Jag: Fy fan vad lite jag har sovit, lilla E har joxat hela natten.
Maken: Det här var en skitnatt, jag var inne hos stora E minst fyra gånger.
Jag: Men jag tyckte att du sov inne i vår säng hela natten. (Tänker att han överdriver).
Maken: Nej, jag var där inne flera gånger.
Jag: Och jag som verkligen hade behövt sova för jag har så ont i magen. (Maken tänker nog att han är ypperligt trött på mina åkommor).
Där blir vi avbrutna i vårt självömkande av fyraåringen som vill gå upp. Hon tjatar och brölar tills faderskapet tröttnar och dundrar upp ur sängen och tar med sig båda döttrarna ut ur sovrummet och smäller igen dörren. Förmodligen en liten hint till mig, att jag borde ha gått upp. Jag går således upp och konstaterar att sömnbrist gör föräldrar till tvååringar... (Dessutom är vi idiotiska som tonåringar, går ju aldrig och sover på kvällarna).
This too shall pass! Strax ska jag till frisören och ha det bra. Maken får slita på här hemma.
torsdag 27 december 2007
Hur man vet att man har sovit för lite
Upplagd av Pernilla kl. 09:09
Etiketter: fyraåringar, självömkan, sömnbrist, tonåring, tvååring
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar