Inlägg
Idag var jag på ICA. Hörde en mamma sucka och stöna över sina barn som var som barn är mest. En pain i affären. Hon försökte prata med en bekant och ungarna stod inte still. Såklart. Till slut ramlade ena killen i golvet och tokgrät. Då suckade hon.
Jag förstod henne men samtidigt dömde jag henne. Jag tyckte att hon var en dålig mor som var så irriterad på dem och att hon suckade när ungen ramlade var riktigt upprörande.
MEN. Jag har haft sommarlov i ? antal veckor med barnen så jag vet. Jag vet att man kan känna sådär, jag är hyfsat säker på att hon älskar sina barn men bara är rätt trött på att tjata, gnata, laga mat, diska och städa. Jag känner igen mig. Ändå ville jag ge henne onda ögat. Fy mig!
Så kommer vi hem (familjen var i bilen när jag handlade) och Stora E säger "är det okej om jag byter skiva?" Vi säger nej, du får spela i ditt rum.
Då blir hon galen. Skogstokig. Helt komplett hysterisk. Hon skriker så hon skakar. Hon stampar, hon skriker. Hon drämmer dörrar. Hon lyssnar inte alls. Allt för att vi sa att hon fick lyssna på musik i sitt rum.
Till slut bär jag upp henne till hennes rum. Hon gallskriker. Maken skriker på henne. Jag skriker på henne. Maken konfiskerar hennes skivor och hon blir än mer galen. Drämmer runt saker i sitt (nya) rum. Jag ilsknar till ännu mer. Går upp till hennes rum och säger till henne. Hon försöker stänga dörren när jag står där så jag får dörren på mig. Tre, fyra gånger. Sedan blir jag så arg att jag lyfter upp henne och lägger henne på sängen. Hon blir ännu mer arg och börjar sparka. Sparkar mig i magen. Jag går därifrån.
Jag vet inte vad man ska göra. Varför får hon sådana här utbrott? Maken och jag mår skit för att vi har skrikit. Vi har till och med ont i halsen. Och mitt i allt tänker jag att våra nya grannar måste undra vad vi är för galningar. De kanske redan har ringt soc. OM jag kunde döma mamman i affären trots att jag är i hennes situation ungefär 20 gånger i veckan, då kan nog våra grannar döma mig/oss rätt rejält.
Nu är vi sams. Hon bad om ursäkt femton gånger. Fjorton gånger för att försöka få skivorna igen. När hon väl hade förstått att hon inte kommer att få dem förrän om några dagar så kom en äkta ursäkt.
Vi känner oss som underbara föräldrar.
Vinnaren av Bookerpriset 2024
18 timmar sedan
.gif)
11 kommentarer:
Måste vara en fas, hade en snarlik incident med P idag. Han o en kompis ville gå till en annan vän o jag sa att han fick vänta lite så skulle jag följa med, det är en ganska trafikerad gata mellan. Han cyklar iväg o jag ropar åt honom att stanna, ropar 5 gånger, de sista 3 vrålar jag så högt jag bara kan. Till slut stannar han o jag hinner ikapp. Men då tycker jag inte att han ska få gå iväg utan får leka hemma hos oss med kompisen. Då kastar han cykeln och gormar o skriker. Till slut bär jag hem honom medan han fortsätter skrika o dessutom slåss. Sätter mig i trädgården o håller om honom, försöker lugna honom, det tar 20 minuter av ihärdigt gastande innan han slutar. För en gångs skull lyckades jag dock hålla mig lugn själv. Men jag hoppas att det här beteendet går över snart, det är påfrestande.
Hur sjukt det än låter, skönt att höra att han är likadan. De är ju lika gamla... Det måste vara en fas. Det är helt sjukt! Vad skönt att du höll dig lugn, det kunde ju inte vi... KRAM!
Japp då kommer jag över då... eller förstås, jag är mer erfaren när det gäller missbruk så, nu hade ni allt tur ;)
Känner igen det där, min fyraåring har såna där utbrott i mellan åt då hon har bestämt sig för något. Vissa gånger klarar man av att få henne på andra tankar och får bort själva utbrottet men många gånger blir det just som du beskriver, skrik gap, in på rummet och sen sitter man och mår dåligt.
