söndag 30 december 2007

Hur var ditt år?

Jag tänkte sno en idé från dagens DN. Sammanfatta ditt år med tre ord!

Mitt 2007:
Sjukdomar, kärlek, insikt.
Hur var ditt?

Med det önskar jag er alla ett GOTT NYTT ÅR eftersom jag inte tror att jag hinner blogga något innan nästa år... (Jag vet, den är gammal men lika god varje gång!)

Bild från Uppåkra IF...

lördag 29 december 2007

Femårsfirande i text och bild

Precis när vi skulle åka iväg o lämna barn och strosa på stan och dricka drinkar så pajade ena bilen och det blev ett j-a meck med att ringa verkstad och mobilitetsgaranti. För övrigt SUGER V.A.G.s mobilitetsgaranti! Bild från www.instantwebb.se/

Vi checkade in på hotellet och blev glada (mest jag kanske) över att hitta dessa produkter på rummet:




Resten av rummet var precis som vi hade önskat. Hade bokat rum med egen bastu och jacuzzi:





Sedan korkade vi upp vår champagne, och avnjöt den med goda tryfflar och cashewnötter och varsin god bok. (Strävsamt gammalt par ni vet...)

Sedan utbyttes det presenter. Jag fick denna underbara ring från Sandberg! Så fin! Svår att fota men superfin tycker i alla fall jag! Klicka på bilden så blir den större och det syns lite bättre.

Efter ett superbra dygn på hotellet var det tillbaka till verkligheten. Vi lyckades efter många om och men hämta ut vår bil som faktiskt hann bli klar igår. Kors i taket!

Sedan hämtade vi våra underbara barn och jag möttes i dörren av fyraåringen som sa "GRATTIS".

Väl hemma påbörjade maken bröllopsdagsmiddagen och medan jag vände mig från kylen en liten liten pyttedels av en sekund så hann ettåringen få tag i en chilisåsflaska och kasta i golvet. Den gick i ganska många bitar.
Jag sa filosofiskt till min make "tänk, för fem år sedan var vi mitt uppe i vår bröllopsfest och nu står man här och torkar upp chilisåsglas från golvet".
Maken: "Ja, men båda har sin charm"....
Jag vet ärligt talat inte hur han menar!

Till slut blev det i alla fall middag här hemma och en av bröllopspresenterna kom fram. Av några väldigt goda vänner fick vi fem flaskor vin, att drickas på de första fem bröllopsdagarna. Det var lite sorgligt att nu korka upp den sista flaskan. Det smakar dock utmärkt kan jag rapportera! Och du M, det funkar med marshmallows! Tror du att det är mig det är fel på eller????



NU ska här drickas mer vin och läsas mer god bok!

fredag 28 december 2007

På lördag är det fem år sedan...


Bild från www.theweddingoutlet.com


...vi gifte oss. Det ska firas! Återkommer en annan dag.

Efter regn kommer sol




Efter en riktigt bra natt sömnmässigt så fick vi dessutom sovmorgon till 07:50. Då drog fyraåringen igång sin discolampa, stereon och satte sig och läste bok för ettåringen i vår säng. Livet är rätt härligt ibland!

torsdag 27 december 2007

Läckberg och Rudberg

...nu klockan 21 på tv4+. Jag är bänkad i soffan och redo för inspiration!

Hur man vet att man har sovit för lite

Jag: Fy fan vad lite jag har sovit, lilla E har joxat hela natten.
Maken: Det här var en skitnatt, jag var inne hos stora E minst fyra gånger.
Jag: Men jag tyckte att du sov inne i vår säng hela natten. (Tänker att han överdriver).
Maken: Nej, jag var där inne flera gånger.
Jag: Och jag som verkligen hade behövt sova för jag har så ont i magen. (Maken tänker nog att han är ypperligt trött på mina åkommor).

Där blir vi avbrutna i vårt självömkande av fyraåringen som vill gå upp. Hon tjatar och brölar tills faderskapet tröttnar och dundrar upp ur sängen och tar med sig båda döttrarna ut ur sovrummet och smäller igen dörren. Förmodligen en liten hint till mig, att jag borde ha gått upp. Jag går således upp och konstaterar att sömnbrist gör föräldrar till tvååringar... (Dessutom är vi idiotiska som tonåringar, går ju aldrig och sover på kvällarna).

This too shall pass! Strax ska jag till frisören och ha det bra. Maken får slita på här hemma.

onsdag 26 december 2007

Resa i tid


Igår såg vi filmen Kate och Leopold på tv. Det är en lite halvtöntig film men jag gillar den, det var nog tredje gången jag såg den... Det som fascinerar mig är tidsresandet. Krocken mellan två världar. Att tänka in sig i situationen att komma in i framtiden och få en riktig kulturkrock. Samma kvarter, samma stad men något helt annat. Även att få åka tillbaka i tiden känns så otroligt. Det behöver inte vara långt tillbaka, tänk att t.ex. få åka tillbaka till när jag själv var liten och se mig själv leka. Skulle det vara som att se mina döttrar leka? Hur var mina föräldrar när jag var tre år? En av mina favoritscener i Tillbaka till framtiden 2 är när huvudrollsinnehavaren råkar komma hem till sin familj och ser allihopa som en utomstående men ändå närstående. Måste vara en helt absurd känsla...



En av mina absoluta favoritböcker är Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger. Den är helt underbar! Massor av tidsresande och man slipper de tråkiga långa tekniska förklaringarna. Det är lite rörigt först, tidsresenären Henry hoppar runt i tiden och det är lite svårt att följa men när man har lärt sig - oh lá lá vilken historia! Den är grym, den är romantisk, sorglig, kittlande och den är så bra. En bok jag aldrig släpper!


