Det blev en tavla

Hade en ram liggandes och efter en hård gallring fick några komma in och förevigas lite mer ståndsmässigt än i en låda.

Det ena brevet är det allra första från min tyska brevvän Diana. Hon berättade i sitt första brev om sin kärlek till bandet Europe. Det var en gemensam sak, vi älskade Europe. Hon presenterade också sin pojkvän Timo och sin kompis Bine. Dessa fick jag sedan följa i flera år.

Brevet i mitten är från min värdmamma Ellie. Jag bodde hos henne och hennes familj 1991-1992 då jag var utbytesstudent. Hon dog plötsligt efter en operation för några år sedan och hennes brev till mig är otroligt värdefulla. Brevet som fick ramas in skrevs en månad efter att jag hade åkt hem. De saknade mig. Jag hann hälsa på dem två gånger efter mitt år hos dem, innan hon dog.

Det sista brevet är från min brevvän i Skottland. Det var min enda killbrevvän och vi blev brevvänner på grund av hans namn. (Tack vare). Vi träffades när vi båda var på ön Jersey och våra respektive gäng började prata. Jag trodde inte på att han hette Rod Stewart och för att bevisa det bad han om min adress. Ett möte på max fem minuter ledde till flera års brevväxlande. Han hette Rod Stewart.

Sambo

Vi bor ju hemma hos min pappa ett litet tag. Januari - juli för att vara exakt. Han har snällt packat ihop sig och flyttat ner till ett rum i källaren. Innan vi flyttade in pågick förhandlingar. Jag ville ha min egen säng, han tyckte att vi skulle ha hans och han skulle ta ner en gästsäng. Jag lyckades argumentera väl och sover nu gott i min säng.

När vi hade flyttat in kände jag att jag måste bearbeta honom lite på en annan sak i hans rum. Det hänger en jättestor tavla över sängen. Den har alltid hängt i pappas sovrum. Den kanske passar för en ungkarl men eh... en småbarnsfamilj?


Jag försökte således förhandla bort även tavlan men gick bet. Mest pga storleken, den får inte plats någon annanstans. Så härom morgonen satt Stora E och tittade intresserat på tavlan.

-Mamma. Varför tänker den där lilla på två mammor, en med långa tuttar och en med små tuttar?

Hmmm. Det var just därför jag helst inte ville vara sambo med tavlan. För jag ville slippa de besvärliga frågorna...