torsdag 30 september 2010

En trevlig kväll

Simona höll på och terroriserade alla med sina foton "till sin blogg", i vanlig ordning. Jag tog lite bloggledigt. Jag softade med mina alkoholfria drycker (jag har ju ett jobb att sköta gubevars) och trevliga samtal. T.ex. med Sandra Gustafsson, Simona Ahrnstedt, Varg Gyllander, Katerina Janouch och Augstin Erba.

Jag tvingade mig på Maria Ernestam för att berömma hennes insats i Dramaqueens och även Camilla Läckberg för att be om ursäkt för att mitt bloggnamn är så likt hennes. Hon var först. Jag tyckte att jag hade kommit på ett jättebra namn till min blogg när jag skapade den, ett par dagar senare kom jag på var jag hade fått inspirationen. Då skämdes jag lite. Camilla verkar dock vara en storsint kvinna, hon menade att hon så gärna delar med sig.


Hann byta några småord med Katarina Wennstam och Mari Jungstedt, tvingade Mats Strandberg att hälsa på mig innan han gick och fick även chans att hälsa på flera trevliga förläggare.

Denise höll ett roligt, trevligt och låååångt tal. Hon förvarnade dock innan hon drog fram boken. Jag skojar inte. Hon hade en bok som hon hade skrivit upp talet i.

Med mig hem fick jag ett signerat ex av Supernova - skriven av Marika King. Ska bli skoj att läsa!

Tack Denise - queen of fucking everything - för ikväll!

Hemsnickrat kort

Är jävligt sur över att jag glömde "Väninnan". Hade den på listan men det hjälpte ju föga...

Presenten till tioåringen

Jag och Denise

Fast det kunde vara vilka som helst...

På galej igen...

10 år...

Som författare. Det är något att fira det! GRATTIS Denise!

onsdag 29 september 2010

Han har en poäng...

Lite iPhone-diss...

På väg hem...

...Blev jag uppringd av en säljare. Han jobbar för en tidning jag tidigare har prenumererat på. Han körde hela manualen, ja, han läste faktiskt innantill. Egentligen brukar sådant göra mig anti, jag brukar sucka och pusta och artigt tacka nej. När de då försöker med ytterligare argument tackar jag ännu mer artigt nej. Idag hände något konstigt.

Jag satt och lyssnade på hur ynglingen drog hela sin harang. Jag lyssnade på hur han fint slängde in mitt namn i en mening. Jag hörde att han egentligen var nervös och jag hörde hans fiiiina dialekt men framförallt hörde jag att han nog satt och ringde från sitt allra första jobb. Och va fan. Jag är tidningsaddict så varför inte en till? Jag bestämde mig för att säga ja om det inte kostade mer än 349 kronor. Så när han väl kom till sin slutkläm och erbjöd mig 7 nummer, två handböcker och automatisk uppsägning för 295 kronor kände jag ju att jag gjorde ett kap.

Hoppas han når upp till sitt uppställda mål. Trots att han inte läste så bra innantill. Jag tror jag börjar bli gammal, jag orkar liksom inte stå emot lika bra längre.

tisdag 28 september 2010

Readtreat på Häringe slott


Hörni, har ni anmält er till Readtreat än? Förutom Denise Rudberg och Martina Haag så får du äran att träffa mig och minst två andra bloggläsare. Alltså, jag och bloggläsarna ingår tyvärr inte i programmet men vi kommer ju att vara där. Den ena heter Carolina och den andra heter Malin. Så att ni kan heja när vi ses där i spökslottet.

20-21 november. Se så, gå in och anmäl dig innan det är försent. Det finns inte hur många platser som helst.

Maken och jag tänkte ha tisdagsmys

måndag 27 september 2010

Jahapp

Bara att fortsätta petandet. Om det ska bli klart ngn gång...

