Jag har fått mitt betyg

Stora E när vi vaknade idag:

-Varför måste pappa bara jobba hela tiden?

Say no more. Jag förstår.

Användbara ord

KOM!
NEJ!
KOM HIT SA JAG!
LÅT BLI!
MEN KOM NU!
NEJ. KLÄTTRA INTE DÄR, KOM NU.
SLUTA.
TJAFSA INTE.
SLUTA BRÅKA.
...ANNARS FÅR NI INTE... (fyll i med lämpliga ord innan och efter).


Sa jag att det här är andra veckan jag är ensam med barnen på dagarna? Sa jag att jag börjar känna mig lite trött, frusterad, skrikig och tjatig? Sa jag att detta sommar"lov" har dålig inverkan på mitt bloggande? Jag har inte tid. Jag har barn.

Nästa vecka flyttar vi in i vårt hus. Då börjar även makens semester. Jag vet inte riktigt vilket jag längtar mest efter. Jo. Det vet jag. :)

En vecka kvar!

Om en vecka går flyttlasset! Jag insåg igår att det är en hel del kvar att fixa och göra.

-Bygga klart altanen (kommer inte gå).
-Få dit bubbelpoolen (borde gå).
-Handla lite halvnödvändiga möbler (sängar till barnen - ska fixas).
-Handla städsaker (kommer att göras).
-Sätta upp lampor (måste göras).
-Skicka flyttkort (fixas kanske enklast via mail).
-Packa ihop allt vi använder varje dag, när gör man det egentligen?
-Få tag i någon som kan hjälpa till och bära. Det är för mycket semester och för många skador omkring oss.

Och så vidare. Detta är härliga problem!

Ingen idé att gråta över spilld mjölk

Stora E spillde ut mitt (kalla) té för hon skulle se om det var något i koppen...
Jag suckade lite och hon sa "men mamma, det har inte hänt så mycket idag."

Hmmm. Klockan är 9:30. Jag misstänker att det inte riktigt är över än.

(Okej, jag håller med. Rubriken kanske inte var super).

Dagen har börjat

Lilla E: Jag ska ha alla!

Och då kan Stora E inte vara sämre...

Varför vårt hus aldrig kommer att hamna i Residence

...kan du läsa om i min byggblogg.

Veckans tips

Det mest effektiva sättet att få två ungar som bråkar sams: skrik på dem, skäll på dem som ett kollektiv. Då kommer de att ty sig till varandra, svetsas samman som grupp och tycka om varandra extra mycket. Då tar bråket slut.

Det var ju tur

att jag just hade dammsugit köket när hon tappade glaset på golvet.
Det var ju tur att det inte låg en massa annat där samtidigt som jag skulle plocka upp allt glas.

Det pippar i köket

Vi bor ju hos min far pga husbygge. Min fars kök är fullt av maskiner som piper så fort de är klara. Min far var förut gift med en kvinna vars modersmål inte är svenska. Hon sa att det pippar så i köket. Jag är villig att instämma.

När diskmaskinen är klar så piper den tre gånger. Sedan är den tyst en liten stund. Sedan piper den tre gånger till. Detta sker alltid när jag precis håller på att somna. Det slår aldrig fel.
Piiiiip. Piiiip. Piiiip.
Piiiiip. Piiiip. Piiiip.
Piiiiip. Piiiip. Piiiip.

Mikrovågsugnen piper när den är klar, små ettriga pip ända tills man öppnar luckan. Min far går upp tidigt på morgonen och använder mikron och medan den rullar så går han ut och hämtar tidningen. Och då börjar såklart mikron att pipa. Så att jag vaknar.
Pip. Pip. Pip. Pip. Pip. Pip.
Pip. Pip. Pip. Pip. Pip. Pip.
Pip. Pip. Pip. Pip. Pip. Pip.

Sedan är det spisen. Den piper så fort det kokar lite för mycket, så att det gudbevars stänker lite lite på hällen. Stänker det aningen till, då stänger den av sig. Det tar väldigt lång tid att koka potatis här. Man tycker ju att modern induktionshäll borde innebära motsatsen...

Och om kylen är öppen mer än två minuter så piper den. Idag skulle jag torka ur på en hylla och plocka om lite så att jag fick plats med middagens rester. Tog inte en särskilt lång stund.
Piiiip. Piiiip. Piiiip.

