Jag älskar dig inte

Lika bra jag säger det på en gång. Jag gillar verkligen Christina Stielli. Denna driftiga, vackra, kloka och roliga kvinna är dessutom sjukt energisk. Det är artiklar i Tara, det är en väluppdaterad blogg, det är facebook, det är hennes eget företag, det är hennes site, det är ambassadörskap för kvinnligt företagande. Och så har hon skrivit en bok. Det är en kvinna i min smak det.

Hur som helst.

Jag läste Jag älskar dig inte (Wahlström & Widstrand) under jullovet. Den handlar om Lotten som på sidan 8 får "Jag älskar dig inte längre" slängt i ansiktet av sin man. De har två döttrar, ett hus, ett liv och han har helt plötsligt slutat älska. Boken handlar om processen som Lotten går igenom. Hur hon tvingas förstå att han faktiskt menar de där hemska orden, att det inte handlar om något hon kan göra för att ändra honom och hur hon faller, faller, faller och sedan sakta börjar ta sig upp igen.

Lottens man heter Per. Jag hatar Per. Jag vill skaka om Lotten som försöker göra allt bra, som tar skit och som inte står upp för sig själv. Jag vill skaka om Per. Nej. Jag vill nog göra något värre än skaka om... Jag vill tala om för honom att man fan inte beter sig på det där sättet. Kanske kan man helt enkelt säga att karaktärerna i boken berör mig...?

Förutom att karaktärerna griper tag i mig och får mig att känna ilska, sorg, ömhet och hat så väcker boken även andra känslor. Förvirring. Rädsla. Hur kan allting bara ändras? Hur kan den ena i ett förhållande så totalt misstolka situationen? Hur kan den ena i ett förhållande plötsligt bara ändra sig?

Tyvärr känner jag också igen mycket. Det här händer. Hela tiden. Har alltid hänt, kommer alltid att hända.

Christina Stiellis bok lämnar en inte oberörd. Den väcker känslor, den väcker tankar och den ger i alla fall mig en stor klump i magen. Just nu går alldeles för många människor igenom den process som Lotten går igenom i boken. Den processen önskar jag ingen. Det finns förstås ljusa och glada stunder i boken. Det finns hopp och det finns glädje. Precis som i riktiga livet.

Bra jobbat Christina! Det verkar faktiskt som att man kan skriva en bok när man har bestämt sig för det. Lovely!