Antar att mitt intresse för tidsresande grundas i att jag är en sån som ofta tänker på hur det kunde ha blivit. OM jag inte hade flyttat när jag var 12, hade jag då gift mig med min man (lärde känna honom tack vare att vi flyttade). Hade vi ändå mötts, fast i ett annat sammanhang? Om inte, vem hade jag då träffat? Finns det flera tänkbara kandidater eller finns det bara en som är tänkt för en? Hade jag då varit singel hela livet om jag aldrig hade flyttat? Sådana här tankar har jag jämt, om allt. Därför älskar jag såklart filmen Sliding Doors.... Där får man se vad som kunde ha skett om... När får jag se den filmen om mitt liv?

Tomtetrauma

Hoppas ni alla har haft en god jul. Det har vi, full fart med huset fullt och mycket mat. Som sig bör... Har just klivit av min crosstrainer efter ett välbehövligt pass...

På julafton väntades det spänt på tomten men vilket trauma det blev! Man kan säga att han kom, han sågs och han fick vända om... Fyraåringen fick PANIK. Total panik. När hon fick syn på honom i fönstret vände hon sig om, skrek och hoppade upp i min famn. Där stannade hon resten av kvällen. Lilla hjärtat pickade som aldrig förr, hon vågade inte titta och hon skrek "rädd" "rädd" "rädd". Lilla stackars barn. Nu går hon runt och är rädd i varje rum, tänk om tomten kommer...


Till nästa år har vi lovat att maila tomten och tala om att han ej behöver leverera klapparna personligen...

söndag 23 december 2007

Att göra julfint med barn i huset

Såhär kan en amaryllis se ut EFTER att den oförklarligt har brutits itu.

Under den gångna veckan har jag försökt få till någon slags julordning här hemma. Jag har köpt julblommor och gjort små fina uppsättningar/arrangemang som jag faktiskt blev ganska nöjd med. Satte t.ex. tre vita amaryllis i en vas. Fint så. Tills jag igår morse (som sisten i hushållet) klev upp och såg att en av amaryllisarna var böjd. ”Vad har hänt med den här?” var ju min rätt logiska kommentar. ”Det var inte jag” kom det blixtsnabbt från fyraåringen… Jag köpte amaryllisarna på Hötorget för det facila priset tre för 50 kronor. Åkte imorse till vår lokala, jättefina blomaffär. Där tog de 75 kronor för en amaryllis. Dock hade den en pinne i sig så den ska nog inte vika sig, vare sig på egen hand eller med eventuell hjälp från oskyldig fyraåring…

De tomtar och lucior vi ställde ut på ett sidobord i vardagsrummet har vi krigat lite om. Jag ställer dem i fin ordning och fyraåringen får för sig att de är några slags leksaker och så möblerar hon om totalt efter hur det passar i leken som hon hittar på…

För några veckor sedan skivade jag apelsiner som jag torkade i ugnen och planerade att hänga upp i fönstret. För några kvällar sedan blev det äntligen av och självklart kom fyraåringen och sa ”mamma jag vill hjälpa till dig”. Såklart hon fick, man ska ju inkludera barnen i pyssel och stök. Tyvärr har hon fått en rätt pedantisk, otålig mamma och så fort hon vill göra något så säger jag ”vänta, jag ska bara”…. Till slut tröttnade hon ju….


Igår slog vi in lite klappar. Då var det hon som tog befälet. ”Nu gör jag som jag vill”. Det fick hon. Jag är ju inte bara pedant och otålig, jag är hyfsat klok och pedagogisk och full av ömhet i mitt hjärta. Såklart fick hon slå in paket. Ett. De andra gjorde jag och jag var jättenöjd när jag la dem under granen, de blev fina och sådär stilrena ni vet.

Idag fick vi sovmorgon till 07 och jag hade tänkt ut PLANEN. Jag skulle hänga på låset till ICA Maxi klockan 8 och få allt handlat medan alla andra sov som små stockar. Dessutom bestämde jag mig för att för ovanlighetens skull scanna varorna själv. Bara det att jag aldrig blev klar för avfärd, ICA Maxi öppnade redan 07 idag, alla andra hade också gått upp tidigt och väl framme i kassan så åkte jag på en så kallad avstämning…. Sedan kom jag äntligen hem och då hade fyraåringen tillbringat morgonen med att klistra på olika (icke juliga) klistermärken på alla paket under granen. ”Se så fint jag har gjort mamma!”

lördag 22 december 2007

Julklappsterror

Min make hade visst en massa ärenden att fixa så han är i stan med ungefär 5 888 976 stycken andra. Eftersom jag har fastnat helt i kvinnofällan och fixat allt till barnen, och eftersom vi inte köper till hela släkten, så behöver man inte vara Sherlock för att räkna ut vem han ska fixa till. Det här är jättejobbigt för min man, efter 15 år blir det tydligen inte lättare, bara svårare.
Jag var en god hustru och gav honom lite psykning i förväg.

Jag: "Har vi någon stor kartong, nästan lika stor som en flyttlåda?"
Han: "Vad ska du med den till?"
Jag: "Jag måste få plats med alla dina julklappar".


Senare:
Jag: "Undrar om jag är klar med dina julklappar.... Undrar om fem paket räcker?"
Han: Tystnad och förmodligen panik i magen.


Precis innan han åkte:
Jag: "Älskling, det är lätt det här. Tänk dyrt!"
Han: Skakar på huvudet och går. Undrar om han nu går och nynnar på "Jag kommer inte heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeem ikväll".....?

fredag 21 december 2007

Jag har höjt min månadskostnad - gör det du med!

