tisdag 31 maj 2011

David Nicholls snart i Sverige

Om man gärna vill träffa David Nicholls (En dag) och inte är förlagskollega med honom och ändå ska få träffa honom på partaj (ehum) så kan man göra det den 8 juni. Gå in på facebook och gilla Printz Publishing så får du mer info. Eller så kan man gilla Äppelvikens bokhandel och o.s.a. direkt där.

Är boken självbiografisk?

När folk börjar läsa boken kommer de att tro att den är självbiografisk. Jag har lite gått efter tipset "gräv där du står". Jag har också använt mig av taktiken att tänka "vad skulle hända om ..." så nix, det är inte självupplevt även om många saker också går att applicera på mig och mitt liv.

Lite rolig är därför kommentaren från förläggaren om att huvudpersonen duschar väldigt mycket.
//Hälsningar hon som nästan alltid duschar två gånger per dag. En lång dusch på kvällen och en kort på morgonen.

måndag 30 maj 2011

No shit

Om man ärver massor av pengar så sjunker ens inkomster från tjänst. Det har tre forskare kommit fram till. Herregud vilken viktig forskning! Jag är otroligt förvånad över resultatet.

/Hon som inte skulle jobba en enda dag om hon ärvde muchos dineros. Inte en chans. Med jobba menar jag gå upp tidigt, leva inrutat liv med schema som säger när man får gå och kissa och när man får åka och pussa sina barn. Näpp. Om jag var svajnrik så skulle jag i lugn och ro lämna mina barn på morgonen (vilket jag endast gör när maken är bortrest). Jag skulle sedan vårda kropp och själ med träning / manikyr / andra trevliga saker. Sedan skulle jag gå hem och skriva. Kanske ha möte med någon. Sedan skulle jag hämta mina barn tidigt. Vara en glad och pigg och pedagogisk och rolig mamma. (Ja, jag har egentigen lärt mig att man ska använda komma och inte och).

Klart sjutton gubbar att jag skulle utnyttja mitt arv. Om jag hade ett. Men det har jag inte så så länge ser jag fram emot sommarlovet. Då kan jag låtsas.

Att fixa lite med manus

Var ju tillräckligt svårt när det skulle skickas ut.
Kruxet är att det är ännu svårare nu ... Tydligen är det inte bara jag som tycker och tänker om hur det ska vara. 

Kommer ni ihåg när jag tänkte basera hela min (framtida) författarkarriär på att alltid börja en bok med samma ord? Kan säga att den tanken är körd. De första orden som jag hade tänkt mig faller inte förläggarn i smaken. De ska bort.
Jahapp. Där sprack den idén. I alla fall med de orden.

söndag 29 maj 2011

The tiny wife

Är inte jag. The fat wife ska jag skriva. Någon gång.

Men äntligen har jag hittat till Pocket Shop och köpt mitt ex. 99 kr för 99 sidor. This better be good. Den är haussad som få. Ikväll blir det the tiny wife och jag.

Vad handlar boken om?

Vår sjuåring är väldigt duktig på att läsa. Väldigt, väldigt duktig. Dessutom ska hon bli författare när hon blir stor så hon följer den här bokkontraktsutvecklingen med stort intresse. Hon har många tankar och funderingar omkring det. Bl.a. är hon helt säker på att jag ska få vara med i Så ska det låta när jag är författare. Och det blir jag när min bok kommer ut, inte innan. Säger min sjuåring.
Hur som helst. Häromdagen hade vi en liten konversation jag och min dotter.

- Mamma, vad handlar din bok om?
- Eh. En familj.
- Inte vår familj va?
- Nej! Verkligen inte!
- Mamma, får jag läsa din bok när den kommer ut?
- Du får läsa den när du blir vuxen, det är ingen barnbok.
Här himlade min dotter med ögonen och utbrast:
- Mamma Mia, tuttarna är fria!
Jag vet inte exakt vad det betyder men jag tror att det uttrycker något slags missnöje.

lördag 28 maj 2011

Porto Francos väktare


Idag blev jag klar med Porto Francos väktare av Ann Rosman (Damm förlag).
Här kommer säljtexten från Adlibris:

Porto Francos väktare är den våldsamma berättelsen om Marstrands tid som frihamn. Tiden är sent 1700-tal; kapare, smugglare och mördare härjar ostört.

En ung kvinna stiger iland i Marstrands hamn en septemberdag 1793. Håret är kapat under mössan, hennes bröst är lindade och byxorna hänger löst på den gängliga kroppen. Runt omkring myllrar det av liv; sjömän på skeppen, handlare, brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Hennes enda hopp står till att de ska ta henne för en man, att hon ska hitta arbete och någonstans att bo. Att hon inte ska tvingas åka tillbaka.


220 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge.


Trådarna leder Karin Adler långt tillbaka i Marstrands historia, och sakta men säkert nystas en osannolik historia upp.

Nu blir det sådär som det blir ibland - att jag helt okritiskt tokgillar. Det blir ju inte lättare att vara kritisk när jag även tokgillar Ann som person också. Så här kommer min helt okritiska redogörelse.

Ann har gjort ett mastodontjobb när det gäller researchen. Jag fick ju höra en hel del om det här när vi var på Anns release på Story Hotel. Superintressant och det gjorde mig riktigt sugen på att läsa. Jag älskade  de historiska delarna och att få veta massor om hur det var. Väldigt mycket i romanen är baserat på verkliga händelser och jag älskar sådant. Lite verkligt, lite påhitt, lite verkligt, lite påhitt. Jag sögs in i dramat direkt och ville aldrig sluta läsa. Har faktiskt varit lite extra trött den här veckan för jag var tvungen att läsa sent på kvällen. Och jag gillar inte ens deckare.