Om det låter såhär i mitt nya kök, då lovar jag att slänga ut alla nya maskiner och jaga opippande maskiner på Blocket!

Blonde moment nr 1 idag

Jag vill ju ha de liggande, undrar vilket paket det är.

22 kr

Betalade jag för denna kaka igår. Lilla E sov i vagnen när vi andra fikade. Hon vaknade när vi skulle gå, blev arg men mutades med 'vagnfika'. 22 kr för att hon skulle ta två tuggor och sedan lägga kakan i bilen...

Dags att sova

Sitter och klickar runt lite och hittar boken Bloggen möter undervisningen , en bok jag tycker kan vara bra att ha på mitt nya jobb som är i en skola med stark IT-profil. Kopierar in länken i ett mail och mailar till mig själv.

Tre sekunder senare ser jag ikonen i nedre högra hörnet för nytt mail i inboxen. Klickar glatt upp inboxen och ser mailet från mig. Till mig.

Duh. Bäst jag loggar ut både mig själv och datorn för idag. Sov gott!

Dags igen...

Jag, mina tjejer och två vänner till mig var och fikade idag. När vi just hade satt oss så sa jag som vanligt till om handvaskning, detta sker antingen med våtservetter eller handsprit (beroende på smutsighetsgrad...)

Stora E tittade på mig och sa med en halvt uppgiven, halvt glad ton: "Nu var det dags igen..."

Så är det när man har en renlig mamma.

Här vilar en hackspett

Den avslutade sin tid på 'jorden' med att flyga in i våra fönster. Den valde i alla fall ett vackert hus att dö av...

Clarion sign

Kanske ngt till mitt svarta hus?

High-low

I filmen The Story of Us berättar familjen varje dag vad som har varit dagens high och dagens low. Jag tycker att det är en fin sak att göra med varandra så nu gör jag det med dig.

Dagens high: Att jag sitter utan förband och skriver med ett fritt pekfinger. Det har läkt fint. Men jag vågar inte låta detta komma i närheten av barnen, imorgon åker bandaget på igen!

Dagens low: Jag tog is ur frysen till mitt Mulderbosch (det var varmt) och maken tog is till barnens saft. Bara det att det inte var is, det var ett s.k. Coldpack som pappa fick på sjukhuset för sin onda axel. Coldpack som såg ut som ispåse. Coldpack innehåller ammonium nitrat. När jag fick klart för mig att barnen druckit detta blev jag lite lätt hysterisk. Det blev 112 och giftinformationen. (De hänvisade till 112 på hemsidan så jag var inte helt tossig). Hon som svarade trodde inte att det var farligt, det var utspätt. Det var ju lugnande. Att hon trodde det. Maken och jag ränner in till tjejerna hela tiden och undersöker om de sover gott men inte för gott.

Så. Vad är din high-low idag?

Husbloggen

Husbloggen uppdaterad. Jag är inte helt offline även om det verkar så.

Bloggproblem

Jag är inte så bra på att uppdatera den här bloggen just nu. Det har tre anledningar:

1) Jag och barnen har sommarlov. Vi tar det lugnt och tar dagen som den kommer. Ingen bråkar med någon och ingen blir rastlös. Nej då. Allt är frid och fröjd. Not.

2) Mitt finger. Det är inlindat i jätteplåster och varje ord jag skriver innehåller rätt många fel. Det blir så tjatigt att korrigera hela tiden. Och det tar tid. Det blir lite krock med föregående punkt.

3) Bygget! Det börjar närma sig inflytt! 15 dagar kvar och förbesiktning imorgon. Är således ganska bra på att uppdatera byggbloggen just nu.

Det går sådär

Jag betalar räkningar. Jag har en laptop utan siffergrej, alltså måste jag använda siffrorna på rad. Det är inte lätt när man är frisk, nu är det nästan omöjligt.

För att illistrera hur kag skriver kist nui så låter jag bli att korrigera mina felslag. Kag har skadat mitt högra pekfinger och det är inpackat i tjockt pålster. I vankuiga fall skriver kag nästan fekfritt, ochj snmabbt.

Se där. Nu ser ni hur det blir när jag skriver med min otympliga hand. Jag arbetar mig igenom räkningshögen, fyller i noga. Har två barn omkring mig som dock pysslar och uppför sig väldigt bra. Just nu. Fel på ett OCR-nummer. Får ringa Transportstyrelsen. Jag tar mig igenom allting och tappar inte tålamodet. Trots väldigt många fel och väldigt många räkningar.