Vi som firar julafton tillsammans i vår familj har avskaffat julklapparna till de vuxna. Istället skänker vi ett belopp till välgörenhet. I år har jag valt att bli fadder för en barnby. För 200 kronor per månad ger man otroligt mycket till en by. Man kan välja världsdel om man vill. Jag valde Latinamerika.


Maken ska skänka sin del till Barncancerfonden. Där kan man även köpa det superfina HOPE-halsbandet, ett sådant har jag önskat mig i julklapp. (Maken och jag byter julklappar trots avskaffandet).


Bild från www.barncancerfonden.se

Härliga Denise!

...har idag länkat till mig via sin blogg. Och skrivit jättesnällt om mig! Nu är Denise min allra bästa idol! Blev lite misstänksam när det hade varit 91 besökare inne idag mot de vanliga 8-10...

Själv har jag tillbringat dagen på stan med familjen. Vi hade det riktigt mysigt, kikade in på NKs julskyltning "mamma, kan vi gå tillbaka till de där fönstrena?". Vi åt lunch på TGIF och lilla E ritade sin första teckning någonsin!

En riktig konstnär!

Jag shoppade loss lite på Kiehl's på Mäster Samuelsgatan. Får aldrig ändan ur att gå dit men idag så. Min nya favorit är deras lipbalm, köpte med lite färg så nu känner jag mig så glamorös. Och så kom böckerna från Adlibris hem idag! Köpte Camilla Läckbergs Snöstorm och mandeldoft eftersom 10 kronor per bok oavkortat går till stiftelsen "Min stora dag." (Och för att jag gillar hennes böcker också såklart!)

Nu är stora E och mannen i huset och köper gran. Ska bli spännande att se hur den klarar av lilla Es behandling... Vi satsar på mjuka dekorationer i år.

torsdag 20 december 2007

Man borde veta bättre

Man tycker att man borde vara någorlunda rutinerad när man har ett barn på fyra år och ett barn på ett år. Det blir ju fem års barnerfarenhet det. Man tycker att man borde vara någorlunda rutinerad.

Maken åker bort på tjänsteresa ett dygn och kvar blir jag och de två små. Första morgonen går hyfsat bra. Den rutinerade mamman ska ta en liten morgondusch och parkerar stora E framför barnprogrammen och lilla E går runt och flyttar på alla saker hon kommer åt. Den rutinerade mamman står i duschen och tänker att ”det här går ju bra det här”. Man borde veta bättre. Såklart går det inte bra när man tror att det går bra. När den rutinerade mamman kliver ut ur duschen står lilla E och ler brett samtidigt som hon har fått ordentlig fart på toalettpappersrullen. Det mesta av pappret ligger på badrumsgolvet i en härlig röra. Man borde veta bättre. Nåväl. Efter det lilla missödet flyter allt på bra och vi kommer till förskolan endast 15 minuter senare än vanligt.

Lilla E i sitt egenskapade kaos. Jag undrar: Vad hände med Pernilla pedant? Hon ligger nog undanskuffad i en mörk garderob och hittar inte vägen ut.

Dagen förflyter bra, lilla E och jag försöker köpa julklappar i inomhuscentrum. Rutinerade mamman har räknat ut att lilla E somnar i bilen på väg dit och sedan smidigt kan lyftas över i vagnen för att fortsätta sova medan rutinerade mamman shoppar det hon behöver shoppa. Man borde veta bättre. Man borde veta att lilla E inte är intresserad av att sova vidare när det vankas shopping. Så fort vi kommer in i centrumet från parkeringen så har hon slagit upp de stora blå. Den rutinerade mamman rycker på axlarna och har förstås pepprat skötväskan med smörgåskex, majskrokar och vattenflaska. Vissa aktiviteter ger fri tillgång till mutor.

Efter en timme inser den rutinerade mamman att hon har glömt hur det är att ha en ettåring som just lärt sig gå i släptåg. Inte vill lilla E sitta still in sin vagn när hon kan springa omkring bland stressade julshoppande människor. Man borde veta bättre.

Den nu lite halvstressade, av hunger illamående, mamman börjar snart ge upp men ska bara in på Systemet först. Där korvar sig barnet och bär sig åt. Personalen glömmer (?) att ta leg på den lätt ansträngda mamman när lilla E demonstrerar sin ljuva stämma. Man borde faktiskt veta bättre än att släpa runt en ettåring på shoppingrunda i december.

Hemåt, äntligen somnar lilla E. Den rutinerade mamman ser en lunchrast framför sig. Hon visualiserar hur hon ska lyfta över det lilla livet in i den gosiga sängen och absolut inte ta av en endaste liten mössa (det är sådant orutinerade mammor gör, de är rädda att barnet ska vara för varmt. Rutinerade mammor stör inga barn i onödan). Planen fungerar och mamman ser att kylen är lika tom som innan hon for på shoppingrunda. Hon hittar några ägg och gör äggröra och lite trista grönsaker. Slår sig ner för att äta och just precis i det ögonblicket demonstrerar lilla E återigen sin ljuva stämma. Man borde veta bättre. Finns väl ingen unge som sover när dess moder ska äta?

Resten av dagen förflyter väl, ungefär tills det är dags för de små att sova. Lilla E somnar lika fort som vanligt. Hon är en trött liten typ, i alla fall kvällstid. Stora E däremot, hon vill helst aldrig somna. Hon hojtar och gormar i över en timme. Den rutinerade mamman är konsekvent och faller inte för de där alfonsknepen som stora E försöker med. Till slut somnar barnet och mamman tänker ”egentid”. Man borde veta bättre. Vid 21 är mamman helt slut och gör sig redo för sängen. Hon tänker att hon ska få sova jättelänge om hon lägger sig i tid. Man borde veta bättre.