Ann använder greppet varannat kapitel - varannat nutid och varannat då. Varje gång det blev nutidskapitel blev jag lite irriterad, ville bara vara kvar i dåtiden. Men så, efter några rader var jag nästan lika inne i nutidsberättelsen.

Vill du läsa en bok som du inte vill släppa, vill du lära dig mer om en väldigt spännande (och hemsk) tid i Sveriges historia så ska du läsa Porto Francos väktare av Ann Rosman.

Man kanske skulle börja springa

Det ser ju jättekul ut.

fredag 27 maj 2011

Jag är inflytelserik


Ha! Endast 24% av svenska bloggar är mer inflytelserika än min. Känns bra. Någon som vill annonsera dyrt? Anyone? (Klicka för större bild).

torsdag 26 maj 2011

Det här med att få ett bokkontrakt

Har fått mig att fundera. Det är typ omöjligt att få ett bokkontrakt. Typ nästintill. Och nu har jag lyckats få ett. Det här har fått följdreaktioner i mitt huvud. Om jag kan få ett bokkontrakt så är nästan allt möjligt.

Jag följer Rob LoweTwitter. För att han är sååå snygg. Och så har han skrivit en bok. Som jag måste läsa. Ska bara skriva klart min först. (Jag vet inte om min förläggare läser här, jag måste ju låtsas i alla fall). Rob Lowe twittrar om var han befinner sig. Just nu i London. Om jag inte hade varit en ansvarsfull heltidsarbetande gift tvåbarnsmamma så hade jag hoppat på ett plan och stalkat. Men kom igen. Det är ju ROB LOWE. Jag slutade inte ens gilla honom när han höll på med sin hemvideoproduktion. Det verkar vara lite fart i killen ju. Och så är han snygg. Sa jag att han är snygg? Bäst jag inte åker till London för han är på min lista.

Det skulle inte ens vara svårt. Klart Rob skulle vara intresserad av Swedish writer to be with big dough belly. Of course he would. Jag hade lätt kunnat åka till London, luska ut var han befann sig så råka vara där. Kan inte vara svårt. Eftersom killen skriver allt på Twitter. Det var svårare på högstadiet att tajma när killen i åttan skulle dyka upp vid sitt skåp och man själv skulle gå förbi lite random. (Man pratar så på högstadiet nuförtiden). Erkänn att ni också gjorde det!

Ett svårare case. Som jag funderade på idag. Om jag gav mig fadriken på det, skulle jag då kunna bli kompis med Madonna? Skulle det fungera? Hon hängde nog också vid killars lockers i high school så hon skulle lätt genomskåda alla stalkerförsök. Hon skulle vara lite mer tricky.
Som Gunde säger. Ingenting är omöjligt. Men det där känns lite så.

Och ja. Egentligen är jag sund i huvudet.

Den här bloggen

... är inte speciellt välunderhållen just nu. Det är för att bloggens ägarinna (eller eh, det kanske är blogger som äger bloggen men oh well) är liiiite för busy just nu.

Hon jobbar. Det är maj. Hon jobbar i skola. Det är slutspurt. Det är betyg. Det är kort sagt - mycket nu.
Hon har ett manus att fila på. Det har hon inte gjort så mycket under den här veckan, om hon ska vara helt ärlig.
Hon har en jävligt bra bok att läsa. Ann Rosmans Porto Francos väktare. (Damm förlag).  Ikväll är det du och jag i sängen igen baby.
Och hon har två barn. Två underbara barn. Som just nu är inne i en lite hmmm ... hur säger man ...? Halvbråkig period? Mot varandra.
Och så finns en fin svärmor som hon vill besöka lite. Helst mer. Men det blir lite.
Och så har hon ett hus. Ikväll är det röj av tvättstuga och viktiga papper på agendan.
Så. Just idag är bloggen lite eftersatt. Idag också. Sorry.

onsdag 25 maj 2011

Forma books blog award - de nominerade

Buhu buhu. Jag är inte med! Fast det är okej. Jag är ju numera en författarblogg. Enligt O.
Och hur Enligt O inte hamnade på topplistan är faktiskt helt obegripligt. Livet är hårt. Men jag har andra favoriter på listan och har redan röstat. Gå och rösta du med!

tisdag 24 maj 2011

I säng med Ann

Sid 60 och jag är hooked. Alltså, det var jag långt innan. Men ni fattar.

Det här är väl nästan

Salladslök? Kom ihåg fel i affären.

Bokprat i augusti

Det är bara ett problem med det där bokpratet i augusti. Vi ska prata om vad vi har läst i sommar. Och min elaka förläggare har via Twitter gett mig läsförbud. Tydligen tycker hon att mitt fokus ska ligga på att skriva på den här romanen som jag har lyckats sälja in hos henne. Jag som typ var klar med den.  Vojne vojne. Jag får lyssna på när de andra pratar om vad de har läst och så kan jag glufsa i mig extra mycket om jag inte har något att prata om. Perfekt. Works for me.

måndag 23 maj 2011

Bokprat i augusti

En bokcirkel för alla bjuder in till bokprat och afternoon tea.
Jag älskar böcker. Jag älskar afternoon tea.
Inget att fundera på med andra ord.