Det viktigaste är att man pratar ut efteråt så att det inte ligger kvar något efteråt utan att barnet för förklarat för sig och vad som hände och varför det blev som det blev, men det vet du ju redan för du är ju pedagog ;)
Ibland har jag märkt att min fyraåring är ute efter bråk, hon liksom muckar med en tills man blir förbannad, det är jätteroligt att vara tillmötesgående då för hon blir så himla arg på det också :D
Är det inte underbart med sommarlov och barn?! Jo visst är det så oftast, men det trotsas en del här med!
Här just flyttat min blogg till
http://lillaosblogg.wordpress.com/
och skulle gärna vilja länka till din blogg!
Perny, Puh! Missbruk sysslar vi inte med, bara skrik. :) Fast det klart, det har ju gått åt en hel del Mulderbosch i sommar.
Skämt åsido, det är jobbigt det här de pysslar med. Att man hela tiden ska testas. (Det är väl det din fyraåring gör när hon muckar gräl).
Och precis. Ibland är man superförälder och tacklar det bra, ibland är man som igår. Skrikig och arg. SEdan blir man helt matt och ledsen inombords.
Detta som E genomgår är väl den berömda lilla puberteten. (Lite för tidigt dock, hon är ju bara 5 och ett halvt). Det är tur att den sammanfaller med tvååringens första riktiga "kan själv och trotsperiod"... Pust!
Och som du säger, man kan komma undan med mycket om man reder ut det ordentligt efteråt. Det har vi gjort. Vi har pratat, vi har kramats och vi har skrattat.
Jag läste också någon gång att det inte är farligt för barn att se när föräldrarna är arga, så länge de ser att föräldrarna blir sams igen. Det är väl samma sak med barnen - de måste lära sig att man kan bli arga på varandra men sedan blir man sams igen.
Lilla O, klart du får länka! Blir bara glad. Tack. Och du har helt rätt, sommarlov och barn är kanske inte världens bästa kombination... Tvååringen sa igår "det är tråkigt hemma jag vill gå dagis". Och då hade vi just kommit hem från bio med popcorn, liten shoppingtur där de mest sprang omkring och tittade på glittriga fina saker på INdiska och så fikade vi. De hade urkul hela tiden. Otack är världens lön... ;)
Fas och fas... Skilla är 6,5 och har hållit på med likadana utbrott i över ett år. Jag vet inte om det är bara mina önskedrömmar, men jag tror att det börjar lugna ner sig nu. Det går lite längre tid mellan varje gång. Den vanligaste kommentaren mellan oss föräldrar är: "Vi måste sluta skrika på barnen." Och det måste vi ju... Jag bara väntar på den stora puberteten.
Åsa
Jag ÄLSKAR att höra detta Åsa! Ta det rätt. :)
Och jag är helt säker på att om man har en jobbig "lilla puberteten" så blir man lugn nästa. MOHAHAHAHA.
Min stora (snart 6) brukar till slut skrika Jag får ont i halsen. Jamen sluta skrik är mitt vuxna pedagogiska svar. taskigt va?
Hello, hittade tillbaka till dig via M family (har varit hos dig via Denise förrut men av någon anledning irrat iväg).
Nu är jag tillbaka och prenumererar!
Ang skrikattacker, ja du, jag har tre kids och någon skrev att hon tog sitt skrikande barn och satt och höll om honom tills han lugnat sig..efter 20 minuter..superduper om det funkar men i mitt fall hade de andra två varit där och stört den taktiken big time fler än en gång...
Jag skriker oxå, helt fel, jag vet men ibland tar ork/pedagogik/vett slut och då är man snabbt där..med hög röst..
Har dock börjat med en ny grej, när mina kids får utbrott, säger jag "nu har du ett val, antingen fortsätter du att skrika och bråka och vi blir osams och allt blir trist eller så PRATAR vi om det och löser det och blir inte ovänner och allt blir bra". Det låter så jäkla käckt I know men det har faktiskt funkat...belive it or not. Nu ska man väl tillägga att mina kids är 9, 7,5 och 4..
Kram från en som är glad att ha hittat tillbaka till dig!
Lotta, kul att du är tillbaka!
Vi har också en variant av det där och när man orkar göra så så fungerar det ju. Men det är ju inte alltid man är sådär som man borde vara...
Linda, sådär har jag också sagt... :) Fast min får ont i huvudet när hon gråter. Det är jag som får ont i halsen... ;)
Skicka en kommentar