Natten blir händelserik och mamman får chansen att se på klockan varje timme. Till slut sover dock den rutinerade mamman gott. Ända till klockan 06:03 då stora E desperat börjar skrika ”Mamma!!! Näsblod!” Dagen har börjat och den rutinerade mamman konstaterar nöjt: Tur att jag visste bättre än att ställa väckarklockan.

Snart nyår...

Och jag gjorde de viktigaste inköpen inför det igår. Kände mig mycket nöjd med att vara ute i så god tid. Annars är jag för trött för att skriva just nu. Ikväll, då ska jag skriva av mig.

I mitt huvud just nu: En idé till en barnbok som jag ska övertala min älskade lillasyster att illustrera. En idé till en krönika. Tiotusen idéer till den där boken som ligger i huvudet och i spridda dokument i min lilla dator. När ska jag sätta mig och få till allt det där?

Nu har jag två underbara sötnosar som vill ha "frokost". Jag vill nog också ha frokost känner jag.

tisdag 18 december 2007

Tips!

Om du vill vara säker på att inte missa ett enda ett av mina spännande inlägg här på bloggen så kan du prenumerera på inlägg! Scrolla längst ner på sidan, där finns en liten länk "prenumerera". Klicka där och så kommer det upp ett nytt fönster där du fyller i dina uppgifter. :)

Nu har jag bestämt mig

Jag ska bli författare.

Så. Nu har jag skrivit det. De av er som tänker skratta åt mig, er tänker jag inte lyssna på. De av er som tänker höja mig till skyarna, er tänker jag försöka lyssna på. På sistone har jag bara blivit mer och mer säker på att jag ska skriva BOKEN. Ska bara se till att verkligen ta mig tid. (Jättelätt när man har en ettåring som står och biter en i låret så fort man närmar sig datorn….)

Igår var jag på en liten inspirationsstund som hölls av Denise Rudberg. Hon och Camilla Läckberg har ett bokprogram ihop och när jag ser det och ser alla som har lyckats komma fram som författare, då blir jag inspirerad. Varför skulle inte lilla jag kunna….? (Väljer i dagsläget att inte tänka på alla som inte syns, alla som har blivit refuserade och alla som sitter som jag och drömmer).

Denise berättade att hon alltid har varit lite strulig, lite ombytlig och hoppat runt en del. Så när hon talade om för sin omgivning att hon höll på och skrev en bok, ja då var de inte så jättestöttande. De tyckte mest att hon var pinsam. Det var dumt. Denise har skrivit massor av böcker nu.

Denise gav konkreta råd för att komma igång med skrivandet:

  • Byt miljö.
  • Skriv om något som ligger dig nära.
  • Skriv varje dag.
  • Hon tipsade även om att skrivarkurser är jättebra.


Känns bra, jag uppfyller redan flera av punkterna. Nu måste det ju gå vägen, eller hur! ;)

Det var en kul start på min måndag, att få möta den här inspirerande, glada kvinnan och få höra hennes ”story”.

Just another manic Monday

Igår var det full fart hela dagen. Jag var på jätteintressant tv-inspelning/föreläsning i stan, sedan hämtning av det yngre barnet och lunch, shopping och fika med en väldigt god vän, hastade till dagis för hämtning, fort hem, tog emot en annan mycket god vän på nytt fika och uppvaktning för de två små damerna. (De överöstes med fina presenter). Sedan lagade jag middag till barnen och maken, mötte maken i dörren och åkte till stan igen och gick ut och åt och såg DVs förhandsvisning av ”The Jane Austen Book Club” med en annan mycket god vän. Var hemma 23.30 efter en väldigt hal färd (alla körde max 50 på motorvägen) och var i säng redan 00.30… Pust! Idag tar vi det lugnt. Bebis är trött och vill sova. Jag är trött och vill sova.

söndag 16 december 2007

Vilken helg!

Ett urval av dagens presenter - så mycket roligare att vara tjej nu än på 70-talet!


Oj oj. Nu är den över! Det har varit mycket trevligt, men en hel del jobb.


Fyraåringen fick uppvaktning av sin gudmor och gudmors syster i fredags. I lördags kom familjen på kalas. Det blev sen läggning och KORS I TAKET fick vi sova hela natten. Helt galet, hon sa ju att hon skulle kunna sova när hon blev fyra och tydligen. Får se hur det går inatt...

Idag var det dags för det stora födelsedagskalaset för vännerna. Det var en förväntansfull ung dam som allvarsamt packade godispåsar till fiskdammen och räknade tallrikara och skedar när hon dukade bordet. Till slut kom så 11 stycken fyraåringar med paket och lekte och dansade järnet i ett par timmar. Efteråt slocknade den lyckliga Snövit i soffan medan mamma och pappa fick röja upp.

Nu är det fötterna upp i soffan, imorgon har jag många saker inplanerade. Ska bl.a. gå på föreläsning med Denise Rudberg. Längtar!

lördag 15 december 2007

Fyra år

Den älskade stora E fyller fyra hela år idag!

Full fart hela dagen, hon började tjata klockan 06:03 om att vi skulle sjunga och komma med paket... Till slut gick hon med på att låtsassova så vi kunde komma in och överraska. Favoriterna i pakethögen var snövitdockan och den fina snövitklänningen som hon nu nog kommer att bo i! Tillbaka till köket och kalasfixandet...

torsdag 13 december 2007

Antal minuter...

Antal minuter det tar för moder och fader att iordningställa hemmet när
barnen har somnat: 47.
Antal minuter det tar för barnen att återställa allt när de stiger upp på morgonen: 2.

Antal minuter det tar för moder att skära lagom stora bitar av avokado och servera till bebis: 5.
Antal minuter det tar för bebis att glufsa i sig avokadon och skrika efter mer: 0,5.

