söndag 31 januari 2010

Snart måndag

Och allt var packat mer än 12 timmar i förväg. Jag gillar
framförhållning. Tjejerna och jag har också enats om morgondagens
outfits. Kan säga att jag la ner fighten direkt. De får helt enkelt
se tossiga ut. Mindre risk att de ändrar sig då.

Han är hemma

Jag har lagt mig i soffan. Fast först började jag laga middag och
hängde tvätt. Maken hade gostjänstgöring tydligen. Nu ska jag tanka
energi!
Skickat från min iPhone

Spelling errors, I don't think so

Mitt i en mening kom det upp en ruta. "There are too many spelling errors in the document bla bla bla så det går inte att markera alla." (Glömde vad det stod men det var andemeningen i alla fall).

Du - automatiska stavningskontrollen. Jag har ändå stängt av dig så var fick du luft ifrån? Jag gjorde slut först. Och du fattar inte ens att jag skriver på svenska, det är fan inga stavfel i mitt dokument inte.

Annars går det seeegt men det blir lite i alla fall.

Namnbyte

Jag funderar på att byta namn på en av personerna i boken. Namnet känns inte rätt. För att inte trampa på några tår så avslöjar jag inte namnet men det känns för mjäkigt. Jag behöver ett namn som passar en stark, handlingskraftig kvinna runt 35-40. Förslag?

Nu ska jag skriva, barnen är med farmor och farfar på Mora Träsk, maken är på väg hem med tåg och jag har tagit en rask promenad i solen och tryckt i mig en äggmacka. Fit for fight.

För övrigt anser jag

att vi från och med nu helt enkelt avskaffar nätterna. Det är ju ingen idé när ingen ändå sover.

Ja. Natten var hemsk. Det var två barn och en vuxen. Ett barn hade kramper i magen och ett annat hade ont i benen. Men klockan 6 var alla krämpor som bortblåsta, då skulle de upp. Det var då jag satte igång Totoro och tänkte sova. Då pockade boken och jag var tvungen att stopla ner allt. Sedan var Totoro slut och barnmagarna hungriga.

Vet inte hur lite jag har sovit eller vem som vaknade när men jag vet att jag har sett klockslag med siffrorna 23, 00, 01:00, 02:00, 03, 04 och så uppstigning vid 06 då. Man behöver inte vara Einstein för att fatta min status idag. T R Ö T T.

Och som bonus har jag fått veta att maken bara kommer hem på en liten kort séjour. Imorgon hägrar hans kärlek i Sundsvall. Ursäkta alla som bor i Sundsvall men er stad ligger inte högt på min lista just nu. Faktiskt.

Boken är klar

Njae. Men just precis nyss skrev jag stolparna för det som är kvar.
För resten av boken. Nu ska allt bara skrivas ner.

Bra med barn framför dvd (Totoro idag) och jag ensam kvar i sängen.
Aldrig utan min anteckningsbok.

lördag 30 januari 2010

30 861

Nä. Det blev ingen soffa. Det blev lite ord. Jag tog bort en del också. Varför lyckas jag alltid ta bort ord när jag går tillbaka i mitt manus? Min man ringde från Åre och störde mitt flow. Men några ord blev det. Nu går jag faktiskt till soffan. Nu har jag förtjänat den. Ooops. Ska bara fixa disken först.

Tvångstankar

Eller det heter nog något annat.
Har absolut inget att skriva men jag måste ju blogga varje dag. Är det en tvångstanke eller en tvångshandling eller bara ett rent puckat beteende? Simona?

Hur som helst. Det har varit en händelserik dag. Jag är trött efter att ha delat min säng med två snurrande skruvar hela natten.

Nu sover mina vackra monster äntligen och jag tänker dumpa ner mig i soffan och fortsätta kolla på Sex and the City på dvd. Började mitt i min skolåda. Kändes bra att inte vara helt ordningssam och börja från början.

fredag 29 januari 2010

Jag är också blond

Det tog en stund innan jag fattade den här. Verkligen. På riktigt. Men när jag hade fattat, då skrattade jag. Mycket.

Det påminner mig om att jag nog inte har visat vad Simona gav mig sist vi sågs.... Det är lite konstigt sken på den här bilden, blev inget bra med blixt och inte så jättebra utan heller. Men ni ser ju budskapet i alla fall.

Blä

Jag ledsnar. Finns det någon vettig som innehar en högre position i samhället eller är de rötägg och förbannade idioter hela bunten?

En äcklig pedofilpolitiker och en sexmissbrukande polischef.
Sedan har vi den vidriga läraren som ju inte innehar en hög position i samhället men däremot grovt har utnyttjat sin maktposition.

Vad kommer fram härnäst?

Jag är i alla fall bättre än dem, även om jag är sämst som mamma just nu.

Hur man vet att man har misslyckats som mamma:

Man har två vackra, helt normala barn. Man hämtar dem glad i hågen,
det är ju fredag. Hämtningen tar 50 minuter. De gör annat, lyssnar
inte, vill inte. Man åker och handlar. Man börjar redan bli trött
på att tjata. Efter 750 år kommer man hem. Går fem varv till bilen
för att få in allt. Inne skriks det, båda bajsnödiga samtidigt och
måste gå på samma toa, inte någon av de andra två. Sedan ska de ha
olika saker.

Efter tre timmar med skrik, tjat och tre (!!!) utspillda mjölkglas
brister det. Jag skriker.

-Mamma ring pappa och säg att han aldrig mer får åka till Åre. Det
är bättre när båda är hemma, då händer inte sånt här.

Hon har rätt. Jag suger.


Skickat från min iPhone

God morgon!

Jag har fått sova! Inte ett ljud på hela natten. Vad jag vet...
Yippiee! Och nu fredag!

torsdag 28 januari 2010

Breaking news!

Hör och häpna: Jag är inte bäst i hela världen.
Detta har min treåring just berättat för mig. Jag var nämligen så elak att jag råkade skölja bort hennes schampo innan hon var riktigt redo.

Sedan kom vi hem

Och tydligen kan jag skotta. Det här är inget jag tänker saluföra inför min man direkt, jag planerar verkligen inte att göra någon vana av det här. Var tvungen att fixa plats för min bil, den hade ingen parkering längre.

Tyvärr har jag erkänt mina kunskaper även för min far. Han ringde och var bekymrad över att han inte kunde komma och skotta ikväll, snögrejen (har kvällsafasi) hade gått sönder men skulle nog vara lagad imorgon.

