Sjukvårdsrådgivningen har alltid sagt att vi är magsjuka när vi har ringt. Det har blivit ett stående skämt hos oss, att det inte är någon idé att ringa dem för de säger ändå bara att man är magsjuk. Det här känns inte så lustigt. Det var inte magsjuka. Jag undrar om det här fallet är samma som det handlar om i senaste Mama, om Jessica Lee vars son dog av tarmvred efter att tidigare ha besegrat cancer. Det låter väldigt likt, jag hoppas att det inte är två olika fall.
När jag hade gallstenar och inflammerad gallblåsa (eller var den infekterad? Vad är skillnaden?) fick jag höra att jag nog var förstoppad och borde ta lavemang. När en bekants bror hade blindtarmen fick han höra att han hade magsjuka. Nästan försent kom han till sjukhus och fick ta bort sin inflammerade (infekterade?!) blindtarm.
Seriöst. Är det vettigt med telefonrådgivning inom vården? Det kan inte vara lätt att diagnostisera via telefon. Det är ju knappast datasupport vi snackar om. Och uppenbarligen blir det ganska ofta fel. Ibland väldigt, väldigt fel.
Att känna sig som en författare
2 timmar sedan
4 kommentarer:
Ring aldrig dit! var uppmaningen som min mamma fick i samband med en sjukhusvistelse, av en läkare! Läkaren menade att sjukvårdsupplysningens främsta uppgift är se till att folk inte åker till sjukhusen! Mina egna tidigare erfarenheter av sjukvårdsupplysningen är att de svarar goddag yxskaft.
Ja, det känns onekligen så. Jag har samma erfarenhet... I artikeln stod det ju även att en av sjuksystrarna försvarade sig med att sjukhusen uppmanar dem att inte skicka dit folk med magsjuka. Det skulle vara intressant att höra från någon lite mer insatt hur det verkligen är. Hur som helst kan det inte vara ett lätt jobb, att ge råd via tlfn...
Om man är tillräcklig frisk att ringer en samtal till rådgivning då är det, mest trolig, absolut ingenting farlig. Tänk på när Jess fick värk - det var bara när hon kunde inte pratar i telefon längre att det var dags att åker in.... Det är, mest ofta, bäst att folk åker inte in till sjukhus - där dem ta upp tid bara för att höra att dem ska åker hem och ta alvedon och vila: Helst när det gäller virus, t.ex norovirus eller vinterkräkssjukdom som det kallas.
Usch jag får så ont i magen av sånt där. Överhuvudtaget tycker jag de verkar vilja att man ska stanna hemma. Om jag gjort som sjukan ville, hade väl Nour trillat ut på köksgolvet.
Min farmor förlorade två barn. En ettåring på 40-talet i krupp, efter att läkaren avvisat dem med rådet att "sätta sig i bastun med pöjken". 30 år senare min pappa, i en ovanlig sjukdom i södra afrika. Men där gjorde åtminstone läkare allt som stod i deras makt.
För jävligt. Det råder empatibrist inom svensk sjukvård.
Kram
Skicka en kommentar