Antal minuter det tar för bebis att bajsa i hela blöjan och ner på benet: 1.
Antal minuter det tar för öm moder att tvätta bebis, tvätta badrum, byta kläder på bebis och på moder, hälla Vanish på smutsiga kläder, fylla tvättmaskin och sätta igång densamma: 17.
Då är ej tvätt- eller torktid medräknad.

Antal minuter moder och fader önskar att de fick sova ostört: 540
Antal minuter moder och fader får sova ostört: runt 120.

Antal minuter moder suttit vid internet idag: ??? :)

Sankta lucia


På stora Es dagis har de flyttat fram luciafirandet till på tisdag p.g.a. kursande personal denna vecka. Känns lite märkligt. Idag valde E själv sin outfit och var mycket stolt när hon travade iväg med glitter i håret för en stund sedan...

För övrigt vaknade stora E klockan 05:13 idag och började genast hojta på sin far. Då jag erbjöd mina tjänster började hon gråta och skrek att hon ville ha sin pappa. Där är man poppis.

Vi försökte prata med henne om de här tidiga morgnarna, vi inledde med att säga "nu när du är fyra år så måste du...." Då avbröt hon och sa "jag kan inte det nu när jag bara är tre år, jag kan det när jag är fyra år". Hon fyller på lördag, vad skönt det ska bli att hon kan sova då!

onsdag 12 december 2007

Oh what a night…


Det hela började så bra. Jag hade intentionen att gå och sova direkt efter de desperata hemmafruarna. Kom så på att jag behövde uträtta ett litet ärende via det där som kallas internet. Datorn krånglar och donar, det lilla lilla ärendet tar bara 34 frustrerande minuter.

Nåväl. Vid 23 är jag sängredo. Då vaknar ettåringen. Vi fick under kvällen förklaringen till sjusovarbeteendet tidigare under dagen, hon uppvisade 39,4 precis innan läggning. Hon vaknar till, får ny alvedon och en välling. Hon somnar tack och lov om. Jag somnar. Maken jobbar och somnar mycket senare.

Vid 04.15 vaknar jag av att maken och fyraåringen kommer intraskandes. Tydligen ska stora E sova hos oss.

Vid 04.35 har alla somnat om utom jag. Stora E sparkar på mig i sömnen och andas jättehögt. En mamma brukar gilla att hennes barn andas, måste vara något fel på mig. Jag tar min kudde, mitt täcke, mitt nueva och min telefon och vandrar till fyraåringens säng. Sover gott en kvart.

04.50 är fyraåringen kissnödig och tar med sin far på nödvändig utflykt. Den avklaras och vi somnar om.

05.45 kommer fyraåringen in till mig och kryper upp i sängen. ”Mamma sover du här?” Eh, ja, jag fick inte plats så jag lånade din säng. ”Du hade inte frågat om du fick det”. Där får man för att man försöker inpränta lite moral i sina barn. Fick dock okej på min handling, lån av säng godkänt. Jag försöker optimistiskt ”tänkte du sova här hos mig?” ”Nä, jag tänkte att jag var hyyyngrig”. SUCK. Detta är kodord för no more sleep. Jag försöker med standardfrasen ”kan inte du hämta en banan och komma hit sedan?”. Då blir fyraåring suuuur och börjar gråta högljutt. Springer till sin far och gråter ännu högre (bäst att ta i så att ingen missar). Med rädsla för att liten ska vakna så går fadern fort upp med fyraåringen och kokar gröt.

Jag smiter in i min säng igen, nu ska här sovas!

06:10 kommer make in och hämtar några slags kläder. Tappar något ur sin garderob.
Jag vaknar, somnar om.
06:30 hämtas något igen. Jag vaknar, somnar om.
07.00 ringer makens väckarklocka. Jag stänger av och fräser åt maken när han kommer in. (Att han la sig efter mig och gick upp före väljer jag att ignorera… Jag är ju sjuk gud bevars).

Därefter har jag svårt att somna om, barnprogram ljuder på hög volym. Jag sjunker in i dvala men då piper liten till. Hennes dag har börjat. Make tar hand om liten och jag vaknar nästa gång 8:10 då det är avgång till dagis.

Liten och jag har mindre feber idag men vi verkar inte vara på topp. Liten är en skrikfia. Jag skriver det här med en hand eftersom liten bara vill sitta i mammas knä.


Även om stora E är en riktig nattmarodör så är hon ändå den bästa fyraåringen i världen på dagarna. Igår kom hon hem från affären och hade med stor möda valt en tidning till sin sjuka mor. Jag fick ”Allt om vetenskap”. Imorse innan hon gick sa hon: Jag älskar dig. Det gör ju att man blir frisk på stört!

tisdag 11 december 2007

Present till nyblivna föräldrar

Den givna presenten till nyblivna föräldrar! Lär dig tolka bebisens språk.
Såg faktiskt det här på Oprah när lilla E var tre månader och jag tyckte nog att det fanns vissa poänger. Inte bara humbug alltså.

Men nu är hon vaken!

Ettåringen aviserar på ettåringas vis att hon är vaken. Mommy to the rescue!

Ett år och redan så klok

"Idag är mamma sjuk. Mamma har feber. Bäst jag sover så mamma får vila".

Nu har ettåringen, som nästan alltid nöjer sig med en timmes tupplur åt gången dagtid, sovit i exakt tre timmar och tretton minuter. Tror ni att jag har sovit då? Efter att ha suttit i telefonkö i 23 minuter och pratat med hälsoinstitution, moder och make kändes det inte som någon idé att gå och sova. Det var ju inte så mycket tid kvar av den där timmen...

måndag 10 december 2007

Innan och efter barn...