Nu ska jag ta min övertrötta kropp och hjärna och lägga på soffan. Så fort de har slutat ropa. De = barnen, inte rösterna i mitt huvud.

Idag

Var vi på Junibacken. Jag trotsade trötthet, jag trotsade snömodd
och inställda bussar. Off we went. Damerna var på bra humör nästan
hela tiden men fick en liten dipp efter lunch. De pucklade lite på
varandra och grät lite. Det löstes med en sockerkick.

Roligt var att jag stötte ihop med en bloggläsare. Det var riktigt
roligt att mötas sådär M!

Efter Junibacken sov Lilla hela vägen genom stan på väg till
verkstaden. Hämtade bilen som fått nya bromsklossar och som bonus
fyllde de på spolarvätska. Hälsa M och tacka, Olivia! Vianor i
Globen, rekommenderas starkt!

Pappor

Är bra att ha. Mitt i mitt bloggande hördes ett märkligt ljud. Min
pappa med smöslunga ! När den inte hjälpte så bra la pappa huvudet
på sned till plogbilen som åkte förbi och vips var backen plogad.
Sen fick pappa frukost.

Gäsp och suck

Det blev helt klart värre än befarat.

För det första. Jag gick inte och la mig så tidigt som jag var på väg att göra. Jag fastnade på Facebook. Självklart. Tänk om jag hade lagt de där 50 minutrarna på boken istället!

För det andra. Jag kunde inte somna. Min säng var för stor, för kall och för tom. Han saknades helt enkelt. Och min hjärna var på högvarv.

Vid 01 somnade jag.

02:14. MAAAAMAAAAA!!! Upprepades cirka tre gånger innan jag hade klivit upp ur sängen och klättrat upp för de två trapporna. Lilla E ledsen, hade ont i foten.

Det där händer med jämna mellanrum, hon har ont i benet på natten. Det hade Stora också, även deras far. Vi har diagnostiserat det som växtvärk. Brukar gå över med lite handpåläggning och om man får sova hos mamma och pappa.

Bar ner barnet som fick mig att börja se reklamskyltar för bufféer "all you can eat" framför mig. Fast jag menade nog "all you can carry". Det var gosedjur. En masse.

Så började jag massera. Det var foten, inte benet, som gjorde ont. Konstigt tänkte jag. Jag gled in i dvala och somnade till. Då skrek hon. Hon hade ont. Jag måste massera. Sådär höll vi på. Sedan somnade hon äntligen. Jag med.

03:05. Igång igen. Gråt. Massage. Ingen sömn.

04:15. Jag bestämde mig för att gå och värma en vetekudde. (Heter det det?) Lilla hade inte tålamod att vänta på sin mor i två minuter så hon började gråta. Då vaknade självklart Stora fast hon sov två trappor upp.

04:20. Jag och mina två prinsessor i sängen. Jag klappade om båda och sa att nu måste vi sova, annars kan vi inte gå till Junibacken idag. (Jag har tagit ledigt och det är det som är planen). Jag försökte lansera begreppet sovmorgon.
"Sovmorgon? Det tog prinsipessan" Sa lilla och refererade till "När Prinsessor vaknar på natten" som vi av någon anledning läser mycket här.

Ingen somnade. Vid 5 trodde jag att Lilla hade somnat. Stora var pigg, hon hade ju ändå sovit från 19-04, det klart att det räcker... Viskande erbjöd jag Stora att få se på film. Hon var på. Och det var då det visade sig att Lilla inte sov. På något sätt lyckades jag dock smuggla upp Stora och sätta på film på väldigt låg volym.

Lilla och jag skulle sova. Lilla hade ont. Hon somnade inte. Jag somnade inte.

6:20 gick vi upp.

GODMORGON!!! En inte alltför vild gissning är att vi tar det väldigt lugnt idag och somnar tidigt. Och en jädra tur att jag hade tagit ledigt idag!!!

onsdag 27 januari 2010

Alla tjatar om iPad idag



Och visst. Det är nog en cool grej men jag kan inte mer än instämma i tjejen som kommenterade min kollegas Facebookstatus (dessutom på norska) med: "er det den nye iPhonen for gammeltanter?" En helt underbar kommentar! Det ser ju vem som helst att det är. Kanske fungerar den bättre i bilen än min iPhone? Trycker ju hela tiden på fel knappar på iPhonen när jag kör...

Kolla till höger

Jag skrev några ord ikväll.
Inte så många men jag skrev. (Jag strök några också).

Nu är jag sugen på att skriva hela natten men eftersom jag nu har fyra dagar och nätter ensam med barnen framför mig så verkar det vara en dum idé. Barnen som liksom struntar i om man är trött, barnen som vaknar runt 4.
5 om man har tur...

Nej. Det blir nog ingen maratonskrivning inatt. Det blir läsning i sängen istället. Jag är verkligen ingen äkta kreativ själ. De slår till när de har flow. Jag slår av.

Det har börjat nu

Fullt med snö på fönster och dörrar...

Obeslutsamhet

Stora beslut tar jag lätt på en kvart. Om jag ens tänker så länge. Jag går helt på magkänsla. Ibland blir det rätt, ibland blir det tokfel.

Små beslut tar lite längre tid. Jag har hittills spenderat 20 minuter med att surfa på Apple Store för att hitta ett bra fodral till min iPhone. Jag tappar den säkert snart i marken... Men jag kan inte bestämma mig. Tänk om jag köper fel, de kostar ju ändå runt 200 kronor...

Maj gad! 200 kronor dricker jag upp i Cola på en vecka eller två. Vågar inte räkna efter så noga.
Vad är det för fel på mig?

Att vika tvätt mitt i världen

Ni som har hängt här ett bra tag vet ju att jag köpte en webbradio i våras.
Förutom att det är lite bökigt att söka kanaler så älskar jag den. Hela världen finns några rattningar bort. (Ja, man vrider - inte trycker).

Hela julen har jag till exempel varit i Melbourne, Australien när jag har vikt min tvätt. Jag kan säga att det var en rätt lustig känsla att stå mitt i svinkalla juliga Sverige och höra om hur de firade jul på stranden och att vissa blommor just då blommade för fullt. Att höra lokal reklam gör att man nästan tror att man är där. Fast jag aldrig har varit i Melbourne trodde jag att jag bara kunde svänga iväg och köpa "Christmas ham" runt kvarteret för väldigt få dollar.