Så kommer jag till slutet. Ska bara signera och skicka. Och vad händer. Jo, jag kastas ut. Mitt internet lägger av. Som den IT-guru jag är så löser jag det lilla problemet. Bara för att upptäcka att SEB ligger nere. I alla fall släpps inte jag in.

Se där. Och gissa vilka som vid det här laget har tappat tålamodet och inte alls vill pyssla längre...

Att fota en tvååring...

Får bara anonyma bloggbilder.

Just det!

Utöver alla saker vi har drabbats av i juni (se föregående inlägg) så lyckades jag även få en bula i pannan i lördags.

Vi var på Bauhaus hela familjen. Jag hade stenkoll på små barn medan maken försökte få stenkoll på vattenlås och bänkskivor. Till slut hade han stenkoll på det och vi betalade och gick ut till bilen. Barnen placerades i bilen och vi lyfte upp bänkskivan på takräcket. Maken började spänna fast skivan och jag spände fast Lilla E i sin stol. Skulle då gå runt bilen och spänna fast Stora E.

Jag har varit med och valt bänkskiva. Jag har betalat bänkskiva. Jag har lyft upp bänkskiva. Jag går rätt in i bänkskiva med pannan före. Jag borde vara en bänkskiva. Intelligensen verkar i alla fall vara i nivå med den.

Ja. Bulan är kvar. Den gör bara ont när jag nyser eller ändrar ansiktsuttryck. Och det gör jag ju nästan aldrig. Sa jag att jag är allergisk just nu?

Nu räcker det faktiskt

4 juni. Lilla E hoppade på dagis och fick en spricka i benet och blev gipsad i tre veckor.
På väg hem från gipsningen ringde dagis igen. Stora E magsjuk. I nio dagar. Nio. dagar.

8 juni. Maken blev magsjuk. Var det i nästan en vecka.
Stora E åt specialkost en hel vecka efter sista spyan. Lite meck med det.

Utöver att jag inte kunde jobba och därför fick rejält lägre lön så missade jag två inplanerade fester och min nya fina klänning hänger fortfarande oanvänd i garderoben. Dessutom fick jag inte säga hej då till varken elever eller kollegor. Jag var dock frisk men fick ryggont av allt kånkande på gipsis.

25 juni. Gipset togs bort. Magsjukan borta. Specialkosten borta.

28 juni. Jag skar mig illa på en kniv. Ett rejält snitt som gjorde att jag kunde lyfta på mitt skinn. Inte fräscht. Tyckte synd om mig själv.

Någon timme senare den 28 juni ringdes det från ett sjukhus i södra Sverige. Min pappa hade blivit påkörd när han körde motorcykel, av en gammal gubbe. Pappa klarade sig med brutet nyckelben och kom hem med taxi idag.

Nu räcker det. Vårt hushåll har fått så det räcker nu. Nu kan alla olyckor och sjukdomar gå någon annanstans.

Juli, hoppas att du blir bättre än juni var!

Testa vattenrutschkanor!

Damn! Skulle ha skaffat barn lite tidigare! Har du en vattenglad unge på över 8 år? Ansök genast om att bli testperson!

Men lite störigt att de vill ha baddräktsfoton.... Det luktar lite ful gubbe över Fritidsresor tycker jag.

Inbrottstjuvar

Hör på radio att polisen avråder från att utannonsera sin frånvaro från hemmet i bloggar, på twitter och facebook pga inbrottsrisken. De menar att det är som att sätta upp en skylt på dörren om att man inte är hemma.

Okej alla tjuvar. Läs noga!

Jag kommer att vara hemma hela sommaren. Jag vägrar att åka någonstans när jag har fått flytta in.

Sådär. Nu har jag nog skrämt iväg dem.

Underbart är kort

Stora E skriver dagbok: "Igår hade jag en liten kort fest."

Hon blev lovad en avslutningsfest när hon missade avslutningen på dagis pga magsjukan och igår gick den av stapeln. FEM gånger sedan igår har jag fått höra att den var för kort, redan innan det var slut började hon klaga...

Under sjukdomstiden pysslade hon en masse... Ur prinsesspysselboken.


Och vi bakade ju som sagt också...



Nio småtjejer badade i vattenspridaren, fikade och åt glass.