Öppnade mitt dokument

Och skulle bara läsa. Vips hade jag ändrat tio ord. Eller mer. Och ändrat tillbaka. Till det jag tror att det var. Och ändrat lite till. Ska det vara såhär?

Ramlade på schyssta skrivtips

Från Anki Skrutt. Tyckte inte det var mycket skrutt över det där. Bra tips för den som vill komma igång!

Behöver inte

Oroa oss för att Stora E inte kommer att veta vad hon vill. När vi försökte försäkra henne om att hon inte behövde stanna uppe för att fixa matsäcken så styrde hon upp.

Måndag

Och jag är SÅ glad att den här terminen snart är över. Inte alltför många måndagar kvar. Så skönt!

Efter skol- och dagishämtning placerade jag mig själv och mina sötnosar i soffan och så tittade vi på diverse pedagogiska program på UR-play. Kan t.ex. rekommendera Katten Musen Tiotusen som är förskolematematik, finns på massor av språk dessutom. (Jomenvisstsåatt, klart de bara får se pedagogiska program för sin lärarmorsa, vi har inte en enda Barbiefilm, nej då, inte alls).

Nu försöker jag hitta energi för att laga mat värma rester. Och fundera på om jag ska gå en promenad eller om det kan vara farligt med tanke på askmolnet som snart når oss. Kanske bäst att stanna inne.

söndag 22 maj 2011

Dagen

Lilla E hade en kompis hemma på förmiddagen. Varmkorvslunchen gick inte hem hos kompisen så hon fick en macka istället. Kände oss som mycket bra värdar ...
Medan de lekte tog jag och Stora E en cykeltur.

När lekeriet var klart åkte  hela familje och hälsade på svärmor. Vi satt ute i solen och hade det ganska bra. Under omständigheterna som är som de är. Vi diggade Kim Larsen tillsammans. Svärmor gillar Kim Larsen.

Köpte ett par skor till mig. Så jädra sköna. Så otroligt jädra sköna.

Jag blev hemskjutsad, familjen uträttade ärenden. Jag skrev. I två/tre timmar.

Sedan gick jag ut och skulle gå. Första träningen på tre sjukveckor. Jag hade Runkeeper på och blev tvungen att bräcka farten hela tiden så det slutade med att jag nog sprang mer än gick.

Kom hem, serverades utsökt grillad mat med sallad och grillad potatis. Så gott. Så jädra gott. Längtar nästan (jag sa nästan till min lunchlåda imorgon.

Nu funderar jag på att skriva eller att slappa i soffan.

Bra. Har alla antecknat noga nu?

Rensade plånboken

För att jag insåg att mitt Mastercard var borta. Det är fortfarande borta (och nu spärrat) men i plånboken är det numera ordning. Jag hittade ett kvitto från Butik Gredelin i Halmstad. Jag har helt glömt att blogga om Halmstad! Vi var där veckan innan påsk för min mamma fyllde 60. Vi firade henne med champagne och tårta på stranden, sedan blev det restaurangbesök.

Hur som helst. När jag köpte tårta till mamma valde jag en väg jag inte alltid tar. Jag tog den lilla, mer charmiga Kyrkogatan, istället för den stora shoppinggatan. Och då ramlade jag på en supersöt butik som just denna dag hade vita rosor till salu. Tjejen som äger affären var hur gullig som helst och vi började sådär som man alltid gör med okända människor prata om våra graviditeter. Eh. Va? Gör inte ni det när ni handlar?

Och nu hittade jag alltså kvittot. Här bloggar ägarinnan och är man i närheten av Halmstad och Stora Torg så ska man absolut gå till Butik Gredelin. Kyrkogatan 22, Halmstad.

Nu ska jag skriva. Behövde bara värma upp lite.

lördag 21 maj 2011

Letar hyrbil



Holiday Autos erbjuder oss att uppgradera hyrbilen för att få mer komfort och känsla under semestern i sommar. Vi behöver en bil där vi får plats med två stora människor, två små människor och lite väskor. Därför har vi kryssat i den bil som bäst motsvarar våra behov. Holiday Autos föreslår att vi istället ska köra nercabbat, med plats för noll små människor och dessutom nästan ingen plats för väskor. Vilket är logiskt, om vi inte har med oss de små människorna så behöver vi inte lika mycket bagage.

Sorry tjejer, ni får inte hänga med och bada, äta gelato och kolla på vulkaner. Sorry sorry. Vi kan ta med lite pizza hem åt er om ni vill. Holiday Autos vill att mamma och pappa ska få mer komfort och känsla på semestern.

Fast när man tänker efter ... Holiday Autos kanske har en poäng ändå ...?

(Klicka på bilden så ser du hela).

Och en baksidestext

Hon har en titel på sin

Skriver

Och provsmakar reservrosén. Mulder var slut.

Gårdagen

Igår var jag ute med goa tjejkompisar. Det var länge sedan vi sågs och vi hade det riktigt trevligt. Efter vår lite ojämnlika middag (se nedan) och väldigt många glas rosé (deras bubbel var svajndyrt) skulle vi gå vidare. Då gick några hem. Vi andra ville ha ett ställe med lite lugn och ro. Vi blev inkastade av en ung kille till en klubb i en källare där folk hade galna masker och det luktade misstänkt från cigaretterna i vid entrén. Vi gick in. Satte oss. Asgarvade en stund. Tyckte det var synd att han inte frågade leg på oss. Sedan gick vi. Till ett ställe där det var lugn och ro. Sedan åkte vi hem. Vi livade inte ens upp tillvaron med lite svarttaxi, vi fick skjuts av en av tjejernas sambo.

