Skriket

Idag har jag skrikit på min unge. Jag stannade bilen när jag körde på 70-väg (med stoppförbud) och skrek på henne. För hon skrek och skrek och försökte överrösta musiken jag satte på för att slippa höra för att kunna köra. Lillasyster försökte trösta den skrikande storasystern och det gjorde ont i mitt hjärta.

Min äldsta dotter är fem år och snart fem månader. Tidningen Mama har ett reportage om den förpubertala sexåringen. Jag tror att min femåring är tidigt utvecklad. Det kommer att bli underbart när hon kommer i tonåren. Underbart.

Imorgon får mina barn gå till dagis, det är tur att de slipper umgås mer med sin skrikande, elaka, dumma mamma. Fan ta långhelger med alla prövningar de innebär.

Älskade Lilla E

Om jag kunde skulle jag skicka ett sms till dig nu. Men du är ju varken mobilburen eller läskunnig. Du är förmodligen glad i hågen på ditt dagis och har glömt morgonbestyren redan.

Hoppas att du ändå känner att jag sitter här på mitt jobb och tänker intensivt på dig.

Tänker att det var dumt att jag skrek på dig när du ville borsta tänderna själv.

Mamma var trött.
Mamma var stressad.
Mamma var dum.

Jag förstår att du grät och gick och tog din napp fast du inte får egentligen.

Förlåt. Jag älskar dig. Känner du det?