Glädje och oro

Lilla E har lärt sig att hantera sitt jättegips väldigt fort. Idag har hon gått från att krypa och hasa till att lära sig gå. När hon skulle sova så kom hon enligt maken upp och gick helt utan stöd och utan halkskydd (mockasinen på gipset var borttaget) i korridoren. Hon skulle fan inte sova och inte skulle hon stoppas heller. Dock blir jag livrädd, vad händer om hon ramlar? Hon kan ju inte parera som vanligt.

Är dock i så orolig för Stora E att lillans framgångar hamnar i skymundan. Stora E började ju spy i torsdags, mådde dåligt fredag och lördag. Idag var hon jättepigg och precis som vanligt fram till klockan 15. Då började hon spy igen och blev helt matt direkt. Nu under kvällen har hon spytt spyor med blod i och efter tredje samtalet till Sjukvårdsrådgivningen så tyckte de att vi skulle åka in. Så nu sitter maken och Stora på Astrid Lindgren. Igen.

Och jag kan ju verkligen inte gå och lägga mig fast jag vet att det bästa jag kan göra för oss alla är att sova. Istället sitter jag med telefonen i högsta beredskap och messar runt min ångest. Och nu fick ni också ta del av den.