Tjejerna runt 40 gjorde stan.

Idag har vi köpt skor till barnen. Det tog ungefär tre timmar. Jag köpte också skor. Det tog två minuter. Har dem på nu och de känns sådär. De var perfekta i de där två minutrarna i affären. Måste provgå lite hemma också.

Nu ska jag skriva. Jag har visst en förläggare som vill att jag ska göra det så det är bäst att jag gör så så att hon inte tror att jag bara är ute och roar mig hela tiden. Vilket jag ju nästan är.

Ajö.

fredag 20 maj 2011

Min mat:

Min kompis mat:

Par vi minns

I Okej-boken. Ian "och hans Marika". Blir fortfarande irri. Rev dock inte sönder bilden.

torsdag 19 maj 2011

Tre glada

Sandra Gustafsson, Susanne Boll och Ann Rosman.

Plötsligt händer det, upplösningen

Ja. Jag svarade förstås ja. Såklart fick hon skicka till lektör. Jag hade fått klart för mig av folk i branschen att det där med lektör - det är bra.

Och sedan blev det tyst. Och så var det ett tag. Och jag fattar ju att det tar tid att läsa och att det kan finnas andra arbetsuppgifter för folk än att uppdatera mig varje minut om hur det går. Det fattar jag. Men jag ville ju ändå få feedback direkt. Och jag ska inte klaga. Sååå lång tid tog det inte. Max två veckor. Sedan sågs Pia och jag över en god lunch.

Där under lunchen så pratade vi lite om olika saker. Bokrelaterade saker. Förlagsrelaterade saker. Och sådant. Och plötsligt fick jag ett erbjudande. Om bokkontrakt. Mitt under lunchen. På en väldigt speciell dag. Jag gick dit och trodde att Pia skulle uttrycka intresse för boken men att hon skulle villkora på något sätt. Typ "om du jobbar om det här och det här så kan vi ses igen..." Typ. Men istället fick jag alltså ett erbjudande om kontrakt. Så härligt, roligt och märkligt det kan bli.

Så mina vänner, gick det till när jag fick kontrakt med Printz Publishing. Jag mailade in. Fick supersnabb positiv respons. Blev skickad till lektör. Fick ett erbjudande. Fick kontrakt ungefär på dagen en månad senare.

Nu vet jag vad ni kommer att fråga. Vad sa lektören då? Under lunchen fick jag veta att det inte var en lektör, det var två. Båda gillade. Jag vet inte i detalj vad de sa men jag vill bestämt minnas att jag hörde orden "en liten pärla" uttalas.

Så håll utkik våren 2012. Då släpps en liten pärla. På Printz Publishing. Förhoppningsvis skriven av mig om jag inte går under av prestationsångest innan.

Riktigt välfylld goodiebag

Skugge & co kan det där.

Story hotel

Sandra Gustafsson och jag. Sandra med Svedd ni vet. Men nu håller hon Anns spännande bok.

Kvällens huvudperson

Ann Rosman.

Nu är vi här

Sociala medier rekommenderas

Läs här om hur jag tydligen är ett exempel på hur man kan använda sociala medier. Jag håller med Johanna, det här med Facebook och blogg är ovärderligt när det gäller att knyta kontakter - som sedan kanske ger en ett förlagskontrakt. ;)

Och var det min avsikt? Från början? Nej. Jag startade bloggen för att skriva om mina barn och inte terrorisera min omgivning med massmail. (Gjorde det innan jag kom på det där med blogg. Alla fick mail - vare sig de ville eller inte). Under de här åren har bloggen lite ändrat fokus och när jag har träffat folk på olika mingel så har jag märkt att en hel del har känt till min babbliga blogg. Och då har jag fått komma på nytt mingel. Och ett till.

Och ikväll ska jag på ett sådant. Releaseparty för Ann Rosmans nya: Porto Francos väktare (Damm förlag). Ohh dit ska jag gå med Simona Ahrnstedt, Sandra Gustafsson, Lina Forss och Susanne Boll. Alla är kontakter jag har fått via nätet/mingel.

Plötsligt händer det, del 3

Nä, nu orkar jag inte skriva sådär längre.

När Pia hintade om intresse av att läsa på Facebook mailade jag till henne och beskrev vad boken handlade om. Frågade om det lät intressant. Det gjorde det så när jag hade fått hjälp av två vänner att korrläsa en gång till så skickade jag över alltihop, det var väl ungefär två veckor senare. Och det var som sagt en söndagkväll.

På tisdagen kom det ett mail från Pia som var väldigt positiv och redan hade läst klart. "För jag kunde inte sluta." Och så undrade hon om hon fick skicka till lektör.

Där hade jag väldigt svårt att inte blogga om det. Väldigt svårt.

onsdag 18 maj 2011

Plötsligt händer det, del 2

Pernilla kände egentligen inte Pia Printz. De möttes i vimlet på Bok- och Biblioteksmässan, presenterades för varandra av den ansedda Romanceförfattaren Simona Ahrnstedt och så var det inte mer med det. Lite roligt är det att en av denna bloggs fantastiska läsare lyckades förutspå framtiden redan innan det mötet. (Läs kommentaren från M Family goes Västerut). Nästan kusligt faktiskt.

