action Aid och SOS Barnbyar. Både Action Aid och SOS Barnbyar ger vi till varje månad. I år hade vi inte bestämt vad vi skulle lägga pengarna på. Vi skulle ha familjemöte om det innan julafton. Men så hände det ju lite annat och det blev rätt självklart vilken organisation som skulle få vårt stöd i år.

Nu är vi månadsgivare hos Hjärnfonden. Om man bara vill skänka en liten slant kan man messa iväg en liten gåva. Det har jag gjort. När jag ändå var inne på sidan shoppade jag lite också. Lite böcker om hjärnan och sådant. Det är som att jag tror att hon vaknar ju mer pengar jag skänker...

SMS:a HJÄRNA till 72930 så går 50 kronor till hjärnforskningen.
Observera att eventuell SMS-taxa kan tillkomma, beroende på din operatör.

Här är jag

Tänkte tappa andan av utmattning.

Nya tag

Igår grät jag. Igår var jag arg.
Idag är jag lite mindre arg, men fortfarande ledsen och besviken. Över hur allt är. Hur det kanske blir. Ni fattar.

Idag är maken och barnen hemma hos farmor och farfar och snickrar. Varken farmor eller farfar är där just nu men barnen och maken är där och livar upp det lite. Så länge. Farfar kommer snart, farmor tar nog lite längre tid på sig. Lilla E ska få ett sängbord, ett prinsessigt. Farfar har en snickarboa som heter duga.

Själv är jag lämnad ensam. Efter önskemål. Jag behöver vara ensam. Under tiden har jag (trots mitt vinterhat) tagit mig ut på en promenad. Gick min vanliga runda som jag gillar bättre när det är sommar. (Fast just nu är ju orencounterrisken tokminimerad, det gillar jag). Jag andades i halsduken när det blev för kallt. Jag gick fort och blev svettig. Tog i lite extra i uppförsbackarna.
När jag kom hem testade jag att köra lite Zumba. Jag har beställt en zumbaskiva till vår nya Kinect. Jag blev mer svettig.

Sedan läste jag alla fina kommentarer här i bloggen och tittade lite extra på det Ann skrev. Att jag ska ösa ut och behålla känslorna till romanen. Och det Mamma P skrev. Att det är skönt att skriva av sig.

Så nu så. Jag har tränat. Jag har lugn och ro hemma. Jag har ätit lunch. Jag har tagit fram pappershögen.

M. Jag skriver för din skull - du är så jävla tjatig om när boken blir klar så jag kör väl nu så du har något att läsa när du vaknar.

Jag blir ganska trött

Ja..

Undrar verkligen vad vi kan vänta oss av det nya året...

onsdag 29 december 2010

Bryter ihop

Vet inte hur många gånger jag har blivit arg på barnen idag. Jag irriterar mig, stör mig och blir arg. De är bara som vanligt, tjattrar, springer och pratar hål i huvudet. Precis som de ska. Men det fungerar inte när det är kaos inombords. Det fungerar inte när jag bara försöker hålla allt rullande. Försöker hålla andan och humöret uppe.

För det är ungefär det jag orkar. Jag är inte ens anhörig på riktigt så jag har inte samma rätt att må dåligt. Det är inte min mamma, det är inte min fru, det är inte min farmor eller mormor, det är inte min syster, det är inte min kusin. Det är bara min svärmor. Hon som har sagt att min man är gråhårig för att han bor med en drake. Jag är draken och mina behov är liksom ihopkrympta till ett noll.

Nu har det gått en vecka. Helger blandas med bröllopsdag och alla omkring ler och undrar om man har haft en bra jul. Nej. Fan heller. Hela jävla jullovet är åt helvete. Allt som skulle ha gjorts går åt helvete. Då säger alla att vi ska fokusera på oss, ta hand om varanda. Ja, det ska vi. Ja, det gör vi. Men jag mår så jävla dåligt när saker inte blir som jag har tänkt. Jag mår dåligt över att dagarna bara rinner iväg och inget blir bättre. Allt blir bara jobbigare, för varje dag som går.

Hej Svenska Spel

Jag tänkte att det var en bra dag att köpa en lott på. Jag tänkte att eftersom allt annat är rätt pestigt trots bröllopsdag så kanske vi kunde få lite tur i alla fall. Det fick vi. Lite. Men - den som smått föraktar ska inte heller stort ha. Skitsamma. Det finns ändå bara en sak vi vill just nu. Men vi vann ändå 75 kronor på två lotter så det blev plus 25 kronor i saldo. Alltid något!




.






Det känns

Helt jävla opassande känns det men vi tog den billiga. Vi har nämligen 8-årig bröllopsdag idag. Hade hoppats på fina nyheter i present men icke. Inte dåliga heller iofs.