Jag hade svårt att slita mig från den här stationen i Melbourne, den var så sympatisk. Det var en kanal med väldigt lite musik och mycket prat, många intressanta diskussioner mellan programledare och lyssnare. I ett program pratade de om sjukvården och då fick jag höra det svenska lånordet "ombudsman" uttalas på engelska. Coolt. Det är också coolt att vi har gett världen ett sådant ord tycker jag.

Efter tre veckor med Melbourne så tvingade jag mig att slita mig. Avvänjde mig lite försiktigt och rattade in någon annan kanal i Melbourne men den kändes inte lika bra. Så nu har jag skruvat igen.

Nu har jag hamnat i USA. (När jag köpte radion var jag bara i Spanien men just nu känner jag mer för engelsk input).

Och nu kommer jag till saken. (Blir nog aldrig någon professionell skribent av mig, kan ju aldrig knyta ihop).

Jag har hamnat i Phoenix, Arizona. Där har jag varit flera gånger eftersom en del av min amerikanska familj bodde där ett tag. (Inte riktig familj, jag var utbytesstudent där för hundra år sedan).

Och nu. Nu kommer jag till saken. Grattis om du fortfarande läser.

Just nu håller en kvinna i Phoenix, Arizona, USA på och föder ett barn mitt i trafiken. Hur coolt är inte det? De ber bilarna att de ska ge plats för ambulansen som är på väg för att hjälpa till.

Mitt i min tvätt föder en kvinna barn i sin bil.

tisdag 26 januari 2010

Snöoväder

Min man ska åka till Åre med jobbet.
Det ska vräka ner 10-20 centimeter snö.
Vi har trettio meter skaftväg, i uppförsbacke.
Vi har ingen snöslunga.
Jag har en skadad nacke.

Jag är en problemlösare så jag tänker såhär:
Vi har Linas matkasse.
Vi blir insnöade och så får han skotta ut oss på söndag när han kommer hem.
Nemas problemas.

Och kolla in

Den här snyggingen. Låt henne vara en inspirationskälla och skippa den där godispåsen / kvällsmackan / ostbiten eller vad det nu är som är din svaga länk.

Sol ute

Solen skiner och det är otroligt vackert ute. Ser jag från mitt fönster. Stora E är på friluftsdag och åker pulka. Så underbart. Jag måste nog ut och gå på lunchen!

måndag 25 januari 2010

Världens undergång

Ser på en dokumentär om Andra Världskriget på SVT.
Det här är knappast århundradets upptäckt men fy fan vilket slöseri med människoliv.
Jag kan inte komma på en enda anledning som rättfärdigar krig. Ingen. Kan det bli mer omodernt?

Nu går jag och sover. Den här dagen var för lång.

Eftermiddagen kickar in

Just nu längtar jag efter en sån här. Badly. Det är faktiskt inte lätt att inte vara kaffedrickare. Det är till och med rätt svårt. För kaffe är liksom PK och det finns överallt. Cola light är noll PK i skolvärlden och finns verkligen inte här. Annat var det på IT-företaget, där fanns det iskall cola i maskiner flera på varje våning. Det var väl det som var bra med IT-företaget.

söndag 24 januari 2010

Sådär

Ännu en lugn och sansad middag avklarad...

Det var sista rätten från Linas matkasse som åts med god aptit.
Dillpanerad rödspätta med pepparrotssås och pressad potatis. Alla i
familjen gillade den.


Då är det jag och disken nu då.

Bra arbetsfördelning

Det är alltså jag som går bakom och bloggar.

Städdag

Tydligen har jag städdag. Och varje gång vi står och städar en helg så undrar jag varför vi inte köper in städhjälp som "alla andra" gör. Varje gång.

Kan det ha att göra med:
a) min totala oförmåga att lita på att någon städar lika ordentligt som jag? Läs: använder rätt trasor på rätt ställe och använder rätt trasor på rätt ställe endast en gång, inte flera.
b) min rädsla för inbrott och att lämna ut både nycklar och larmkod till människor jag faktiskt inte känner?
c) min ekonomi som borde vara bra men som alltid råkar ut för en massa extra utgifter och därför inte är så bra som den kunde vara. Vattenfall 6000 för el i två månader, tack fina ni. Till exempel.
d) en kombination av alla fyra?

Jag städar väl på och funderar lite så länge.

lördag 23 januari 2010

Äsch.

Nu struntar jag i att göra budget. Pengar är runda av en anledning...

Hur tänkte jag här?

Hur man kan tillbringa en lördagkväll

Här har inte sorterats papper på ett halvår. Nu jävlar ska här bli
ordning!

Hur maken slapp undan räkningsbetalning för all evighet

Ta detta gånger två. Och så likadant i juli. Då är vi uppe i en
flygbiljett till Barcelona. Eller fler, med Ryan Air.

Och ja. Vi har autogiro. Kruxet är att man då måste se till att det
finns pengar på kontot när autogirona dras...

Fördelar med att jobba en lördag

  • Ingen trafik till jobbet.
  • Ingen 30-sträcka vid skolor.
  • Eh...?
  • Eh...?
  • Eh...?
Ja ja. Man får nöja sig med det lilla.

fredag 22 januari 2010

Nerkopplad Denise

Idag kan man läsa om Denise i DN.
Och nej då. Den där bilden får mig inte alls mer sugen på att bli författare. Jag vill också sitta med en kopp té, lurar i öronen, varma tofflor och bara skriva hela dagarna.

Fast att koppla ner nätet... Nej. Det klarar jag inte. Fast jag borde nog. Tror att jag lider av samma åkomma. Eh... Let me rephrase that... Jag vet att jag lider av samma åkomma.

Vid närmare eftertanke

Så sover jag hellre hos syrran under bokmässan. Det är ju det här med hotell och alla äckliga baciller. Och nu tar hotellen i Storbritannien det här till en helt ny nivå. No thanks säger jag. Uuuuuuu!

Ja, jag läste att de skulle ha på sig en specialdräkt men vem fan vet var den dräkten har befunnit sig. Byter de dräkt om de går till en nybäddad säng direkt efter en säng som någon har sovit i i en eller flera nätter redan? I don't think so.

Har jag erkänt att det fanns en tid då jag tog med mig egna lakan till hotell? Handdukar följer ofta med fortfarande.