Förr: ”Om jag inte får sova 8 timmar varje natt så går det bara inte”
Nu: ”Inatt fick jag faktiskt hela fem timmar sammanlagt, jag känner mig riktigt pigg!”

Förr: Hett och passionerat så ofta som möjligt, på alla tänkbara platser.
Nu: ”Gäsp, hur länge sen var det nu och finns det något ledigt rum? Äsch, nu blev klockan för mycket ikväll igen.”

Förr: ”Fan vad trist att diska”.
Nu: ”Vad skönt det var att få stå ifred en stund och diska lite. Det var så länge sedan jag hade så här mycket tid för mig själv”.

Förr: Bjudningar planerades i tid och vänner mottogs i nystädat hem, trots att det aldrig blev direkt smutsigt eller stökigt. Det serverades minst tre rätter som var noga utvalda och förberedda.
Nu: Bjudningar planeras men ställs in p.g.a. sjukdom. Om de ändå blir av så torkar man snabbt av badrummet och lyckas på sin höjd sopa undan lite skräp med fotspetsen. ”Äta? Jaha, vi kan väl grilla lite korv?”

Förr: ”Ska vi gå ut och äta och gå på bio?” Yttrades cirka 3 gånger i veckan och genomfördes.
Nu: ”Kan du köpa med lite take-away hem och så kan vi kolla på inspelade Grey’s Anatomy när barnen sover”. Maten inmundigas med minst ett barn i famnen och det inspelade fortsätter att bli osett.

Förr: ”Vi sticker till Dalarna i helgen, det går så fort att åka dit så det är perfekt för en helg”.
Nu: ”Vi sticker till Dalarna i helgen, bäst du tar onsdag-fredag ledigt så vi hinner dit”.

Förr: ”Sommarlov för me, myself and I i åtta härliga veckor”.
Nu: ”Sommarlov för treåring, work around the clock för mamma”.

Förr: ”Nio tycker jag är en lagom tid att gå upp”.
Nu: ”Så länge de inte vaknar före 06 så är det ju helt okej”.

Förr: ”Vi var barnvakt i helgen, så himla bra när man kan lämna tillbaka dem”.
Nu: ”Vi hade barnvakt i helgen, farfar sa att det var så himla bra när man kunde lämna tillbaka dem”.

Förr: ”Man kanske skulle göra en sån där liten söting”.
Nu (femhundra liter graviditetsillamåendespyor senare): ”Se för allt i världen till att vi inte gör en sån där söting till”.

Förr: Dance moves on the dance floor.
Nu: Dance moves vid diskbänken med radion på högsta volym.

Förr: Viktigast i livet: ???
Nu: Viktigast i livet: Den envisa, outröttbara duon E&E. Vill aldrig vara utan dem någonsin!

Martina bloggar.

Åh! Min favvoskribent bloggar!

Martinas blogg.

Tjejer och killar

Tur att stora E går på en avdelning som jobbar mycket med genus. Här finns en intressant artikel. Nu är tjejerna på G!

Doppyssel






Var på dop i helgen. Lilla söta Linn döptes av samma präst som döpte lilla E. Kyrkan var lika vacker som vanligt. Dopet gick kanon och efteråt bjöds vi på massor av gott. Jag var ensam med lilla E eftersom stora E var bjuden på badkalas samtidigt. Lilla E undersökte varenda kvadratcentimeter av värdparets hus så det var en rätt trött mamma som till slut packade in oss i bilen och for hem.

Linn fick bl.a. en liten doptavla som var ett experiment. Jag hade aldrig tidigare gjort en PP (paper pieceing) men fick för mig att göra en nu. Vilket meck! Det tog nog totalt 5 timmar, om inte mer... Maken fick rycka in ett par gånger för att tänka åt mig, själv fick jag psykbryt. Tur att jag har valt rätt man... Fast han var lite frågande inför det faktum att det helt plötsligt var han som satt och pysslade och inte jag... He he, man har väl arbetsledaregenskaper.

Jag tog figuren ur boken "Gogo" och när jag var klar med "gubben" sa stora E: "Jag känner igen den, det är Gogo". Så den blev väl ganska lik...


Ram från Ikea, allt annat material från Papprika.

söndag 9 december 2007

Skål...

En mycket bra krönika om amning och alkoholTVÅNG. Jag gapar. Så var det inte när jag ammade. Men det var ju flera månader sedan...

Tråkig värld, härliga barn

Vissa dagar känns lite mer meningslösa än andra… Imorse när jag läste DN fick jag den ena tråkiga nyheten efter den andra serverad som tilltugg till mitt morgonté. (Earl Grey Cream fick äran idag).

En mormor med sitt treåriga barnbarn kördes igår på i Gustavsberg och avled .
En man mördades i Farsta.
Ett bråk i en taxi orsakade en trafikolycka.
Osv osv osv. Jag blir lite trött, ledsen och undrar - varför har man satt barn till den här världen?

Men så tar jag mina döttrar och packar in dem i bilen och åker till Plantagen. Vi pratar och sjunger i bilen. Stora E får syn på en lastbil utan släp och säger ”mamma, titta en lastbil som är trasig!” Vi får solen i ögonen och är lyckliga över att vi får se lite ljus idag. Vi kommer till Plantagen och stora E är duktig och kör lilla E i vagnen medan jag baxar den stora shoppingvagnen. Vi väljer ut hyacinter, kransdekorationer och en liten ”gran” till tjejernas rum och en gran till altanen. Vi lyssnar på Plantagens tomte som läser sagor och är bara lite läskig. Vi har mysigt och sedan åker vi hem och pysslar. Det är ju tack vare att de här barnen är så underbara som jag vet att det fanns en mening med att sätta dem till världen. De gör gott.


