Inlägg
Vi blev helt kära och håller som bäst på och planerar var vi ska hyra stuga till nästa år.
10:00 skulle båten gå. Det gjorde den inte. Men vi kom fram i tid ändå.
A room with a view. Hotell Arkipelag i Mariehamn.
Barnmat Åland style. Överst en förrätt.
Poolen uppskattades mest av Stora E. Lilla E verkar vara en riktig liten landkrabba.
Ett supercoolt café. Uffe på berget. Superfin utsikt. Stora E tvingade upp mig i utkikstornet och jag är inte alls rädd för höjder men på väg upp började jag känna mig lite kallsvettig och nästan lite panikslagen. Tornet är i trä. Gamla, knarrande trappor. Med stora mellanrum. Med en fyraåring som bara traskar på. "Håll mig i handen, släpp inte!" (Som om jag kan göra ett dugg om tornet rasar...) "Mamma, varför är du rädd?"....
Kunde knappt njuta av utsikten för jag var mer medveten om hur långt det var ner... Såhär fint var det dock:
I väntan på båten tillbringade vi tid på Café Lugn och Ro som hade en superhärlig gård där barnen lekte och hade det bra. Glass och fika intogs i stora lass.
Poolen uppskattades mest av Stora E. Lilla E verkar vara en riktig liten landkrabba.
Ett supercoolt café. Uffe på berget. Superfin utsikt. Stora E tvingade upp mig i utkikstornet och jag är inte alls rädd för höjder men på väg upp började jag känna mig lite kallsvettig och nästan lite panikslagen. Tornet är i trä. Gamla, knarrande trappor. Med stora mellanrum. Med en fyraåring som bara traskar på. "Håll mig i handen, släpp inte!" (Som om jag kan göra ett dugg om tornet rasar...) "Mamma, varför är du rädd?"....
Kunde knappt njuta av utsikten för jag var mer medveten om hur långt det var ner... Såhär fint var det dock:
I väntan på båten tillbringade vi tid på Café Lugn och Ro som hade en superhärlig gård där barnen lekte och hade det bra. Glass och fika intogs i stora lass.
Hem igen, med boskapstransporten Eckerölinjen. Nästa gång blir det nog en annan båt. Om det är någon skillnad...
.gif)
2 kommentarer:
Vet vad du menar med en ny sorts höjdskräck Pernilla! Vi var i ett naturreservat nära oss en dag och där finns ett högt utkikstorn i just trä, med jättelång snirklande trätrappa med stora hål mellan stegen och där klättrade jag med den krypande tvååringen i järngrepp framför mig. Hann bli ganska panikslagen innan vi kom upp och sen fick min man bära lilltjejen ner! Man får helt enkelt nya rädslor med småbarn, ser farorna direkt!
Likaså var vi ju på Bakken i Danmark (som Tivoli typ) med barnen och då ville sonen (som redan förra året chockade alla med sin förkärlek till höga höjder och fart) åka riktig berg- och dalbana och fick det för sin fromme fader. Sonen älskade det och ville sen dela upplevelsen med mig. Jag älskar också berg- och dalbanor men fy sjutton vad rädd jag var när jag åkte med sonen! Kände panik i hela magen att han när som helst skulle glida ur säkerhetsbygeln och falla... Satt och höll honom i armen samtidigt som jag inte vill skrämma upp honom, (naturligtvis skulle ingen låta honom åka om han var för liten för deras säkerhetsanordningar) och försökte se ut som om jag tyckte allt var så lugnt och kul. Vägrade åka mer sen ;) och fromme fadern fick ta över, han drabbas inte av liknande rädsloattacker.
Skicka en kommentar