Vilken knasig dag!

Liten är inbakad i soffan med foten högt. I helgen får hon börja stödja på den, meningen är att hon ska kunna gå trots gips. Det är ju en himla tur! Hon har så väldigt ont bara. Hon knackar på gipset och säger "vill inte ha den."

Efter besöket på Astrid Lindgren (som gick otroligt smidigt, vi var där 10:30-13:45 cirka och hann då undersökas, röntgas och gipsas) åkte maken i sin bil med den gipsade lilla stackarn, jag skulle svänga förbi ICA och köpa mat till oss, ingen hade ätit sedan frukost klockan 7...

När jag står på ICA ringer dagis, nu från Stora E:s avdelning. "Hej, jag vågar knappt ringa er men eh... E har ont i magen och har inte ens ätit pannkakor (storfavorit), jag tycker att hon är lite varm också." Jag handlade fort och åkte dit direkt. När jag kom inte ens 10 minuter senare hade hon precis spytt.

Så, två sjuklingar och två föräldrar sitter nu här hemma och tänker att det inte alltid blir som man har tänkt sig. Ikväll skulle vi firat makens kusin som tar studenten men vi får nog be om privat audiens om några dagar...