Nu ska vi laga risotto och försöka ha det lite bra.

När vi får Gooood news blir det dyyyra bubblor.

tisdag 28 december 2010

Filmer jag vill se nu...

Överenskommelser. Fatta vilken underbar film den skulle vara! Snyggingen Seth i heta scener, vackra klänningar och historiska miljöer. Vilka vill du se i huvudrollerna Simona?

Vänner - the movie. Sex and the City har lyckats med två, var är er film? Åh vad det skulle vara skönt med två timmars skratt. Så härligt!

Sedan kan jag tänka mig alla romantiska stories med lyckliga slut. Och filmen om svärmor som vaknar upp, ruskar på sig och undrar vart julen tog vägen.

Jag har rymt

Till the outbacks... I Australien. Här står jag och viker tvätt och drömmer om värme och vakna svärmödrar.

Vallar barn

Det blev bio. Utomhusaktiviteter göre sig icke besvär.

måndag 27 december 2010

Nil novi sub sole

Hon ligger kvar. Sover djupt. Nu tror jag att alla som är berörda har fått veta så nu känner jag att det är okej att säga här också. Det är svärmor som har fått en hjärnblödning och ligger på intensiven, opererad och nedsövd.

Vi vet inte när hon vaknar. Jag säger fortfarande när. Vi fick statistik från en läkare och alla vaknar ju inte tyvärr. Men svärmor är en seg och envis bestämmarskit så hon kommer att vakna. När hon vaknar så vet vi inte hur hon kommer att må. Flera vänner har berättat om anhöriga och bekanta som har gått igenom samma sak, och kommit ur det hur bra som helst. Vi håller oss fast vid deras berättelser. En fick sluta köra bil. Svärmor har inget körkort så hon kommer inte att sakna att köra.

Annars försöker vi sysselsätta oss. Svärfar har det inte alltför skoj så för att liva upp honom tvingade jag ut honom för att skotta hos oss. Av princip skottar jag nämligen inte och maken har ju feber. Svärfar påstod att det var skönt. Nu är svärfar en snäll typ som kanske inte skulle säga att det var förjävligt att han behövde skotta min uppfart åt mig. Han rymde dock härifrån kort efteråt, kanske har jag skrämt bort honom?

Jag lämnade barnen hos fina vänner så de fick leka och bara vara glada. Under tiden tyckte jag att det var en bra dag att gå och lämna cellprov så där har jag varit och fläkt upp mig. Kändes ju sådär men plötsligt känns det nämligen viktigt att se till att man har hälsan.

Maken mår lite bättre, febern har gått ner. Jag sa nämligen till febern på skarpen, tror det hjälpte.

söndag 26 december 2010

Det är inte kul längre

Nu är maken sjuk också. Ligger och svettas/fryser med 39 graders feber.
Lilla E verkar ha magåkomma på gång.
Och från sjuklingen på intensiven kommer inget nytt. Hon är fortfarande nedsövd och kämpar.

Dottern

Har lite negativa åsikter om våra platser högst upp. Jag tycker takmålningen är fin i närbild. Biljettpriset var också fint. Gratis via jobbet.

Stora E och jag

Är på Dramaten. Vi ska se Den lilla sjöjungfrun. Stora E:s julklapp. Teater och fika med mamma. Vi myser.

lördag 25 december 2010

Fördriver tiden


Klickar hit och dit. Får inget vettigt gjort. Disken står. Hallen belamrad av skor, kläder och påsar. Inget spelar någon roll.

Kan inte

Sluta gråta.

Det går i vågor. Ena stunden är allt okej.
Nästa stund är det åt helvete.

Fan i helvete jävlars skit. Kan du inte bara vakna upp och vara bra? Måste det vara så komplicerat? Jag orkar inte det här!

Det är konstigt. Jag visste såklart att du var viktig men inte såhär viktig. Ja ja. Jag har ju bara känt dig i 18 år.

Merry Christmas

Vi har en engelsman i familjen och får därför även fira jul idag. Vi tänker på M som inte är med men försöker ändå.

Luftat oss

Jag släpade ut oss i snön för lite luft. Det var skönt. Sa vinterhataren.

Skickat från min iPhone

Julen

Det gick bra. Vi hade det ganska trevligt. Det var tomt, det var det, men det gick bra. Vi åt och drack alldeles lagom och tomte lyckades jag fixa tack vare en FB-kompis som lejde ut sin sambo. Så himla snällt!
Tjejerna fick en Kinect i julklapp och Stora E har dansat rumpan av sig hela kvällen. Vid 22:40 tvingade vi henne att sluta. Men först hade hon dance battle med sin far, sedan med mig. Jag vann överlägset över båda. Det säger mer om deras dansförmåga, än om min. (Jag var tvungen att ta av mig strumpbyxorna för att få grepp, efter en stund ville jag ta av mig mer för jag blev helt slut).

Från sjuksängen intet nytt. Vi har bestämt att det är bra för det betyder att det inte är någon försämring. Man får fokusera på det positiva.

fredag 24 december 2010

Du fick mig

Och jag fick dig. På julklappslotten. Tror det var likadant förra året. Du fick i alla fall mig, det vet jag.

Jag funderade på att vänta med att öppna tills du kan öppna ditt men till slut öppnade jag ändå. Du ger alltid så bra saker, jag var för nyfiken.

Tack. Jag gillar den massor!

Till M

Medan du ligger och blir bättre, för det blir du - det har jag bestämt, så har de andra åkt hem till er för att klä er gran.

Medan du ligger och blir bättre och de är borta är jag hemma och julstökar. Jag ska göra köttbullar. Och ris á la Malta. Tur att du redan hade gjort sylten till. Och skinkan. Jag vet inte hur man gör skinka. Jag ska duka med dina dukar. Jag skulle ha köpt i onsdags eller vilken dag det var, men då blev allt så konstigt.

Medan du ligger och blir bättre och de är borta fingrar jag på ditt paket. Jag fick dig på lotten. Jag var glad att jag fick dig på lotten. Din klapp ligger här och väntar på dig, tillsammans med dina blommor.

Medan du ligger och blir bättre och de är borta lyssnar jag på Kim Larsen. Kanske hörs det till dig? Jag spelar för dig, så att du blir bra. Jag fattar inte vad han sjunger men det svänger.

Jag gör en sak till när du ligger och blir bättre och de är borta. Jag gråter. För när de är här är jag stark. Jag berättar att allt blir bra och att du får den bästa hjälp du kan få. För så är det. Men jag gråter ändå.

Kram finaste M.

torsdag 23 december 2010

Trots allt

Nu står den där. Barnen har fixat under högljutt tjatter. Tack och lov för högljutt tjatter som dränker tankar.

Dina favoriter

M, jag har köpt dina favoritblommor. De väntar här på dig.

onsdag 22 december 2010

I morse

var det en vanlig dag. En ganska bra dag, första jullovsdagen, avslutning för Stora E och så myslunch med maken och barnen. För att fira att det blev jullov. Sedan skulle vi köpa julklappar, jag och barnen. Ikväll skulle vi ta in granen. Göra köttbullar. Sådana saker.

Sedan ändrades allt.

Inga julklappar köptes, ingen gran har tagits in. Ingen mat lagades överhuvudtaget. Apati, förtvivlan och vakuum.

Inget är som i morse. Men det ska bli bra. Det ska bli bra.

Det finns en väldigt viktig person i våra liv. Den här personen är riktigt envis och bestämd, när det gäller. Nu gäller det. Det gäller verkligen nu och visa oss nu vad du går för. Vi tror på dig. Känner du det?

Let's watch!

Denise i Let's Dance. Det är liiite jobbigt för nu måste jag sitta klistrad och heja. Och njuta. Det här blir underhållning! Ni ser ju, shit vad snygg hon är!!!

Kunde tyvärr inte länka, vet inte hur man gör från telefååånen. Är på BVC, barnen vägrar gå. De röjer...

Så myyysigt med vinter!

tisdag 21 december 2010

Exakt - var är brudarna?

Hur är det ställt med genustänket där hemma? Hos oss är det noll genustänk. Nuförtiden.

Det föddes en gång en dotter. Hon fick beige och blått och så vidare. Mamma hade koll på det där med genus minsann. Så växte hon upp. Blev rosa. Började säga saker som att "tjejer kan inte klippa gräset" och "bara pappa kan laga saker" och sånt. En helt korrekt iakttagelse förstås, hemma hos oss leker vi ofta 50-talet. Mest för att jag tycker att det är tråkigt att göra sådana där "karlsaker". Jag tycker att "kvinnosaker" är rätt tråkiga också. Sociala medier, det tycker jag är roligt. Och blogga. Och skriva. Och läsa.

Nu kom jag visst bort ifrån ämnet.

Det där med kläderna gav jag upp fort. Kände att det rosa måste vara en fas som helt enkelt ska passeras. Så föddes en dotter till. Som ärvde både beige, rosa och allt vad det fanns. Försökte rättfärdiga mitt totala genusuppgivande med att jag minsann kunde få dem att bli starka individer ändå, trots allt rosa och alla dockor. (Och jodå, jag har lyckats lite för bra med den biten känner jag ibland).

När det gäller leksaker är jag dock faktiskt lite kinkig. Väljer bort sådant som känns totalt ovettigt (BRATZ, don't get me started) och så vidare. Men legolådan hade jag inte koll på...
De har så rätt, Tobias Östberg och Ulrika Hjorth. Könskvotera legolådan nu!

Nu måste jag gå och googla lite om hur man skottar. Kanske att jag och tjejerna ska ta några tag i backen imorgon. Måste bara gå och köpa rosa skyfflar först.

Helt slut

Efter en sjukt jobbig dag med senare start, skönsång i aulan, fika med klassen (fick ingen blomma, så elak fröken är jag tydligen), ihopplockning och städning av skrivbord, jullunch med kollegor, fika med kompis, sjukgymnastbesök och hämtning av barnen är jag nu helt slut. Så slut att jag var tvungen att ringa maken som har jobbat sedan 8:30 och be honom fixa mat på väg hem. För jag orkar inte. Jag sätter mig helt enkelt och väntar. Kanske häller jag upp ett glas vin under tiden. Det orkar jag nog.

Till mig själv, i framtiden:

Det visade sig...

att de gamla godingarna låg väl undanstoppade av en anledning...

Efter att ha kämpat mig fram i snön och tvingats ändra resrutt två gånger på grund av nedfallna bussar kom jag så äntligen till jobbet. Här har det avnjutits skönsång i aulan, pepparkakor med glada (läs pratiga) elever och snart vankas jullunch.

Det finns hopp. Kanske överlever jag vintern utan sommarmusiken.

Hur man överlever vintern, del 4

Man letar fram gamla godingar.

Sista

jobbdagen på nästan tre veckor.
Lite lättare att gå upp just idag.

måndag 20 december 2010

Status

Såhär har jag beskrivit min dag på ansiktsboken idag:

Pernilla

...kan inte nog betona hur mkt jag hatar, hatar, hatar vintern. Stelfrusna fötter, inga däck kvar efter att ha försökt komma upp för vår uppfart på 30 meter i backe. Med snö. Och kurvor. Och is. Och snömonster. Aaaaaaargh!!!!!

...men jag är förstås tacksam för att jag har en fin familj, ett underbart hus, hälsan, ett schysst jobb och fullt med cava i skåpet!

...kommer imorgon att ringa varenda bilhandlare i Stockholm med omnejd för att få tag i en fyrhjulsdriven bil. Så fort en sådan är inhandlad för dyra pengar kommer snön att försvinna och det är so worth it!

Det beskriver dagen ganska bra. För att avrunda det hela på ett perfekt sätt ska jag jobba lite ikväll. För imorgon blir det jullov och då tänker jag verkligen inte jobba!

Min eftermiddag, sammanfattad i en bild

Det är alltså en påse med varor på golvet. En trasig påse. Med varor på golvet. Längst ner i vår backe står min bil, numera utan både dubbar och däck.

Sista lektionerna

Innan jul fylls av juliga aktiviteter.
Snodda rakt av från nätet. Med utropstecken och allt!!!

Äntligen är Uffe och jag överens


Det är sällan vi är det nämligen. Men jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Snön faller, och vi med den. Det blir mycket bättre sen.
I SOMMAR!!!

söndag 19 december 2010

Älskar

när min man säger "du har rätt som vanligt".

För över bilder

från kamera till dator. 424 bilder ligger vi på i december hittills. Undrar just varför december är vår toppnoterade fotomånad?!

Mer god advent

God fjärde advent

Recept ur Tara:
150 gram pepparkakor
75 g rumsvarmt smör
400 g rumsvarm Philadelphiaost
1 1/4 dl strösocker
1 msk vetemjöl
2 ägg
1 tsk vaniljsocker
1/2 tsk malen kanel
1/2 tsk malen ingefära
1 krm malen kryddnejlika

Jag bytte ut ingefära och kryddnejlika mot 1/2 tsk pepparkakskrydda för de malna varianterna var slut i min affär. Däremot hällde jag i 1/2 tsk kanel trots att det finns kanel även i pepparkakskryddan. Jag var lite wild and crazy.

Garnering: Rårörd lingonsylt och frysta lingon.

Ugnen 175 grader. Mixa kakor och smör i matberedare. Tryck ut blandningen i ugnsfasta glas.
Vispa ihop resten av ingredienserna.
Fördela ostkrämen över kaksmulorna. Ställ på en plåt, grädda i cirka 20 minuter.
Låt kallna, förvara i kyl.
Vid servering: Garnera med rårörda lingon och toppa med frysta bär.

Det var enkelt att göra, riktigt gott men väldigt mäktigt. Min sats räckte till 11 småglas. Originalreceptet säger 8 stycken men så stora hade jag aldrig fixa att äta.

Söndagspyssel

Hur man överlever vintern, del 3

Man njuter av att man inte kan gå ut.

lördag 18 december 2010

Pysslar lite i köket

För jag trivs där så bra.

Hur man överlever vintern, del 2:



Jag lyssnar på härliga barnröster som gör pepparkakshus med sin far medan jag gör sommarens fotobok och lyssnar på bra musik.

Jag fick en tidig julklapp igår

Snälla och fina Christina Stielli tog sig tid mitt i all julstress och skickade sin bok till mig. Äntligen ska jag läsa den! Jag tycker att titeln är enormt bra, och riktigt jobbig. Det är det man inte vill höra...

Började redan igår men fick aldrig läsro. Det händer så mycket i det här huset. Kanske ikväll.

fredag 17 december 2010

Skål då!

Eftermiddagsmys

Fika med god vän efter jobbet. Mysigt!

Fredagsstatus

Ätit 5 pepparkakor. Det stod en tallrik med överblivna precis bredvid mig. Kunde liksom inte hjälpa mig själv. Har haft 5 lektioner. Borde skriva 40 omdömen men tror att det blir kvällsjobb på måndag istället. Jag tyar inte mer. Jag vill ha fredagsmys! Och på allmän begäran kommer det att innehålla bubbeldricka. Bild kommer!

!!!

Det ska ta ca 25 min. Nu 43 och inte framme ...

Hur man uthärdar vintern, del 1

Man drömmer sig bort. Inte till Svalbard, det reportaget bläddrar man förbi. Fort.

torsdag 16 december 2010

December

är en riktigt galen månad. Det tycker alla. Jag har absolut ingen respekt för att alla andra tycker det. Ingen har det lika jobbigt som jag.

Jag har denna månad haft hand om fyra kalas. Ja. Jag har en man. Ja. Han är en ansvarsfull och mycket bra man. (Han kostar mig dessutom skitmånga bloggläsare eftersom folk vill läsa när man klagar på sin man och då istället väljer Monas Universum). Men det är ändå jag som har hand om kalasen. Han har typ hand om disken efteråt så det är ingen fara så. Men ni fattar.

Varför fyra kalas? Jo jag jag har, jag menar vi har, två decemberbarn och jag vill inte (här är det jag som är det bästa subjektet) att de ska firas sämre än om de hade fyllt år långt ifrån varandra och under helt andra månader. De ska ha varsitt kompiskalas och varsitt släktkalas. Så är det bara.

De har vänner också. Flera vänner som fyller år i november/december som också slänger ut kalas i december. Tillsammans har de varit på fyra andra barnkalas. I december. Presentinköp, skjutsningar och sitta med och titta när vi leker aktiviteter.

Och inte nog med det. Min pappa är också decemberbarn. Han har tydligen också rätt att ha kalas. Speciellt i år då han fyllde 60.
Och så har vi makens morbror som också är decemberbarn. Hans kalas går vi också på. Ibland krockar kalasen så man får åka i skytteltrafik.

Och dessutom ska mina (jag menar våra) stackars decemberbarn inte drabbas för att de är just decemberbarn, de har också rätt till en adventskalender med saker. Såklart. Så varje dag ska det läggas i en sak. Varje natt menar jag. För jag går och lägger mig och kommer på det och går upp igen. Av någon anledning är detta också mitt ansvarsområde. Kanske för att det är jag som har introducerat det. Av någon dum jävla anledning.

Och så jobbar jag ju lite också. Sådär 100%. Och i december på en högstadieskola ska det sättas betyg. Och så ska det skrivas åtgärdsprogram när man inte sätter betyg. Trots att det man som lärare allra helst vill är att godkänna eller ännu mer så är det inte alltid möjligt. Resultatet blir att det ska skrivas åtgärdsprogram.

Sedan har vi det där med utvecklingssamtal. Innan utvecklingssamtalen ska det skrivas omdömen. Elever och föräldrar läser omdömena på någon minut. Det tar inte en minut att skriva ett omdöme. Inte när jag skriver i alla fall. Vecka 3 ska jag ha ett gäng omdömen klara men vecka 2 är jag i London. Detta innebär att jag gör klokast i att skriva omdömen nu, innan jul. I december.

Igår kom ett sms. En kompis ville gå på julbord. Hur trevligt det än lät så kände jag ändå att jag hade någon slags gräns. Till och med jag har alltså en sådan. Men hur är det, måste man alltid äta julbord i december? Kan man inte ta det i januari istället?

P.S.
Jag har idag skrapat bilen tre gånger. Det är så lovely med vinter!

Julpysslar på jobbet

Såååå fint jag gör. Verkligen...

Klapp för 20 kronor

Och en uppvisning i äkta kitsch..
Klappbyte på jobbet i em.

Kan säga att innehållet passar mig, synd att den måste hamna i jultomtens säck...

onsdag 15 december 2010

7 år

För sju år sedan blev jag mamma. Åt en liten gul monchicibebis som hade stora problem att ta sig ur min härliga mage. Det gick åt nästan 24 timmar, två sköterskor som tryckte på magen, fem eller sju sugklocksdrag (jag hade inte full koll ärligt talat) och 1,5 liter blod. Har jag för mig. En hel del var det i alla fall. Både akut kejsarsnitt och blodtransfusion flåsade mig i nacken.

Till slut kom hon dock ut, hur motvillig hon än var.
Nu är det jag som har problem att ta mig ur min härliga mage men det är en helt annan historia.

Nu ska det fixas födelsedagsmiddag. Snart är decembers alla kalas avklarade! Hurra för alla mina decembertjejer, och idag mest för Stora E.

tisdag 14 december 2010

På tal om att göra konstiga saker

Insåg sent igår kväll att vi hade glömt att ta med Lilla E för att köpa födelsedagspresent till Stora E. Eftersom Stora köpte till Lilla för en vecka sedan så kändes ju det lite dumt, att Lilla inte skulle ge Stora en present.

Stora E fyller år imorgon så det borde inte vara något problem men... Maken skulle på julmiddag och mina minutrar efter jobbet var fulltecknade av sjukgymnastbesök. Och hur handlar man present till ett barn som måste följa med till affären?

Jo. Såhär gör man. Först messar man en gammal klasskompis på Facebook. Klasskompisen jobbar i leksaksaffären i centrum. Ber klasskompisen lägga undan saken som Lilla E vill köpa till Stora E. Hur man vet vilken sak? Det vet man.

När man så inser att man inte hinner hämta upp presenten själv så ringer man först lite löst folk. Sin egen pappa. Som inte svarar. Sin svärmor, som svarar, men inte har körkort men erbjuder sig att anlita sin make, ens svärfar. Trots denna snälla gest kommer man på en annan lösning.

På väg till dagis från sjukgymnasten ringde jag till affären och förklarade vikten av diskretion. Affären förstod, trots att det inte var min klasskompis, hon hade gått hem. Affären hade annan serviceminded personal. Puh!

Hämtade barnen och uträttade tre andra ärenden. Det ska ju vara kalas här imorgon, igen. Det fanns saker att handla. Sedan drog jag med dem till leksaksaffären och hade en perfekt täckmantel. En av pruttkuddarna från gårdagens adventskalender hade gått sönder och den skulle bytas. (Fast den var inköpt på ett helt annat ställe så byte var det ju förstås inte tal om, men vad gör man inte?) Med lite avledande manövrar och lite smussel vid kassan så var presenten fixad.

Sedan bjöd Mr Donalds på middag. Bjöd och bjöd förresten.

Tre timmar senare ringde pappa. Han stod i leksaksaffären och ville veta vad han kunde köpa till Stora E. Japp. Samma leksaksaffär. "Ja just det, jag såg att du ringde förut..."

Nu har barnen äntligen hittat kuddarna och det är dags för mig att sätta de där förbenade betygen.

Annat som får mig att le

Stod i kö på Apoteket (eller vad det kan tänkas heta nuförtiden) häromdagen. En mamma, mormor och en liten tjej handlade och skulle gå. När det var min tur var lilla tjejen jättesur för hon skulle ha betalat sin reflex, med sina pengar. "Men mormor har redan betalat", försökte mamman. Nix. Hon skulle betala sin reflex själv. "Okej, då får vi betala den en gång till då." De stod och väntade tills kassörskan var klar med mig. Förläget hörs mamman säga till kassörskan: "Can we pretend to pay?"

Jag älskar barn. De får oss att göra sådana konstiga saker.

måndag 13 december 2010

Undrar

...varför min mobilbloggning inte fungerar. Har försökt posta ett inlägg två gånger. Nu har jag även försökt posta ett testinlägg. Märklisch. Jag vill inte få en sån blogg som Simona har, som uppdateras låååångt efter att sakerna har hänt. Puss S!

Hon som älskar julen del 1

Stora E har planerat julmaten. Helt på eget bevåg.

Saker som fått mig att le

Igår när jag körde bil. Stannade vid ett rödljus och skrålade med till radion. "I love the way you lie". Tittade i backspegeln (tittar mest i backspegeln nuförtiden, folk bakom mig brukar ju gilla min behind så jag är lite lätt nervös när jag står still vid rött och vid STOP och så vidare) och där satt en kille och sjöng samma sång. Av hans läpprörelser att döma. Han och jag liksom. Log lite. Blev konstigt nog också lite generad.

Förra veckan när jag kom till min sjukgymnast och hittade en parkeringsbiljett med en timme kvar på, i parkeringsautomaten. Någon snäll hade lagt sin biljett där. Till mig. Blev jätteglad. Fast det bara kostar några fjuttiga kronor att stå där så blev jag så glad. För att någon var omtänksam. Jag lämnar ofta vidare min biljett, har väldigt sällan fått någon.

Igår när min fina lilla tjej skulle nattas och hon inte kunde sluta gosa med mitt ansikte för "mamma du är så jättejättejättejättejättesöt".

Idag när elever från årskurs 9 tågade in i aulan och underhöll oss med ett fint luciatåg. En del hade lucianattlinnen som var alldeles för korta, andra hade alldeles för långa. De sjöng inte helt rent hela tiden men de var fina.

I eftermiddag kommer jag inte att le. Jag kommer att gråta. Lilla E har luciatåg. Jag har laddat upp med näsdukar.

Morrn alla lucior!

Tåg ett av tre.

söndag 12 december 2010

På väg

Kunde inte sitta still och helga vilodagen längre...

Adventskalenderspyssel

Design Lilla E.

lördag 11 december 2010

Jag är lucka 11

Jag har bara inte hunnit blogga idag. Gå in och kika vettja!

Trevlig kväll

Discokalas

Är dagens projekt...

Jag har fått frukost

Min vänsterhänta dotter har dukat fram. Komplett med tidning åt mamma. Tydligen är modern satt på slankekur också...

fredag 10 december 2010

Såg en dröm

Snubblade på den här annonsen i DN. Skickade foto till maken med ordet "Flytta?" Maken ringde upp och höll med om att det såg väldigt charmigt ut. Och väldigt billigt. 900 000. Vi skulle kunna casha och så kunde jag sitta där och skriva, han kunde jobba lite deltid. Så kan det ju gå när man lägger för många miljoner i sitt boende i Stockholm.

Nu när barnen äntligen är i säng gick jag in och letade. Till att börja med visste jag inte ens var jag skulle hittaKindabygden. Inspirerad av julkalendern kändes det som yttre ödemarken, minst. Speciellt till det priset. Men så hittade jag det på google: "Kindabygden - en av de fagraste platserna på jorden!" Det lät ju fint.

Googlade vidare. (Fastighetsbyrån hade inte bästa siten, det var inte helt självklart att hitta annonsen så jag googlade lite under tiden).

Snubblade på en artikel om orten Rimforsa på Wikipedia...

Det började bra.
"En bit utanför Rimforsa, i närheten av Tjärstads kyrka, bor författaren Torgny Lindgren". Perfekt. Torgny och jag kanske kunde ha skrivarträff ibland. Verkar vara en bra ort det där, man kan skriva där!

Lärde mig också att Rimforsa ligger i Östergötland. Rätt bra läge för mig, mamma i Halmstad, syrran i Göteborg och så resten här i Stockholm. Det var ju bättre än norrut i alla fall.

Men så kom det här...
"På orten finns det en grundskola, bank, två pizzerior, en bagarbod/kafé, en sporthall, en konstgräshall, tre frisörer, en bensinmack, en camping, ett motell, en före detta järnvägs- och busstation, naturreservat (Hallstad ängar), grottsystem (Trollegater), två båthamnar och en större badplats. Det finns även två mataffärer".

Hmmm. Jag får nästan lappsjuka ute i min förort som faktiskt har mer sysselsättning, fler butiker och mer människor än Rimforsa verkar ha. Det där skulle aldrig gå. Aldrig. Väldigt långt till alla releasefester, mingel och events också. Väldigt långt.

Men jag läste ändå vidare på Wikipedia...

"Strax söder om Rimforsa, utefter sjön Åsunden, ligger ett före detta hotell (sedermera Hushållslärarseminarium, sedermera Rimforsa kursgård, numera Rimforsa Strand) där den i Sverige sist avrättade brottslingen, Johan Alfred Andersson Ander, sägs spöka. Ander, som hade varit källarmästare på det dåvarande turisthotellet i Rimforsa, avrättades, sedan han fällts för rånmord på en 24-årig stockholmska, medelst giljotin den 23/11 1910 på Långholmne i Stockholm. Samma år avskaffades dödsstraffet i Sverige".

Men självklart. Spöke.