När Pernilla åkte på Readtreat i höstas läste hon boken En dag  av David Nicholls och hörde då talas om Pia Printz som hade varit driftig nog och startat förlag, och dessutom översatt boken själv. "Det var ju hon Pia jag träffade på bokmässan" tänkte hon. "Hon verkar vara en cool tjej." Pernilla skickade ett meddelande på Facebook och talade om för Pia att hon tyckte att Pia var en cool tjej. Pia svarade artigt och tackade för berömmet. Sedan blev de vänner på Facebook.
Och medan Pernilla snickrade vidare på sitt eget manus följde Pia vedermödorna på Facebook.

To be continued. Den här blivande författaren har barn att ta hand om. Äh. Det har jag inte. Den ena är hos sin boyfriend och den andra kollar på film. Men jag ska liksom ut och äta lite med föräldrarådet i mina barns skola som jag så läraraktigt är med i. Roligaste mötet på hela året - när vi går ut och äter, dricker vin och pratar skit.

Bra dag idag

Vi har orientering. Jag menar, eleverna har orientering. Jag sitter i solen. Men de är så sabla snabba att jag blir avbruten hela tiden. Startkort. Kartor. Räkna ut tider, rätta kontroller. Jag skulle hellre orientera. Mycket hellre.

Plötsligt händer det

Del 1

Sent en söndagkväll i slutet av mars rasslade det till i förläggaren Pia Printz inkorg. Hon hade ett par veckor tidigare läst på Facebook att den där wannaben Pernilla minsann var klar med sitt manus. Det var många som hurrade och ropade tjohoo när Pernilla meddelade detta under sin femtioelfte statusuppdatering det dygnet. Pernilla är vida känd bland sina facebookvänner för att uppdatera lite för ofta. En del har till och med valt att blockera hennes statusuppdateringar, så ofta kommer de. Pia var en av dem som gratulerade till färdigt manus, och hintade att hon gärna tog emot. Pernilla tyckte att det var en trevlig hint, och gjorde så snart hon kunde som hon blivit tillsagd.

To be continued. Fröken måste hinna äta lite under lunchrasten också.

Bästa Denise

Har skickat fin grattishälsning till mig i sin blogg. Tack! Och så har hon varit fräck och outat mitt namn. Denise berättar att jag heter Pernilla. Så nu vet ni det. :)

tisdag 17 maj 2011

Ni vill veta hur det gick till?

Jag sov max 5 timmar inatt pga barn med växtvärk. Ska inte säga att jag gick upp för det skötte min eminente make men jag blev störd i min nattsömn. Illa nog. (Undrar hur han har stått ut i 18 år?)
Klockan 6 gick jag upp.
8:00 började jag med dagens första lektion.
Nu klockan 21 hittade jag en stol för första gången idag. Känner att jag istället behöver en säng.

Så tyvärr mina fina bloggvänner, ni får tålmodigt vänta en dag till. Det är synd om mig idag. Äh. Inte alls. Jag har ju en förläggare!

Tillägg till förra veckans citat

Av trevlig jobbarkompis. Och jag som var anti att gå hit idag ...

måndag 16 maj 2011

Hade tänkt

Blogga urförligt ikväll men något kom i vägen.

Tack snälla P, J och J med familjer! Så gulligt av er!

Jag gillar det här livet redan!

Kära Aman

Aman har skrivit en kommentar till mig. En lång.


Kära Skrivarmamma,

som läsare av din blogg är jag glad för din skull! Trots att du är för mig helt okänd har jag med spänning följt din blogg. Inte för att läsa om lilla eller stora E, inte för att höra om ditt colamissbruk utan för att jag vill veta hur går det!!!

 
Allt annat, om barn, man svärmor, jobb, ny bil, resor, middagar och bubbel har bara varit som en extra god fyllning i tårtan. Well, äntligen har du nått målet, men vad händer? Jo det skippar ett viktigt kapitel. Ett kapitel med information om detaljer hur det gick till. Ringde förläggaren? Ringde du? Kände du förläggaren? Tipsade någon om att du skulle ringa henne? Hur snabbt gick det egentligen? Vad sa hon när hon ringde, mejlade.Osv. Osv.

 
Jag jämför det med att du har skrivit en bok om en karaktär som vill träffa en partner. Hela boken handlar om det (det är drivkraften, hur ska det gå). Sedan får man helt plötsligt läsa om att karaktären har hittat en partner och att de ska gifta sig. Men herregud, hur gick det till undrar du som läsare? Sedan kommer tack till (i ditt fall länkar). Jag saknar alltså ett kapitel i din historia.
Hälsar Aman  

Kära Aman,
Tack för din kommentar och dina gratulationer!
Jag vet att många undrar exakt det du undrar. Jag vill bara säga "lugn, det kommer!"

Eftersom du har följt den här bloggen länge (och stort tack för det) så vet du att jag inte är den som sitter och rullar mina tummar i onödan. Jag är inte heller den som har överdrivet mycket tid över. Och i helgen har jag haft fullt upp att fira. Och ta hand om barn. Och hälsa på svärmor och berätta den glada nyheten. Och skriva. Men jag lovar dig och alla andra att återkomma. Men nu är jag ju inte bara mamma, blivande författare och allt det där - jag har också ett jobb att sköta. Pust. Att vara kvinna - it's a dirty job but someone's gotta do it.


Hoppas du står ut och hänger kvar ett tag till. Tack för att du läser.