Fler höjdpunkter från Bokmässan

Ann Rosman, författare till Fyrmästarens dotter och Själakistan (Damm förlag):


"Mässans absoluta höjdpunkt är att få träffa läsare. Det finns ingenting som gör mig så glad som när någon dyker upp och berättar att de gillar mina böcker och frågar hur det skall gå för karaktärerna. Blir det kärlek på allvar mellan Karin Adler och Johan? Och så får jag förslag på saker som Folke, som utsett sig till kollegornas språkvårdare, något som sällan uppskattas, skulle kunna störa sig på.

Många som köpte Fyrmästarens dotter på Bokmässan förra året kom tillbaka i år för att införskaffa Själakistan signerad. Att någon väljer just min bok gör mig varm inombords. Skrivandet tar lång tid och innebär mycket ensamarbete. Och egentligen vet man ju inte om någon kommer tycka om ens historia. Kontrasten är stor mellan att sitta hemma framför datorn och befinna sig på Bokmässan och prata med dem som klivit in i min påhittade värld. Tusen tack alla härliga läsare som kom förbi, bland annat för att fråga om bok 3. Jodå, den är på gång, jag lovar. Titeln blir ”Porto Francos väktare” med planerad utgivning i maj/juni nästa år. Och väldigt roligt att få ett ansikte på dig, ”Skrivarmamma”.

Jo förresten, det var egentligen en sak till! Mina snälla föräldrar passade sönerna för att maken skulle kunna hänga med mig på mässan. Jag hade ågren över att mamma, som älskar Alexander McCall Smiths böcker, missade mässan just det år som han var där. Då jag fick förmånen att få prata med honom berättade jag det, varpå Alexander McCall Smith säger:
”Well - let’s give her a call then!”
Så ringde han upp min mor. Vilken kille – och författare!"

Ehum

Känner igen mig...

söndag 26 september 2010

Bok och bibliotek 2010 - höjdpunkter

Jag tror inte att jag har hämtat mig från allt minglande än. Skavsåren på tårna har i alla fall inte försvunnit. Jag fick förmånen att träffa många trevliga personer och nu tänkte jag att ni också skulle få göra det. Ja, de flesta har redan figurerat här på diverse vimmelbilder men ändå. Här får ni höra vilka deras höjdpunkter under mässan var:


Christina Stielli, författare till Jag älskar dig inte (Wahlström & Widstrand):


Foto: Sandra Qvist.

"Det var ju min första bokmässa! Att välja ut en enda höjdpunkt är omöjligt (jag har tänkt länge nu). Min absoluta höjdpunkt var att komma dit, att se min bok, att få signera böcker, att få hålla ett seminarium, att få träffa ljuvliga rutinerade författare, att få mingla på Bonnierminglet, att få äta middag med andra författare på mitt förlag, att få se hur fullproppad en bar på Park kan bli, att få uppleva fötter som kommer att värka till julafton och att få äta skräpmat på oregelbundna tider och dricka något för många glas skumpa".


Varg Gyllander, författare till Somliga linor brister och Bara betydelsefulla dör (Bra Böcker):



"Bäst av allt på mässan är varje möte med spännande, engagerade, inspirerande författarkolleger och läsare. Men om jag väljer en toppnotering så får det bli frukostfikan med den högt skrattande och otroligt varma Mari Ljungstedt".



Sofie Sarenbrant, författare till Vecka 36 (Damm förlag):



"Det var att få lämna mässan och komma ut i luften igen! Skämt å sido, jag var inte runt och lyssnade på någonting. Däremot fick jag höra mig själv på deckarscenen och det var intressant och lärorikt! Jag är nog fortfarande lite i chock, eftersom jag blev av med min bokmässeoskuld den här helgen ..."

Amen to that!

lördag 25 september 2010

Vecka 36 av Sofie Sarenbrant


Om ni kommer ihåg så fick jag en present för ett par veckor sedan. Jag hade blivit medbjuden på Sofies release av Simona men blev tvungen att avboka på grund av jobb. Mycket glad blev jag när min granne, medarbetare på Sofie och Simonas förlag, kom förbi med boken Vecka 36. (Damm förlag) Mycket glad! Jag började läsa direkt men så kom det visst jobb, barn och annat viktigt i vägen. Men jag läste ungefär 80 sidor och ville läsa mer.

