Jag hatar att bada i simhallar. Jag undviker dem i det längsta. Ändå hamnade jag i en idag.
En föreläsare som föreläste för oss lärare i skolan en gång sa att han aldrig skulle ta med sina barn till en simhall. Han jobbar med barnpornografi och pedofiler. Bara det gör ju att man inte vill gå dit. Med detta i åtanke fick Lilla E gå med sin far och Stora E med mig. Som om det hjälper. Är de sjuka i huvudet så kvittar nog åldern.
Konstigt nog (!) är det inte detta som stör mig mest med simhallarna. Det finns saker som är lättare att upptäcka och tyvärr missar jag inget.
Folk brukar mobba mig för min bakterieskräck, (vad är skillnaden på bakterier och baciller - jag anser att jag har bakterieskräck men är det ett ord, egentligen?) jag tar aldrig i ett handtag på offentliga platser utan använder fötter eller armbågar. Jag skulle aldrig få för mig att sitta i min soffa hemma efter att ha suttit på tunnelbana/buss. Sätter sig någon på min säng som är obäddad, då måste jag byta lakan. Jag mår illa av tanken. Det var en pärs att få barn kan jag säga...
Okej att jag kanske är lite överdriven i vissa sammanhang men seriöst. Finns det någon som inte mår dåligt i en vanlig svensk simhall?
Det ligger använda plåster på golven. De trängs med hårstrån och matrester eftersom vissa människor verkar tycka att det är helmysigt att sitta i en simhall och äta junk. Golven är sjöblöta och vågar man sig mot förmodan in på toaletten så kan man sätta några tusingar på att det stinker av både det ena och det andra. Det är vidrigt äckligt.
Dessutom tvingas man att trängas med folk som inte alls har problem med att visa upp sina kroppshyddor. Nakna stolpar de in i omklädningsrummet, tar plats, trängs och hänger sina handdukar på min. HU! Jag har börjat ha med plastpåsar som jag lägger ALLT i.
När de duschar splashar de allt de kan så att det där kretsloppet känns plågsamt påtagligt. Okej att vi delar allt vatten men jag föredrar när det har gått igenom reningsverket och kommer direkt till mig utan mellanhänder.
Inte nog med att jag knappt kan hantera ett badhusbesök när jag bara har mig själv att ta hand om. Lägg till ett barn och jag är inte längre en god mor.
"Ta inte där!"
"Nej, inga fötter på golvet, stå på flipflopparna!"
"Men håll i handduken sa jag! Den får inte hamna på golvet!"
"Nu sitter du still där!"
"Men NEJ, stå inte på golvet sa jag ju!"
Det är helt säkert ett stort nöje att vara barn till mig och gå till simhallen...
Åtminstone uppför sig mina barn. De andra orkar jag inte ens börja prata om...
Sista chansen att ansöka!
54 minuter sedan
7 kommentarer:
Åååh, äntligen en som tycker precis lika illa om simhallar som jag! Trodde jag var ensam om min halvfobi. =)
TAck för stödet! Vi kanske ska starta en blogg i ämnet? ;)
I hear you!!! När jag hade tränat på SATS en gång (det var länge sen det.. hehe!) var det en som rakade sig "där nere" i duschen!!!!! Trodde jag skulle spy... Okej det är ingen simhall men jag tycker det är illa i alla omklädningsrum egentligen!
Håller med dig! Tränade för Vansbrosimmet och fick nog av STH simhallar...
Erikdalsbadet ute var så fruktansvärt att jag mår illa bara jag tänker på det..
I Australien låg jag och simmade ett par timmar per dag och det var såå frächt.
Här i bibelbältet i USA byter vi om i familjeomklädningsrum då man inte ens får ha med sig pojkbebis in på dameras (faktiskt fantastisk bra då vi rullar in barnvagnen i vårt privata rum. När vi duchat och klätt den minsta sätter vi fast honom i vagnen) och de har städmani...
Dock betalar vi 650kr/mån för hela familjen men då får vi poolanläggning/rutchkana o simbanor ute och inne o flera bubbelbad. Allt i gym, yoga, träningsväg samt basket/racketball/klätterväggar. Kommer sakna det när/om vi flyttar hem...
Skönt för vi badar så gott som varje dag. Vi luktar konstant klor/eukalyptus för de har nog i mycket mer än i Sverige...
Helena, me like the sound of that!
Olivia -quoi? Helt galet äckligt! Håller med, omklädningsrum är nästan alltid vidriga. Jag tränar och sticker hem.
Asg - måste vara skitjobbigt att gå på simhall med alla dessa tankar. Men gulligt av dig att du gör det för barnens skull.
Själv lider jag inte alls av sådana fobier, men har självklart egna så fobier att brottas med. Höjdrädsla t.ex och ändå tvingade jag mig upp i Eiffeltornet. Så känn dig lika stolt som jag gjorde när jag trotsade min fobi.
Tack Malin! Det är så, man gör saker man inte vill rätt ofta. För sina barn. Det är väl det som kallas kärlek. Vill liksom inte begränsa deras liv bara för att jag blir äcklad, är bekväm etc. Fast det finns gränser. Campa t.ex. Vet inte om det kommer att ske någonsin. Läste ngt om lyxcamping i Wales- kanske att jag kan gå med på det. :)
Bra jobbat med Eiffeltornet!!!
Skicka en kommentar