Har jag erkänt att jag tog med mig lakan och handdukar till min första förlossning? Dock fick de ligga kvar i resväskan. Ja. Resväskan. (Det räcker inte med en liten weekendbag när man har bacillskräck). Jag insåg att det var kört när vattnet gick. It was messy och landstingets saker fick duga. Men hos Stora E (som var ett rätt litet och gult E då) drog jag gränsen. Där blev det inget landstinget inte. Hon ikläddes de kläder och små filtar som jag med stor noggrannhet hade tvättat två gånger för att få bort alla gifter. Den åkomman gick snabbt över kan jag säga.

Fredagsmys

Barnen framför Pingu och jag i soffan med DN. Lovely. Synd att det
finns ett moln. Jobb imorgon. Vem uppfann skolval och öppna hus? Inte
en lärare, helt klart.

Bok och biblioteksmässan 2010

I år missar jag den inte. Däremot kanske jag har missat det där med att bo nära. Jag står nu på väntelista för rum i närheten. Annars blir det syrrans soffa och det är väl helt okej det med.

torsdag 21 januari 2010

Verklighet och dikt

Det finns en sak jag funderar på i min bok. Om jag ska göra eller inte göra. En sida av mig tycker att det kan bli lite för mycket, kanske orealistiskt. Fast ändå inte.

Efter en liten sms-konversation med en god vän ikväll har jag insett att jag är inte ens i närheten av too much i boken.

Utan att utelämna någon eller berätta för mycket så kan man verkligen tycka att verkligheten överträffar dikten. Lätt. Jag behöver inte oroa mig för att vara orealistisk. Det finns människor som kan göra saker mot andra som man faktiskt inte kan förstå. Och det händer varje dag.

I min vänkrets finns just nu en fin, fin tjej som behöver alla kramar och allt stöd hon kan få. Hennes liv är ofattbart just nu.

Här under

Finns en tjock mage.

Lilla pekade på mina bröst.
-Mamma, där är dina stora tuttar.
Sedan pekade hon på min mage.
-Där är din tjocka mage.

Idag:

Konferens. Helt okej att sitta på fläsket och matas, istället för
att mata.

onsdag 20 januari 2010

Att våndas

Malin Persson Giolito skriver om envishet, mål och målbilder. Och skaparångest. Jag inser att det hon känner är inte så olikt det jag känner. Förutom att jag inte är publicerad. En liten detalj bara, nu hakar vi inte upp oss på den. Jag inbillade mig att skaparångesten dämpades något när man var publicerad - då vet man ju att någon i alla fall tyckte det var bra som man skrev.

Jag famlar ju just nu i blindo. Jag har några väldigt trevliga människor som hejar på och tror på mig. Men de vet ju inte. De har inte sett det jag har skrivit, de vet inte vilka ord som fyller de 76 sidorna som mitt manus just nu består av. De kommer förmodligen att garva ihjäl sig om de någon gång får läsa det. "Va!? Vad trodde hon? Hur tänkte hon när hon tänkte att hon skulle skriva?"

Så kan jag känna. Men så kommer en annan sida fram hos mig. Den som Malin också har. Den envisa sidan. Har jag bestämt mig, då jävlar. Vare sig det gäller att hitta en lampa som är slut hos leverantören (och då hittar telefonnummer till den svenska agenten och tycker att det är helt okej att ringa den en fredagskväll klockan 19) eller om det gäller att ge ut en liten bok. Jag menar, man kan ju alltid trycka upp den själv och ha bokparty, som Malin tipsar om.

Tack Malin för att jag kunde kopiera typ hela ditt blogginlägg. Nu ska jag gå och hämta din bok och byta ut lite ord och skicka in.

Nähä

Jag fick nyss för mig att det var fredag idag. Det känns som att det borde vara fredag nu.
Men det är lillördag och jag ska faktiskt ut och äta middag med goda vänner. Härligt!

tisdag 19 januari 2010

Husesyn

I flera år har jag spanat på ett hus i vårt område. Det är så snyggt, ett sextiotalshus helt i min smak. Maken har också dreglat lite. Det huset har känts ouppnåeligt och jag har tänkt att det nog aldrig ens kommer att vara till salu för att det är så snyggt...

Idag skulle jag på föräldrarådsmöte hos en i föräldrarådet. Åker gatan fram och kollar husnummer. Och kommer fram till huset. Det huset! Jag var tvungen att dubbelkolla adressen för att se att det verkligen var där jag skulle få gå in.

Det visade sig att de hade bott där sedan 2004 och jag fattar inte hur vi missade den visningen. Jag har haft hemnetbevakning sedan 1876. Typ. Gör ju inget idag, är mer än nöjd med vårt nya hus men 2004 hade vi börjat tänka på att flytta till större och jag hade absolut koll på det där huset. Tydligen såldes det mitt i sommaren så vi var väl bortresta eller något.

Hur som helst, det var superkul att få komma in och kika! Det roliga är att till det yttre liknar det faktiskt vårt lite. Fast det är i rött tegel och det är ju som bekant inte vårt. Men själva formen.

Och det här inlägget skulle kanske ha legat i husbloggen men jag orkar faktiskt inte ändra. Ni får stå ut med det.

Grubbel grubbel

Jag känner att jag inte hinner med bloggen riktigt. Det är för att det pågår febril aktivitet i mitt hjärnkontor. Det har varit grubbel på riktigt hög nivå.

Nu har jag tagit ett beslut. Det känns bra. Jobbigt, men bra. Jag kan inte säga mer än så just nu. Det är inget farligt. Det är bra.

måndag 18 januari 2010

Kvällsbabbel

Tänkte underhålla er med lite babbel. Mest för att jag
a) inte orkar börja jobba
b) inte orkar börja diska
c) inte orkar springa upp för trappan fler gånger till diktatorn treåringen som skriker MAMMA. Nu hakar även sexåringen på och de har återigen bildat en kör.

Istället sitter jag vid köksön, äter lakrits, dricker cola-light och tänker på min man som tydligen sitter på en buss mellan Sundsvall och Hudiksvall för tåget från Sundsvall ställdes in eller vad det nu var. Jag sa ju att jag borde skicka med en spejare. Snart heter det väl att de nog tyvärr måste bo på hotell i natt.

Denise har förresten hittat ut ur jullovskoman. Hon bloggar igen.

Nu kommer treåringen: "Nähä. Jag ska inte sova. Jag ska faktiskt vara uppe. Jag ska dricka mjölk."
Tror det krävs en liten insats.