Svedd som pocket


Om du har missat den lysande romanen Svedd (Bra böcker) av begåvade Sandra Gustafsson måste du skynda dig att göra något åt det. Nu kommer den som pocket så alla som inte läser inbundet kan andas ut.

Om boken:
Helena är inspärrad. Hon har gått över gränsen, men vad är det hon har gjort? En gång i veckan får Helena träffa en psykolog och i samtalen med honom rullas sanningen upp bit för bit. Under flera år hade hon ett förhållande med en man som gav henne mod att leva, trots de mörka hemligheter hon bar på. Men hon var alltid "den andra kvinnan" och till sist rasade Helenas sköra värld samman.


Vi får möta Helena i skärvor: samtalen med psykologen varvas med återblickar till barndomen och Helenas inre samtal med sitt livs kärlek. Berättelsen är full av nerv och spänningen stiger med insikten om vem Helena egentligen är.
"Svedd" är en psykologisk spänningsroman som insiktsfullt skildrar en trasig människas desperata försök att skapa ett liv värt att leva.

Jag själv hade ibland svårt att andas när jag läste Svedd. Den kryper in under skinnet, stannar kvar och känns. Så jävla bra. (Ursäkta ordvalet men det är sant). Gå och läs. Nu!

söndag 15 maj 2011

Författarblogg

Jag tar tillbaka. Det här är ingen bokblogg. Det här är tydligen en författarblogg. Tack Enligt O, jag sitter här och blir helt kaxig på söndagkvällen. Tur att det är jobb imorgon så jag tas ner på jorden igen. Högstadieelever har den förmågan.

Forma books blog award - sista nomineringsdagen



Cassandra, blivande webbkommunikatör, om bokbloggare och sociala medier. Hon tycker att det ska bli spännande att se vem som vinner Forma Books Blog Award i september. Jag med!

Sista dagen att nominera idag! Har du nominerat din favorit? Det har jag. Och nej. Jag har inte nominerat mig själv.

Vad händer nu?

Någon undrade vad boken heter och när den kommer ut.

Planen är att den kommer ut i april 2012.
Romanen har haft ett arbetsnamn som jag inte har varit riktigt nöjd med och min förläggare (HA! Som jag har längtat efter att få skriva det!) håller med. Så titel är under uppförande.

Nu har jag fått i uppgift av min förläggare (Heh - kunde inte låta bli) att göra vissa ändringar till midsommar så det ska jag pyssla med på kvällar och helger nu.

Det känns inte stressigt, jag har tid på mig att finlira. Men nu har skräcken börjat. Tänk om jag inte kan? Tänk om jag inte får ihop det sådär fantastiskt som jag och min förläggare (jag vet, det var en gång för mycket) vill.

lördag 14 maj 2011

Härliga länkar!

Tack för alla fina länkar! Har nog besöksrekord idag tror jag. Eller eh. Vet jag. Jag har ju koll.

Simona.
Susanne Boll.
Johanna Lindbäck.
Tråktanten (som inte alls är tråkig).
Trying to follow my dreams - Anneli
Vägen till utgivning - Annelie

Vem har jag glömt? Ögonen går i kors och jag hoppar i säng!

Uppdatering. De här hade jag visst missat. Förlåt! Och tack!

Multimanus - Johanna Wistrand
Hellberg coaching - Åsa Hellberg
Perny leker vuxen
Jennicas rosa liv
Njuta av livet idag - Mikaela

Denise Rudberg

Tack alla, ni är så goa och snälla!

Jag stryker

Och gråter nästan lite. Buhuuuuu.

Egentligen

... vill jag sitta och läsa alla kommentarer och bara mysa. Och svara på dem. Allihopa. Och egentligen vill jag berätta hur allt gick till.

Men nu är det såhär - min familj har flytt huset ett par timmar och jag har numera både förläggare, deadline och förskott att leva upp till så jag måste "tyvärr" skriva lite. På riktigt. För såklart köpte förlaget inte manuset som det var, rakt av. Nix. Det behöver jobbas om. Har ni hört den förut?

Under tiden kan ni ju läsa in er lite på förlaget med bästa smaken. Printz Publishing. Som även finns på Facebook. Och när ni har gjort det kan ni ju klicka hem lite böcker. Från ett förlag med bästa smaken. Jag tror jag älskar dig till exempel. Eller En dag. Mina förlagskompisar liksom. Om man föredrar pocket kan man vänta lite med En dag. Kommer snart i det formatet. Snart.

Jag lovar att jag ska berätta mer, en annan dag. Nu är det skriv skriv skriv som gäller.

Vet inte. Det här  borde räknas som ett bokbloggsinlägg. Eller hur?

Världens finaste Simona

Har skickat vackert blomster och hälsat mig välkommen till författarvärlden.

Tack snälla Simona! Jag tror jag kommer att trivas! :)

Tack

Hej alla fina bloggläsare!
Tack för alla era snälla och underbara kommentarer. Jag ska snart svara på dem och era frågor men först ska jag krama mina barn. De ska hämtas upp från sina bästisar där de har tillbringat natten.

Tack för att ni är så gulliga!

fredag 13 maj 2011

Todeloo

Tack för alla fina hälsningar! Ska vara lite mer uppfostrad imorgon. Om jag kan. :)

Har lämnat bubblorna

För riktiga bubblor.

Bokkontrakt och krok

Kan en kvinna bli lyckligare?

Skål!

Flaska nr ... ?

Saker jag har fått idag:

Yes babes! Plötsligt händer det.
Bubbles, anyone?