Pysselinköp på Plantagen:








Och resultatet! Min allra första krans någonsin.
Tycker att den blev helt okej! Den vita grejen
längst ner på kransen ser helt enorm ut på kortet,
gör sig bättre i verkligheten.
















lördag 8 december 2007

What goes around, comes around…


Efter lite för många sunkiga nätter och en halvdag på Barnadiset var jag igår eftermiddag en trött mamma. Stora E fick se lite för länge på film på eftermiddagen… Hon såg Den lilla sjöjungfrun. Jag tänkte inte på det, tycker det är en mysig film med bra musik… Så lagom mysig inatt då stora E vaknade gång på gång och var rädd och förtvivlad för att häxan tog Ariels röst. Så nu har vi tillsammans bestämt att vi inte tittar mer på Den lilla sjöjungfrun… Och jag ska försöka vara en piggare mamma. Om de däringa barnen bara kunde ta och sova som folk.

fredag 7 december 2007

Dagen hos sjukgymnasten

Denna historia tar sin början i juni 2007 när jag och äldsta dottern stod still i en rondell p.g.a. köbildning. BAM så blev vi påkörda bakifrån och jag fick genomlida nackont under sommaren. Framåt augusti kändes nacken okej och allt var frid och fröjd.

I september insåg jag att jag hade haft ont i huvudet varje dag i två veckor och började bli lite väl kompis med den intelligenta värktabletten. Jag ringde optikern och begärde ögonkoll. Kom dit och fick veta att jag inte hade några nya problem, bara samma gamla kassa syn. Optikern talade dock om att nackont ibland kan vandra upp till huvudet. Ringde min doktor som nog snart skriver hypokondriker i min journal…. Kan inte ens räkna hur många gånger jag har ringt honom under 2007… Han lät dock uppriktigt oroad och bad mig att direkt ringa sjukgymnasten och boka tid. Det gjorde jag och hamnade hos en trevlig gotländska som hade tre veckors väntetid. Jag skulle även boka tid hos doktorn himself för annan åkomma och effektiv som jag är bokade jag in allting samma dag för att underlätta logistiken. Trodde jag. Efter att ha bokat alla tider skickade jag ett prydligt mail till min käre make. Fick till svar att det var inga som helst problem att jag hade så många hälsobekymmer, han skulle absolut ta hand om lillpluttan under tiden som jag var hos den ena hälsoinstitutionen efter den andra.

Så kom dan före dan. När barnen väl var utslagna ur leken och vi hade fått undan tvätt, disk och diverse dammråttor så ställde jag frågan som jag faktiskt redan visste svaret på.
-Hur blir det imorgon?
Den ärade maken försökte se oberörd ut och låtsades som att det regnade och sa att det fixar vi. 15 år tillsammans gör dock att man fort ser om någon menar det den säger eller inte, och efter några sekunders verbal tortyr så kröp det fram att han tyvärr hade glömt bort att inte boka upp viktiga saker just den här aktuella dagen trots att han tre veckor tidigare fått ett mail om hur denna dag borde ha hanterats. Däremellan hade det pågått vissa påminnelser, dock inte precis dagarna innan.

När vi så hade surat lite på varandra ett tag så kvarstod faktum att ett stycke öm moder skulle till sjukgymnast och ett stycke bebis stod utan passning eftersom den rätt skamsne fadern hade bokat upp sig på hela tre stycken mycket viktiga möten hela dagen. Den lätt uppgivna modern insåg att det bara var att ta med sig denna livliga och oftast mycket charmiga bebis till sjukgymnasten.

Så kom vi då dit och det var som en scen ur en sån där amerikansk film där mamman försöker göra karriär med bebis på kontoret och allt går fel. Typ.

Lilla fröken E som brukar vara helt underbar och charma alla, var okej i början men ganska snart började hon gnälla. För en stund gick det okej att muta med smörgåskex men sedan blev det värre och värre. När vi hade kommit så långt att sjukgymnasten skulle massera och dona på min vad- muskeln-nu-hette så satt E på golvet och gallskrek så att tårarna sprutade och golvet blev blött av tårar och snor... Som tur var hade sjukgymnasten just börjat jobba efter sin föräldraledighet så hon var inte direkt känslig eller irriterad men hur dum kände jag mig inte?!! Fick såklart avbryta behandlingen och lyfta upp lillskruttan. Det hjälpte inte, hon var helt hysterisk och blev ju helt slut trots att hon var ganska nysoven. Det hela slutade med att E låg på min mage och snyftade medan stackars sjukgymnasten försökte göra ett bra jobb med min nacke...

Suck och pust. In på Ica, köpa lunch, in i bilen och hem. E toksomnade och kunde utan problem lyftas in i sängen. Det gav mig i alla fall en lunchrast under vilken jag hann ta emot några viktiga samtal och äta i lugn och ro. Sedan var det lite nervöst, skulle hon hinna vakna i tid för att få mat innan nästa hälsoträff? Hon skötte sig perfekt, vaknade 45 minuter innan vi skulle vara hos doktorn och hon hann både äta, leka och få ny blöja innan det var dags för avfärd.

Hos doktorn gick det bra, han fick höra en utläggning om hur dåligt det gick tidigare på dagen så han smörade järnet för unga fröken. Hon fick leksaker och sån där ”glasspinne”. Den var poppis.

Pust. Sedan stack vi till dagis och hämtade en trött och trumpen storasyster och när hela ekipaget var installerat hemma ringde jag den skamsne maken och frågade när han skulle komma hem och han förstod exakt vad det betydde. Han kom hem en halvtimme tidigare än vanligt och tog över barnen och jag åkte till ett shoppingmecka för att köpa en mascara men kom hem med lite mer än så….