Jag jobbar här

-Mamma, den här ska du ha på dig hemma, så man vet att du inte är
pappa.
Eh... Jag trodde det var rätt uppenbart att jag var mamman i huset...

När det bara fungerar

Var ensam med morgonbestyren idag. Maken lämnar oss tidigt vissa morgnar, för att åka till Sundsvall och jobba. Nu börjar det bli mer än lovligt ofta så jag tror att jag måste skicka med en spejare till Sundsvall snart.

Jag har ingen rutin på morgonbestyr med barn. Dessa brukar maken få dras med, jag piper 7:20 och lämnar dem vid frukostbordet i pyjamas. Det tycker jag är schysst. Det är ju synd om mig som börjar så tidigt.

Men idag var vi själva jag och tjejerna. Och allt gick som på räls. Uppstigning, frukost, påklädning, tandborstning. Alla dessa moment brukar annars kunna leda till minst två konflikter vardera.

När jag gick för att borsta mina tänder skulle de ta på sig sina overaller. Då hör jag Stora E: "Kom igen, mamma får inte vinna!" "Jag hjälper dig med overallen". Jag borstade extra långsamt och när jag kom ut i hallen stod båda där påklädda och stolta.

Som på räls. Ända tills det var dags för mig att säga hejdå till min Lilla. Hon är mammig. Extra mammig när jag lämnar. Det var små starka armar runt min hals. Saknar dem nu.

söndag 17 januari 2010

Det var bara på skoj

Läser i DN om fejkbloggar. Är förvånad över att de inte har med mig i reportaget. Är det inte uppenbart att jag är en fejk?

Jag tycker att den här världen är lite förvirrande. Antingen finns man eller så finns man inte. Väl? Vem är jag? Egentligen?

lördag 16 januari 2010

Kvällsmusik

Det finns en treåring som ska sova. Det finns en sexåring som ska sova. Tillsammans bildar de en kör. En kör som kräver saker.

Nu har treåringen gått över på gråt. Hon är arg på sin pappa och då gråter hon och skriker högt efter "mamma". Här sitter jag. Går inte dit. För jag tycker inte att man gör så. Hon ska inte ropa efter mamma när hon är arg på pappa och jag ska inte gå och lägga mig i deras dispyt. Och så håller jag faktiskt med hennes pappa. Men hon låter så ledsen att det är rätt jobbigt att vara principfast. Snart veknar jag.

fredag 15 januari 2010

Snart bubblar det!

72 900

messa AKUT och skänk direkt 50 kronor till Röda korsets arbete i Haiti. Det blir faktiskt inte enklare än så. Jag gjorde det just och det tog nog inte mer än två sekunder. ;)

Trevlig helg!

Ord

Skrev just 514 ord. Jobbord. Tänk om jag fick lägga alla ord i min bok.

För sju år sedan

Var jag nygift. Jag var nygift och en sak ledde till en annan och vips var jag gravid. Verkligen vips.

Efter någon vecka eller två på rosa moln började det. Jag blev bästa vän med spyhinken. Spyhinken och jag låg i mitt sovrum hela dagarna. Framåt eftermiddagen kunde jag släpa mig till soffan och sätta på tv:n. Men fick byta kanal så fort det blev reklam. Det var bara matreklam hela tiden och mat och illamående går inte ihop. Vissa dagar var så illa att maken fick äta sin middag utomhus. Det var i och för sig april men ändå. Det var nog inte jätteskönt. Han är en bra make.

Någon gång mellan soffan och spyhinken hittade jag till datorn. (You know me). Skrev ett desperat inlägg på forumet Familjeliv. Hur gör man när man bara spyr hela tiden? Och så var det igång. Det var inte bara jag som var en kräkis.

Från den tråden utvecklades en vänskap. Idag har jag en härlig mammagrupp på nätet, vi har vårt eget hörn av internet där vi ses dagligen och stöttar, klagar och bara är. Vi är geografiskt väldigt utspridda nu, flest bor dock i Stockholm. Ibland ses vi ändå.

Ikväll ses vi, i alla fall fem av åtta. Det blir tjejmiddag hemma hos mig och den där braiga maken ska ta med sig barnen hem till sina föräldrar och sova där. Hemma blir det vin, mat och en massa prat.

ÄNTLIGEN FREDAG!

torsdag 14 januari 2010

Då var den här igen då.

Vardagen.

Nu är det igång på allvar. Tidiga morgnar, lämningar, hämtningar, gympapåsar som ska packas och sedan packas upp. Frukt som ska skickas med (till den avgiftsfria svenska skolan).

På jobbet är det full fart. Lektioner, planeringar, elever och läxförhör.

Hemma ska man laga middag, plocka, plocka, plocka, plocka, plocka, plocka.
Diska, diska, diska, diska, diska, diska. Tjata, tjata, tjata, tjata, tjata. Tvätta, tvätta, tvätta, tvätta, tvätta.

Det måste finnas mer? Hur överlever man vardagen?

onsdag 13 januari 2010

Rådjur

Hörde på radio igår att rådjuren har svårt att klara sig i kylan. De behöver hjälp med att få mat. Jag hörde dock inte vad de skulle få för mat, det var något slags gräs. Var hittar man sådant?!!

Vi har en allmänning bredvid oss där det brukar ströva alla möjliga djur och för någon vecka sedan häckade en mamma med unge supernära vårt hus. Det känns som att man kanske skulle vilja fixa lite käk åt dem. Fast det kanske man får ångra sedan...? Men bara tanken på att de ska ligga och svälta ihjäl runt husknuten är för hemsk till och med för en icke värstingdjurvän som mig själv. (Jag ogillar inte djur, jag är bara inte så förtjust i dem, okej?)

Så tips tack!

När prinsessor badar

Läser mamman morgonens DN, kollar FB, gör nackrörelser och bloggar.
Nog dags att plocka upp dem och sluta multitaska.

Hjälp Haiti

När jag åkte hem idag lyssnade jag på nyheterna där de förstås pratade om Haiti. Jag började gråta när jag hörde människornas ångestskrik. Mitt i min varma bil, på väg till skola och dagis för att hämta världens finaste tjejer för att åka hem till vårt underbara hus nådde deras katastrof mig rätt i hjärtat. De har inget kvar.

Hjälp till!
Action Aid är på plats i Haiti.
Även Läkare utan gränser.

Gå och panta lite flaskor och skänk stålarna. Nu.