Saker jag har fått idag:

Från snäll make. För ...

Saker jag har fått idag:

Refuseringsbrev.
Tack men nej tack.

torsdag 12 maj 2011

Mail

Om man känner mig IRL och brukar maila till min högst privata mail och har gjort det det senaste dygnet och nu surar över att inte ha fått svar så kan man sluta med det nu. Den ligger nere. Jag får inga mail. Vet inget sedan igår kväll. BSANV. (Bara så att ni vet). Testa skrivarmamma snabela gmail istället. Om det är viktigt. Eller kul. Eller bara för att.
Nu går jag och sover. BSANV.

onsdag 11 maj 2011

Yes!

Ingen sång!
Bara vanligt härligt.
Och jag har redan gråtit!
Yay!

Ingen musikal ikväll va?

Snälla? Inget jäkla skitmusikalavsnitt? Väl?

Glada nyheter

Min svärmor flyttar idag. Det betyder att hon är lite bättre. Och att hon kommer lite närmare oss. Men hon har lång, lång, lång väg kvar. Men jag blev så glad över denna miniförbättring att det nästan är löjligt. Så glad! Dessutom vet jag en som kommer att bli ännu gladare. En som har svårt att somna på kvällarna, en som aldrig vill lämna farmor när hon besöker henne. En som är stor, liten, känslig och tuff. På samma gång.

Godare än keso

Frukost två.

tisdag 10 maj 2011

Tre sekunder

Tog det att inse att ögon och händer inte orkade hålla upp den här tunga blaskan. En annan dag.

Gonatt!

Ikväll

Försöker jag sitta i soffan och ta det lugnt. Är fortfarande ugh-förkyld och maken är fortfarande ugh-bortrest och barnen är fortfarande ugh-vakna. Nä. Correction. En av dem bara. Hon som aldrig lärde sig att sova. Tror hennes sovmönster sabbades for life på barnsjukhuset vi låg på de första 8 dagarna i hennes liv. Då skulle hon väckas för matning minst var tredje timme. Sedan var det banne mig kört.

Utöver rop från den älskade ungen ruttnar jag på all dålig tv. Vill istället vara lite produktiv men orkar bara inte. Borde gå och sova men då blir det ännu jobbigare att svara på ropen. Bäst att vänta ett par timmar tills hon har somnat.

När man

Ska bjuda ett gäng tjejer på saft kan det uppstå vissa dilemman.
Inte PK alls, bara den nakna sanningen.

Bokblogg igen: Stella - En stjärna på stranden

Nu är jag bokblogg igen. Några dagar kvar att nominera till Forma Books Blog Award. Heja heja min bokblogg!




Jag och mina barn har läst Stella - En stjärna på stranden av Marie-Louise Gay (B. Wahlströms Förlag).
Stella och hennes lillebror Sam tillbringar en dag på stranden. Stella har varit vid havet förut och känner till alla dess hemligheter. Men det är första gången Sam är där och han har miljoner frågor – ”Spinner en kattfisk?”, ”Galopperar en sjöhäst?”, ”Var kommer sjöstjärnorna ifrån?”  Stella har alla svaren, förstås.


Såhär tyckte mina barn:

Lilla E, 4 år: "Jätterolig! När Sam sa JAAAA".
Stora E, 7 år: "Sam hade väldigt många frågor. Stella ljög ganska mycket. Den är fin den här boken".
Jag frågade vad de tyckte var bäst med boken:
Lilla E: "När Sam gick och badade!"
Stora E: "Bilderna".


Och så frågade jag vad som var sämst med boken:
Lilla E och Stora E: Ingenting.

Såhär tyckte jag:
Precis lagom längd på saga. Väldigt vackra bilder. Lagom lite text. Förlaget rekommenderar den för 3-6 år och jag håller nog med. Min sjuåring var nog aningens för gammal, hon läser ju kapitelböcker gubevars. Hon och jag utbytte blickar om lilla gulliga Sam och det var tydligt att hon drog paralleller till sin egen gulliga, frågvisa lillasyster.


En vacker bok som på ett fint vis berättar om syskonkärlek. Passar bäst för lite yngre barn. (3-6).

måndag 9 maj 2011

Det fanns en femte käpp också

SOCIALA MEDIER. Jädra twitterritter, fejjan och blogger. Oj oj oj vad jag är dålig på att hålla mig ifrån er. Fy mig. Nu måste jag sova också. Boooring.

Är lite skrivsugen

Men har två saker som sätter käppar i hjulet idag. Eller tre. Eller fyra:

1) Make på jobb i Dublin.
2) Barn att bada, borsta tänderna på, läsa för och sedan pussa godnatt. Minst femton gånger.
3) Råförkylningen Urban som vägrar släppa sitt grepp om mig. = Helt finito i hela kroppen.
4) Disken. Jag vet att ni säger att man ska låta disken stå men fatta att det inte går att göra frukost då. Och den luktar så äckligt imorgon.

Ja ja. Det kommer ju en ny kväll. Som kommer att se ganska exakt likadan ut.

söndag 8 maj 2011

Jag tror jag älskar dig


Allison Pearsons nya roman Jag tror jag älskar dig (Printz Publishing) handlar om Petra från Wales.
Kan man säga. Den handlar också om hur det är att vara tonåring, hur tonåriga tjejer behandlar varandra och hur svårt det är att balansera på linan mellan lojalitet och populäritet. Den handlar också om att ha en annorlunda mamma. Men mest handlar den om hur Petra från Wales dyrkar David Cassidy. Petra, hennes vänner och några till. Ganska många till.

