Tempus

Mina barn har så bra koll på det här med tempus och modus och allt vad det heter. Jag vet inte om det är för att de är genier eller om det är för att mamma är språkfröken. De kan alla möjliga komplicerade konstruktioner. Här följer några exempel ur vår vardag:

"Jag hade den!"
Ett solklart fall av pluskvamperfekt. De vet båda att det betyder att de hade saken förut, i förfluten tid. Dock eh.. kanske de inte nödvändigtvis vet att det innebär att de inte längre får ha den aktuella saken.

"Släpp den!"
Imperativ. Vi är bra på imperativ hemma, det är ett finare ord för uppmaning. Jag kan också: "Kom!" "Sluta!" "Sov nu!"

"Jag satt där!"
Imperfekt. Återigen, stenkoll på vad som hände i det förflutna men inte lika bra koll på vad det innebär för dem i nuläget.