Vissa dagar

Kräver vissa drycker. Sockerkickar igång dagen som har startat
klockan 4, 5 och 6. Vi kör tydligen någon form av flextid härhemma.

tisdag 12 januari 2010

Märkligt

Att slippa åka förbi ICA och stressat försöka komma på någon middag. Också mycket märkligt att komma hem utan matpåsar, utan en massa att bära.

Idag var extra märkligt för maken var med Stora på kör och Lilla var med. Jag kom hem till ett tomt hus och kunde börja middagen som redan fanns i kylen.

Idag lagade vi kyckling i senapssås med ris och grönsaker. Det var helt okej, kanske inte wohoo superduper men det fungerade, även för barnen. Lilla åt dock bara ris och grönsaker. Hon har inte mina gener inte...

Imorgon blir det lövbiffspasta. (Ja, ni fattar nog. Det är ju inte pasta av lövbiff).

måndag 11 januari 2010

Maten

Det kom en stackars kille som fick parkera bilen nedanför vår branta skaftvägsbacke och bära upp hela påsen. I påsen fanns ingredienser till:

Mustig allt-i-ett-gryta med köttfärs, potatis och rotfrukter.
Kyckling i senapssås med ris och wokgrönsaker.
Potatis-och purjolökssoppa med baconströssel, krutonger och bönsallad.
Lövbiffspasta med frästa champinjoner och paprikasallad.
Dillpanerad rödspättafilé med pressad potatis och kall pepparrotssås.

Ska bli spännade att se hur allt smakar. Barnen var helt tossiga när påsen var uppackad, de sprang omkring med den och hojtade "Linas matkasse". Skulle ha spelat in dem och krävt en reklampeng.

Maten är här!

Grymt bra måndag!

1) Måndagsmötena är ändrade till fredagsmöten. = Ingen stress att hinna till ett möte.
2) Mina måndagar inleds med planeringstid. Första lektionen efter lunch. Guld värt! Hann fixa en hel del. Inte allt, men det mesta.
3) Solen sken in när jag tog mig tid att sitta med några kollegor och dricka en kopp té efter lunch. Jag låtsades att jag satt på en alptopp. (Jag som inte ens gillar skidåkning)... Det var mysigt.
4) De två lektionerna jag hade efter lunch gick bra. Eleverna var arbetssugna. Bra med lov.
5) Kom iväg i tid och lyckades fixa två ärenden innan dagis och skola.

6) Har fyndat me&i kläder.
7) Barnen var glada och lät sig hämtas utan större besvär.

8) Barnen lät sig mutas med bananer och film medan jag läste ikapp på FB.
9) Gjorde chili con carne av gårdagens köttfärssås. Minimal arbetsinsats.
10) Ikväll kommer Linas matkasse och underlättar förhoppningsvis resten av veckan.

11) Jag ska inte jobba ikväll. Jag repetererar. Jag ska inte jobba ikväll.

Glömde dock bort att jag hade tänkt att träna ikväll. Åt middag och kom på det då. Så nu fungerar det inte. (Kan knappt äta 3 timmar innan träning, får vidrig håll).

söndag 10 januari 2010

Strax måndag

Och nu är det på riktigt. Förra veckan var en liten tjuvstart på två dagar utan elever men nu drar det igång.


Vardagsracet. Det är inte att leka med. För att underlätta lite har vi anmält oss till Linas Matkasse. Ska bli spännande att se hur det fungerar hos oss. Första kassen kommer imorgon.

Om du inte har det lika lyxigt som jag och läser det här när det är måndag och du inte har en aning om vad du ska laga till middag, no te preocupes. (Det är spanska och betyder oroa dig inte). Här kommer mitt bästa slömiddagstips.

Det här fungerar efter Cajsa Wargs metod. Man tager vad man haver.
Vi har väldigt ofta några frusna kycklingfiléer i frysen. Det blir alltid ett par över när man har lagat kyckling. Och så lycka jag ofta köpa kyckling för att jag tror att vi inte har hemma. Vi har också nästan alltid potatis och morötter hemma. Och någon annan rotsak eller paprika eller så. Då kan man lätt fixa det här:

Kycklingfilé i ugn med ugnsstekta rotfrukter.

Skölj, skala om du vill, jag skippar det på potatisen men skalar det andra. Olja. Kryddor. Salt såklart. In i ugnen.


Kycklingar. Krydda och fixa som du vill. T.ex. salt, peppar och balsamvinäger. Eller något annat. In i ugnen.


Det här är lite bonus. Om det finns hemma. Rör ihop.



Sådär. God middag. Röres ihop på ett kick, står sedan fint i ugnen medan man gör något annat. Tvättar, plockar in frukostdisken, röjer bordet eller kanske kanske kanske umgås med sina barn. Som inte alls är trötta och griniga efter dagis och skolor.

Ha en skön måndag!

Konstmemo

lördag 9 januari 2010

Jag ligger i lä

Alltså. Vad är min lilla klädkammare (har väldigt svårt för att använda walk-in closet när alla andra rum i mitt hus har svenska ord) jämfört med den här? Charlotta Flinkenberg vet hur man ska göra! Jag måste uppgradera både klädkammaren och kläderna.

Eller så skriver jag lite istället. Det blev inget ikväll. Det blev läsning av gamla brev och lite funderingar kring boken. Vi kallar det för researchkväll då!

Det blev en tavla


Hade en ram liggandes och efter en hård gallring fick några komma in och förevigas lite mer ståndsmässigt än i en låda.

Det ena brevet är det allra första från min tyska brevvän Diana. Hon berättade i sitt första brev om sin kärlek till bandet Europe. Det var en gemensam sak, vi älskade Europe. Hon presenterade också sin pojkvän Timo och sin kompis Bine. Dessa fick jag sedan följa i flera år.

Brevet i mitten är från min värdmamma Ellie. Jag bodde hos henne och hennes familj 1991-1992 då jag var utbytesstudent. Hon dog plötsligt efter en operation för några år sedan och hennes brev till mig är otroligt värdefulla. Brevet som fick ramas in skrevs en månad efter att jag hade åkt hem. De saknade mig. Jag hann hälsa på dem två gånger efter mitt år hos dem, innan hon dog.

Det sista brevet är från min brevvän i Skottland. Det var min enda killbrevvän och vi blev brevvänner på grund av hans namn. (Tack vare). Vi träffades när vi båda var på ön Jersey och våra respektive gäng började prata. Jag trodde inte på att han hette Rod Stewart och för att bevisa det bad han om min adress. Ett möte på max fem minuter ledde till flera års brevväxlande. Han hette Rod Stewart.

