Adjö Skrivarmamma

Ni som har följt mig länge. Tack. Stort, jättetack. Jag är så glad för att ni har hängt här, läst allt mitt babbel och alltid hejat på. Tack! 155 410 besökare har det blivit sedan 07-12-07. Jag vet att vissa kanske har det besöksantalet per dag i sina bloggar men jag är skitstolt över min besöksstatistik! Tack!

Jag älskar min blogg och jag får töntigt nog tårar i ögonen när jag nu skriver sista inlägget här. (It's a blog damn it!) Min Skrivarmamma. Bloggen startade jag för att inte terrorisera min omgivning med mail (ja just det förläggaren, mejl) om mina döttrars förehavanden. Tänkte att det var bättre att de som var intresserade kunde gå in och läsa själva, istället för att spammas med små kåserier om hur otroligt intelligenta och fina just mina barn är. 

Ganska snart fick bloggen en ny inriktning. Jag fick för mig att jag skulle skriva en bok. Det var ju inget som kom som en blixt från klar himmel direkt. Jag har, för att använda en klyscha, alltid skrivit. När jag gick i första klass producerade jag flest böcker i klassen. Bl.a. den självbiografiska (kalla det gärna en nyckelroman) "Sofia flyttar till Stockholm" Njae. Hon kanske hetta Mikaela. Jag minns inte. Men jag minns handlingen mycket väl. Jag skrev också "Sagan om limpan." Om en brödlimpas färd från bageriet till sitt nya hem, där den åts upp. Ni ser. It was meant to be.

Det som fick igång mig var att jag läste någon bok som jag tyckte var rätt dålig. Och tänkte det klassiska. "Ha, det där kan väl jag också göra. Om inte bättre." Sedan var jag del av publiken under en tv-inspelning till showen "Läckberg & Rudberg". Där Denise pratade om att komma igång att skriva. Och sa att hon hade talat om för alla att hon skulle skriva en bok. Och så gjorde hon det. Och jag insåg det som jag faktiskt egentligen visste. Om man inte bestämmer sig så blir det inget.

Så. Jag skrev i min blogg att jag minsann skulle bli författare. Anmälde mig till en skrivarkurs. Började stalka författare. Blev en författarwannabe. Och ibland skrev jag. Men mest bytte jag jobb, byggde hus och tog hand om mina barn. Med hjälp av min man. Ni vet, han som jag är happy happy med.

Bilden ovan skickades igår till min egen privata psykolog. I ren desperation över att ha glömt mina flipfloppar hemma när jag skulle sova på hotell utmanade jag till slut alla mina rädslor och fobier och la mig i sängen med skitiga byxor. På täcket där jag skulle sova. Oh my god. Ni ska veta att det här, det är ett stort steg. Kanske inte för mänskligheten, men för mig,  Pernilla Alm. Som ska bli är författare. Ha!

Häng med till nya bloggen nu!

Jag är inflytelserik

Ha! Endast 24% av svenska bloggar är mer inflytelserika än min. Känns bra. Någon som vill annonsera dyrt? Anyone? (Klicka för större bild).

Bloggen, where are you?

Det känns lite konstigt det här. Min blogg brukar liksom vara min. Nu är den en bokmässeblogg med flera deltagare. Det är urkul men jag känner mig lite bovaktig som ens funderar på egna inlägg. Det känns som att jag fuskar då.... Nåväl. Om några dagar återgår allt till det normala igen. Trist.

Idag blev det stopp i mobilen när Denise skickade mms. "Fullt i telefonminnet". Askul, har aldrig hänt. Då fick jag en anledning att rensa då...

Jaha. Medan de andra festar loss på Park i Göteborg så går jag och röjer i köket. Det är ju också kul. Tror jag måste tröstbada lite. Och dricka skumpa.

Skrivarmamma 1 år!

Idag har det gått ett år sedan jag startade bloggen!

Det hela började med att jag kände att jag trakasserade min omgivning med mail om mina barns bravader. Jag letade efter ett forum som intresserade själva kunde söka upp. Man kan tycka att jag borde ha börjat blogga långt tidigare men jag hade ett litet motstånd. Jag led nog lite av det där som bloggkritiker brukar komma dragandes med... "vem bryr sig om din strumpsamling?" Typ.

Det visade sig att en hel del bryr sig. Och det visade sig att jag gillar att blogga. Och det visade sig att bloggosfären är en riktigt rolig plats för oss som har vett att uppskatta den.

Jag satt där den 7 december förra året och försökte komma på ett namn. Tänkte och tänkte och kände mig så glad när jag väl hade kommit på det. Skrivarmamma! Det var ju perfekt! Registrerade och kom igång och postade järnet. Sedan gjorde jag min bloggrunda. Som innehöll Läckbergs blogg. Som hon ju kallar Deckarmamma. Man behöver inte riktigt fundera på hur jag fick inspiration. Men men. Så fick det vara. Läckberg får helt enkelt ta det som en komplimang. Eh...

Jag har försökt komma på ett sätt att fira ettårsdagen men min kreativitet är rätt låg för tillfället. Lite för mycket annat som pågår. Jag får helt enkelt fira med att ta det lite lugnt och äta dotterns tvåårstårta.

Tack mina trogna besökare för att ni gillar att hänga här med mig. Jag gillar er!

Sagan om mamman som inte fick skriva

Det var en gång en mamma som gillade att skriva. En decemberdag 2007 startade hon en blogg för att umgängeskretsen skulle slippa bombarderas med massmail om hennes barns framsteg. Det var kanske inte alltid intresseklubben var intresserad, resonerade hon.

Eftersom hon var stolt över att inte bara vara skrivintresserad, utan mamma också, döpte hon bloggen till "Skrivarmamma". Hon tyckte att det väl skulle indikera att hon är en mamma som skriver.

En dag serverade livet henne en härlig chans då hon fick lite ledig tid mellan två jobb. Massor av tid skulle ägnas åt att skriva på den där romanen. Hon bokade in sig på bokmässan där en generös nätverkande författare presenterade henne för många inflytelserika personer. Skrivarmamman själv blev lite generad, för i sällskapet hon befann sig i tyckte hon inte att hon hade så mycket att komma med. Däremot fungerade författarens taktik, Skrivarmamman blev inspirerad och fick än mer lust att skriva.

Så vaknade hon till den sista lediga veckan och var mer än redo att utveckla sina karaktärers förehavanden. Det var då verkligheten hann ikapp henne. Hon är inte en skrivande mamma. Hon är en mamma som tar hand om sjuka barn. Hon är en mamma som får laga mat två gånger om dagen för barnen äter så mycket. Hon är en mamma som får tvinga i sin femåring medicin. Hon är en mamma som inte får sova. Hon är en mamma som får tid att börja skriva klockan 21. Hon är en mamma som är trött klockan 21 och då måste planera husbygge med sin lika trötte make. Hon är en mamma som försöker att blogga med en tvååring som klättrar på henne och påpassligt drar henne i höger arm. Hon är en mamma som börjar heltid på ett nytt jobb nästa måndag.

Hon är en mamma som dagdrömmer om att få skriva en bok. Men vad är väl en bal på slottet?