Idag har jag varit och hälsat på min svärmor. Jag har bara varit där två gånger innan. Svärmor är vår superbarnvakt så det har kört ihop sig lite, att besöka på intensiven med två små barn har känts sådär så det har vi inte gjort.
Svärmor mår bättre. Hon är vaken och hon har bytt avdelning. Det kritiska är över och förbi, sedan ett par veckor. Den långa resan tillbaka har börjat. Det är nu det verkligen hjälper att vara envis, bestämd och jävligt rastlös. Go svärmor!
Fem nyare träningslåtar
2 timmar sedan
11 kommentarer:
Men vad skönt att höra, Pernilla.
Tack Åsa. :)
Heja svärmor - håller tummarna. Det är vi nog många som gör.
Kram!
Håller med Simona! Det är riktigt trevligt att höra att hon mår bättre men jag förstår det kommer att ta tid.
Kramar,
Mira
Vaken!
Jag har undrat.
Nu håller vi tummarna som sagt.
Tack, ni är söta. Ja. Tid verkar vara det enda man vet att det tar... Hon var sövd i lite mer än tre veckor, sedan tog det någon vecka innan sömnmedlet lämnade kroppen. Allt tar tiiid. Jag är så dålig på tålamod, tid och att vänta. Svärmor är också skitdålig på sådant. Jag tror att det kan vara en tillgång i nuläget. Hon har inte tid att sitta där och vänta. :)
HÄRLIGT!!!!
Vad underbart att höra Pernilla. Jag tittar ju in här dagligen, men på sistone har det första jag tittat efter är hur det har gått med din svärmor. Förstår att det har varit pest. Vad skönt att det går på rätt håll nu. Kram!
herregud så skönt att höra. Fasar för när jag råkar ut för detsamma. Det måste verkligen vara en lättnad nu, även om vägen tillbaka kanske inte är så rak och väldigt mycket längre än man hoppas. Tänker på er!
Vad skönt att det går på rätt håll!!!!
Vad bra! Trevlig helg!
Skicka en kommentar