FB, blogger och e-mail 1989


Jag var 15 år och hade ungefär 32 brevkompisar. De flesta utomlands (t.ex. Australien, Skottland, England, Finland, Tyskland och USA) men några bodde så nära som i grannkommunerna.

Idag har jag cirka 200 vänner på Facebook, massor av e-mailadresser och en hel drös trevliga bloggläsare och bloggkompisar. Och verkligen icke att förglömma; min cybermammagrupp - Järngänget.

Då skrev jag långa brev till mina vänner, en del var närmare än andra. Precis som på FB. En del har man bara lite koll på, en del ser man aldrig och en del är riktigt nära.

Nu har jag återförenats med en av mina bästa brevvänner, på FB. Hon är den som skriver längst meddelanden till mig där. Från Tyskland, till Sverige. Nu går det snabbare än då men då var vi rätt duktiga på att skriva om varandra. Vi hade ju så mycket att berätta att vi inte alltid kunde vänta på att få svar innan vi skrev nästa brev. Hade vi varit tonåringar idag hade vi nog chattat flera gånger i veckan om kärleksbekymmer, fester och allt annat vi skrev om då.

Då som nu undrade alla hur jag hade tid. Jag har aldrig förstått det där. Jag blir irriterad och lättretad om jag inte får en lugn stund varje dag för mina ord. Om inte jag skulle få skriva så skulle livet inte vara värt att leva. Maken vet det, och stöttar det trots att han skakar på huvudet åt mig för han är en av de där som inte fattar vad man skriver om. Men jag vet och jag behöver det. Det gjorde jag då, det gör jag nu.

Frågan är bara. Vad sjutton ska jag göra av alla brev? Det är inte bara en flyttkartong fylld....

Två hela nätter!

Säger bara: två hela nätter! Så skönt! Och så typiskt att man lägger sig försent... Somnade vid 00 och 06:30 vaknades det. Men det var ostörda timmar så nu är jag utvilad. Funderar på att skriva lite. Men är lite seg såhär framåt eftermiddagen. Men nu var det flera dagar sedan. Grunnade på lite saker i duschen imorse och måste nog försöka få ner lite av det.

fredag 8 januari 2010

Nu håller vi tummarna, allihop - ok?

Inatt ska bli en lugn natt. Alla ska sova och inte ropa på föräldrar hit och dit. Sedan ska alla vakna när mamma P har sovit klart.

Okej. Man ska inte ta i.

Jag är nöjd om vi får sova kanske 6 timmar utan ropande. Är det för mycket begärt?

Godnatt!

Just det

Sa jag att min make har räddat allt från datorn som kraschade? Till och med de fåniga 200 orden som jag inte hade backuppat. Underbar supermake!

Vår dotter hör bön

Jag skulle ha skrivit ett glädjetjutsinlägg imorse men hann inte. Hann faktiskt inte på hela dagen. Konstigt nog är det mer stress i skolan när inte eleverna är där. Möten non-stop. Eller, vi hade rätt lång lunch idag men då masade vi oss ut i kylan och njöt av solen under en rask och kall promenad. Skolan ligger väldigt naturskönt så det är härligt att komma ut.

I alla fall! Inatt fick vi sova! Efter mastodontnattningen igår och ett mycket allvarligt snack med dottern så sov hon hela natten. Jag vaknade 6:15 av min väckarklocka. 6:30 vaknade dottern av sin. Helt underbart. Hon var så stolt och lycklig när hon sprang ner till oss 6:30 för att hon inte hade vaknat på hela natten.

Så nu kommer glädjetjutet:
WOHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!!!

Trevlig helg på er!

TGIF

Gillar tvådagarsarbetsveckor!

Svåra beslut

torsdag 7 januari 2010

20 minuter senare

Sitter vi fortfarande vid varsin dator och maken har just stött på ett mindre angenämt problem. Nu har tydligen den "nya" datorn också slutat fungera. Han hade just fixat allt. Jag tippar att vi inte kommer att komma till punkten b nedan, inte idag.

Kvällen

Sen hemkomst pga väglaget.
Kvällsrace. Maken hade kollegor hemma på möte så jag och barnen hade mysig varmkorvsmiddag i arbetsrummet för att inte störa. Sedan bad och därefter oläskig saga.
Nattning av barn, tog en timme för mig och sedan runt 30-40 minuter till för maken som hade avslutat mötet.
Jag ringde en kompis som behövde prata. Hängde och vek tvätt under tiden.

Nu funderar jag på om vi
a) ska gå och sova.
b) ska gå och inte sova men eftersom det inte är någon idé att sova i det här huset kanske fördriva tiden ändå. (Utvecklar inte mer än så då min svärmor är en av de flitigaste läsarna av bloggen).
c) ska slänga oss i soffan och kolla på tv.
d) ska fortsätta sitta med varsin dator i varsitt rum ett tag till.

Jag vet vad jag borde rösta på men jag vet också vad jag nog röstar på till slut.

SVT- see you in court.

Jag kommer att stämma SVT snart.
Stora är rädd för Gjerta och nu kan hon inte ens somna. Så fort vi flyttar på oss ur hennes rum så blir hon rabiat. Vad gör man?!!!!

Kö hem..

Nätter

Det var en gång en mamma och en pappa som var duktiga och gick och la sig i tid, dagen innan jobb och skola skulle dra igång igen. De kände sig mycket nöjda när de släckte lampan och la sina huvuden på kuddarna. Godnatt godnatt.

Just som ögonen hade fallit ihop och kroppen hade börjat ligga djupt i sängen hördes ett rop. "PAPPA!!!!" Mamman gick raskt upp eftersom hon visste att pappan oftast gick upp.

Det stora barnet var rädd. Sedan julkalendern drog igång den 1 december 2009 har hon varit rädd. Varje natt vaknar hon minst 2, gärna 3 eller 4 gånger. Så även inatt.

När alla hade somnat om tog det någon timme eller två, så var det igång igen. Och när alla hade somnat om så tog det en timme, eller två, igen. Klockan 5 kom Stora till mamman och pappans säng och där låg de alla tre och trängdes.

När klockan slog 6 hade mamman just somnat om. Då skrek Lilla hjärtskärande. Mamman sprang upp och hämtade. Då låg de i mamman och pappans säng alla fyra och kunde definitivt inte somna om. Och det var väl tur det eftersom klockan ringde 15 minuter senare.