Egentligen gillar jag inte deckare. Jag vill säga det innan jag börjar. Egentligen gillar jag inte deckare. Jag tror att jag har kommit på varför. När jag läser deckare vill jag bara veta hur det ska sluta och läser fort, fortare än vanligt. Jag vänder blad, läser fort, vänder blad, läser fort och vänder igen. Tills den är slut. Jag kan inte läsa deckare i lugn takt. Tror att det är därför jag inte gillar dem. Jag har inte tid att läsa ordentligt, jag vill bara veta hur det går.

Och jodå. Så blev det även idag. Jag hade tre timmars X2000 färd att ägna mig åt Sofies bok. Efter 1,5 timme var jag klar. Damen som satt bredvid mig utbrast "men du har ju läst hela boken, gud vad fort du läser." Jag försökte lamt med "men jag hade ju läst lite innan" och damen (som själv borde ha läst något istället för att kika på vad hennes bänkkamrat sysslade med hela färden) svarade "så mycket hade du inte läst". Jag fick hålla med om att jag nog läser rätt fort. Då sa damen "men då var den nog bra i alla fall". "Jo, det var den", sa jag. Jag berättade att den är skriven av en debuterande författare, visade fotot på snygga Sofie och rekommenderade boken varmt. Borde förstås ha låtit henne fingra lite på den men jag har ju ett signerat ex, det är inte vem som helst som får röra mina signerade böcker inte. Typ ingen.

Boken handlar om familjerna Winter och Malm som tillbringar en gemensam regnig semestervecka i Brantevik. De bästa vännerna Johanna och Agnes är båda höggravida. Stämningen har inte varit på topp i stugan under veckan men de försöker göra något roligt sista kvällen och går på den lokala krogens karaokekväll. Sista kvällen ska dock visa sig gå väldigt, väldigt fel. Agnes försvinner, gravid i vecka 36.

Det märks att författaren och jag tillhör samma generation. Jag känner igen mig i mycket - både hos karaktärerna, vissa saker som beskrivs och i olika uttryck. Jag gillar det eftersom jag lätt kan identifiera mig med det. Det gör att storyn känns ärlig och nära, därför blir den lite extra läskig.

Nu var det inte så att jag satt och identifierade mig hela tiden, det hade ju blivit görtråkigt. (Har man just kommit hem från Göteborg får man använda sådana uttryck). Nej, snabbt händer det grejer och läsaren blir överraskad. Historien tar en liten sväng som man inte räknar med. (Det gjorde i alla fall inte jag). Jag gillade svängen och utan att avslöja handlingen för mycket så kan jag säga att jag har oroat mig för just det fenomenet som svängen innebär. Jag vet, jag talar i gåtor men jag vill inte sabba något. Svängen är obehaglig, läskig och för vissa människor lite extra plågsam.
Sofie är journalist och det märks att kan sitt skrå. Det delas ut lite kängor till framförallt kvällspressen. Härligt!

Jag älskar storyn, den är spännande från början till slut. Karaktärerna känns trovärdiga och riktiga, de flesta. Det finns några som jag känner att jag inte får så bra grepp om - eller så var det jag som läste för fort... Språket är enkelt, (på ett positivt sätt), rappt och ibland lite vulgärt.
Roligt vulgärt. Om det här var facebook så skulle jag klicka på gilla. Jag är så sugen på att läsa mer att jag genast erbjöd mig att bli Sofies korrläsare.

Kolla in när Sofie berättar om boken. Och idag blev hon korsförhörd.

Bokmässan - en sammanfattning

Ja. Var ska jag börja? Och var ska jag sluta?

Jag vaknade imorse och bestämde mig för att inte trängas hela dagen. Igår var det sjukt mycket folk och jag kände mig rätt klar. Hastigt och lustigt bokade jag om min tågbiljett och missade till och med en av mina favoritsysslor - hotellfrukost. Drygt tre timmar senare landade jag på Stockholms Central, upplockad av världens finaste familj.

Det har varit ett par intensiva och väldigt roliga dagar. Simona har vallat runt mig väl, jag är grymt tacksam för att du delade dina inbjudningar med mig. Tillsammans blev vi också inbjudna på lite mingel, ett mingel gick vi till och med på lite oinbjudna. Simona uppfattade det som att vi blev utkastade från detta mingel men så förstod jag det inte alls. Vi stod bara lite i vägen just där vi stod.

Det är något speciellt med att få gå runt bland alla dessa böcker och andra människor som också älskar böcker. Det är verkligen underbart.

Höjdpunkterna har varit många men det har varit väldigt roligt att få träffa alla. Dels folk som jag har träffat förut, men också folk som jag har velat träffa ett tag och bara träffat i blogg- eller facebookvärlden. Riktigt roligt.

En av höjdpunkterna inträffade igår när vi stod vid Pirats monter. En för mig okänd person kom fram och frågade "är du Skrivarmamma?" Jag fick ju medge att det var jag och framför mig stod en livs levande bloggläsare. Så skoj att träffa dig Annelie!

Lite synd är att jag åkte hem och missade bloggkaféet och Christina Stiellis framträdande. Hade velat gå men c'est la vie. Ibland får man välja.

Och vet ni. Så farligt snarkar hon inte.

Hemma

Och ett av barnen har feber. Hemma!

Läser

Och Sandra, säg det några ggr till! Håller helt med!

Jag drar

Efter pyttelite övervägande bokade jag om min biljett. Blev tokstressigt men nu: Hemåt! Vill pussa mina barn. Har haft urkul, träffat massor av trevliga människor men nu vill jag hem. Fast jag bytte bort förstaklassbiljetten.. :( och den tysta vagnen... :(

På hotellet

Vi skippade långkväll. Sååå nöjda efter trevlig och god middag hos Forma.

fredag 24 september 2010

Bubblor

Olle Lönnaeus

Och Simona dricker drink.

Deckardrottningen

Sofie Och jag har haft trevligt . Nu går hon, hon har åtaganden. Det har inte jag .

Alexander McCall Smith

Och Simonas förläggare. Och riktigt god mat. Och bubbel. Tror jag hamnade på helt rätt fest.

Sådär ljudsättning..

Mingel hos Pirat.

Kepler

Foto: Simona. Som inte kan fotoblogga.

Idolbilder från pirat...

Miniseminarium

Om en spännande bok med en fascinerande författare. :)

Bloggare äter lunch

Liten chokladbit efter maten?

Erlend Loe!

Borde varit jag

Som skrev den här.

Herman

Alltid lika tjusig.

Är det fel på mig

Som blir lite provocerad?

Jag delar rum med en psykolog

Men tänkte att det är alltid bra med en second opinion. Fråga psykologen.

Vibeke Olsson

Bokmässan

Är bra på tv.

Mari

Pratar om att möta läsare. Väntar på att hon ska nämna vår kram igår.

Godnatt

Simona har mobbat mig för att jag inte har duschat sedan vi sågs imorse. Hi, I'm Pernilla and I'm disgusting.

torsdag 23 september 2010

Fecke

Helloooo!

Bokhoror

Fortfarande svitfest.

Bokhora

Unni och Sandra

På svitfest.

Korvpaus!

Mot park!

Det syns inte

Men det här är jag, Simona och ann Ljungberg.

Bubblor

Ann Ljungberg, Sandra g, Johanna wistrand och jag. Skål!

Här!

Äntligen bubblor.

Ur bild dock.

Vargen

Varg Gyllander och Simona.

Per Gustavsson och Sandra Gustafsson

Så gör prinsessor!!! Mina barn älskar Pers böcker!

Gadgeten innehöll ett fel