Utmaning

Nu ska jag försöka duscha och tvätta håret med en hand. Det blir en utmaning. Försökte få maken att hjälpa mig, intresse fanns men nu är han upptagen med IT-support på telefonen. Det är ju säkert roligare än att duscha sin fru...

Har laddat inför dagen med galningarna och en hand imorgon:

Kan inte skriva

Men jag kan läsa! Inga män hemma, barnen i säng. Kanske kan jag bli klar med den här snart? Började bara i oktober eller så...

Kom just på

att jag hatar att baka med mina barn...



Fast typiskt nog var det rätt trivsamt innan olyckan hände. Vi hade mysigt och rullade chokladbollar, sedan skulle vi gå över till sockerkaksbak. Jag skulle bara ta fram kokboken (eftersom jag inte kan komma ihåg ens ett sockerkakerecept) och snuddade då vid vår tandade supervassa kniv som stod i ett dumt knivställ. Blod på mig, tröjan, bänken och andra kökssaker. När jag såg att jag kunde lyfta på mitt eget skinn ringde jag maken. Han fick avbryta husfixande och plåstra om mig. Nu bakar han sockerkakan, det är nämligen fest idag. Nio vilda barn ska fika och bada i vattenspridaren för att fira att det är sommarlov.

Det är höger pekfinger. Förstår ni vad det innebär för mitt bloggande? Som hint kan jag säga att det här inlägget hade väldigt många fel och tog väldigt lång tid att skriva...

8:05

Only en småbarnsmamma med degmage ute. Redan så varmt att byxbenen fick vikas upp.

FAIL blog

Rolig site. Rolig bild.

It's walking!

Nu så. Igår när vi hade glasstund på "altanen" vid huset så fick hon för sig att börja gå. För det var ju det perfekta stället med sprängsten och altanreglar att balansera på...



Nu går hon själv utan att vilja bli buren hela tiden men hon har benet helt rakt, som om det fortfarande var gipsat.

Mitt barn...

Vägrar fortfarande att gå på benet. Nu har hon just ätit och sa "jag vill krypa."

Nu ligger hon raklång på golvet och drar sig fram med sina sugproppshänder och säger "ga, ga, da, ga, eh, ga". Hon tror att hon är bebis.

41 frågor, en personlighet

Hittade detta hos Sandra och var tvungen att testa. Svarade "fel" på några, såg försent att man kunde gå till föregående fråga hur lätt som helst. Men det känns som att det stämmer rätt bra...

Din personlighetstyp:
Kraftfulla, originella och känsliga. (Right on).
Slutför vad de påbörjat. (Hmmm, vet inte om just detta stämmer superbra).
Extremt god människokännedom. (Jaså? Kanske).
Lyhörda för andras känslor. (Lite väl lyhörd ibland).
Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. (Vet inte om de är genomtänkta men värderingar finns. Och de levs upp till).
Respekterade för sin starka vilja att göra rätt. (Riktigt jobbigt att vara sådan. Jag lovar).
Oftare individualister än ledare eller underordnade andra. (Japp. Har börjat inse detta. Måste göras något åt).

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Personalvetare, juristassistenter, lärare, läkare, tandläkare, kiropraktorer, psykologer, skribenter, musiker, artister, fotografer, förskole- och dagispersonal, studievägledare, bibliotekarier, marknadsförare, forskare, socialarbetare.
Hmmm. Inte helt överraskande kanske. Behöver jag tillägga att jag har haft tankar åt juridik och psykologihållet tidigare i mina dagar?

Testa själv här!

Aj löv facebook

I min ungdom hade jag brevvänner. Inte en eller två. Jag hade som mest 32. I alla möjliga länder.

En bodde i min grannkommun, vi träffades på en språkresa men brevväxlade sedan. Med buss hade det tagit oss 20 minuter att ses men vi skrev bara till varandra. Vi pratade aldrig i telefon.

En annan bodde i Australien, en i England, en i Skottland och en i Kiruna. Det var ungefär lika exotiskt med Kiruna som Australien.

När jag först hörde talas om e-mail och internet blev jag eld och lågor. Jag såg verkligen potentialen i detta medium. En person i min närhet trodde att internet bara var en liten fluga. Det har han fått äta upp många gånger. Jag trodde inte det. Jag trodde på internet. Det är konstigt att jag inte har engagerat mig mer, arbetat med det och tjänat pengar på det. Konstigt.

Hur som helst. En brevvän var speciell, från Tyskland. Vi skrev flera brev i veckan, breven åkte om varandra. Hon och jag träffades flera gånger, hon var sverigetokig. Hon lärde sig svenska helt själv. Vi skrev bara på svenska. För många år sedan tappade vi kontakten men för ett tag sedan hittade vi varandra på facebook. Hon hittade mig, trots att jag har bytt efternamn. Som tur är kom hon ihåg vad maken hette i efternamn och chansade. Hon misstänkte att vi hade gift oss. (We go way back jag och maken).

Idag blev jag vän med en gammal klasskompis från gymnasiet och fick en uppdatering på hennes liv. Jag har koll på avlägsna bekanta och jag har hittat folk jag har undrat över hur de har det.

Som Michelle som jag kamperade med varje dag mellan 8-9 på American History class i vårt high school i USA. Michelle hade (och har) ett otroligt brett leende (Julia Roberts ligger i lä) Hennes mamma bjöd på goda brownies och hennes syster hade drogproblem. Michelle är nu lyckligt gift, har ett bra jobb och ett härligt liv.

Eller som min korta romans under high school tiden. Han är skild med barn men har ny flamma som är bättre, han är lycklig men höll på att dö för några år sedan i en svår bilolycka.

Jag stalkade finaste Denise Rudberg på facebook och hon länkade till min blogg - besöksrekord. Du behöver blogga igen, det är tråkigt utan din blogg D!

Eller bara en sådan enkel sak som mina många exkollegor. Hur skulle jag hålla kontakt med alla dessa som jag har samlat på mig under det senaste året, om det inte var för facebook?

Jag hade aldrig hittat varken min tyska favvobrevis, min USA-kompis Michelle eller min high-school sweetheart utan facebook. Facebook är som Grand Central Station, om man står där tillräckligt länge så kommer den man väntar på.

Aj löv facebook!

Ettåring dog i bil

Fy i helvete vad vidrigt. Mamman måste vara galen och pappan måste vara förtvivlad. Såg ett liknande fall på Oprah för några år sedan, i USA. Hur klarar man det?

Duger under kriget

Mulderbosch var slut. Maken köpte Boschendal istället. Funkar. Vad betyder bosch tro? Verkar bra.

Gipset är borta

...men hon vägrar att gå med benet. De sa att det kan ta några dagar men hon vägrar verkligen. Jag trodde att vildtokingen skulle sätta fart direkt, fast hon inte skulle kunna. Men icke.

Vi var på stranden och hon satt fint på filten och åt vattenmelon medan jag och Stora E badade. Det var rätt enkelt att ha med två barn på stranden då...

Här tas gipset bort:

Foto: Stora E.

Det sågades, det bändes och det klipptes.

En liten fot. Och ett ben. Fulla med gipsrester. Och ingen lust att gå.

Jag leftar efter doktorn

Vi väntar på vår tur och vår tappra gipsis längtar efter doktorn. Jag har precis blivit nervös att de ska säga att hon måste behålla gipset... Gulp.

Gipset ska av!

Idag är gipsborttagningsdagen! Som vi har längtat!

Lilla E säger att hon "kommer bli lite ledsen" hos doktorn. Jag försökte med att doktorn är ju snäll som ska ta bort gipset. "Doktorn får ingen puss."

Jag har utlovat besök på stranden för alla som nu är friska, magsjukan borta och gipset snart borta! Glass och bad hela dagen!

So long! Har en väldigt viktig tid att passa.

Åren går

Jag var i en affär idag. Där träffade jag en gammal elev. Hon jobbar där nu. Vi pratade lite om vad hon ska hitta på sedan, hon vill bli polis eller sjuksköterska och hade svårt att bestämma sig.

Jag: "Det är ingen brådska, jag är 34 och funderar fortfarande på vad jag ska bli när jag blir stor."
Hon: "Men vad åren går! Jag kommer ihåg när du var 27!"

Hmmm. Finaste lilla eleven. Jag kommer ihåg när du var 15...

Uppskatta livet

En vän till mig går just nu igenom en ofattbar tragedi. Jag vill inte gå in på vad som har hänt henne men det är inget man rycker på axlarna åt och bara går vidare i livet av. Jag fick veta för ett par dagar sedan och jag märker att jag hela tiden tänker på henne, hennes situation och vad hon går igenom. Jag har återigen påmints om att man ska uppskatta det man har, helt plötsligt finns det inte längre.

Jag hade en ärendedag idag och fick tid för lunch för mig själv. Jag märkte att jag inte njöt av den, jag satt och längtade efter mina älskade barn. Jag ville bara hem och pussa på dem.

När jag hade hämtat dem och vi var hemma så ville de ha vattenmelon. Jag sa att de måste vänta för jag måste titta på dem först. "Varför då?" "För ni är så fina." "Mäh. Gå och gör vattenmelon och titta därifrån då!"

Usch

Fy fan. Jag har faktiskt inga bättre ord. Hur kan en förälder göra såhär? Hur kan man? Jag läste artikeln med tårar i ögonen.

Jag måste gå och pussa på mina två prinsessor som nog har det nästan bäst i hela världen.

Bloggar, fast inte här.

Det är verkligen slutspurt på bygget nu. Jag har en känsla av att jag därför kommer att ägna andra bloggen lite mer tid än den här. Idag har jag t.ex. bloggat flera inlägg där, men inte här. Ni får ha överseende med det här under en liten tid.

För byggintresserade så kan man kika in i byggbloggen.
Här skriver jag om dagens inköp.
Här skriver jag om bergvärmen.
Här skriver jag om köket.

Och nu är linserna tröttare än jag. Måste sussa. Ska till nya jobbet och kika runt lite imorgon.

Fågeln

Kan inte mått bra... Marken fick också en blaffa.

Lätt fånget, lätt förgånget

Igår var bilen nytvättad. Idag har en fågel valt att uträtta årets detoxrester på min bil. Min nytvättade bil. På taket, dörren och vindrutan. Ingen liten klick, nä - töm rejält. Suck. Var det hämden för att jag inte stod på mig angående kvitto?!

Bloggen var god dröj ännu mer.

Min dator är död. Den vägrar att starta. Den gick ner i viloläge och där vill den stanna. Jag är på extremt dåligt humör på grund av detta. Var tvungen att hälla upp lite Mulderbosch för att trösta mig lite. Just nu har jag lånat makens men den går och jobbar imorgon.

Jag som hade jättemånga ärenden att ordna med datorns hjälp imorgon.
Jag skulle ju:

-blogga
-kolla mail
-läsa bloggar
-kolla facebook
-hänga med min yahoogrupp (sorry, slutet sällskap)
-lyssna på spotify

Och så skulle jag faktiskt kolla upp en hel del hussaker också. Men nu skiter sig allt det. Och hur är det med datorn... Är den skrutt nu? Måste kontakta min IT-tekniker. Han står just nu i duschen.

Bloggen, var god dröj.

Bloggen är hyfsat nonchad idag. Jag har burit sten. Och skadat foten. Mer om det senare, i andra bloggen.

Jag har också tvättat bilen. Det var sååå jobbigt. Jag körde dit den och hämtade den några timmar senare, alldeles ren. För andra gången när jag tvättar där fick jag inget kvitto. Jag som är vän av vita tjänster och inte är supersugen på att stödja svart verksamhet, vad borde jag göra i det läget? Det känns pinsamt och taskigt att be om kvitto då killen förmodligen mest försöker att överleva. Men ändå. Det gnager i mig. Jag ville dessutom betala med kort men han föredrog kontanter... Kan inte bli tydligare än så...

Nyss har jag och barnen bakat hallonpaj. Maken och Stora E hade nämligen bestämt att de skulle äta hallonpaj när de blev friska. Stora E har varit på strikt diet lördag vecka 24 till söndag vecka 25 och bör nog friskförklaras nu. Men magdroppar får hon nog ett tag till!

Nu ska hemmafrun laga mat. Bloggen, var god dröj.

Jag sommarpratar

För dig som alltid har undrat varför de inte ringer någon gång. Ja, du som är så intressant borde ju absolut ha ett eget sommarprogram. Bli sommarpratare!

Hemma

Vi har kommit hem. Jag är väldigt glad att vi har kommit hem. Hörde på radion om olyckor och om dödsoffer i trafiken i helgen. Livet är skört, jag tycker att vi ska vårda det så länge vi har det.

På väg hem

Och stora E har ritat en karta så vi hittar hem. Vi åkte 10 imorse för att komma hem tidigt och slippa köer. Vi hittade dock till vänners stuga utanför Gävle och fastnade där lite. Nu sitter vi i kö vid Arlanda...