Jag kan inte sluta.
Jag vet inte hur jag ska sluta.
Jag vet inte hur jag ska kunna veta när jag är klar.
Jag petar. Jag ändrar. Ett ord. En mening. Ett stycke. Jag tar bort. Jag lägger till. Jag hittar små punkter som är fel. Jag hittar små ord som är fel. Fast jag har kollat. Fast jag är ordentlig.
Jag hör i mitt huvud att "de" läser 10 sidor, kanske 20. Jag gillar mina sista sidor bättre men tycker att de första också behövs.
Jag vill skicka in.
Jag vill inte skicka in.
Brorsans kompis Robban
19 timmar sedan
6 kommentarer:
Skärp dig nu för fan Pernilla, och skicka in det! Du kommer hålla på så här till tjejerna flyttar hemifrån annars.
Jag håller med Mona!
Ja ja. Jag ska. Ska bara stryka lite först. Så de kommer till slutet snabbare. :)
Nu är det dags att klippa navelsträngen och skicka in manuset! ;D När man börjar peta i småkrafs, då är det inte mycket mer man kan göra med manuset egentligen, utan då är det dags för den smärtsamma förlossningen = skicka in!
Lycka till nu! :)
Jag säger lyssna på magkänslan och wow-a till din inledning lite. Rent dramaturgiskt. Varför inte?
Hellre det än att lägga tiden på småpill nu. Om det bara är i grunden välskrivet spelar sånt mindre roll på det här stadiet.
Heja dig!
Skicka in!!! :-)
Skicka en kommentar