Mer sjukhusklagomål

Idag åkte vi för att besöka svärmor. Barnen hade laddat hela veckan. Stressade för att hämta bil på verkstad, hämta barn, åka genom stan, hämta make och så till sjukhuset.

Vi hade fått veta att hon skulle på en undersökning klockan 18.
15:55 kom vi. Då var de precis på väg till undersökningen. Vi möttes i korridoren. Svärmor sov. Det skulle ta allt från en halvtimme till en och en halv. Det berodde lite på "transport". Vi kunde inte sitta på obestämd tid med en fyraåring och en sjuåring i ett trångt besöksrum där folk behöver lite lugn och ro.

Suck. Barnen besvikna. Jag besviken. Det blev ingen date med farmor idag. Det blev till att sitta i rusningstrafik hemåt igen. Jag är fortfarande sur.

Jag fattar att saker måste göras men vad jag inte fattar är att sjukhus alltid är så omständliga. Har aldrig varit med om en enda effektiv sekund på ett sjukhus. Jag antar att jag inte vet "nånting" nu igen och det är tröttsamt att jag uttalar mig i ärendet.

Jag är jätteglad att det finns sjukhus. Jag är tacksam för att min svärmor får bra vård och att de gör de undersökningar de måste göra. Jag är glad att vi bor där vi bor och inte måste bo i Norrland och ha närmsta rätta avdelning för svärmor i just Stockholm. Jag är glad och tacksam för allt det men jag börjar bara bli lite trött och less på allt runt omkring det här. Lite så.

Jag saknar glada fredagar, saknar att dricka bubbel utan att känna ett stygn av dåligt samvete. Jag saknar henne.