Nu undrar jag bara. Hur länge tror ni att jag kan mjölka den här? Just nu är maken väldigt välvilligt inställd och hur länge kan man dra nytta av situationen?

När jag får för mig att baka med mina barn...

Jag vet inte hur många av er som i våras följde programmet ”Saras Kök”. Jag gjorde det och hon gjorde grymt god och nyttig mat men hade en personlighet som i alla fall jag hade lite svårt för. Lite prudentlig, fröken duktig sådär. Hemmapsykologen skulle väl säga att jag störde mig på henne för att hon var lite för lik mig men det kan jag ju inte hålla med om. Läste ett reportage om henne där hon tyckte att man ska låta barnen vara med i köket och så kan man ju använda deras tv-tid till en lugn stund för sig själv efter maten istället. Hmmm…. Bekväma jag brukar använda barnens tv-tid till att både laga mat och ta en stund för mig själv efter maten…

Men så idag tänkte jag att jag skulle anamma sarapraktikan. Jag gick ut på nätet och hittade smaskiga recept på så kallade cupcakes, signerade en annan tv-kocka, Leila. Så fort affären öppnade (då hade vi redan varit igång i tre timmar så vi var redo) var jag och tjejerna där och införskaffade nödvändiga, onyttiga ingredienser som florsocker, strössel och dumlekolor…

Väl hemma så skulle vi bara diska undan frukostdisken och lägga lillasyster att sova middag. Disken gick bra men inte skulle lillasyster sova inte. Jag plockade fram alla ingredienser och gick sedan in i sovrummet och försökte vara bestämd men snäll mamma som buffade och sjöng och la tillbaka stående 11-månaders i liggande läge. Har hört att det är lite lättare att sova om man ligger än om man står, nämligen.

Tillbaka in i köket. Mäta upp smör. Ner i matberedaren. Läsa receptet lite mer noggrant. Oj. Det var inte dags för smör. Vi skulle ha haft ägg och socker som skulle vispas pösigt. Tömma matberedaren. Diska matberedaren. In i sovrummet och plocka upp kastad napp från golvet och återigen lägga barnet. In i köket. Dags för ägg. Spelar pedagogisk mamma som med len röst hjälper till att räkna upp fyra stycken. Fyraåringen ska absolut hålla alla fyra i sina små händer. Splash. Ett ägg på golvet. Avbryta bakning, torka upp kladdigt ägg från golvet utan att tappa tålamodet och sedan springa tillbaka till sovrummet för att återigen stoppa in napp och lägga barn. Tillbaka in i köket. ”Nu får vi ta ett nytt ägg, mamma”. ”Ja min älskling, det får vi”. Inombords: ”Om du inte hade varit så &%¤&/ envis och skulle hålla alla själv så hade äggen och resten av sörjan redan stått på vispning, grrrr”.

Men så, när matberedaren gjorde sitt jobb så somnade lillasyster och vi kunde i lugn och ro mäta upp alla andra ingredienser och fyraåringen förhörde sig noggrant över vilka saker som var ”torra” och vilka som inte var det. Ägg var lite svåra att avgöra... Jag tyckte att ”jovars, det här går ju bra, hon kanske inte är så dum ändå, den där Sara.”

Sedan skulle vi hälla smeten i muffinsformarna. Fyraåring ska hälla i allting själv. Pedantiska mamman står bredvid och får ont i tårna av frustration över att mycket smet hamnar mellan spis och diskbänk, ner i springan där det är omöjligt att städa. Det som inte hamnar där hamnar på muffinsformen, inte i hålen på muffinsformen. Till slut lyckas vi få i lite av smeten på rätt ställe. Puh. Då ska vi börja ploppa i hallon och dumlekolor. Där funkar vi, det går bra. In i ugnen och så är det bara att vänta. Tills jag ser köket och känner en våg av trötthet välla över mig. Det är smet, ägg, florsocker, mjöl och byttor och skedar och allt vad det är, överallt. Suck. Det finns gränser för hur mycket man klarar när man lider av konstant sömnbrist och försöker vara duktiga mamman, sexiga frugan och schyssta kompisen 17 timmar om dygnet.

Sedan har det blivit dags för glasyr. Vid det här laget har lillasyster vaknat alldeles för tidigt av att hon har bajsat, hon är suuuur. Blöjbyte under illvrål, sedan mutas hon med smörgåskex. Allt frid och fröjd och stortjejerna återgår till kökstjänsten. Vi ska först riva citronskal. Fyraåringen säger såklart ”Jag vill riva”. Hmm. Ja, men mamma hjälper. Mamma är högerhänt och dotter är vänsterhänt. Blir komplicerat och stor rivrisk. Jag föreslår att jag ska riva klart själv, detta går otroligt nog fyraåringen med på.

Sedan ska övriga ingredienser röras ihop och fyraåringen erbjuder sin hjälp. Jag har börjat tröttna på balansakten med överfull diskbänk, bebis som skriker efter mer kex, fyraåring på stol i vägen hela tiden och säger så behärskat jag kan ”stå där, jag ska bara röra ihop det här först. Du ska snart få hjälpa till”. Hör mig själv säga detta ett par gånger och till slut säger unga fröken: ”Mamma, jag går och gör någonting annat”.

Det är därför, kära Sara, som jag hellre är en usel mamma som tar tvn till hjälp under matlagning och bakning OCH för att få en egen stund. Jag står inte uuuuut annars! Det har till och med min fyraåring förstått.

Nu har jag börjat blogga!

Välkommen att följa mig genom min nya blogg. Här kommer jag att skriva om mina barn, min käre make och om mig själv. Kanske om lite annat också...