Själv dyrkade jag Per Gessle. Pussade hans affisch varje kväll och frågade mamma hur gammal han skulle vara när jag skulle vara 13. Jag tyckte att 13 var en lagom ålder att bli ihop med Per Gessle.

Något år senare dyrkade jag Herreys. Jag var nog aldrig kär i någon av dem men nog f-n klippte jag ut varenda bild jag kunde hitta.

Ytterligare några år senare hittade jag så rätt. Ian Haugland i Europe. Trummis. Cool, lite spexig. Otroligt snygg. Speciellt med sin pudelfrisyr. Jag hade en Europe-pärm. Det fanns en bild i OKEJ på Ian och hans flickvän. Jag rev loss henne. Väck bara. Tur att inte internet fanns då. Kan tänka mig att stalking på hög nivå hade skett.

Från Ian blev det ... Christer Sandelin. Ett ganska ologiskt hopp, kan man tycka.

För Petra i Jag tror jag älskar dig var det bara David Cassidy. Del ett av boken handlar om Petra som tonåring, när hon fullkomligt dyrkar honom. Allting kretsar kring honom och det som står i The Essential David Cassidy Magazine. Det var Petras, och hennes vänners, bibel. Jag kände igen mig i väldigt många saker när jag läste del ett. Skrattade till. Generades. Tänkte att jag inte var så unik som jag trodde då. Tänk att halva världen har haft någon de har drömt om, pussat godnatt och fantiserat fram hela liv med. Petra och David. Jag och Ian. Eller jag och Christer.

Hur som helst. Jag växte upp. Hittade tonårskillar i min närhet att stalka istället. Petra i boken växte också upp. Gifte sig. Med en fantastisk man. Som inte uppskattade henne. När Petra är nyskild dör hennes mor och bland moderns saker hittar Petra ett brev som nästan vänder upp och ner på hennes tillvaro. Vill inte avslöja mer om handlingen, det är roligare att läsa själv. Jag fullkomligt älskade del två av boken. Sträckläste. Första delen var inte dålig, det är inte det jag säger, men andra delen hittade verkligen hem hos mig. Det finns något fint i att få följa det som kunde ha blivit och hur allt blev istället. Ett tema jag gillar.

Jag gillar också hur Pearson byter perspektiv. Petra. Bill som skriver i The Essential David Cassidy Magazine. Och hur de sedan sammanflätas. Äldre. Mognare. Bättre (?) människor.

Så. För att sammanfatta. Om du någonsin har varit kär i en ouppnåelig typ, om du har haft tonårstjejer till vänner, om du själv har varit en tonårstjej och om du har haft någon slags komplicerad relation till din mamma - då tror jag att du gillar den här boken. Man behöver inte uppfylla alla kriterier för att kunna njuta av den.

Och sådärja. Nu var jag en bokblogg igen. Nominera din favoritbokblogg innan den 15 maj. Go go go!

Min familj drar till stranden

Och jag får det här. Plus några högar till. Inne på dagens tredje maskin. Tre kvar.

Så går det när man är snörvlig och hängig. Stackars mig!

Solig söndag del 2

Vi har flyttat ut på altanen. Och hängt tvätt. Nu måste vi slöa lite till.

Solig söndag

Och inte en enda sak inplanerad. Undrar när det hände sist.
Så fort maken kommer hem från sin bandy ska han peppras med förslag på saker att göra idag. Under tiden softar barnen och jag vid varsin dator. Vi kanske borde göra små ramsor, spela spel eller pyssla men äsch. Vi trivs så bra här.

lördag 7 maj 2011

Hemma!

Har haft en trevlig kväll! Tack Katerina och Simona. Sedan förgylldes kvällen av att Simonas vän Trude anslöt.

I vanlig ordning hade jag en intressant konversation med taxichaffisen. Han var fråb Iran. Vet ni att Iran har skidåkning 6 mån per år? Och samtidigt sol och värme, i en annan del av landet?

Nu soffläge.

Det här blir det nu

Stjärnförfattaren

Och jag. I solen vid Norrmälarstrand.

Uppträdande

Gott

Vad är sex?!

Maria Möller berättar om kvällen.

Kvällens stjärna

På Katerinas release

En skön lördag

Barnen gick upp tidigt. Det gjorde inte vi. Vi låg och lyssnade på den lek som förflyter perfekt så länge de tror att vi sover. Sedan tog de frukost. Tre påfyllningsvarv hörde vi. Det är ju bra att de kan förse sig.

Sedan en liten familjeutflykt till ett närbeläget centrum. Barnen ville titta i en djuraffär. Jag mådde dåligt bara av att kliva in. Lilla E försökte lura mig till ormhörnan. Jag retirerade - kastade mig mot dörren och gick ut. Jag och min iPhone njöt av varandras sällskap istället. Garanterat ormfritt.

Nu vankas lunch. Sedan blir det releaseparty. Med min mingelkompanjon.
I like my life.

fredag 6 maj 2011

Mäh!



Det var den här låten de höll på med hela Grey's. Typ. Och idag har min man sjungit den hela tiden. Okej. Den är bra. Men jävla Grey's avsnitt.

Visst är det påsk fortfarande?

Hemma hos oss är det det iaf.

Uppgraderad förbättring

Förbättring

Gadgeten innehöll ett fel