Mitt manus

har flugit iväg från byrålådans trygga vrå. Hon är ute på upptäcksfärd. Hon är inte överallt samtidigt, hon tar det lite lugnt, nosar sig fram. Men ute i världen är hon. Lite här, och lite där. En god vän frågade om det känns läskigt och nervöst. Jag funderade. Nej. Det känns inte läskigt. Det känns inte nervöst. Det känns skönt. Äntligen ska vi få se om hon duger till något. Om hon inte duger så har jag ändå försökt. Och skrivit en hel bok. Och det skönaste är att jag är ledig på kvällarna. Jag behöver vila. Jag behöver läsa. Men okej då. Lite nervöst är det allt. Jag vill ju helst att hon ska slippa byrålådan igen. Jag vill se henne med snyggt fodral i alla bokhandlar. Så fort som möjligt. Såklart.