Projektledning är inte en generationsfråga

Idag på kursen var det många intressanta föreläsningar och en handlade om arbetsmiljö och hälsa. På företaget jag numera är anställd på är det 30% kvinnor och således 70% män. (Inte illa räknat för en humanist som jag, eller hur!) Men de som är mest sjukskrivna är kvinnorna. Vi fick frågan "vad tror vi att detta beror på?"

Jag tänkte direkt på detta med kvinnors dubbelarbetande och den där projektledningshistorien som våra män inte orkar höra ett ord till om. Och mycket riktigt. Företagets kartläggning visade att detta var den vanligaste orsaken. Vi kvinnor räcker inte till, vi har för mycket.

Då räcker en kille i trettioårsåldern upp handen och menar att "i vår generation är det ju inte så".

Hmmmm. Tror ni att Fru Skrivarmamma satt tyst då? Ut kom en lång harang om vem som generellt har kollen hemma, vem som packar barnens saker, vem som vet när toalettpappret är slut och vem som har det övergripande ansvaret? Såklart gjorde jag även reklam för boken. Som jag faktiskt inte ens har läst än...

Inte bara jag reagerar. Belinda har också gjort det. De finns. Det kryllar av dem. När fan ska de fatta? Och när ska vi tjejer sluta vara Miss fix a lot?