Att hinna, eller inte hinna.

Annika-mammamaraton-uppmanar oss mammor att coola ner och öva på att ha tråkigt. Jag förstår inte uppmaningen. Jag förstår verkligen inte vitsen av att leva livet genom att ha tråkigt. Ta det lugnt – ja, till viss mån. Ha tråkigt? Njae? Jag förstår resonemanget, mina barn måste få skrutta runt och ha det lite tråkigt, för då blir de kreativa och initiativrika tror jag. Men när det gäller mig så ruttnar jag på tråkigheten.

En nära vän har beskrivit mig för andra med orden ”hon måste ha ADHD”. Efter att ha hört detta blev jag lätt förvirrad och frågande och gick därför hem och läste på om symptom för adhd. Jag har inte adhd men det hon var ute efter var min energi. Folk brukar fråga mig hur jag hinner allt. Jag undrar då, hur hinner du inte allt? Jag menar, dygnet har en hel del timmar och om man bara planerar rätt så hinner man.

Flera föräldralediga jag har pratat med ”har problem att hinna äta på dagarna.” Jag förstår faktiskt inte. När jag skriver detta är klockan 9.22 och jag har idag gått upp 07.00 och sedan dess hunnit vara hos sjukgymnasten, duschat, ätit frukost, planerat veckans mat, skrivit shoppinglista, bloggat en gång plus den här. Så fort jag har postat detta ska jag fixa till skrivaruppgiften till ikväll. Jag har dessutom hunnit gosa med båda barnen och hängt en tvätt. Och druckit té i lugn och ro.

Folk hinner inte med på jobbet. Varför inte? Var går det fel? Utnyttjar du tiden maximalt eller sitter du och slösurfar alternativt småpratar med kollegorna lite för mycket? Hur mycket tid går bort i värdelösa möten? Har man ens en förutsättning att klara sina uppgifter på den tid som är avsatt? Om inte så måste arbetsgivaren ta sitt ansvar. Och det måste man hjälpa arbetsgivaren med, annars förstår inte arbetsgivaren att situationen inte håller...

Hemmens projektledare runt om i landet klagar på att de måste göra allt där hemma. Varför? Hur kan den man lever med tycka att det är okej att man inte delar lika eller hjälper varandra? Jag förstår inte.

Som tur är förstår inte heller min man hur man inte hinner. Vi är lika energiska båda två. Men igår helgade vi vilodagen och gjorde en utflykt till Kulturhuset med barnen, åt där och så blev det varmkorv till middag. På kvällen när de sov såg vi en film. Den var långtråkig trots kul tema och bra skådespelarinsatser (The Hoax med Richard Gere) och jag hade hellre bloggat… Eller skrivit på boken. Eller gjort egen müsli. Eller gjort tjejernas fotoalbum. Men jag hade absolut inte hellre vikt tvätt, diskat eller städat kylen. Sånt rationaliserar jag gärna bort… Jag kan koppla av, jag kan bara inte ha tråkigt.

Kanske har jag adhd ändå, då har man dålig impulskontroll och kan ha svårt att vara lagom aktiv...