Malin har skrivit en bok

Malin Persson Giolito har skrivit en bok. Det vet vi ju. Hon själv vet det också men fick häromdagen en sådan där uppenbarelse som jag ibland får när jag tittar på mina barn. "Vi har gjort de där filurerna." Man vet det men man blir uppfylld av det fantastiska i det och fattar faktiskt inte att det är sant. Malin fick ett mms med bild på sin bok i ett bokställ på Centralen i Stockholm och det var det som utlöste det hela.

När Malin skriver att hon har skrivit en bok så blir jag lite sådär oklädsamt avundsjuk. Jag blir inte missunsam för fem öre, självklart inte. Jag blir bara sådär "jag vill också" ni vet.

Jag brukar dagdrömma och tänka att när jag är publicerad då ska jag surfa in på alla nätbokhandlar bara för att få se min bok där. Och jag kommer att ha många ärenden till bokhandlar och bibliotek. Jag skulle jubla om jag såg min bok i någons bokhylla, live eller t.ex. i en tidning. (Ja, i inredningsmagasin så spanar jag alltid in bokhyllorna och kollar av vad människorna i reportagen läser).

Just det. Sa jag att jag övar på att bli intervjuad också? När jag kör bil. Ensam.

"Om det är mycket som är baserat på mig själv? Njae, det klart att en del kommer från mig, det är ju jag som har skrivit det men annars vill jag nog tycka att mina karaktärer lever sitt eget liv, mitt liv är alldeles för tråkigt."
"Jo, men jag hade ju sådan tuuuur. Jag blev publicerad direkt, förlagen stod i kö!"

Malin, kan man kalla det här målbild också eller är det bara sinnesjukdom?