Välkommen till en ny termin. Jag ser fram emot att få arbeta med endast tre timmars sömn i bagaget. Livet är underbart. Nu ska jag ut och skotta fram bilen.

onsdag 6 januari 2010

Dags nu

Nu är jullovet slut. Väskan städad och packad. Vardag, here I come..

Datorhaveri

Såhär kan man säga:

Jag är väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt glad att jag har använt mig av USB och även mailat mitt manus till en webbmail jag har. För idag kraschade min dator. Jag har väntat på det ett tag, den har låtit konstigt och blir väldigt varm. I morse sa jag till maken att vi nog bör byta ut den eftersom den kanske börjar brinna när vi sover / inte är hemma.

När vi kom hem efter vår familjeutflykt till Dalíutställningen på Moderna Muséet (slutar 17 januari så skynda om du vill se) och jag skulle starta datorn så gick det inte. Den är förbi. Som tur är lever jag med en IT-guru och han har redan fixat en ny åt mig. En liten extradator han hade liggandes bara. Får väl ta tag i det där snart. Är lite ledsen för de ynka 200 orden jag skrev är nog borta nu. Men tur att det inte var hela jullovsarbetet. Jädra tur! Däremot kanske jag har förlorat ett gäng foton mellan 26 december - 5 januari, om han inte lyckas återskapa detta. Vi får se imorgon. Men romanen finns kvar. Puh!

Gå och gör back up på din dator nu. Man vet aldrig när något händer nämligen.

Test

tisdag 5 januari 2010

Orden

Försökte skriva lite idag. Hade just börjat, då kom grannarna och våldgästade. Var ju trevligt i och för sig men inte vad jag hade planerat. Satte mig när de gick men var för trött. Fick inte ur mig ett dugg. Får trösta mig med att jag var produktiv igår. Man kan nog inte vara lika produktiv varje dag. Det blev i alla fall ungefär 200 ord idag, det är ju bättre än noll...

5 januari

Hur fort gick det här egentligen? På torsdag är det tillbaka till verkligheten och jag är faktiskt inte redo. Jag tror att jag måste försöka få igenom att julloven ska vara lika långa som sommarloven. Det här var ju nästan tre veckor, det behövs bara fem veckor till.

Idag har min iPhone börjat fungera. Numret har porterats. Måste bara lösa mobilbloggningen, min teknikavdelning jobbar på det. Det lustiga är att min gamla telefon också fungerar - jag har nu två abbonemang, ett hos Telia och ett hos Tele 2. Fast bara ett nummer. Märkligt.

Så. Jag hade absolut inget vettigt att säga men nu vet ni.

måndag 4 januari 2010

Över 30 000!

Idag har det gått segt men jag tänkte att jag skulle öva mig. Man sätter sig och skriver helt enkelt. Det går lätt ibland, och så går det segt ibland. Men skriva bör man, annars dör man.

Nu är jag uppe i 30 091 ord och det betyder att jag nästan har skrivit 10 000 ord på jullovet. Synd att jag börjar jobba strax. Har inte tid.

Tjejer och killar

Det är i vissa kretsar fult att tycka att det är skillnad på tjejer och killar. Jag vet inte jag.

Igår var vi hemma hos goda vänner med söner för att leka i snön. Först åkte vi pulka i en backe nära vännerna, sedan gick vi till deras trädgård. Där finns en rolig lekstuga. Helt plötsligt var det en tydlig uppdelning i kill- respektive tjejaktiviteter...

Killarna åker pulka och skottar snö:


Tjejerna fixar med huset:








söndag 3 januari 2010

Patetiskt

Slösurfar lite på adlibris.se (eftersom jag så totalt inte behöver köpa nya böcker) och ser att populärast denna vecka är bl.a. Isodieten - kokboken och Ulricas bästa GI-mat. Vi är ett patetiskt släkte. Gissa hur många som i dagarna köper träningskort som i mitten av februari redan ligger och skräpar i någon låda...?!

Nyss vaknat

Idag har våra barn hållit låda. På ett rätt dåligt sätt. Det har varit sådär roligt i den här familjen. Så roligt att föräldrarna nu är helt utmattade efter allt tjat och gnat. Jag somnade just i Lilla E:s säng. Ajöss skrivtid, jag lägger mig i soffan och sover lite till. Imorgon är en ny dag.

lördag 2 januari 2010

1747

Dagen har innehållit mysig vinterpromenad med make, barn, min lillebror och hans flickvän som kom hit igår kväll och åkte hem i eftermiddags.
Vi har också haft makens mormor här på lite lunch.

Så fort barnen låg ner kastade jag mig över tangenterna och fick ur mig 1747 ord.

Nu ska jag hänga lite i soffan med maken.

En bra dag.

Vinterpromenad.


Sol, jävligt kallt men ganska najs.

fredag 1 januari 2010

Utvärdering av första dagen på nya året

Jag skrev ju i mitt nyårsinlägg att 2010 blir året då jag blir klar med min bok, blir av med degmagen och slutar dricka Cola.

Jag har skrivit över 2000 ord idag, jag har ätit fyra små lussebullsgifflar (Pågens ni vet), många godisbitar, scones till frukost, rester från olighta nyårsmiddagen till lunch och nybakat bröd med smör och ost till middag. Och O'boy till. Just det. Är också inne på min andra Cola.

Om första dagen på året sätter standarden för resten av året så kan jag konstatera att boken blir klar, degmagen blir kvar, kanske till och med utökas, och Colan inte kommer att bytas ut.

Är man tossig

eller bara patetisk när man går och grunnar på en dedikeringsformulering i en bok som varken är klar eller ens i pipeline för att bli utgiven? Jag väljer att se det som motivation.

2078

2078 ord idag medan maken var ute i snön med barnen.

Nu har de kommit in och vill ha varm choklad, göra halsband och titta på sina teckningar och se på film och inte städa. Pust. Tror skrivtiden är slut.

Jag gillar 2010

Dagen började (inte så sent som man kunde ha önskat då barnen var uppe till 23:15 respektive 01:30) bra med en liten treåring som gosade vid min kind och sa: "Mamma vet du en sak? Jag älskar dig." Kan det starta bättre?

Efter uppstigning blev det nybakta scones till frukost. Sedan var det dopp i bubbelpoolen för hela familjen.

Nu är det skrivtid. Fast solen skiner ute. Det gäller att sätta ribban för året.

Gadgeten innehöll ett fel