När jag väl hittade annonsen på nätet såg jag ju att de där 900 000 som den skulle kosta - de skulle bara vara början... Liiite mycket "potential" i det huset...

Och så till sist såg jag det. Ej för bostadsändamål!

Nähäpp. Jag trivs ändå bäst här. Väldigt mycket bäst.

Nobelmiddag

Mina tjejer och jag tittar på Nobelfesten och äter ståndsmässigt...

Arrrgh!

Lördag: Pappas 60-års kalas
Söndag: Lilla E barnkalas
Måndag: Lilla E födelsedag och släktkalas
Tisdag: Jag hade klipptid 18:00
Onsdag: Vab. På kvällen tjejmiddag för mig.
Torsdag: Sjukgymnast innan jobbet. Stora E:s skola firade lucia på kvällen.
Fredag: Lilla E ska på kalas, maken på julmiddag
Lördag: Stora E ska ha barnkalas, släkting fyller år
Söndag: GÖR JAG INGENTING.
Måndag: Luciafirande Lilla E
Tisdag: Sjukgymnast
Onsdag: Stora E födelsedag och släktkalas.

Och däremellan vecka ska jag sätta betygen. Hälften av uppgifterna jag hade tänkt att ha med i åtanke är inte inlämnade. De ska göras i helgen tydligen. Inte när fröken hade begärt, elever i högstadiet har flextid. Undrar bara exakt när eleverna har tänkt sig att fröken ska hinna rätta uppgifterna också?!

torsdag 9 december 2010

Kanal 5 play

Vilket skämt! Det fungerar inte alls, men betalningsdelen fungerade finemang.
Svt play har ingen betalningsdel men fungerar utmärkt.
Samband?

På 20 minuter har jag flyttats ungefär 3 minuter in i handlingen. Max. Mest ser jag stillbilder. Den här bilden har visats i tre minuter.

Kanal 5, jag kommer kräva tillbaka mina 19 kronor. Inte för summans skull men av princip betalar jag bara för sådant som fungerar. Jag är lite kinkig så.

Ska snart

sätta betyg. Detta hemska återkommer två gånger per år. Hittills har det varit okej, bara två årskurser. Snart blir det från sjuan. Suck.

Jag hatar, hatar, hatar att behöva gradera dessa små fina individer som kämpar och försöker. Och de som kanske inte kämpar eller försöker för att det inte finns utrymme i livet till att göra det just nu, det kan finnas större problem att ta tag i. Det är vidrigt att följa mål och kriterier och sätta en stämpel. Godkänd. Inte godkänd. Med väl godkänd. Mycket väl godkänd.

Snart får jag leg på att jag kan göra det här. Kommer det att kännas lättare då?

onsdag 8 december 2010

Vabbhjärna

Idag klockan 15:40 ringde telefonen.
"Hej, det är från BVC".

Just det ja. Klockan 15:00 8 december. Fyraårskontroll. Hade jag inte en enda tanke på mitt i vabbande och pepparkaksbakande. På jobbet kör jag med en kalender, för jobbsaker. Privat har jag en i papper, och så den i telefonen. Jag har inget system för hur dessa två ska användas, jag skriver lite här, och lite där.

Trots mina tre olika kalendrar var detta första gången det hände. Jag har aldrig tidigare glömt någon tid för varken barn, eller mig. Känner mig rätt nöjd, äntligen är jag en äkta tvåbarnsmamma. Äntligen har jag blivit virrig, glömsk och allmänt förvirrad. Jag var lite för perfekt förut, det här känns som en befrielse!

Imorgon klockan 07 ska jag vara hos sjukgymnasten. Det kom jag nyss på, när jag var ute på tjejmiddag. Undrar om jag minns det när klockan ringer...?

Åt helvete med pepparkaksbak!

Säger ju att jag hatar julen!

Alltså...

Hur gör man? Hur får man upp dem så att de håller sig snygga från bakbord till plåt???!!!

Vabmys

Skulle surfa efter ny resväska

eftersom de gamla slängdes ut i lusyran här i huset. Men istället för resväska hittade jag en massa annat nyttigt som kan följa med på resan till London.

Ett av problemen under senaste resan var det här med handspriten. Den får ju inte följa med i handbagaget. Det är lite jobbigt för mig. De här kan ju vara ett alternativ...




Necessärer kan man väl aldrig få för många av? Speciellt inte sådana med charmiga budskap:
Och det här kanske är något...?




Den här donnan är för söt. (We all have our baggage).



Eller kanske den här istället: (I love not camping). Båda passar mig väldigt bra.





Hå hå ja ja. Decisions, decisions...
(Hittade allt på bluebox.se).



Gadgeten innehöll ett fel